Ford mot Warwickshire CC
| Ford v Warwickshire CC | |
|---|---|
 Canal nära College
| |
| Domstol | brittiska överhuset |
| Citat(er) | [1983] 2 AC 71, [1983] ICR 273 |
| Nyckelord | |
| Otillbörlig uppsägning | |
Ford v Warwickshire CC [1983] 2 AC 71 är ett brittiskt arbetsrättsligt mål, angående oskälig uppsägning , som regleras av Employment Rights Act 1996 .
Fakta
Mrs Ford arbetade från september till juli med på varandra följande visstidskontrakt under 8 akademiska år som deltidslektor vid Warwickshire College of Further Education fram till september 1979. Då fick hon veta att hennes kontrakt inte skulle förnyas. Med tanke på sommaruppehållen var frågan om hennes sommarlov endast räknades som tillfälliga arbetsuppehåll. Hon försökte hävda att hennes uppsägning var orättvis, men fick veta att hennes år långa tidsbestämda kontrakt inte räckte för att uppfylla den nödvändiga kvalifikationstiden.
Dom
House of Lords ansåg enhälligt att Mrs Ford var kontinuerligt anställd, och sommaruppehållen var bara tillfälliga upphörande av ett pågående kontrakt, trots att det hade utformats som fasta villkor. Lord Diplock ansåg att det fanns tillräckligt med kontinuitet i anställningen för att fastställa kvalifikationsperioden. "Man tittar för att se vad som var orsaken till att arbetsgivaren underlåtit att förnya avtalet vid utgången av dess tidsperiod och ställer sig frågan: var det skälet "ett tillfälligt upphörande av arbetet", i den mening som avses i denna fras. Så för uppsägning och uppsägning bryts perioden om inte "det finns mellan ett visstidskontrakt och dess omedelbara föregångare ett intervall som inte kan karakteriseras som kort i förhållande till den kombinerade varaktigheten av de två visstidskontrakten." Huruvida det kan karakteriseras så är en fråga om fakta och grad och så är det för avgörande av en industridomstol...'
Lord Keith, Lord Roskill och Lord Brandon instämde.
Lord Brightman sa följande.
Antag att klaganden i augusti 1977 var anställd enligt ett anställningsavtal på obestämd tid med början i september 1977, med en veckas uppsägningstid från båda sidor. Antag att rådet den 1 juli 1978 gav klaganden en veckas uppsägningstid eftersom hennes keramikkurs inte skulle sträcka sig längre än den 8 juli 1978. Antag att hon i augusti 1978 var anställd under ett liknande men nytt anställningsavtal på obestämd tid med början i september 1978. Det kunde, enligt min mening, inte betvivlas att hon skulle ha varit frånvarande från arbetet i lagens mening under sommarlovet 1978 på grund av ett tillfälligt upphörande av sitt arbete.
Antag att hennes kontrakt kunde fastställas med en månads uppsägningstid på båda sidor, och att ett sådant meddelande därför gavs den 8 juni 1978. Återigen förstår jag att det inte råder något tvivel om att semesterperioden skulle "räknas" på den verkliga konstruktionen av Spela teater.
Båda dessa fall är mottagliga för samma analys som det visstidskontrakt; det vill säga att klagandens arbete upphör den 8 juli, eftersom det är datumet då meddelandet löper ut. meddelandet delges den 8 juni eller 1 juli i väntan på att hennes arbete ska upphöra den 8 juli, vilket i så fall kan eller inte kan visa sig vara fallet. Argumentet att ett tidsbestämt kontrakt upphör på grund av tidens strömmande kan också tillämpas på dessa två hypotetiska fall; arbetet upphör på grund av att uppsägningstiden har gått ut. I de fall som förmodas är den omedelbara orsaken till arbetets upphörande i viss mening att uppsägningsmeddelandena löper ut; den effektiva orsaken är det förväntade upphörandet av arbetet.
Det föreligger enligt min uppfattning ingen väsentlig skillnad när anställningsavtalet är på viss tid, varvid villkoret fastställs med hänvisning till den förväntade tillgången på arbete. I det tidsbestämda avtalet av det slag som i detta fall förekommer uppsäger arbetsgivaren i själva verket när avtalet tecknas om det datum då anställningen ska upphöra, istället för att förbehålla sig rätten att vid ett senare tillfälle meddela sådan uppsägning. datum. Om punkt 9.1 b är avsedd att tillämpas på ett fall där uppsägning delges under avtalets löptid på grund av ett förväntat upphörande av arbetet, kan jag inte se någon logisk anledning till att det inte skulle antas att gälla där avtalet i sig anger när anställningen ska upphöra, om det är på grund av det förväntade upphörandet av arbetet. Enligt min uppfattning handlar punkt 9.1 b inte om de medel som används för att tillfälligt upphöra med anställningen utan om skälet till att den upphör.
Jag anser att detta tillvägagångssätt till punkt 9 (1) (b) är förenligt med §§ 55 (2) och 83 (2). När det gäller ett yrkande om oskäligt uppsägning och ett yrkande om avgångsvederlag ska ingen skillnad göras mellan ett avtal på obestämd tid som sägs upp genom ett uppsägningsmeddelande och ett avtal på viss tid som löper ut utan att förlängas eller annars förnyas. Arbetstagaren ska i varje fall behandlas som uppsagd av arbetsgivaren. Om det saknar betydelse för arbetstagarens rätt att yrka på grund av oskäligt uppsägning eller begära avgångsvederlag, om arbetstagarens arbete har upphört på grund av utgången av avtalets visstid eller på grund av utgången av avtalet. uppsägningstiden, förefaller det mig helt överensstämmande att "räkneprocessen" enligt punkt 9 (1 b) inte heller bör ta hänsyn till frågan om "frånvaron från arbetet" var det omedelbara resultatet av uppsägningen meddelande eller det omedelbara resultatet av utgången av en viss tid som anges i avtalet. Frånvaron ska vara "på grund av tillfälligt upphörande av arbetet", men det kravet kan tillgodoses i lika hög grad genom ett upphörande som föreligger eller förutses när arbetstagaren sägs upp med varsel eller genom ett upphörande som föreligger när han sägs upp utan varsel, eller genom ett upphörande som förutses när bindningstiden införs i avtalet.
Jag kommer därför till slutsatsen att klaganden med rätta kan beskrivas som "frånvarande från arbetet" under var och en av de semesterperioder som sträckte sig över hennes på varandra följande anställningsavtal och att sådan frånvaro med rätta kan beskrivas som "på grund av ett tillfälligt upphörande av arbetet". utan hinder av att avtalet upphörde vid utgången av dess tidsbestämda tid, i stället för vid utgången av uppsägningsmeddelandets giltighetstid; och att ett förväntat arbetsavbrott som styr tidsbegränsningens längd tillgodoser orden "på grund av tillfälligt arbetsupphörande", precis som ett förväntat arbetsavbrott som leder till uppsägningsbesked skulle ha tillfredsställt dessa ord.