Klockorna

Klockorna

Skyddsomslagsillustration av den första brittiska upplagan
Författare	Agatha Christie
Cover artist	Michael Harvey
Land	Storbritannien
Språk	engelsk
Genre	Brott , spionage
Utgivare	Collins Crime Club
Publiceringsdatum	7 november 1963
Mediatyp	Tryck (inbunden och pocket)
Sidor	256 (första upplagan, inbunden)
Föregås av	Spegeln sprack från sida till sida
Följd av	Ett karibiskt mysterium

The Clocks är ett deckarverk av den brittiska författaren Agatha Christie , som först publicerades i Storbritannien av Collins Crime Club den 7 november 1963 och i USA av Dodd, Mead and Company året därpå. Den har den belgiske detektiven Hercule Poirot . Den brittiska utgåvan såldes för sexton shilling (16/-) och den amerikanska utgåvan för $4,50.

I romanen besöker Poirot aldrig någon av brottsplatserna eller talar med något av vittnen eller misstänkta. Han utmanas att bevisa sitt påstående att ett brott kan lösas enbart genom utövande av intellektet. Romanen markerar återkomsten av partiell förstapersonsberättelse, en teknik som Christie till stor del hade övergett tidigare i Poirot-sekvensen men som hon hade använt i den tidigare Ariadne Oliver- romanen, The Pale Horse (1961). Det finns två sammanvävda handlingar: mysteriet Poirot arbetar på från sin fåtölj medan polisen arbetar på plats, och en spionhistoria från det kalla kriget som berättas i första person.

Recensioner vid tidpunkten för publiceringen fann att skrivandet uppgick till Christies paritet, men fann negativa: mordet på en karaktär som var på väg att lägga till användbar information ansågs vara "snäll" och "ovärdig" av författaren och "inte lika glad". Däremot sa Barnards recension 1990 att det var ett "livligt, välberättat, högst osannolikt sent exemplar" av Christies författarskap. Han älskade klockorna i starten och var konstigt nog besviken över att de var röda sillar.

Sammanfattning av handlingen

Sheila Webb, en maskinskrivare på Miss Martindales byrå, anländer till sitt möte på eftermiddagen på Wilbraham Crescent i Crowdean, Sussex . Hon hittar en välklädd äldre man, knivhuggen till döds, omgiven av sex klockor, varav fyra stoppas klockan 4:13, medan göklockan meddelar att klockan är 3. När en blind kvinna kommer in i huset på väg att trampa på liket, springer Sheila skrikande ut ur huset och in i armarna på en ung man som passerar på gatan.

Den här mannen, Special Branch eller MI5-agenten Colin "Lamb", tar Sheila i sin vård. Han undersöker en ledtråd från en lapp som hittats i en död agents ficka; bokstaven M, nummer 61, och en skiss av en halvmåne skriven på lite hotellpapper (skissad i boken). Vid Wilbraham Crescent 19, hem för den blinda Miss Pebmarsh, börjar en polisutredning av mordet. Den dödes visitkort visar sig vara falskt. Hans kläder avslöjar inget annat, eftersom alla etiketter har tagits bort. Han dödades med en vanlig kökskniv. Colin och inspektör Hardcastle intervjuar grannarna. Deras hem gränsar till mordplatsen på gatan eller från trädgårdarna i denna ovanligt arrangerade viktorianska bostadsutveckling. Colin tycker om Sheila.

Hardcastle ifrågasätter Mrs Lawton, fastern som fostrade Rosemary Sheila Webb. Rosemary är namnet på en klocka som hittades på platsen för mord, men den försvann innan polisen samlade ihop dem. Colin närmar sig Hercule Poirot, en gammal vän till sin far, för att undersöka fallet. Han utmanar Poirot att göra det från sin fåtölj. Han ger Poirot detaljerade anteckningar. Poirot accepterar och instruerar sedan Colin att prata vidare med grannarna.

Vid förhöret förklarar rättsläkaren att kloralhydrat gavs till offret innan han mördades. Efter utredningen uttrycker Edna Brent, en av sekreterarna, förvirring över något som sagts i bevis. Hon försöker men misslyckas med att förmedla detta till Hardcastle. Hon hittas snart död i en telefonbox på Wilbraham Crescent, strypt med sin egen halsduk. Den dödes identitet är ännu okänd. Mrs Merlina Rival (ursprungligt namn Flossie Gapp) identifierar den döde mannen som hennes tidigare make, Harry Castleton. Colin lämnar Storbritannien i sitt eget fall och reser bakom järnridån till Rumänien . Han återkommer med den information han behövde, men inte den person han hoppades hitta. Colin följer Poirots råd och pratar med grannarna. Han hittar en tioårig flicka, Geraldine Brown, i flerfamiljshuset tvärs över gatan. Hon har observerat och spelat in händelserna vid Wilbraham Crescent medan hon var instängd i sitt rum med ett brutet ben. Hon avslöjar att en ny tvättservice levererade en tung tvättkorg på morgonen. Colin berättar för Hardcastle.

Hardcastle säger till Mrs Rival att hennes beskrivning av den avlidne inte är korrekt. Upprörd ringer hon personen som involverade henne i det här fallet. Trots att polisen tittar på henne, hittas hon död på Victoria tunnelbanestation, knivhuggen i ryggen. Poirots första syn på detta fall är att sken av komplexitet måste dölja ett ganska enkelt mord. Klockorna är en röd sill , liksom närvaron av Sheila, och borttagandet av den döde mannens plånbok och skräddarmärken i kläderna. Colin uppdaterar Poirot vid efterföljande besök.

I ett rum på ett hotell i Crowdean berättar Poirot för inspektör Hardcastle och Colin Lamb vad han har kommit fram till. Från en noggrann kronologi härleder han vad Edna insåg. Hon återvände tidigt från lunch på morddagen eftersom hennes sko var trasig, obemärkt av Miss Martindale, ägaren. Miss Martindale tog inget telefonsamtal vid den tidpunkten hon hävdade att hon hade, och är den enda personen med motiv att mörda Edna. Från det fiktiva samtalet skickade chefen Sheila till Miss Pebmarshs hus för steno/skrivservice. Miss Pebmarsh förnekar att hon begärt denna tjänst. Fru Bland, en av grannarna, nämnde att hon hade en syster i den första intervjun med Hardcastle. Poirot härledde identiteten på denna syster som Miss Martindale.

Den nuvarande fru Bland är den andra fru Bland. Bland sa att hans fru var den enda levande släktingen för hennes familjearv, men hon kan inte både vara ensam arvinge och ha en syster. Herr Blands första fru dog i andra världskriget; han gifte om sig strax efter, med en annan kanadensisk kvinna. Familjen till hans första fru hade stängt av kommunikationen med sin dotter så att de inte visste att hon hade dött. Sexton år senare tillkännagavs den första hustrun att vara arvtagaren till en utomeuropeisk förmögenhet som den senast kända levande släktingen. När denna nyhet nådde Blands beslutade de att den andra Mrs Bland måste posera som den första Mrs Bland. De lurar ett brittiskt advokatföretag som sökte arvtagaren. När Quentin Duguesclin, som kände den första frun och hennes familj, sökte upp henne i England, lades en plan för att mörda honom. Planen var enkel, med tillägg som klockorna hämtade från en opublicerad mysterieberättelse som Miss Martindale hade läst i manuskript.

De mördade fru Rival innan hon hann berätta för polisen vem som anställde henne. Mr Bland och hans svägerska trodde att deras plan skulle förbrylla polisen, medan Mrs Bland kände att hon var en bricka i deras planer. Herr Bland gjorde sig av med Duguesclins pass på en resa till Boulogne, vilken resa han nämnde för Colin i slentrianmässig konversation. Poirot menar att människor avslöjar mycket i enkla samtal. Poirot hade antagit att denna resa ägde rum, så mannens pass skulle hittas i ett annat land än där han mördades, och långt efter att vänner och familj i Kanada hade saknat honom på hans semester i Europa. Den saknade klockan, med Rosemary skriven på den, spårades. Colin inser att Sheila hade tagit den och slängt den i grannens soptunna, eftersom hon såg att det var hennes alldeles egna klocka, förlagt på väg till en verkstad. Men klockan togs av Miss Martindale, inte försvunnen av Sheila.

Colin vänder upp och ner på sin lapp och den pekar honom mot 19 Wilbraham Crescent. Miss Millicent Pebmarsh är mitten av ringen som skickar information till andra sidan i det kalla kriget , med hjälp av punktskrift för att koda sina meddelanden. Han har bestämt sig för att gifta sig med Sheila och inser att fröken Pebmarsh är Sheilas mamma, och därmed hans blivande svärmor. Han varnar henne två timmar för att nätet stängs runt henne. Hon valde sin sak framför sitt barn en gång och gör det igen och höll i en liten dödlig kniv. "Lamb" avväpnar henne och de två väntar på gripandet, båda fasta i sin övertygelse. Romanen avslutas med två brev från inspektör Hardcastle till Poirot, som berättar att polisen har hittat alla hårda bevis för att avsluta fallet. Fru Bland, mindre hänsynslös än sin syster, erkände alla under förhör.

Tecken

• Inspektör Dick Hardcastle, utredaren.
• Sergeant Cray, en polis i fallet.
• Colin "Lamb", en brittisk underrättelseagent, antydde att han var en son till Superintendent Battle .
• Fröken Katherine Martindale, ägare till Cavendish Secretarial Bureau; syster till Valerie Bland. Smeknamnet "Sandy Cat" av maskinskrivarna. Hon arbetade med sin svåger för att mörda Duguesclin och dödade Edna Brent.
• Sheila Webb, maskinskrivare på Cavendish Secretarial Bureau.
• Mrs Lawton, faster till Sheila Webb, som uppfostrade henne från barndomen, och syster till Sheilas mamma.
• Edna Brent, en maskinskrivare på Cavendish Secretarial Bureau, som mördas.
• Miss Millicent Pebmarsh, en blind lärare och invånare i 19 Wilbraham Crescent.
• James Waterhouse, ockupant av 18 Wilbraham Crescent.
• Edith Waterhouse, James syster.
• Mrs Hemming, ockupant av 20 Wilbraham Crescent.
• Josaiah Bland, en byggare, ockupant av 61 Wilbraham Crescent. Han dödade Duguesclin.
• Valerie Bland, född Hilda Martindale, andra fru till Josiah Bland och syster till fröken Katherine Martindale.
• Quentin Duguesclin, vän till familjen till den första Mrs Bland, mördades och lämnades i Miss Pebmarshs hem.
• Mrs Ramsay, ockupant av 62 Wilbraham Crescent, nu övergiven av sin man.
• Bill Ramsay, Mrs Ramsays äldre son (11 år).
• Ted Ramsay, Mrs Ramsays yngre son, är också hemma från skolan på semestern.
• Angus McNaughton, en pensionerad professor, ockupant av 63 Wilbraham Crescent.
• Mrs McNaughton, Angus fru.
• Gretel, McNaughtons "Danish girl"/au pair.
• Merlina Rival, en bonde av mördarna som dödas av dem.
• Överste Beck, Colins överordnade inom brittisk underrättelsetjänst.
• Geraldine Brown, en ung flicka som bor mitt emot 19 Wilbraham Crescent.
• Ingrid, Geraldine Browns norska au pair.

Litterär betydelse och mottagande

Francis Iles ( Anthony Berkeley Cox ) recenserade romanen i The Guardians nummer av den 20 december 1963 när han sa: "Jag är inte så säker. Det här börjar bra, med upptäckten av en främling i ett förorts vardagsrum, med fyra märkliga klockor som alla visar samma tid, men därefter tenderar berättelsen, även om den är lika läsbar som någonsin, att hänga eld. Det finns också en mycket otäck sak, det vitala vittnet som dödades när det var på väg att avslöja viktig information, vilket är ganska ovärdigt av fröken Christie."

Maurice Richardson från The Observer (10 november 1963) drog slutsatsen: "Inte lika pigg som vanligt. Massor av uppfinningsrikedom om timingen dock."

Robert Barnard : "Livligt, välberättat, högst osannolikt sent exemplar - du måste acceptera två spioner och tre mördare som bor i en halvmåne i en liten stad. Klockornas verksamhet, fantastisk och spännande i sig själv, slutar eländigt i slutet Innehåller (kapitel 14) Poirots övervägda reflektioner om andra fiktiva detektiver, och de olika stilarna och nationella skolor för kriminalskrivande."

Referenser till andra verk

• I kapitel 14 hänvisar Poirot igen till ett av sina favoritfall, det som är relaterat i The Nemean Lion , den första berättelsen om The Labors of Hercules .
• I kapitel 24 nämns Poirots roll i "The Girl Guide murder case". Detta hade återberättats i Dead Man's Folly .
• I kapitel 25 träffar Lamb en liten flicka med sitt brutna ben i gips som tillbringar dagen med att titta ut genom fönstret på grannarna, som hon har gett fantasifulla beskrivande namn. Inspirationen till denna handling är möjligen Alfred Hitchcocks film från 1954, Rear Window , en nick till en klassiker. I samma kapitel hänvisar den lilla flickan till en granne som heter Miss Bulstrode, även om det verkar osannolikt att karaktären är samma Miss Bulstrode från Cat Among the Pigeons .

Anpassningar

En anpassning till ITV-serien Agatha Christie's Poirot , med David Suchet som Poirot, producerades för programmets tolfte serie, sändes i Storbritannien 2010. Gäststjärnor inkluderar Tom Burke som löjtnant Colin Race, Jaime Winstone som Sheila Webb, Lesley Sharp som Miss Martindale och Anna Massey som Miss Pebmarsh; detta var Masseys sista framträdande, före hennes död, och ITV-sändningen av avsnittet är tillägnad hennes minne [ . Charles Palmer (som också regisserade Hallowe'en Party för serien) regisserar detta avsnitt, med manuset skrivet av Stewart Harcourt (som också skrev manuset till Murder on the Orient Express ). Anpassningen filmades på plats i Dover , Dover Castle och St Margaret's Bay .

För tv-anpassningen flyttades inställningen från det kalla krigets era på 1960-talet till 1930-talet (håller det i linje med ITV:s andra anpassning av Poirots fall som utspelade sig runt samma decennium), med en ytterligare förändring av plats från Crowdean, Sussex, till Dover, Kent. Även om romanens huvudintrig behålls, gjordes ett antal betydande förändringar av anpassningen, inklusive en modifiering av romanens underintrig på grund av förändringen i miljön:

• Karaktärerna av Mr och Mrs McNaughton och Geraldine Brown utelämnas från anpassningen. Tre andra karaktärer ersattes med nya: Konstapel Jenkins ersätter sergeant Cray som Hardcastles assistent i polisutredningarna; Viceamiral Hamling ersätter överste Beck som Colins överordnade; Christopher Mabbutt och hans döttrar, May och Jenny, ersätter Ramsays på nr 62 Wilbraham Crescent, och är inblandade i berättelsens underintrig
• Några av karaktärerna som behölls i anpassningen fick några ändringar i dem: Miss Pebmarsh är en mamma som förlorade två söner i första världskriget och har inga släktskap med Sheila; Sheila har ingen familj och därför tillbringade hon sin ungdom i ett hem; Colin arbetar som underrättelseofficer för MI6 och inte för Special Branch, medan hans efternamn ändras till Race, vilket nu gör honom till en släkting (speciellt sonen) till Överste Race ; Brents förnamn ändras från Edna till Nora, medan hennes mord sker nära Cavendish Bureau snarare än i Wilbraham Crescent; James och Edith Waterhouse blir Matthew och Rachel Waterhouse, och är nu judar som flydde från Tyskland för att undvika förföljelse av nazisterna.
• Till skillnad från romanen är Poirot mer involverad i fallet redan från början, när Colin söker upp honom för att få hjälp. Han är alltså närvarande för intervjuerna med alla misstänkta och vittnen till fallet, samt undersöker Wilbraham Crescent, och både Cavendish Bureau och dess omgivningar.
• Tiden "4:13" ges större betydelse genom att den antyder ett hotellrum som Sheila regelbundet besöker under täckmantel av ett arbetsavtal, för att genomföra en hemlig kärleksrelation med en ny roll för den tråkiga karaktären. professor – professor Purdy. Miss Martindale känner till affären och föraktar den i hemlighet, och använder därför denna kunskap för att hjälpa henne att anklaga Sheila för det första mordet.
• Vissa ledtrådar och händelser ändrades genom anpassningen: ledtråden för tvättbilen tillhandahålls nu av fru Hemmings; Herr Bland åker inte utomlands för att förfoga över bevis; Sheila gör inte av med Rosemary-klockan utan håller fast vid den, eftersom klockan kom från en mamma som hon aldrig kände; mordvapnet planteras på Sheila vid undersökningen, av Mrs Bland; Merlinas mord inträffar i Dover, inte London, och hennes kropp hittas av Hardcastle och Jenkins, kort efter att de förlorat henne när de hängde efter henne.
• På grund av förändringen i inställningen måste romanens underhandling ändras avsevärt för att återspegla detta; medan Miss Pebmarshs inblandning och anteckningsleddet är de enda delarna som fortfarande fanns kvar, ändrades mycket av resten för att ha en koppling till spionage före andra världskriget:
  • Miss Pebmarsh är en del av en liten outfit som försöker försvaga Storbritannien i händelse av att det går i krig med Tyskland. Hennes motiv för hennes agerande är att förhindra ytterligare förlust av unga liv från krigföring, efter att hon förlorat sina söner i första världskriget. Till skillnad från romanen avslöjas hennes plan före Poirots upplösning av morden.
  • Annabel Larkin, Fiona Hanbury och Christopher Mabbutt är nya karaktärer skapade för den modifierade underhandlingen. Medan både Annabel och Mabbutt är medkonspiratorer i Pebmarshs plan – Annabel hjälper till att smuggla ut dokument från Dover Castle där hon arbetar, så att Pebmarsh kan göra kopior för Mabbut att ta över till tyska agenter under hans vanliga resor till Frankrike – Fiona är första individen att avslöja schemat efter att ha upptäckt Annabels inblandning i det. Både Annabel och Fiona dödas i en galen olycka, oavsiktligt orsakad av en konfrontation mellan de två kvinnorna – Annabel får reda på att hon blir upptäckt och försöker förhindra att Fiona avslöjar henne. Båda kvinnorna blir överkörda av en bil när de kämpar på vägen på natten.
  • I anpassningen skapades den anteckningsspår som Colin använder av Fiona som han tog från hennes kropp på det lokala bårhuset, medan hans undersökningar inte tar honom ut ur landet till skillnad från i romanen.
  • Underhandlingen sammanflätas med huvudintrigen på två ställen: - Colins skäl för att hjälpa Sheila drivs av en djup ånger för att hon misslyckades med att hjälpa Fiona när hon upptäckte Annabels inblandning i smugglingen, och därmed inte var där när hon dödades; Utredningen av det första mordet orsakar ett bråk mellan Mabbutt och Pebmarsh som misshörs av Mrs Hemmings, men som Poirot inser var angående dokumenten de hade kopierat som de behövde ta sig förbi polisen innan de upptäcktes.
  • Miss Pebmarsh motsätter sig inte arrestering, till skillnad från i romanen där hon gör det när hon blir upptäckt.
  • The Waterhouses, som nu är inblandade i underplanen, anklagas felaktigt av Colin för att vara inblandade i Pebmarshs plan. Hans misstag kommer från det faktum att de visade sig vara tyska på grund av små misstag i deras engelska
• Några av elementen i Poirots upplösning av fallet ändras av anpassningen:
  • Det sker på Cavendish Bureau och inte på hans hotell. The Blands, Miss Martindale och Sheila är också närvarande för att höra det, till skillnad från i romanen när det bara är Hardcastle och Colin.
  • Fru Bland erkänner sin inblandning i brottet under upplösningen, snarare än efter att ha förts in för förhör av polisen.
  • Gregson-berättelsen som används som grund för brottet är en publicerad sådan i adaptionen, som Poirot minns som att den har varit full av klockor, felidentifiering och missvisning, med en oskyldig part inramad och pressad att agera irrationellt så att polisen blir mer misstänksam.
  • Merlina och fru Bland är nu kända för varandra; det avslöjas att båda arbetade tillsammans på teatern.
• Även om den mördade mannen är känd som Quentin Duguesclin i slutet av romanen, namnges han aldrig av någon i anpassningen. Istället avslöjar Poirot helt enkelt i sin upplösning att han antingen är släkting eller vän till den första Mrs Bland. Kunskapen om detta framhålls som viktig för Poirot genom en kommentar han gör till Hardcastle under deras undersökningar – "Jag tror inte att det är viktigt vem han är, utan vem han är ."

Publiceringshistorik

• 1963, Collins Crime Club (London), 7 november 1963, Inbunden, 256 s.
• 1964, Dodd Mead and Company (New York), Inbunden, 276 s
• 1965, Pocket Books (New York), Pocketbok, 246 s
• 1966, Fontana Books (Imprint of HarperCollins ), Pocketbok, 221 s.
•   1969, Ulverscroft stortrycksupplaga , inbunden, 417 s. ISBN 0-85456-666-X

Romanen seriefördes först i den brittiska veckotidningen Woman's Own i sex förkortade omgångar från 9 november – 14 december 1963 med illustrationer av Herb Tauss. Den annonserades som seriell före publiceringen av boken; detta hade dock dykt upp redan den 7 november. I USA dök en komprimerad version av romanen upp i januari 1964 (volym 156, nummer 1) av Cosmopolitan med illustrationer av Al Parker.

externa länkar

• The Clocks på den officiella Agatha Christies hemsida
• The Clocks på nya officiella Agatha Christie-webbplatsen
• The Clocks (2010) på IMDb