Hallbera Þorsteinsdóttir

Detta är ett isländskt namn . Efternamnet är matronymiskt , inte ett efternamn ; denna person hänvisas till med tilltalsnamnet Hallbera .

Hallbera Þorsteinsdóttir (död 1330; fornnordiska : [ˈhɑlːˌberɑ ˈθorˌstɛinsˌdoːtːez̠] ; modern isländska : [ˈhatl̥ˌpɛːra ˈθɔrɔrɔrɑsteins- abbesrˌtouht ) som var kyrkoherde från Reynaðar, och som var kyrkoherde från Reynaðar . av benediktinerorden på Island .

Hallbera tillhörde en förmögen och mäktig isländsk familj. Hon var dotter till abbot Þorsteinn Halldórsson av Hestur och senare Stórólfshvoll och Ingigerður Filippusdóttir av Oddaverjar . Hennes syster, Guðrún Þorsteinsdóttir, var gift med hövdingen Kolbeinn Bjarnason, men Hallberas civilstånd innan han tog vanan nämns inte i samtida källor. Hon kunde ha levt som en ekonomiskt oberoende änka innan hon övergick till ett religiöst liv, vilket inte var ovanligt för aristokratiska kvinnor på Island på den tiden. År 1295 donerade Hallbera vidsträckta landområden till grunden av ett kloster för nunnor av Saint Benedictus orden. Detta skulle vara ett av endast två kloster öppna för kvinnor på det medeltida Island, som båda stängdes under reformationen .

Hallbera är känd för att ha tjänat som abbedissa av Reynistaðarklaustur från åtminstone 1299 (fram till hennes död), men forskarna Ármann Jakobsson och Ásdís Egilsdóttir identifierar henne också som "Systern Katrín" som var Reynistaðarklausturs första abbedissa, och hävdade att Katrín var Hallberas religiösa namn . Syster Katrín fungerade annars som abbedissa i bara ett år innan hon försvann från alla källor. Om Hallbera och syster Kristín är samma person, så bodde hon på Munkaþverá som nunna eller ankarit före grundandet av Reynistaðarklaustur och var en utbildad och läskunnig kvinna för vilken det religiösa namnet Katrín ( Catherine ) skulle ha varit mycket passande.

Hallbera hade en nära professionell relation till biskoparna av Holar, Auðunn rauði Þorbergsson och Lárentíus Kálfsson , som respekterade hennes åsikt. Den senare tillägnade henne flera dikter.

Källor

• „„Reynistaðarklaustur“. Tímarit Hins íslenska bókmenntafélags, 8. árg. 1887.",
• „„Reynistaðarklaustur“. Sunnudagsblað Tímans, 6. augusti 1967.“,
• Sigríður Gunnarsdóttir: Nunnuklaustrið að Reynistað. Smárit Byggðasafns Skagfirðinga.
• Ármann Jakobsson och Ásdís Egilsdóttir, ”Abbadísin sem hvarf,” i Þúsund og eitt orð sagt Sigurgeiri Steingrímssyni fimmtugum 2. oktober 1993 (Reykjavík: Menningar- og minningarsjóður Mette Magnussen, 1993), 7–9.