Demografi i Sankt Petersburg

Satellitbild över St. Peterburg

Sankt Petersburg är den näst största staden i Ryssland , efter Moskva och den fjärde mest folkrika staden i Europa.

2002 års folkräkning registrerade befolkningen i det federala ämnet 4 661 219, eller 3,21% av den totala befolkningen i Ryssland. Staden med dess närhet har en uppskattad befolkning på cirka 6 miljoner människor. Enligt Rossstat är stadens befolkning 2021 5 384 342

Etnicitet

Panorama över St Petersburg

2002 års folkräkning registrerade tjugotvå etniska grupper på mer än två tusen personer vardera. Den etniska sammansättningen var: ryska 84,72%; ukrainska 1,87%; Vitryssar 1,17 %; judisk 0,78%; Tatar 0,76%; armeniska 0,41%; Azeri 0,36%; georgiska 0,22%; Chuvash 0,13%; polsk 0,10%; finska 0,08%; koreanska 0,08%; tyska 0,08%; Moldavien 0,07%; Mordovian 0,07%; uzbekiska 0,06%; Kazakiska 0,06%; ossetiskt 0,06%; Bashkir 0,05%; tadzjikiska 0,05%; estniska 0,05%; Karelska 0,05%; Litauiska 0,6%, och många andra etniska grupper med mindre än två tusen personer vardera. 7,89% av invånarna avböjde att uppge sin etnicitet. Från och med 2001 identifierade 41 procent av Petersburgarna sig som rysk-ortodoxa , ytterligare 21 procent kallade sig kristna i allmänhet. Nästan hälften av båda grupperna var samtidigt självrapporterade icke-troende. Antalet kyrkliga församlingsmedlemmar i den rysk-ortodoxa kyrkan uppskattas till mindre än 5 %.

Sankt Petersburg har alltid befolkats mestadels av ryssar , om än med flera betydande etniska minoriteter, såsom tyskar, ukrainare, finnar och människor från Östeuropa, bland andra. År 1800 uppskattningsvis bodde 200 till 300 tusen i staden. Efter frigörelsen livegna 1861 började tidigare livegna anlända till huvudstaden som arbetare, vilket ökade befolkningen från en halv miljon till 1439,6 tusen registrerat i folkräkningen

Etnicitet i Sankt Petersburg över tid

	1926 befolkning.	%	1939 Befolkning.	%	1959 Befolkning.	%	1970 Befolkning.	%	1979 Befolkning.	%	1989 Befolkning.	%	2002 Befolkning.	%	% av befolkningen som deklarerat en etnisk tillhörighet	2010 Befolkning.	%	% av befolkningen som deklarerat en etnisk tillhörighet
Total	1609816	100,00 %	3191304	100,00 %	3321196	100,00 %	3949501	100,00 %	4568548	100,00 %	4990749	100,00 %	4661219	100,00 %		4879566	100,00 %
ryssar	1386872	86,15 %	2775979	86,99 %	2951254	88,86 %	3514296	88,98 %	4097629	89,69 %	4448884	89,14 %	3949623	84,73 %	92,00 %	3908753	79,10 %	92,48 %
ukrainare	10781	0,67 %	54660	1,71 %	68308	2,06 %	97109	2,46 %	117412	2,57 %	150982	3,03 %	87119	1,87 %	2,03 %	64446	1,32 %	1,52 %
vitryssar	14572	0,91 %	32353	1,01 %	47004	1,42 %	63799	1,62 %	81575	1,79 %	93564	1,87 %	54484	1,17 %	1,27 %	38136	0,78 %	0,90 %
tatarer	7321	0,45 %	31506	0,99 %	27178	0,82 %	32851	0,83 %	39403	0,86 %	43997	0,88 %	35553	0,76 %	0,83 %	30857	0,63 %	0,73 %
judar	84480	5,25 %	201542	6,32 %	168641	5,08 %	162500	4,11 %	142730	3,12 %	106142	2,13 %	36570	0,78 %	0,85 %	24132	0,49 %	0,57 %
uzbeker	103	0,01 %	238	0,01 %			1678	0,04 %	1883	0,04 %	7927	0,16 %	2987	0,06 %	0,07 %	20345	0,42 %	0,48 %
armenier	1664	0,10 %	4615	0,14 %	4897	0,15 %	6628	0,17 %	7995	0,18 %	12070	0,24 %	19164	0,41 %	0,45 %	19971	0,41 %	0,47 %
azerbajdzjaner			385	0,01 %	855	0,03 %	1576	0,04 %	3171	0,07 %	11804	0,24 %	16613	0,36 %	0,39 %	17717	0,36 %	0,42 %
tadzjiker	3	0,01 %	61	0,00 %			361	0,01 %	473	0,01 %	1917	0,04 %	2449	0,05 %	0,06 %	12072	0,25 %	0,29 %
georgier	588	0,04 %	1640	0,05 %	1917	0,06 %	3798	0,10 %	4363	0,10 %	7804	0,16 %	10104	0,22 %	0,24 %	8274	0,17 %	0,20 %
moldaver	168	0,01 %	567	0,02 %	956	0,03 %	2467	0,06 %	2882	0,06 %	5390	0,11 %	3365	0,07 %	0,08 %	7200	0,15 %	0,17 %
Chuvash	1600	0,10 %	1778	0,06 %	1787	0,05 %	3465	0,09 %	6057	0,13 %	8994	0,18 %	6007	0,13 %	0,14 %	4610	0,09 %	0,11 %
koreaner	103	0,01 %	195	0,01 %			1361	0,03 %	2258	0,05 %	2962	0,06 %	3908	0,08 %	0,09 %	4031	0,08 %	0,10 %
Kazaker			390	0,01 %	654	0,02 %	1562	0,04 %	2002	0,04 %	6331	0,13 %	2830	0,06 %	0,07 %	3349	0,07 %	0,08 %
kirgiziska	37	0,00 %	49	0,00 %			306	0,01 %	453	0,01 %	2763	0,06 %	566	0,01 %	0,01 %	3289	0,07 %	0,08 %
osseter	277	0,02 %	955	0,03 %	917	0,03 %	1186	0,03 %	1741	0,04 %	2584	0,05 %	2836	0,06 %	0,07 %	3233	0,07 %	0,08 %
tyskar	16916	1,05 %	10104	0,32 %	2052	0,06 %	3249	0,08 %	2802	0,06 %	3570	0,07 %	3868	0,08 %	0,09 %	2849	0,06 %	0,07 %
Lezgins	44	0,01 %	62	0,00 %			194	0,00 %	441	0,01 %	1448	0,03 %	1805	0,04 %	0,04 %	2814	0,06 %	0,07 %
baskirer	92	0,01 %	716	0,02 %	617	0,02 %	914	0,02 %	1749	0,04 %	3014	0,06 %	2453	0,05 %	0,06 %	2706	0,06 %	0,06 %
polacker	34027	2,11 %	20605	0,65 %	11662	0,35 %	10948	0,28 %	9607	0,21 %	7955	0,16 %	4451	0,10 %	0,10 %	2647	0,05 %	0,06 %
finländare	3940	0,24 %	7923	0,25 %	3150	0,09 %	4376	0,11 %	5719	0,13 %	5469	0,11 %	3980	0,09 %	0,09 %	2559	0,05 %	0,06 %
Mordva	313	0,02 %	3812	0,12 %	1857	0,06 %	2216	0,06 %	3765	0,08 %	5175	0,10 %	3369	0,07 %	0,08 %	2337	0,05 %	0,06 %
Avars	1	0,01 %					186	0,00 %	368	0,01 %	1205	0,02 %	1516	0,03 %	0,04 %	1971	0,04 %	0,05 %
kinesiska	306	0,01 %	310	0,01 %			1451	0,04 %	66	0,00 %	93	0,00 %	1064	0,02 %	0,02 %	1578	0,03 %	0,04 %
estländare	15847	0,98 %	15161	0,48 %	7350	0,22 %	6804	0,17 %	6237	0,14 %	5001	0,10 %	2266	0,05 %	0,05 %	1534	0,03 %	0,04 %
tjetjener	14	0,01 %	40	0,00 %			209	0,01 %	384	0,01 %	1173	0,02 %	1685	0,04 %	0,04 %	1482	0,03 %	0,04 %
turkmener	8	0,00 %	54	0,00 %			603	0,02 %	327	0,01 %	1360	0,03 %	793	0,02 %	0,02 %	1469	0,03 %	0,04 %
karelare	494	0,03 %	2534	0,08 %	1972	0,06 %	2407	0,06 %	3194	0,07 %	3607	0,07 %	2142	0,05 %	0,05 %	1396	0,03 %	0,03 %
litauer	5886	0,37 %	4721	0,15 %	2660	0,08 %	3262	0,08 %	2607	0,06 %	3314	0,07 %	1637	0,04 %	0,04 %	1294	0,03 %	0,03 %
letterna	12046	0,75 %	9554	0,30 %	4564	0,14 %	4346	0,11 %	3971	0,09 %	3400	0,07 %	1705	0,04 %	0,04 %	1291	0,03 %	0,03 %
Buryats	66	0,01 %	139	0,00 %			272	0,01 %	627	0,01 %	1043	0,02 %	1152	0,02 %	0,03 %	1287	0,03 %	0,03 %
Kalmyks	28	0,00 %	40	0,00 %			107	0,00 %	269	0,01 %	442	0,01 %	551	0,01 %	0,01 %	1283	0,03 %	0,03 %
Karbarder	12	0,00 %	60	0,00 %			200	0,01 %	342	0,01 %	727	0,01 %	507	0,01 %	0,01 %	1181	0,02 %	0,03 %
greker	374	0,02 %	558	0,02 %			782	0,02 %	1065	0,02 %	1590	0,03 %	1448	0,03 %	0,03 %	1154	0,02 %	0,03 %
Udmurter			333	0,01 %			627	0,02 %	1155	0,03 %	2162	0,04 %	1265	0,03 %	0,03 %	1076	0,02 %	0,02 %
Komi	1069	0,03 %	1007	0,03 %	1153	0,03 %	1506	0,04 %	1650	0,04 %	2208	0,04 %	1455	0,03 %	0,03 %	1072	0,02 %	0,03 %
Mari	71	0,01 %	255	0,01 %			661	0,02 %	1138	0,02 %	1847	0,04 %	1288	0,03 %	0,03 %	1022	0,02 %	0,02 %
turkar	29	0,00 %	57	0,00 %			29	0,00 %	39	0,00 %	150	0,00 %	451	0,01 %	0,01 %	999	0,02 %	0,02 %
Kumyks	2	0,00 %	25	0,00 %			71	0,00 %	175	0,00 %	444	0,01 %	499	0,01 %	0,03 %	947	0,02 %	0,02 %
Dargins			11	0,00 %			131	0,00 %	172	0,00 %	611	0,01 %	729	0,02 %	0,02 %	946	0,02 %	0,02 %
Ingush	11	0,00 %	17	0,00 %			80	0,00 %	109	0,00 %	304	0,01 %	670	0,01 %	0,01 %	930	0,02 %	0,02 %
araber	4	0,00 %	7	0,00 %			404	0,01 %	184	0,00 %	526	0,01 %	1115	0,02 %	0,03 %	929	0,02 %	0,02 %
Roma	262	0,02 %	910	0,03 %			704	0,02 %	1471	0,03 %	1804	0,04 %	1278	0,03 %	0,03 %	890	0,02 %	0,02 %
bulgarer	75	0,01 %	211	0,01 %			1029	0,03 %	731	0,02 %	1062	0,02 %	938	0,02 %	0,02 %	843	0,02 %	0,02 %
Abkhazier	7	0,00 %	51	0,00 %			165	0,00 %	363	0,00 %	632	0,01 %	864	0,02 %	0,02 %	783	0,02 %	0,02 %
Yakuts	20	0,00 %	70	0,00 %			214	0,01 %	787	0,02 %	862	0,02 %	847	0,02 %	0,02 %	701	0,01 %	0,02 %
Övrig	2913	0,07 %	4332	0,14 %	9781	0,29 %	6411	0,16 %	4981	0,11 %	10592	0,21 %	11254	0,24 %	0,26 %	12354	0,25 %	0,29 %
Uppgav en etnicitet	1609816	100,00 %	3190592	99,98 %	3321186	100,00 %			4568522	100,00 %	4986905	99,92 %	4293223	92,11 %	100,00 %	4226739	86,62 %	100,00 %
Angav ingen etnicitet			712	0,02 %	10	0,00 %			26	0,00 %	3844	0,08 %	367996	7,89 %		652827	13,38 %

Befolkning

Förväntad livslängd vid födseln i Sankt Petersburg, med beräknad könsskillnad

Antal invånare i Sankt Petersburg

Under de tre århundradena åtföljdes tillväxten av St. Petersburg av en ökning av befolkningen i dess omgivningar, medan de senare till staden gradvis införlivades med stadsgränsen. Ur administrativ synvinkel bestod dessa förorter ( ryska : пригороды , bokstavligen vid staden ) några få uyezds intill staden, som innehade en mellanposition mellan gubernia (nuvarande oblast ) som den största enheten i Ryssland och staden Petersburg som dess centrum. En känd förväxling mellan S:t Petersburg/Petrograd/Leningrad Uezd (1727—1914—1924–1927; med en landsbygdsbefolkning på 56002 enligt folkräkningen 1897) och fyra distrikt ( ryska : участки eller части , bokstavligen tomter eller hembygdsgårdar ) hänvisade till som förorter (till Petershof, av Shlisselburg, av Polyustrovo och av Lesnoi; totalt 191491 invånare år 1900) kan ibland leda till en diskrepans mellan statistiska uppgifter hämtade från olika källor, särskilt med tanke på det faktum att en förort Tsarskoselsky Uezd ( befolkning omkring 150 000 år 1897) exkluderades från distriktsstatistiken.

1890–1891 passerade Petersburgs befolkningssiffror gränsen till 1 miljon. År 1900 hade de 38 "tomterna" som består av själva staden en befolkning på 1 248 122 medan de fyra ovannämnda förortsdistrikten räknade 191 491 personer.

Under 1900-talet upplevde staden tre stora avfolkningstrender. Den första började 1916 (uppskattningar för detta år visar 2,4 miljoner; denna nivå överträffades igen 1930–31). Förutom februarirevolutionen orsakade den kraftiga försämringen av livsmedelsförsörjningen under de första månaderna 1917 översvämningen av vissa befolkningssegment till Rysslands landsbygdsområde. 1918 räknade Petrograd utan förorter 1 179 256 personer (en minskning med 40 % till 1917), och 1920 cirka 740 tusen (utan trupper som besattes i garnison i staden). Vid den tiden medförde mobiliseringar den anmärkningsvärda övervikten av kvinnor framför män: 100 till 72, trupperna inte räknade.

Demobiliseringen efter slutet av inbördeskriget (1921), den industriella väckelsen som följde på promulgeringen av den nya ekonomiska politiken (21 mars 1921), återupptagandet av den gamla och öppnandet av många nya universitet och särskilt högskolor ledde till den ökande tillströmningen av befolkning sedan 1921, där yngre generationer utgjorde en betydande del. De första femårsplanerna (1928–1930, 1931–1935 och 1936–1940) satte befolkningstillväxten på den planerade grunden med stöd av en " propiska " bostadskvot som infördes i början av 1930-talet. Under industrialiseringsåren i Sovjetunionen åtföljdes befolkningstillströmningen samtidigt av det årliga utflödet av tiotusentals akademiker och arbetare som placerats på andra platser i landet på byggarbetsplatserna och på landsbygden varifrån de kom. att studera i Leningrad.

Den tyska minoriteten i Petersburg började slockna i slutet av 1800-talet (1890 – 4,6 %, 1900 – 3,5 %); denna process accelererade 1914 med början av första världskriget . Upplösningen av det ryska imperiet 1917–1920 med utträdet av Finland , Polen , Estland , Lettland , Litauen följdes av ett utflöde av finnar (år 1900 räknade de 15638, eller 1,3% av medborgarna), polacker (38314, eller 3). %), estländare (13401, eller 1,1%), letter (7097, eller 0,6%) och litauer (5666, eller 0,4%). 1939 har staden passerat tre miljoner, men den efterföljande mobiliseringen till vinterkriget ( 1939–40), uppdragen från en del av både militärer och civila på Sovjetunionens västra territorier och i viss utsträckning, Förflyttning av några finländare som fortfarande finns kvar i Leningrad ut ur Sovjetunionens gränsområde stagnerade nivån på 3 miljoner invånare till och med början av det stora fosterländska kriget i juni 1941.

Effekten av belägringen av Leningrad uppskattas vara en av de längsta, mest destruktiva och kostsamma när det gäller offer i mänsklighetens historia. Före den 8 september 1941 när staden omringades evakuerades 336 000 civila med de 86 stadens industriföretag som demonterades och flyttades till norra Ryssland och Sibirien. Från september 1941 till april 1942 evakuerades 659 000 civila huvudsakligen med vattenskotrar och isväg över Ladogasjön . Från maj till oktober 1942 evakuerades ytterligare 403 000 människor huvudsakligen genom vattenvägarna i denna sjö. Några människor som evakuerades flydde till staden från omgivande territorium. Många skulle snart dö efter evakuering på grund av de föregående månadernas svält under belägringen av Leningrad . Från september 1941 till januari 1944 registrerades 670 000 dödsfall officiellt, främst till följd av svält, stress och exponering. Dessutom dödade tyska beskjutningar och bombningar 5 723 och skadade 20 507 civila.

Statistik för 1944 visar att mellan 546 000 och 700 000 människor överlevde. Efter att belägringen hävts fick de evakuerade återvända, men den främsta källan till förnyelse av befolkningen i Leningrad under efterkrigsåren var tillströmningen från andra delar av Sovjetunionen. Först 1957–1958, eller 18–19 år efter 1939 när 3-miljoners medborgare föddes, lyckades staden överträffa denna befolkningstämpel igen. 12 år senare, 1969–1970, nådde befolkningen 4 miljoner och 1988–1989 — 5 miljoner.

När det historiska maximum nåddes 1990 (mindre än 5,1 miljoner) vacklade hela landet på randen av politisk och ekonomisk kollaps. Det första året då staden har återställt sitt ursprungliga namn, var St. Petersburg (1991) det första under den längsta perioden av den stadiga befolkningsminskningen i stadens historia. År 2003 var stadens befolkning mindre än 4,5 miljoner, eller på en nivå av 1977. Bland orsakerna till denna demografiska försämring var en ökad dödlighet och minskande födelsetal , minskat inflöde av arbetare på grund av nedläggningar av många av stadens industrier, ökade emigration ut ur landet, nedläggning av många militära utbildningsinstitutioner. Samtidigt påverkades ett visst inflöde till Leningrad oblast (en region som omger staden) på 2000-talet av migrationen från Ryssland och andra före detta sovjetrepubliker , flyttningen av officerare och deras familjer från platser för utomeuropeiska utplaceringar av Sovjet . Armé . Det aktuella bostadsbyggandet i förorten stöddes både med privat och statlig finansiering. Det långvariga överskottet av dödsfall jämfört med födslar har lett till en märkbar åldrande befolkning . Medelåldern är cirka 40 år och personer som är 65 år och äldre utgör mer än 20 % av befolkningen, medan den förväntade livslängden i Ryssland har sjunkit under 60 år.

Perioder av tillfällig ekonomisk återhämtning åtföljd av en ökad efterfrågan på okvalificerad arbetskraft (väg- och byggnadsarbetare, vaktmästare, bärare, chaufförer etc.) utgör ett problem för migrerande arbetstagare under en ny, oväntad vinkel. I den sovjetiska planekonomin täcktes denna efterfrågan av det stabila inflödet av arbetare från de centrala regionerna i Ryssland och de europeiska republikerna i Sovjetunionen. De gynnades med både jobb- och bostadsgarantier (till en början inhysta i sovsalar, efter en viss tid fick de ett nytt bostadsutrymme av staten). azimuten för arbetskraftsförsörjning ändrats till de före detta republikerna Kaukasus, Mellanasien och Moldavien kända av nykomlingarnas mindre yrkesskicklighet. Bortsett från det migrerar nu fler och fler arbetare till St. Petersburg från Fjärran Östern och Turkiet. Det förändrar arbetsmarknadsvillkoren för personer från Ryssland och andra före detta sovjetrepubliker, trots att de senare fick lära sig ryska språket från barndomen.

Befolkningen i St.Petersburg 1764–2003

år	tusentals	år	tusentals	år	tusentals	år	tusentals
1764	149,7	1911	1950,3	1942	2432,0	1973	4219,8
1765	150,3	1912	2035,6	1943	622,0	1974	4287,0
1770	158,8	1913	2124,6	1944	546,0	1975	4356,2
1775	166,1	1914	2217,5	1945	927,0	1976	4417,9
1780	174,8	1915	2314,5	1946	1541,0	1977	4471,3
1785	197,6	1916	2415,7	1947	1920,0	1978	4527,2
1790	218,2	1917	2300,0	1948	1998,0	1979	4588,2
1795	219,1	1918	1469,0	1949	2218,0	1980	4635,2
1800	220,2	1919	900,0	1950	2258,0	1981	4669,4
1805	252,8	1920	740,0	1951	2328,0	1982	4711,2
1810	291,0	1921	830,0	1952	2403,0	1983	4762,1
1815	340,0	1922	960,0	1953	2459,0	1984	4806,4
1820	385,4	1923	1093,0	1954	2765,0	1985	4844,2
1825	424,7	1924	1221,0	1955	2797,0	1986	4882,2
1830	435,5	1925	1379,0	1956	2814,0	1987	4931,2
1835	452,0	1926	1535,0	1957	2816,0	1988	4986,9
1840	472,8	1927	1627,0	1958	3333,6	1989	5023,5
1845	480,0	1928	1700,1	1959	3389,6	1990	5035,2
1850	487,3	1929	1827,8	1960	3432,0	1991	5034,7
1855	513,0	1930	2009,5	1961	3524,5	1992	5003,8
1860	506,6	1931	2372,5	1962	3594,9	1993	4952,3
1865	539,1	1932	2684,3	1963	3663,9	1994	4882,6
1870	682,3	1933	2668,0	1964	3731,6	1995	4838,0
1875	758,4	1934	2715,9	1965	3777,2	1996	4801,5
1880	843,1	1935	2715,7	1966	3813,5	1997	4778,6
1885	884,3	1936	2728,5	1967	3867,0	1998	4748,5
1890	954,4	1937	2814,5	1968	3925,1	1999	4728,2
1895	1097,5	1938	2946,7	1969	3983,1	2000	4694,0
1900	1418,0	1939	3015,2	1970	4026,8	2001	4660,6
1905	1635,1	1940	2920,0	1971	4083,4	2002	4629,0
1910	1881,3	1941	2992,0	1972	4149,9	2003	4597,6
Källa : И.И.Елисеева, Е.И.Грибова, ed. (2003). Санкт-Петербург. 1703-2003: Jubileumsstatistisk årsbok [ Sankt Petersburg. 1703-2003 ] (2 uppl.). СПб: Судостроение. s. 16–17 . Hämtad 9 februari 2011 .

År 2020 åtföljdes pandemin av covid-19 av en minskning av födelsetalen, och stadens befolkning minskade till 5 miljoner 395,2 tusen människor, enligt stadens ekonomimyndighet.

Hus

Människor i städerna i Sankt Petersburg bor för det mesta i flerfamiljshus. Mellan 1918 och 1990-talet förstatligade sovjeterna bostäder och många tvingades dela sina lägenheter som kommunala lägenheter med andra invånare i staden. På 1930-talet bodde cirka 68 procent av Leningrads befolkning i delade lägenheter. Leningrad var den största staden i Sovjetunionen till antalet kommunalkakor . När nya stadsdelar byggdes i utkanten på 1950-1980-talet fick över en halv miljon låginkomstfamiljer så småningom gratis lägenheter, och ytterligare hundratusen lägenheter köptes av medelklassen. Idag förblir den ekonomiska och sociala aktiviteten koncentrerad till och runt stadens centrum , som är den rikaste delen av staden; de nya stadsdelarna har mestadels tjänat en pendlingsområdesfunktion , med människor som bor i stora flervåningshus och reser till och från centrum för arbete. Deras gentrifiering har ännu inte börjat. Även om framsteg har gjorts med att flytta invånare i kommunalkas på 1990-talet, är delade lägenheter fortfarande inte ovanliga. Under de senaste 15 åren av avnationaliseringen har det mesta av bostadsfastigheten överförts gratis, eller till en liten bråkdel av dess värde, till miljontals lagliga invånare i St. Petersburg.