Disinhibited socialt engagemang störning
| Disinhibited socialt engagemang störning | |
|---|---|
| Andra namn | Disinhibited Attachment Disorder |
| Specialitet | Psykiatri |
Disinhibited Social Engagement Disorder (DSED), eller Disinhibited Attachment Disorder, är en anknytningsstörning där ett barn har liten eller ingen rädsla för obekanta vuxna och kan aktivt närma sig dem. Det kan avsevärt försämra små barns förmåga att relatera till vuxna och jämnåriga, enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders . samt försätta dem i farliga och potentiellt osäkra förhållanden. Vanliga exempel på detta är att sitta i en persons knä som de inte känner till eller att lämna med en främling.
DSED är uteslutande en barndomsstörning och diagnostiseras vanligtvis inte före nio månaders ålder eller förrän efter fem års ålder om symtom inte uppträder. Det finns ingen aktuell forskning som visar att tecken på DSED fortsätter efter tolv års ålder. Spädbarn och småbarn löper risk att utveckla DSED om de får inkonsekvent eller otillräcklig vård från en primärvårdare.
tecken och symtom
Det vanligaste symtomet är ovanlig interaktion med främlingar. Ett barn med DSED visar inga tecken på rädsla eller obehag när det pratar med, rör vid eller följer med en vuxen främling. De kan kategoriseras enligt följande:
- Alltför välbekant verbalt eller fysiskt beteende som inte är förenligt med kulturellt sanktionerade och lämpliga sociala gränser eller som verkar ur karaktär för sin nuvarande ålder
- Brist på reservation när det gäller att närma sig och interagera med obekanta vuxna
- Minskad eller frånvarande att kolla tillbaka med en vuxen vårdgivare efter att ha vågat sig bort, även i okända miljöer
- Villighet att gå iväg med en obekant vuxen med minimal eller ingen tvekan
Bilagsstilen som är associerad med DSED är oorganiserad anknytning. Denna anknytningsstil är en kombination av orolig och undvikande anknytning och deltagarna har ofta ett behov av närhet, rädsla för avvisning och motsägelsefulla mentala tillstånd och beteenden. Disorganised Attachment är vanligt bland barn som bor på institutioner som fosterhem. Barn som bor på dessa institutioner har en ökad risk att få DSED. Vilket är vanligt hos dem som upplever vanvård från vårdgivare i tidig ålder vilket gör det till en vanlig företeelse hos barn med DSED.
DSED kan orsaka symtom som vanligtvis är förknippade med ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder ) Det kan vara komorbid med kognitiva, språkliga och talförseningar. Dessutom bör barn som är socialt ohämmade trots att de inte genomgår traumat för att bli det inte diagnostiseras med DSED. Barnets beteende kan förklaras med andra störningar såsom Williams syndrom som ofta har liknande symtom som DSED.
Riskfaktorer
DSED är ett resultat av inkonsekventa eller frånvarande primärvårdare under de första åren av barndomen. Barn som är inlagda på institution kan få inkonsekvent vård eller bli isolerade under sjukhusvistelse. Föräldraproblem som psykiska problem, depression, personlighetsstörning, frånvaro, fattigdom, föräldraskap för tonåringar eller missbruk stör anknytningen.
Diagnos
Kriterierna för Disinhibited Social Engagement Disorder i DSM-5 är:
A. Ett beteendemönster där ett barn aktivt närmar sig och interagerar med obekanta vuxna och uppvisar minst två av följande:
- Minskad eller frånvarande återhållsamhet när det gäller att närma sig och interagera med obekanta vuxna.
- Alltför välbekant verbalt eller fysiskt beteende (som inte är förenligt med kulturellt sanktionerade och med åldersanpassade sociala gränser).
- Minskad eller frånvarande att kolla tillbaka med en vuxen vårdgivare efter att ha vågat sig bort, även i okända miljöer.
- Villighet att gå iväg med en obekant vuxen med liten eller ingen tvekan.
B. Beteendena i kriterium A är inte begränsade till impulsivitet (som i Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) utan inkluderar socialt ohämmat beteende.
C. Barnet har upplevt otillräcklig vård, vilket framgår av minst ett av följande:
- Social försummelse eller deprivation där barnets känslomässiga behov inte tillgodoses av vårdande vuxna.
- Upprepade byten av primärvårdare som begränsar förmågan att bilda stabila anknytningar (t.ex. täta byten i fosterhem).
- Uppfödning i ovanliga miljöer som allvarligt begränsar möjligheterna att bilda selektiva anknytningar (t.ex. institutioner med högt förhållande mellan barn och vårdgivare).
D. Vården i kriterium C antas vara ansvarig för det störda beteendet i kriterium A (t.ex. störningarna i kriterium A började efter den patogena vården i kriterium C).
E. Barnet har en utvecklingsålder på minst nio månader.
Specifikationer
Det anses vara bestående om varaktigheten är mer än 12 månader.
Det anses allvarligt om alla symtom är närvarande.
ICD-10-definitionen är: "Ett särskilt mönster av onormal social funktion som uppstår under de första fem åren av livet och som tenderar att kvarstå trots markanta förändringar i miljöförhållandena, t.ex. diffust, icke-selektivt fokuserat anknytningsbeteende, uppmärksamhetssökande och urskillningslöst vänligt. beteende, dåligt modulerade kamratinteraktioner; beroende på omständigheterna kan det också finnas associerade känslomässiga eller beteendemässiga störningar."
Differentialdiagnos kan vara uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet.
Behandling
Två effektiva behandlingsmetoder är lekterapi eller uttrycksterapi som hjälper till att skapa anknytning genom multisensoriska medel. Viss terapi kan vara nonverbal.
Lekterapi: Detta är en terapi där barn använder leksaker för att "leka" och interagera med omgivningen i försök att arbeta igenom sina problem och förstå världen omkring dem. I denna terapi kan barn bestämma resultatet av situationer och ge dem en känsla av kontroll. Detta är för barn i åldrarna tre till elva och det kan också användas som ett sätt att diagnostisera ett barn. Även denna typ av terapi kan inriktas på försök att bättre förstå och diagnostisera barnet. Detta är en psykodynamisk och kognitiv beteendeterapi.
Prognos
Med tiden kan karaktären av beteendet hos ett barn med ohämmad socialt engagemangsstörning utvecklas under deras förskole-, mellanstadie- och ungdomsår. Med detta sagt minskar de flesta symtom som barn uppvisar avsevärt till den grad att de nästan inte upptäcks efter ungefär tolv års ålder.
Förskola: I detta tidiga skede uppvisas DSED av ett behov av uppmärksamhet som att vara alltför bullrig på lekplatsen i försök att få uppmärksamhet från obekanta vuxna
Middle School: Det finns två huvudidentifierare för DSED i detta skede, inklusive fysisk och verbal överförtrogenhet med oäkta känslor och att vara alltför framåt. Detta kan ses som att man verkar ledsen inför andra i ansträngningar att manipulera en social situation eller att man överdrivet envisas med att gå över en klasskamrats hus när de först träffar dem.
Ungdom: I detta skede kommer barn med DSED sannolikt att utveckla problem bland både sina kamrater och andra auktoritativa personer som föräldrar och tränare. Med det sagt "De tenderar [också] att utveckla ytliga relationer med andra, kämpar med konflikter och fortsätter att visa urskillningslöst beteende mot vuxna."
Epidemiologi
Den exakta prevalensen är okänd. Hos högriskindivider är prevalensen 20 %.
Historia
Disinhibited Social Engagement Disorder (DSM-5 313.89 (F94.2)) är 2013 Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-5) namn som tidigare listades som en undertyp av Reactive Attachment Disorder (RAD) kallad Disinhibited Anknytningsstörning (DAD).
American Psychiatric Association anser att "... Disinhibited Social Engagement Disorder mer liknar ADHD; det kan förekomma hos barn som inte nödvändigtvis saknar anknytningar och kan ha etablerade eller till och med säkra anknytningar. De två störningarna skiljer sig åt på andra viktiga sätt, inklusive korrelationer, förlopp och svar på intervention, och av dessa skäl anses vara separata störningar."
Forskning
Denna studie var ett försök att befästa den aktuella forskningen att reaktiv anknytningsstörning och disinhibited social engagement disorder är separata dimensioner av psykologi. I denna studie testades ett urval av fosterbarn i skolåldern och deras fosterföräldrar och socialarbetare fyllde i frågeformulär för att bättre förstå barnen och för att lokalisera tecken på DSED. Bland färdigställandet var det uppenbart att DSED verkligen var sin egen separata dimension av psykologin.