Tredje energipaketet
Europeiska unionens tredje energipaket är ett lagstiftningspaket för en inre gas- och elmarknad i Europeiska unionen . Syftet är att ytterligare öppna upp gas- och elmarknaderna i Europeiska unionen. Paketet föreslogs av Europeiska kommissionen i september 2007 och antogs av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd i juli 2009. Det trädde i kraft den 3 september 2009.
Kärnelementen i det tredje paketet inkluderar åtskillnad av ägande , som föreskriver separation av företags produktions- och försäljningsverksamhet från deras överföringsnät, och inrättandet av en nationell tillsynsmyndighet (NRA) för varje medlemsstat och byrån för energisamarbete Tillsynsmyndigheter (ACER) som tillhandahåller ett forum för nationella regleringsmyndigheter att arbeta tillsammans.
EU:s energimarknad
Europeiska kommissionen och parlamentet vill nå målen för " Europa 2020- strategin" genom en säker, konkurrenskraftig och hållbar energiförsörjning till ekonomin och samhället. Det korrekta införlivandet av den europeiska el- och gaslagstiftningen i alla medlemsstater är fortfarande inte fullständig. På grund av detta antogs det tredje paketet för den inre energimarknaden 2009 för att påskynda investeringar i energiinfrastruktur för att förbättra gränsöverskridande handel och tillgång till diversifierade energikällor. Det finns fortfarande en marknadskoncentration på energimarknaden i EU , där ett litet antal företag kontrollerar en stor del av marknaden. Tillsammans innehar de tre största producenterna i varje land mer än två tredjedelar av den totala produktionskapaciteten på 840 000 MW. EU rekommenderar tre alternativ för att försvaga de största elföretagens marknadsinflytande: åtskillnad av ägande, oberoende systemoperatör (ISO) och oberoende överföringsoperatörer (ITO).
Lagstiftning
Det tredje energipaketet består av två direktiv och tre förordningar :
- Direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG
- Direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG
- Förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nätet för gränsöverskridande utbyte av el och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003
- Förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005
- Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter
Potentiella alternativ för medlemsländerna
Uppdelning av ägande
Ägaruppdelning förespråkas av EU-kommissionen och Europaparlamentet. Detta alternativ är avsett att dela upp produktion (produktion av el) från överföring (av el från elkraftverk via ett system till en systemansvarig för distributionsnätet eller till konsumenten). Syftet med detta system är att säkerställa att den europeiska energimarknaden inte kan integreras vertikalt . Förslaget är kontroversiellt, med frågor om vem som kan köpa transmissionsnäten, om ett sådant system kommer att reglera marknaden och vem som ska betala eventuell ersättning till energiföretagen. Dessutom hävdar vissa ekonomer att fördelarna inte kommer att överstiga kostnaderna. Ytterligare några problem har att göra med eventuella ojämlikheter som kan uppstå under genomförandet av ramverket mellan företag från medlemsstater med en annan organisation av marknadsstrukturen. En föreslagen lösning avser en bättre utveckling av klausulen om lika villkor.
Oberoende systemoperatör (ISO)
Konsten. 13 – 16 i direktiv 2009/72/EG ger medlemsstaterna också möjlighet att låta transmissionsnäten förbli under ägande av energikoncerner, men att överlåta driften och kontrollen av sin dagliga verksamhet till en oberoende systemoperatör. Investeringar i nätverket kommer att genomföras, inte bara av ägarens finansiering utan också av ISO:s ledning. Det är också en form av ägaruppdelning, men med en förvaltare. I teorin skulle detta tillåta överföring och generering att förbli under samma ägare, men skulle ta bort intressekonflikter.
Oberoende transmissionsoperatör (ITO)
Österrike , Bulgarien , Frankrike , Tyskland , Grekland , Luxemburg , Lettland och Slovakien lade i slutet av januari 2008 fram ett förslag till ett tredje alternativ. Denna modell, ITO, förutser att energibolagen behåller ägandet av sina överföringsnät, men överföringsdotterbolagen skulle vara juridiskt oberoende aktiebolag som verkar under sitt eget varumärke , under strikt autonom ledning och under strikt tillsynskontroll. Investeringsbeslut skulle dock fattas gemensamt av moderbolaget och tillsynsmyndigheten. För att utesluta diskriminering av konkurrenter är en förutsättning att det finns en compliance officer, som får i uppdrag att övervaka ett specifikt program med relevanta åtgärder mot marknadsmissbruk. Det kallas också för en juridisk åtskillnad.
ITO+
Det finns också bestämmelser om ett alternativt fjärde val för medlemsstaterna. Detta alternativ som kan kallas ITO+ eller uppdelning på la carte eftersom stater får behålla sitt eget system, förutsatt att det redan fanns 2009, gällde ett vertikalt integrerat överföringssystem och det inkluderade bestämmelser som säkerställer en högre oberoendestatus för driften av system än ITO
Nationella tillsynsmyndigheter
Etablering
Kapitel IX i direktiv 2009/72/EG kräver att varje medlemsstat utser en enda nationell tillsynsmyndighet (NRA). Medlemsstaterna får utse andra tillsynsmyndigheter för regioner inom medlemsstaten, men det måste finnas en högre representant på nationell nivå. Medlemsstaterna måste se till att den nationella tillsynsmyndigheten kan utföra sin tillsynsverksamhet oberoende av regeringen och från alla andra offentliga eller privata enheter.
Funktioner
Direktivet anger åtta allmänna mål för de nationella regleringsmyndigheterna och 21 specifika skyldigheter. Utöver skyldigheten att fastställa eller godkänna tariffer, har de nationella regleringsmyndigheterna ett antal övervaknings- och rapporteringsplikter och tilldelas informationsrättigheter och utrednings- och verkställighetsbefogenheter för att de ska kunna utföra sina uppgifter.
Myndigheten för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter
Genom förordning 713/2009 inrättas en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter ( ACER). Syftet med byrån är att hjälpa de nationella regleringsmyndigheterna att utföra sina uppgifter och att tillhandahålla medel för att samordna sina åtgärder vid behov.
Betydelse
Det nu upphävda direktivet 2003/54/EG gav medlemsstaterna tre möjliga sätt att separera. En av dem måste införlivas i nationell lagstiftning. Förenade kungariket har till exempel redan genomfört uppdelning av ägande.