Järnvägen Weinheim–Heidelberg
 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Weinheim–Heidelberg | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Översikt | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Linje nummer | 669 (till 1970: 300g; till 1992: 568) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Plats | Baden-Württemberg , Tyskland | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Service | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Ruttnummer | 9401 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Teknisk | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Linjens längd | 16,3 km (10,1 mi) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Antal spår | 2 | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Spårvidd | 1 000 mm ( 3 ft 3 + 3 ⁄ 8 tum ) meter | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Minsta radie | 23 m (75 fot) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Elektrifiering | 750 V DC kontaktledning | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Drifthastighet | 80 km/h (50 mph) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Järnvägen Weinheim–Heidelberg är en meter-spårväg mellan Weinheim och Heidelberg i den tyska delstaten Baden-Württemberg . Den byggdes av det tidigare Oberrheinischen Eisenbahn-Gesellschaft AG ( Upper Rhine Railway Company , OEG), senare MVV OEG AG och drivs nu av MVV Verkehr GmbH (infrastrukturägare) och RNV (driftschef och tågoperatör) enligt Eisenbahn-Bau - und Betriebsordnung für Schmalspurbahnen (smalspåriga järnvägsbestämmelser; ESBO). En kort dubbelspårig sektion mellan Heidelberg och Schriesheim drevs tidigare för att transportera standardgods. Den drivs som en biledning med elektronisk direkttrafikledning .
Historia
Konstruktion och öppning
Även om Weinheim och Heidelberg redan var förbundna med Main-Neckar-järnvägen sedan 1846, gjordes försök på 1880-talet att bygga en smalspårig järnväg mellan dessa städer för att förbinda de mindre städerna längs Bergstraße ( bergsvägen) med en järnväg. Särskilt operatörerna av stenbrotten i Schriesheim och Dossenheim ville ha en järnvägsförbindelse, eftersom Main-Neckar Railway gick en bit från dem.
År 1883 beviljades bröderna Leferenz, som var verksamma som företagare i regionen, en koncession för sträckan från Heidelberg till Schriesheim med en förlängning till Weinheim. Av ekonomiska skäl har detta dock tills vidare inte kunnat realiseras.
De första verksamhetsåren
Centralverwaltung für Secundärbahnen Herrmann Bachstein (Hermann Bachstein Branch Line Central Organisation) förvärvade koncessionen för järnvägen Mannheim–Weinheim från bröderna Leferenz och öppnade linjen från Weinheim längs Bergstraße ("bergsvägen") via Lützelsachsen, Hohensachsen, Leutershausensen, Großshausensen, Großshausensen, Großshausensen. , Schriesheim , Dossenheim och Handschuhsheim till Heidelberg 1890.
Bachstein-företaget absorberades av det sydtyska järnvägsbolaget ( Süddeutsche Eisenbahn-Gesellschaft AG, SEG), grundat 1895, som tog över driften av Mannheim-Weinheim-Heidelberg-Mannheimer Eisenbahn (MWHME) 1897.
, godkändes byggandet av en järnvägslinje endast för gods från Heidelberg SEG varv över sin egen bro över Neckar och genom Neuenheimer Feld till Dossenheim och vidare till Schriesheim den 14 augusti 1903 I juli 1904, med byggandet av en 230 m lång tre-bågig bro över Neckar som utsetts till Schwarze Brücke (svarta bron) av Maschinenbau Anstalt Humboldt började. Efter att dess färdigställande försenats av en olycka, öppnades linjen den 16 juli 1906, så att godståg inte längre behövde köra genom centrala Heidelberg. Den här linjen var dubbelspårig så den kunde användas av trafik med mätare och standardspår , med vissa stationer och företagsspår som byggdes endast för standardspår. Under en period 1924 lades banan på Neckarbron med fyra skenor, eftersom den också användes av en 900 mm spårvidd tillfällig konstruktionsjärnväg för byggandet av Schwabenheim Neckar-kanalen och återuppbyggnaden av Mannheimer Straße. Detta arbete omfattade en förlängning av Neckar-bron med ett fjärde spann och en höjning av den med 2,40 m. Det innebar att bron nu gick över vägen till Wieblingen, som tidigare gått över en plankorsning. Strax söder om Neckarbron separerades det blandade spåret i en normalspår och en meterspår. Bron sprängdes av tyska trupper under andra världskriget den 27 mars 1945.
OEG-eran
1913 flyttades OEG Heidelbergs fraktvarv från den södra änden av Karl-Metz-Straße till den långvariga platsen i slutet av godslinjen genom Neuenheimer Feld .
Samarbete med Heidelbergs spårväg (HSB) startade 1929. De sista planerade ångtågen mellan Heidelberg och Handschuhsheim gick den 5 oktober.
Linjen mellan Handschuhsheim och Dossenheim anlades 1941 på ett nytt spår som skildes från vägen.
Svarta bron, som sprängdes i slutet av andra världskriget 1945, byggdes om som en tillfällig bro och driften av godsjärnvägen återupptogs i april 1947.
Efter att ha försenats av kriget slutfördes den planerade elektrifieringen av OED-linjerna med den sista delen var Weinheim–Heidelberg-linjen, som elektrifierades mellan 1949 och 1956 i flera avsnitt. Elektrifieringen på sträckan från Handschuhsheim till Dossenheim avslutades den 18 december 1949, vilket innebar elektrifieringen av godslinjen genom Neuenheimer Feld så att ström kunde försörjas från Seckenheim. Elektrisk drift påbörjades på sträckan Dossenheim–Schriesheim den 15 december 1950. Sträckan från Schriesheim till Weinheim avslutades den 1 september 1956, vilket gjorde att den kontinuerliga driften av tåg runt kretsen kunde återupptas med elektriska järnvägsvagnar.
Efter andra världskriget var linjenätet delvis omodernt. Den ännu inte elektrifierade enkelspåriga linjen längs Bergstraße från Handschuhsheim till Weinheim var fortfarande i sitt ursprungliga skick. Den körde på kanten av riksväg 3 och hade därför en hög olycksfrekvens. Därför lades den om på ett separat spår från 1952 till 1955, även om avsnittet genom den smala passagen genom Großsachsens centrum fortfarande löper på vägen. Vagnsboden i Schriesheim stod färdig 1952; på den tiden rymde det inte bara bussar utan även järnvägsmateriel (fram till 1969).
Koncessionen för driften av järnvägen förlängdes 1959. Denna beviljades tillfälligt eftersom det fanns överklaganden mot dess fortsatta drift. Så småningom utfärdades koncessionen på nytt 1964 för passagerartrafik fram till 2009 och för frakt till 1989.
Duplicering av linjen från korsningen med HSB-linjen vid Steubenstrasse i Handschuhsheim till kommungränsen i Dossenheim slutfördes den 30 juni 1963. Fram till dess hade linjen trafikerats av linje 6 i Heidelbergs spårväg .
Sträckan Schriesheim–Handschuhsheim signalerades om med automatisk blocksignal 1967. Omsignalering av hela linjen från Weinheim till Heidelberg avslutades 1969. Under de närmaste åren kom linjen under kontroll av en signalcentral i Schriesheim.
På 1960-talet började man installera kontinuerligt svetsad skena . De återstående semaforsignalerna ersattes av färgljussignaler, som är lättare att underhålla.
På grund av den ökande konkurrensen från vägtransporter om gods sjönk lönsamheten avsevärt under 1960-talet, så att stängningen av den dubbelspåriga godslinjen mellan Heidelberg och Schriesheim söktes den 12 december 1969, godkändes den 19 januari 1970 och stängdes den 1 juli 1970. Transporten av allmängods övergavs 1971. Svarta bron revs från oktober 1970 till juni 1971. Ett undantag var den årliga sockerbetsskörden, som transporterades med Rollbocks , som fungerade fram till 1983. I övrigt bedrev OEG godstrafik fram till det tidiga 1990-talet med vägtransporter.
Ytterligare modernisering
1980 anpassades Schriesheim OEG-station för tidens behov och uppgraderades och den lokala vagnsboden omvandlades till en central bussdepå.
implementerades konceptet MVG 2000 som också innebar betydande förändringar för OEG. Fram till denna tid slutade tåg som kom från Weinheim vid Mannheim Hauptbahnhofs förgård och från Heidelberg i Mannheim Kurpfalzbrücke (Kurpfalz-bron) station. Cirkeln avslutades sedan med tåg som körde genom Mannheims centrum. För att uppnå detta byggdes en kort anslutningslinje från framsidan av Collini-Center , som går förbi Kurpfalzbrücke stationskorsning och ansluter till spårvagnslinjen på Friedrichsring. Denna förbindelse var en restaurering; det hade funnits en liknande förbindelse fram till 1928 eller 1974. OEG var kopplad till Mannheims spårvagnsnät och gick nu med linjebeteckningen 5R (och 5 för tåg som endast körde på sträckan Käfertal–Mannheim–Edingen). På 1990-talet duplicerades sektionen Heidelberg–Schriesheim för att möjliggöra tätare trafik med regelbundna intervaller. Sträckan Handschuhsheim Nord–Dossenheim har varit dubbelspårig sedan den 28 februari 1999. Det andra spåret färdigställdes våren 1999 och var det enda som användes medan det gamla spåret förnyades. Tvåspårsdrift startade och de två nya uppehållen av Dossenheim Nord och Schriesheim Süd togs i bruk den 12 juni 1999. Dupliceringen av den återstående delen av linjen mellan Schriesheim och Weinheim genomfördes från mars 2011 med en sju månader lång stängning av linje med tåg ersatta av bussar.
Som ett resultat av uppgraderingen av OEG, integrerades den som en komplett linje i Heidelbergs spårvagnsnät i juni 1999. Efter att tidigare bara ha stannat mellan Bismarckplatz och Handschuhsheim Nord vid Burgstraße, Handschuhsheim OEG-Bahnhof och Kußmaulstraße, har OEG-tågen sedan dess trafikerade alla hållplatser (förutom hållplatsen Froschäckerweg, men denna har nu stängts) och ersatte spårvagnslinje 1 på denna sträcka; detta hade tidigare trafikerats av Heidelbergs spårväg (HSB).
Övergång till moderniseringen av RNV från 2005
Eftersom OEG-tjänsten har förenats med RNV har den fungerat som linje nummer 5 sedan den 10 december 2006.
Sedan övergången till en datorbaserad förregling den 10 april 2008 har sträckan Weinheim–Schriesheim–Handschuhsheim Nord fjärrstyrts. Sedan dess har Schriesheim-chefen arbetat från RNV:s centrala kontrollcenter vid Mannheim-Möhlstraße-depån.
Den sedan länge planerade moderniseringen av den nio kilometer långa enkelspåriga linjen mellan Weinheim och Schriesheim inleddes den 10 mars 2010 med en symbolisk banbrytande ceremoni. Det dubblerade spåret har tillåtit drift med 10 minuters intervall och minskat restiden med 15 %. Moderniseringen kostade cirka 60 miljoner euro, varav cirka 42 miljoner euro finansierades enligt lagen om finansiering av kommunala transporter ( Gemeindeverkehrsfinanzierungsgesetz ) .
Huvudrekonstruktionen gjordes under en fullständig stängning av linjen. Mellan den 21 mars 2011 och den 5 november 2011 ersattes alla tåg på sträckan mellan Weinheim OEG-station och Schriesheim-stationen med bussar, vilket i de flesta fall resulterade i en betydande förlängning av restiden. Weinheim OEG-station byggdes om under sommarlovet. Tågen under denna period gick genom Händelstraße station utan att stanna; den var för detta ändamål utrustad med en tillfällig uppsättning punkter som förbinder spåren. Tågen gick igen på den nu dubbelspåriga linjen från och med den 5 november.
Endast två korta sträckor på gatorna Großsachsen och Schriesheim återstår som enkelspår. Under omstruktureringen försågs hela sträckan Weinheim–Heidelberg med ett nytt elektroniskt signalsystem. Den nybyggda hållplatsen Großsachsen Süd öppnades också vid tidtabellsändringen den 11 december 2011. Ombyggnaden av Schriesheim-stationen slutfördes i mitten av 2012. Nio månader efter slutförandet av byggnadsarbetet i augusti 2012, var resttiden för hela Mannheim– Heidelberg–Weinheim–Mannheim ring reducerades från 140 till 130 minuter, vilket ungefär motsvarar restiden tio år tidigare. Redan i december 2012 hade restiden dock utökats till 140 minuter för att minska förseningarna jämfört med tidtabellen.
Hela signalinfrastrukturen och signalverksamheten förnyades mellan 2010 och 2014. Sedan våren 2014 har hela linjen utrustats med signalsystemet "Ks" ( Ks-Signalsystem ), ett nytt färgljussignalsystem som introduceras i Tyskland.
Operationer
Ursprungligen trafikerades passagerartrafiken på linjen som en av fyra oberoende trafikerade OEG-linjer och kallades linje C. Vagnsboden låg i Schriesheim.
Verksamheten avbröts på grund av andra världskriget från 26 mars till 18 juni 1945.
Ånglok ersattes av diesellokomotiv på den sista icke-elektrifierade sträckan, mellan Weinheim och Schriesheim, den 8 januari 1954.
Tågen gick var 24:e minut från den 2 juni 1957.
Efter slutförandet av elektrifieringen av OEG Mannheim–Heidelberg–Weinheim–Mannheim triangulära sträcka 1956, sammanfogades de två tågtjänsterna som körde till Weinheim, vartannat tåg fortsatte i Heidelberg, vilket skapade så kallade "round trip"-tjänster. Normala tågtjänster sammanfördes också i Heidelberg från den 30 maj 1965, så att alla tåg nu gick på tur och retur med undantag för extra trafik under högtrafik. En tur och retur tog 122 minuter.
Halvtimmestrafik infördes den 25 september 1966. Den punkt där tågen korsade hade flyttats från Schriesheim till Schriesheim Süd. Den 25 september flyttades övergångsstället tillbaka till Schriesheim och övergångsslingan i Schriesheim Süd stängdes.
En reducerad tidtabell med mindre regelbundna intervaller drevs från 1 juli 1971 till 31 juni 1973. Därefter återupptogs driften av reguljärtåg varje halvtimme, med 20 minuters intervall under rusningstid. Efter morgontoppen gick trafiken mellan Weinheim och Schriesheim varje timme fram till den 27 maj 1979. Cirkelvägen avbröts i Schriesheim till den 28 september 1974 (och i Mannheim sedan 1943). Duewag-GT8-satser användes på den norra delen av linjen, medan tåg med B4 släpvagnar och " halva och fulla tåg" ( Halb- und Ganzzüge ) användes på den södra delen.
Ytterligare en halvtimmescykel infördes den 23 maj 1993 och ytterligare tåg gick mellan Schriesheim och Heidelberg. Topphastigheten höjdes från 60 km/h till 80 km/h.
1995 slogs också tågtrafiken Weinheim och Heidelberg samman i Mannheim. Så OEG-tåg har cirkulerat runt banan sedan dess, förutom tåg som backar i Edingen/Schriesheim eller Käfertal/Weinheim. Tåg som körde hela kretsen utsågs ursprungligen till linje 62 1995, eftersom VRN planerade att anta ett nätverksomfattande namnschema. Men eftersom MVV använde beteckningen 5 för OEG-tjänsten som körde inom Mannheim på dess spårvägsnät, använde VRN så småningom beteckningen 5R för tåg som körde på hela kretsen. I VRN:s tidtabellsbok fanns dock tidtabellen upptagen i tabell "R 65". Skillnaden mellan 5 (för de tåg som endast går mellan Käfertal och Edingen) och 5R övergavs slutligen i slutet av 2006 och sedan dess har endast beteckningen 5 använts. Denna beteckning används nu även i schemaboken.
Fotnoter
Källor
- Höltge, Dieter (1972). "Oberrheinische Eisenbahn-Gesellschaft". Kleinbahnhefte (på tyska). Gifhorn: Verlag Zeunert (6).
- König, Bernhard (1990). "Die Oberrheinische Eisenbahn-Gesellschaft AG – 100 Jahre meterspurige Eisenbahn i Heidelberg". BDEF årsbok (på tyska). s. 137–172. ISBN 3-922657-82-6 .
- Wolff, Gerd; Menges, Hans-Dieter (1992). Deutsche Klein- und Privatbahnen (på tyska). Vol. 2. Freiburg: EK-Verlag. s. 104–149. ISBN 3-88255-653-6 .
- 75 Jahre OEG – 1911–1986 (på tyska). Oberrheinische Eisenbahn-Gesellschaft AG. 1986.