Salakanagara

Salakanagara kungariket är det första historiskt registrerade indianiserade kungariket i västra Java . Riket fanns mellan 130-362 e.Kr. Claudius Ptolemaeus (160 e.Kr.) skrev om Java i sin bok, Γεωγραφικὴ Ὑφήγησις (Geografisk vägledning) . Han nämner länderna Chryse och Argyre (som betyder: guld och silver) i Labadio. Enligt vissa historiker, t.ex. Edi S. Ekajati, betyder Labadio Dwipa-Javaka, Dwipa-Javaka eller Java Dwipa, vilket är det gamla namnet på Java Island. På den tiden styrde Salakanagara-riket västra Java och dess namn betyder "Silver Nation" på gammalt javanesiskt språk. Enligt vissa teorier kan Ptolemaeus ha besökt Java år 160 e.Kr. En nyare källa, från 1600-talet, Pustaka Rajya Rajya i Bhumi Nusantara beskriver Salakanagara som grundad av en indisk köpman från Pallava Kingdom .

Historieskrivning

Historien om Salakanagara är ganska mystisk eftersom de historiska och arkeologiska källorna är knappa. Jämfört med sin efterträdare, Tarumanagara , lämnade kungariket inga lokala påtagliga historiska dokument och reliker som inskriptioner eller tempelruiner. Den huvudsakliga källan till Salakanagaras historia var ett manuskript Pustaka Rajya-rajya I Bhumi Nusantara komponerat på 1600-talet av ett råd ledd av prins Wangsakerta av Cirebon, och några kinesiska uppteckningar.

Historia

Enligt Pustaka Rajya Rajya i Bhumi Nusantara låg Salakanagara på Javas västkust, i nuvarande Banten- provinsen. Det grundades av Dewawarman, stiliserad som Prabu Dharmalokapala Dewawarman Gangga Raksagapura Sagara. Dewawarman var en indisk ambassadör eller handlare som skickades från Indien för att upprätta förbindelser med Javadwipa .

Enligt en historia från Indien styrde kungariket Javadwipa från 130 e.Kr. till 362 e.Kr. Grundaren av kungariket var Aki Tirem . Kungarna av Salakanagara var:

1. Dewa krigare I (130-168 e.Kr.)
2. Dewawarman II (168-195 e.Kr.)
3. Dewawarman III (195-238 e.Kr.)
4. Dewawarman IV (238-252 e.Kr.)
5. Dewawarman V (252-276 e.Kr.)
6. Mahisa Suramardini Warmandewi (276-289 e.Kr.)
7. Dewawarman VI (289-308 e.Kr.)
8. Dewawarman VII (308-340 e.Kr.)
9. Sphatikarnawa Warmandewi (340-348 e.Kr.)
10. Dewawarman VIII (348-362 e.Kr.)

Den indonesiske historikern Edi S. Ekajati hävdade att Salakanagara är Argyre . en mytisk ö av silver i grekisk och romersk mytologi eftersom Salakanagara betyder "land av silver" på sanskrit .

Salakanagara ersattes av Tarumanagara .

Underordnade kungadömen

Salakanagara var ansvarig för små kungadömen, som grundades av människor från Dewawarman-dynastin (kungarna som styrde Salakanagara) [ . Kungadömena som är underordnade Salakanagara inkluderar:

• Ujung Kulon kungarike

Ujung Kulon Kingdom ligger i Ujung Kulon- regionen och grundades av Senapati Bahadura Harigana Jayasakti (Dewawarman I:s yngre bror) . När detta kungarike leddes av Darma Satyanagara gifte sig kungen med dottern till Dewawarman III och blev senare den 4:e kungen i kungariket Salakanagara [ . När Tarumanagara växte till ett stort kungarike, erövrade Purnawarman (den tredje Tarumanagara kungen) Ujung Kulon kungariket [ . Så småningom blev Ujung Kulon Kingdom det underordnade kungariket Tarumanagara. Mer än så hjälpte Ujung Kulon kungliga trupper också trupperna från Wisnuwarman (den fjärde kungen av Tarumanagara) att slå ner Cakrawarman-upproret [ .

• Kungariket Tanjung Kidul

Kungariket Tanjung Kidul har tusentals städer i Aghrabintapura (nu inklusive södra Cianjur-regionen ). Detta kungarike leddes av Sweta Liman Sakti (Dewawarman I:s andra syster) .

Plats

Det finns tre platser som har godkänts som centrum i Salakanagara kungariket. De är Teluk Lada ( Pandeglang , Banten ), Condet ( Jakarta ) och Mount Salak ( Bogor ).

Först nämns Rajatapura av Wangsakerta-manuskriptet som centrum för Salakanagara-regeringen, belägen i Ladabukten (Pandeglang, Banten). I texten kallas Rajatapura för en översatt stad på Java. Från detta regerade de åtta kung Dewawarman och kontrollerade handeln över hela Java.

För det andra, Ciondet eller Condet i östra Jakarta, som ligger 30 kilometer från hamnen i Sunda Kelapa. Detta område har en strömmande flod som heter Sungai Tiram. Ordet "Oysters" kommer från namnet Aki Tirem, svärförälder till Dewawarman I, grundare av Salakanagara.

För det tredje, Mount Salak (Bogor) är ett berg som är en silver-dag eftermiddag sammanställning. På sundanesiska betyder Salakanagara Silver Kingdom. Dessutom är denna åsikt också baserad på likheten mellan namnen mellan Salaka och Salak.

Se även

• Tarumanegara

Anteckningar

• Darsa, Undang A. 2004. “Kropak 406; Carita Parahyangan och Fragmen Carita Parahyangan“, Makalah disampaikan dalam Kegiatan Bedah Naskah Kuna yang diselenggarakan oleh Balai Pengelolaan Museum Negeri Sri Baduga. Bandung-Jatinangor: Fakultas Sastra Universitas Padjadjaran: hlm. 1 – 23.
• Ekadjati, Edi S. 1995. Sunda, Nusantara, dan Indonesien; Suatu Tinjauan Sejarah. Pidato Pengukuhan Jabatan Guru Besar dalam Ilmu Sejarah Fakultas Sastra Universitas Padjadjaran pada Hari Sabtu, 16 december `1995. Bandung: Universitas Padjadjaran.
• Ekadjati, Edi S. 1981. Historiografi Priangan. Bandung: Lembaga Kebudayaan Universitas Padjadjaran.
• Ekadjati, Edi S. (Koordinator). 1993. Sejarah Pemerintahan di Jawa Barat. Bandung: Pemerintah Provinsi Daerah Tingkat I Jawa Barat.
• Raffles, Thomas Stamford. 1817. The History of Java, 2 vol. London: Block Parbury och Allen och John Murry.
• Raffles, Thomas Stamford. 2008. Javas historia (Terjemahan Eko Prasetaningrum, Nuryati Agustin, dan Idda Qoryati Mahbubah). Yogyakarta: Narasi.
• Z., Mumuh Muhsin. Sunda, Priangan, och Jawa Barat . Makalah disampaikan dalam Diskusi Hari Jadi Jawa Barat , diselenggarakan oleh Harian Umum Pikiran Rakyat Bekerja Sama dengan Dinas Pariwisata och Kebudayaan Jawa Barat pada Selasa, 3 November 2009 by Aula Redaksi HU Pikiran Rakyat.
• Uka Tjandrasasmita. (2009). Arkeologi Islam Nusantara. Kepustakaan Populer Gramedia.
• E. Rokajat Asura. (september 2011). Harisbaya bersuami 2 raja - Kemelut cinta di antara dua kerajaan Sumedang Larang dan Cirebon . Penerbit Edelweiss.
• Atja, Drs. (1970). Ratu Pakuan. Lembaga Bahasa dan Sedjarah Unpad. Bandung.
• Atmamihardja, Mamun, Drs. Raden. (1958). Sadjarah Sunda. Bandung. Ganaco Nv.
• Joedawikarta (1933). Sadjarah Soekapoera, Parakan Moencang sareng Gadjah. Pengharepan . Bandoeng,
• Lubis, Nina Herlina., Dr MSi, dkk. (2003). Sejarah Tatar Sunda jilid I dan II . CV. Satya Historica. Bandung.
• Herman Soemantri Emuch. (1979). Sajarah Sukapura, sebuah telaah filologis . Universitas Indonesia. Jakarta.
• Zamhir, Drs. (1996). Mengenal Museum Prabu Geusan Ulun serta Riwayat Leluhur Sumedang. Yayasan Pangeran Sumedang. Sumedang.
• Sukardja, Djadja. (2003). Kanjeng Prebu RAA Kusumadiningrat Bupati Galuh Ciamis th. 1839 s / d 1886. Sanggar SGB. Ciamis.
• Sulendraningrat PS (1975). Sejarah Cirebon och Silsilah Sunan Gunung Jati Maulana Syarif Hidayatullah. Lembaga Kebudayaan Wilayah III Cirebon. Cirebon.
• Sunardjo, Unang, RH, Drs. (1983). Kerajaan Carbon 1479-1809 . PT. Tarsito. Bandung.
• Suparman, Tjetje, RH, (1981). Sajarah Sukapura . Bandung
• Surianingrat, Bayu., Drs. (1983). Sajarah Kabupatian I Bhumi Sumedang 1550-1950. CV.Rapico. Bandung.
• Soekardi, Yuliadi. (2004). Kian Santang . CV Pustaka Setia.
• Soekardi, Yuliadi. (2004). Prabu Siliwangi . CV Pustaka Setia.
• Tjangker Soedradjat, Ade. (1996). Silsilah Wargi Pangeran Sumedang Turunan Pangeran Santri alias Pangeran Koesoemadinata I Penguasa Sumedang Larang 1530-1578 . Yayasan Pangeran Sumedang. Sumedang.
• Widjajakusuma, Djenal Asikin., Raden Dr (1960). Babad Pasundan, Riwajat Kamerdikaan Bangsa Sunda Saruntagna Karadjaan Pdjadjaran Dina Taun 1580 . Kujang. Bandung.
• Winarno, FG (1990). Bogor Hari Esok Masa Lampau. PT. Bina Hati. Bogor.
• Olthof, WL (cetakan IV 2008). Babad Tanah Jawi - mulai dari Nabi Adam sampai tahun 1647. PT. Buku Kita. Yogyakarta Bagikan.
• A. Sobana Hardjasaputra, HD Bastaman, Edi S. Ekadjati, Ajip Rosidi, Wim van Zanten, Undang A. Darsa. (2004). Bupati di Priangan och Kajian Lainnya Mengenai Budaya Sunda. Pusat Studi Sunda.
• A. Sobana Hardjasaputra (Red.). (2008). Sejarah Purwakarta.
•   Nina H. Lubis, Kunto Sofianto, Taufik Abdullah (pengantar), Ietje Marlina, A. Sobana Hardjasaputra, Reiza D. Dienaputra, Mumuh Muhsin Z. (2000). Sejarah Kota-kota Lama di di Jawa Barat . Alqaprint. ISBN 979-95652-4-3 .
•   Nina Lubis; et al. Sejarah Propinsi Jawa Barat . ISBN 978-602-98118-8-9 .