Sagan om två dåliga möss

Sagan om två dåliga möss
The Tale of Two Bad Mice cover.jpg
Första upplagans omslag
Författare Beatrix Potter
Illustratör Beatrix Potter
Land England
Språk engelsk
Genre Barn böcker
Utgivare Frederick Warne & Co.
Publiceringsdatum
 september 1904
Mediatyp Tryck (inbunden)
Föregås av Sagan om Benjamin Bunny 
Följd av Sagan om fru Tiggy-Winkle 
Text Sagan om två dåliga möss på Wikisource

Sagan om två dåliga möss är en barnbok skriven och illustrerad av Beatrix Potter , och publicerad av Frederick Warne & Co. i september 1904. Potter hämtade inspiration till berättelsen från två möss som fångats i en burfälla i hennes kusins ​​hem och ett dockhem som byggdes av hennes redaktör och utgivare Norman Warne som en julklapp till hans systerdotter Winifred . Medan berättelsen utvecklades blev Potter och Warne förälskade och förlovade sig, till stor förtret för Potters föräldrar, som höll på att ansa sin dotter för att bli permanent bosatt och hushållerska i deras hem i London.

Sagan handlar om två möss som vandaliserar ett dockhem. Efter att ha hittat maten på matsalsbordet av gips slår de sönder disken, kastar dockkläderna ut genom fönstret, river sönder bolsteret och bär bort ett antal föremål till sitt mushål. När den lilla flickan som äger dockhuset upptäcker förstörelsen, placerar hon en polisdocka utanför ytterdörren för att avvärja eventuell framtida förödelse. De två mössen sonade sin brottsrunda genom att lägga en sned sixpence i dockans strumpa på julafton och sopa huset varje morgon med en dammfat och kvast.

Berättelsens teman om uppror, uppror och individualism återspeglar inte bara Potters önskan att befria sig från sina dominerande föräldrar och bygga ett eget hem, utan hennes rädsla för självständighet och hennes frustrationer över viktoriansk hemlighet.

Boken mottogs kritiskt väl och gav Potter hennes första fanbrev från Amerika. Sagan anpassades till ett segment i Royal Ballet -filmen The Tales of Beatrix Potter från 1971 och till ett animerat avsnitt i BBC-serien The World of Peter Rabbit and Friends . Varor inspirerade av sagan inkluderar porslinsfigurer från Beswick Pottery och Schmid-speldosor.

Utveckling och publicering

Sagan om två dåliga möss hade sin tillkomst i juni 1903 när Potter räddade två möss från en burfälla i hennes kusin Caroline Huttons kök i Harescombe Grange, Gloucestershire , och döpte dem till Tom Thumb och Hunca Munca efter karaktärer i Henry Fieldings pjäs , Tom Thumb . Tom Thumb nämndes aldrig i Potters brev efter hans räddning ur fällan (han kan ha rymt) men Hunca Munca blev ett husdjur och en modell; hon utvecklade en tillgiven personlighet och visade goda hushållsskickligheter.

Mellan 26 november 1903 och 2 december 1903 tog Potter en veckas semester i Hastings , och även om det inte finns några bevis för att hon gjorde det, kan hon ha tagit med sig en eller båda mössen. Hon komponerade tre berättelser i en styvt täckt övningsbok under en vecka av obevekligt regn: Något väldigt mycket SNYGGT (som, efter mycket omarbetning, så småningom blev The Pie and the Patty-Pan 1905), The Tale of Tuppenny (som så småningom blev Kapitel 1 i The Fairy Caravan 1929), och Sagan om Hunca Munca eller Sagan om två dåliga möss . Potter hoppades att en av de tre berättelserna skulle väljas ut för publicering 1904 som ett följeslag till Benjamin Bunny, som då var ett pågående arbete. "Jag har försökt göra en kattberättelse som skulle använda några av skisserna av en stuga som jag ritade förr sommaren", skrev hon till sin redaktör Norman Warne den 2 december, "Det finns två andra i kopiaboken ... dockorna skulle vara roliga, men det är ganska snart att ha en annan musbok?", med hänvisning till hennes nyligen publicerade The Tailor of Gloucester .

Winifred Warne och dockhuset byggt av hennes farbror Norman Warne

Warne tog emot och betraktade de tre berättelserna. Potter skrev till honom att kattsagan skulle vara den enklaste att sätta ihop från hennes befintliga skisser men föredrog att utveckla mussagan. Hon uppmärksammade Warne på att hon tillbringade en vecka med en kusin i Melford Hall och skulle köra de tre sagorna förbi barnen i huset. Warne gynnade musberättelsen – kanske för att han byggde ett dockhem i sin källarverkstad åt sin systerdotter Winifred Warne – men för tillfället dröjde han med att fatta ett beslut och riktade uppmärksamheten mot storleken på den andra boken för 1904 eftersom Potter var klagade på att det var "trångt" med små teckningar och blev frestad att lägga mer i dem än de kunde hålla. Warne föreslog ett format på 215 mm x 150 mm som liknar L. Leslie Brookes nyligen publicerade Johnny Crow's Garden , men till slut valde Potter mussagan i ett litet format, instinktivt medveten om att formatet skulle vara mer lämpligt för en musberättelse och indikerar att det skulle vara svårt att sprida mössen över en stor sida. Innan ett slutgiltigt beslut fattades skapade Warne en dummybok i storformat kallad Sagan om dockhemmet och Hunca Munca med bilder och text klippt från Skräddaren för att ge Potter ett allmänt intryck av hur en storformatsprodukt skulle se ut, men Potter blev kvar orubblig och det lilla formatet och titeln Sagan om två dåliga möss valdes till slut.

Strax före nyår 1904 skickade Warne Potter ett mushus med glasfront och en stege till ett boloft på övervåningen byggt enligt hennes specifikationer så att hon enkelt kunde observera och rita mössen. Dockhuset Potter använde som modell var ett Warne hade byggt i sin källarverkstad som julklapp till sin fyraåriga systerdotter Winifred Warne. Potter hade sett huset under uppbyggnad och ville skissa på det, men huset hade flyttats strax före jul till Fruing Warnes hem söder om London i Surbiton . Norman Warne bjöd in Potter att äta lunch i Surbiton och skissa på dockhuset, men Mrs. Potter ingrep. Hon hade blivit orolig över den växande intimiteten mellan hennes dotter och Warne; som en följd av detta gjorde hon familjevagnen otillgänglig för sin dotter och vägrade att leda henne till hemmet för dem som hon ansåg vara sina sociala underlägsna. Potter tackade nej till inbjudan och förtalade sig själv för att hon inte stod upp mot sin mamma. Hon blev orolig för att hela projektet kunde äventyras.

Den 12 februari 1904 skrev Potter till Warne och bad om ursäkt för att han inte accepterade hans inbjudan till Surbiton. Hon skrev att det gjordes framsteg med berättelsen om mus, och en gång hittade hon Hunca Munca bärande en docka med ribbon uppför stegen in i sitt bo. Hon noterade att musen föraktade gipsmaten. Hon försäkrade honom att hon kunde komplettera boken från fotografier. Den 18 februari 1904 köpte Warne dockorna Lucinda och Jane i en butik i Seven Dials och skickade dem till Potter. Potter skrev:

Tack så mycket för de konstiga små dockorna; de är precis vad jag ville ha ... Jag kommer att ge en tryckt klänning och ett leende till Jane; hennes små stubbiga fötter är så roliga. Jag tror att jag ska göra en kär liten bok av det. Jag blir glad över att bli klar med kaninerna ... Jag kommer att vara mycket glad över den lilla spisen och skinkan; arbetet är i alla fall alltid ett mycket stort nöje.

Polisdockan lånades av Winifred Warne. Hon var ovillig att skiljas från den men dockan återlämnades säkert. Många år senare kom hon ihåg att Potter kom till huset för att låna dockan:

Hon var mycket omodernt klädd; och bar kappa och kjol och hatt och bar en mans paraply. Hon kom fram till barnkammaren klädd i sina friluftskläder och frågade om hon fick låna polisdockan; Nanny letade efter dockan och hittade den till slut. Det var åtminstone en fot högt och helt oproportionerligt med dockhuset."

Dockorna, Lucinda och Jane, och deras hus

Den 25 februari skickade Warne gipsmat och miniatyrmöbler från Hamleys , en leksaksbutik i London. Den 20 april levererades fotografierna av dockhuset, och i slutet av maj skrev Potter till Warne att arton av musteckningarna var färdiga, och resten var på gång. I mitten av juni hade korrektur av texten kommit och efter några korrigeringar skrev Potter den 28 juni att hon var nöjd med ändringarna. Korrektur på illustrationerna levererades och Potter var nöjd med dem. I september 1904 publicerades 20 000 exemplar av boken i två olika bindningar – en i kartong och den andra i ett deluxe-band designat av Potter. Boken tillägnades Winifred Warne, "flickan som hade dockhemmet".

I frontispicen ser Hunca Munca på när Tom Thumb slår sönder gipsmaten.

Två dåliga möss återspeglar Potters fördjupade lycka i hennes professionella och personliga relation med Norman Warne och hennes glädje över att överbrygga medelklassens stränghet och stränghet. Trots all förstörelse som mössen åstadkommer är den miniatyriserad och därmed mer underhållande än allvarlig. Potter tyckte om att utveckla en berättelse som gav henne den ställföreträdande spänningen av den sortens olämpliga beteende hon aldrig skulle ha underhållit i verkligheten.

Sommaren 1905 dog Hunca Munca efter att ha fallit från en ljuskrona när han lekte med Potter. Hon skrev till Warne den 21 juli: "Jag har gjort en liten docka av stackars Hunca Munca. Jag kan inte förlåta mig själv för att jag lät henne ramla. Jag saknar henne så. Hon ramlade av ljuskronan; hon lyckades stapla uppför trappan in i din litet hus, men hon dog i min hand ungefär tio minuter senare. Jag tror att om jag hade brutit min egen nacke skulle det ha sparat en hel del problem."

Mellan 1907 och 1912 skrev Potter miniatyrbrev till barn som från karaktärer i hennes böcker. Breven avslöjar mer om deras karaktärer och deras gärningar. Även om många förmodligen förlorades eller förstördes, finns några få från karaktärerna i Two Bad Mice . I den ena har Jane Dollcook brutit soppterrinen och båda hennes ben; i en annan skriver Tom Thumb till Lucinda och ber henne att avvara en fjäderbädd som hon ångrar att hon inte kan skicka eftersom den han stal aldrig ersattes. Tom Thumb och Hunca Munca har nio barn och föräldrarna behöver ytterligare en vattenkokare för att koka vatten. Hunca Munca är tydligen inte en särskilt samvetsgrann hushållerska eftersom Lucinda klagar över damm på mantelstycket.

1971 dök Hunca Munca och Tom Thumb upp i ett segment av den kungliga balettfilmen The Tales of Beatrix Potter, och 1995 anpassades berättelsen till animation och telesändning i BBC - antologiserien The World of Peter Rabbit and Friends .

Komplott

Sagan börjar med "det var en gång" och en beskrivning av ett "mycket vackert dockhem" som tillhör en docka som heter Lucinda och hennes kockdocka Jane. Jane lagar aldrig mat eftersom dockhemsmaten är gjord av gips och "köptes färdig, i en låda full med spån". Även om maten inte kommer att lossna från tallrikarna är den "extremt vacker".

En morgon lämnar dockorna sitt dockhus för en biltur i sin barnvagn, knuffade av flickan som bor i barnkammaren. Ingen är i barnkammaren när Tom Thumb och Hunca Munca, två möss som bor under golvlisten, kikar ut och går över hjärtat till dockhuset. De öppnar dörren, går in och "gnisslar av glädje" när de upptäcker matbordet dukat för middag. Tom Thumb försöker skära lite skinka, men den är gjord av gips och när hans fru försöker hjälpa till, förklarar hon att skinkan är "lika hård som skinkan hos osthandlarna" och Tom Thumb krossar skinkan. De försöker äta lite fisk, men den sitter fastklistrad på tallriken. Efter att ha insett att all mat är gjord av gips och oätbar krossar de hummerna, päronen, apelsinerna och puddingen. Fisken kommer inte att krossas och inte heller lossna från tallriken, så de försöker istället bränna den i elden, men utan resultat (elden är inte verklig). Tom Thumb skyndar uppför den sotfria skorstenen medan Hunca Munca tömmer köksburkarna på deras röda och blå pärlor. Tom Thumb tar dockornas klänningar från byrån och slänger ut dem genom fönstret medan Hunca Munca drar fjädrarna från dockornas bolster. Mitt i sitt ofog minns Hunca Munca att hon behöver ett stöd till sina bebisar och de två tar dockornas stöd till sitt mushål. De bär bort flera små odds och ändar från dockhuset, inklusive en vagga, men en fågelbur och bokhylla får inte plats genom mushålet. Barnkammarens dörr öppnas plötsligt och dockorna återvänder i sin barnvagn med flickan och hennes guvernant.

Lucinda och Jane blir mållösa när de ser vandalismen i deras hus. Den lilla flickan som äger dockhuset får en polisdocka och placerar den vid ytterdörren, men hennes guvernant är mer praktisk och sätter en musfälla. Berättaren tror att mössen inte är "så väldigt stygga trots allt": Tom Thumb betalar för sina brott med en sned sixpence placerad i dockans strumpa på julafton och Hunca Munca sonar sin hand i förstörelsen genom att städa dockhuset varje morgon med hennes dammfat och kvast.

Illustrationer

Mössen drar dockans bolster nerför trappan

Ruth K. MacDonald, författare till Beatrix Potter (1986), tror att framgången med Sagan om två möss ligger i de rikliga och noggranna miniatyrdetaljerna i dockhuset i illustrationerna. Potter eftersträvade ihärdigt och konsekvent ett musöga-perspektiv och noggrannhet i ritningarna. Hon kunde inte tydligt ha sett trappan ner för vilken mössen drar bolsteret eftersom det var omöjligt att ta ett fotografi på den platsen, ändå placerade hon sig fantasifullt på trappan och ritade mössen i anatomiskt trovärdiga ställningar och i skala med egenskaperna hos dockhuset. Hon njöt så mycket av dockhemmets många miniatyrmöbler att Warne varnade henne för att överväldiga åskådaren med för många i illustrationerna. Bokens lilla format miniatyriserar illustrationerna ytterligare, och deras konturkanter gör att detaljerna framstår som ännu mindre både genom illusionen av förminskning som kanterna skapar och genom att begränsa bilden till mindre än helsidan.

teman

M. Daphne Kutzer, professor i engelska vid State University of New York i Plattsburgh tycker att The Tale of Two Bad Mice är ett övergångsverk i Potters karriär och återspeglar hennes oro och frågor om innebörden av hemlighet, arbete och sociala hierarkier. Förändringar i Potters liv återspeglades i hennes konst, konstaterar Kutzer. I augusti 1905 förlorade Potter inte bara sin redaktör och fästman Norman Warne utan köpte Hill Top , en fungerande gård i Lake District som blev hennes hem borta från London och hennes konstnärliga reträtt. Två dåliga möss kan ses som en allegori där Potter inte bara uttrycker sin önskan om sitt eget hem utan också sin rädsla för och frustrationer med hemlivet. Medan tidigare verk återspeglar Potters intresse för breda politiska och sociala frågor, Two Bad Mice att hennes intressen går över till lokal politik och landsmäns liv.

Boken speglar Potters motstridiga känslor om uppror och hemlighet – om hennes önskan att fly från sina föräldrars hem via en "upprorisk" förlovning med Norman Warne och hennes köp av ett hemrum som skulle byggas med hennes fästman. Kutzer påpekar att sagan har tre inställningar: människornas, dockhuset och mössen, och att bokens teman inkluderar "hemlighet och hemvistens roll inom hemligheten" och spänningar kring nöjena. och farorna med hemlighet och för uppror och uppror.

Dockorna Jane (till vänster) och Lucinda granskar deras förstörda kök.

Människo- och dockhemsvärlden återspeglar Potters övre medelklassbakgrund och ursprung: den riktiga lilla flickan som äger dockhuset har en guvernant och dockhemmet har tjänarkvarter och är möblerat med förgyllda klockor, vaser med blommor och annat. utrustning som tilltalar medelklassen. Kutzer påpekar att Potter dock inte står på den respektabla medelklassens sida i denna berättelse: hon står på subversionens, upprorets och individualismens sida. Boken är en miniatyrförklaring av Potters ökande oberoende från sin familj och hennes önskan att ha ett eget hem, men återspeglar samtidigt hennes ambivalens kring att lämna hemmet och sina föräldrar.

Kutzer observerar att berättelsen är markerad med ett "svagt eko" av tidens större klassfrågor, särskilt arbetsoro. Mössen, föreslår hon, kan ses som representanter för arbetarklassens olika uppror mot arbetsförhållandena i England och de växande lokala politiska och industriella konflikterna som kretsar kring frågor som erkännande av ny fackförening, arbetsvillkor, minimilöner, 8-timmars dag, och den stängda butiken. Hon ogillade användningen av våld för att uppnå reform men inte reformen i sig.

Kutzer menar vidare att hur mycket Potter än ville ge ett exempel på moraliskt beteende för läsaren på de sista sidorna av berättelsen (mössen som "betalar" för sina missgärningar), förklarar hennes känsla av rättvisa och undertexten av brittisk klassoro faktiskt för berättelsens slut. Social auktoritet (polisdockan) och inhemsk auktoritet (guvernant) är båda ineffektiva mot mössens önskningar: en illustration visar djuren som helt enkelt undviker polisdockan för att ströva utanför huset och en annan illustration visar mössen som instruerar sina barn om farorna med guvernantens råttfälla. Deras ånger är bara visa: Tom Thumb betalar för sin förstörelse med en värdelös krokig sixpence som hittats under mattan och Hunca Munca städar ett hus som är snyggt till att börja med. Deras respektfulla uppvisning av omvändelse täcker över deras fortsatta uppror mot medelklassens auktoritet. Även om Potter godkänner mössens inhemska och sociala uppror och deras önskan om ett eget bekvämt hus, ogillar hon tomheten och steriliteten i dockornas liv i dockhuset men förstår ändå attraktionerna med ett bekvämt liv som görs möjligt i dockhuset. del av tjänarnas arbete.

Reception

En recensent i Bookman tyckte att Two Bad Mice var en trevlig förändring från Potters kaninböcker ( Peter Rabbit och Benjamin Bunny ) och ansåg att varken Tom Thumb eller Hunca Munca var helt dåliga, och noterade att de båda såg oskyldiga och älskvärda ut i Potters tjugosju akvarellteckningar. Recensenten godkände Potters "Chelsea-china like books" som var Warnes "årliga underverk ... till en beundrande dagisvärld".

Potter fick sitt första fanbrev från en amerikansk yngling i kölvattnet av Two Bad Mice . Hugh Bridgeman skrev för att säga att han tyckte om boken, och Potter skrev i gengäld till honom: "Jag gillar att skriva berättelser. Jag skulle vilja skriva massor! Jag har aldrig så många i mitt huvud men bilderna tar så fruktansvärt lång tid att skriva. rita! Jag blir ganska trött på bilderna innan boken är färdig."

Handelsvaror

Beswick Pottery gjorde en porslinsfigur av Hunca Munca och hennes bebisar med dockornas vagga, baserat på denna illustration.

Potter hävdade med tillförsikt att hennes berättelser en dag skulle bli barnkammareklassiker, och en del av processen för att göra dem så var marknadsföringsstrategin. Hon var den första som utnyttjade de kommersiella möjligheterna med sina karaktärer och berättelser med en Peter Rabbit-docka, ett brädspel och en barnkammare tapet mellan 1903 och 1905. Liknande "side-shows" (som hon kallade accessoarerna) genomfördes över följande två decennier.

År 1947 gav Frederick Warne & Co. Beswick Pottery of Longton, Staffordshire rättigheter och licenser att producera Potter-karaktärerna i porslin. Sju figurer inspirerade av Two Bad Mice gavs ut mellan 1951 och 2000: Hunca Munca med vaggan; Hunca Munca Sotning; Tom tumme; Jul strumpa; Hunca Munca Spills the Beads; Hunca Munca gjutna i en stor, begränsad upplaga; och en annan Hunca Munca.

1977 beviljades Schmid & Co. i Toronto och Randolph, Massachusetts licensrättigheter till Beatrix Potter, och släppte två speldosor 1981: en toppad med en porslinsfigur av Hunca Munca och den andra med Hunca Munca och hennes bebisar. Med början 1983 släppte Schmid en serie små, platt hängande juldekorationer som föreställer olika Potter-karaktärer inklusive flera Hunca Muncas. 1991 släpptes tre speldosor: Hunca Munca och Tom Thumb i dockornas säng (som spelar " Beautiful Dreamer ") ; Tom Thumb instruerar sina barn om farorna med musfällor (" Du har en vän") ; Hunca Munca spiller pärlorna från skafferibehållaren (" Allt är vackert") ; och de två mössen som försöker skära av gipsskinkan ("Close to You"). En annan speldosa som släpptes samma år spelade " Home! Sweet Home! " och föreställde dockhusets exteriör, och, omvänt, insidan av huset med sovrummet på övervåningen och matsalen på nedervåningen. Tre separata musfigurer kunde placeras här och där i huset.

Översättningar och nytryck

Potters 23 små böcker har översatts till nästan trettio språk inklusive grekiska och ryska. De engelskspråkiga utgåvorna bär fortfarande avtrycket Frederick Warne även om företaget köptes av Penguin Books 1983. Uppgiften att göra om tryckplåtarna för alla 23 volymer av Peter Rabbit-samlingen från första början med nya fotografier av originalritningarna och nya mönster i stil med originalbindningarna genomfördes av Penguin 1985, ett projekt som slutfördes på två år och släpptes 1987 som The Original and Authorized Edition.

The Tale of Peter Rabbit var den första av Potters böcker som översattes när den holländska upplagan av Peter Rabbit ( Het Verhaal van Pieter Langoor ) publicerades 1912 under licens av Nijgh & Ditmars Uitgevers Maatschappij, Rotterdam. Sagan om Jemima Puddle-Duck ( Het Verhall van Kwakkel Waggel-Eend ) följde samma år. Peter Rabbit och fem andra berättelser publicerades i punktskrift av The Royal Institute for the Blind 1921. Twee Stoute Muisjes ( Two Bad Mice ) publicerades första gången på holländska 1946 och återutgavs under licens som Het Verhaal van Twee Stoute Muizen ( The Tale of Two Bad Mice ) av Uitgeverij Ploegsma, Amsterdam 1969. Two Bad Mice publicerades första gången på tyska som Die Geschichte von den zwei bösen Mäuschen 1939, och var under licens att publiceras av Fukuinkan-Shoten, Tokyo på japanska 1971.

Anpassningar

Sagan om två dåliga möss ingår som ett segment i Royal Ballet-filmen Tales of Beatrix Potter från 1971 .

Mellan 1992 och 1996 förvandlades ett antal av Beatrix Potters berättelser till en animerad tv-serie och sändes av BBC, med titeln The World of Peter Rabbit and Friends . Ett av avsnitten är en anpassning av både Sagan om två dåliga möss och Sagan om Johnny Town-Mouse . I avsnittet röstas Hunca Munca av Felicity Kendal och Tom Thumb röstas av Rik Mayall . Den sändes första gången på BBC den 29 juni 1994.

Anförda verk

  •   DuBay, Debby; Sewall, Kara (2006), Beatrix Potter Collectibles: The Peter Rabbit Story Characters , Schiffer Publishing Ltd., ISBN 0-7643-2358-X
  •   Kutzer, M. Daphne (2003), Beatrix Potter: Writing in Code , London och New York: Routledge, ISBN 0-415-94352-3
  •   Lane, Margaret (2001) [1946], The Tale of Beatrix Potter , London: Frederick Warne, ISBN 978-0-7232-4676-3
  •   Lear, Linda (2007), Beatrix Potter: A Life in Nature , New York: St. Martin's Griffin, ISBN 978-0-312-37796-0
  •   Linder, Leslie (1971), The History of the Writings of Beatrix Potter inklusive opublicerat verk , Frederick Warne, ISBN 0723213348
  •   MacDonald, Ruth K. (1986), Beatrix Potter , Boston: Twayne Publishers, ISBN 0-8057-6917-X
  •   Taylor, Judy; et al. (1987), Beatrix Potter 1866–1943: The Artist and Her World , London: F. Warne & Co. och The National Trust, ISBN 0-7232-3561-9
  •   Taylor, Judy (1996) [1986], Beatrix Potter: Artist, Storyteller and Countrywoman , London: Frederick Warne, ISBN 0-7232-4175-9

Bibliografi

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=The_Tale_of_Two_Bad_Mice&oldid=1141726979 "