Humant β-globinlokus

Det mänskliga β-globinlokuset är sammansatt av fem gener belägna på en kort region av kromosom 11 , ansvariga för skapandet av beta-delarna (ungefär hälften) av syretransportproteinet Hemoglobin . Detta lokus innehåller inte bara beta-globingenen utan även delta- , gamma-A- , gamma-G- och epsilon -globin. Uttryck av alla dessa gener styrs av singellokuskontrollregion ( LCR), och generna uttrycks differentiellt under utvecklingen.

Ordningen på generna i beta-globinklustret är: 5' - epsilon - gamma-G - gamma-A - delta - beta - 3'.

Arrangemanget av generna återspeglar direkt den tidsmässiga differentieringen av deras uttryck under utveckling, med den tidiga embryonala versionen av genen som ligger närmast LCR. Om generna omarrangeras, uttrycks genprodukterna i felaktiga utvecklingsstadier.

Uttrycket av dessa gener regleras i embryonal erytropoes av många transkriptionsfaktorer , inklusive KLF1 , som är associerat med uppregleringen av vuxenhemoglobin i vuxna definitiva erytrocyter , och KLF2 , som är avgörande för uttrycket av embryonalt hemoglobin .

HBB-komplex

Många CRM har kartlagts inom klustret av gener som kodar för β-liknande globiner uttryckta i embryonala (HBE1), fetala (HBG1 och HBG2) och vuxna (HBB och HBD) erytroida celler. Alla är markerade av DNas I-överkänsliga platser och fotspår , och många är bundna av GATA1 i erytroblaster från perifert blod (PBDE). Ett DNA-segment beläget mellan HBG1- och HBD-generna är ett av DNA-segmenten som är bundna av BCL11A och flera andra proteiner för att negativt reglera HBG1 och HBG2. Det är känsligt för DNas I men är inte konserverat över däggdjur . En förstärkare lokaliserad 3′ av HBG1-genen är bunden av flera proteiner i PBDE och K562-celler och är känslig för DNas I, men visar nästan ingen signal för däggdjursbegränsning.

Vidare läsning