Me'ilah

Me'ilah ( hebreiska : מ֧עילׇה ; "missbruk av egendom") är en traktat av Seder Kodashim i Mishnah , Tosefta och Babylonian Talmud . Den handlar främst om de exakta bestämmelserna i lagen (3 Mos. 5:15-16) angående intrångsoffret och skadeståndet som måste göras av den som har använt och njutit av en helgad sak.

Mishnah

I den Mishnaiska ordningen är denna avhandling den åttonde och innehåller sex kapitel som består av totalt 38 stycken. Dess innehåll kan sammanfattas enligt följande:

Kapitel 1: Uppoffringar där intrång kan ske; i vilka delar: i de allra heligaste offren ("ḳodshe ḳodashim") i alla delar och i de delvis heliga ("kodashim kallim") endast i vissa delar. Fall där intrång kan inträffa och de där det inte kan ske. R. Joshuas regel att om prästerna en gång har haft rätt att äta av ett offer får inget intrång äga rum (§ 1). I detta sammanhang aktualiseras frågan om intrång kan föreligga i fråga om de delar av offret som borttagits från helgedomen före blodstänket (§§ 2-3). Effekter av stänket på offerdjuret med avseende på intrång (§ 4).
Kapitel 2: Tiden efter vilken ett intrång kan ske i de olika köttoffren, de olika materbjudandena, pingstbrödet och visningsbrödet. Nära förenat med detta är bestämningen av den tid efter vilken de olika offren kan ogiltigförklaras av vissa fel, och den period efter vilken man kan göra sig skyldig till "piggul" (avskyvärdhet), "notar" (att lämna något över från offret) , och "ṭame" (orenhet) i samband med dem (§§ 1-9),
Kapitel 3: En uppräkning av många saker som man inte får ta del av, men om han gör det är han inte skyldig till intrång. Detta leder till diskussion om andra föreskrifter rörande vissa av dessa saker, samt om frågan om och i vilket fall man kan göra sig skyldig till intrång i samband med föremål som tillhör eller finns på vissa vigda ting, såsom gräs i en vigd åker, frukten av ett vigt träd (§ 6), och lövverket i en vigd ved (§ 8).
Kapitel 4: Kombinationen av olika uppoffringar vid beräkning av det minsta belopp som krävs för att utgöra intrång (§§ 1-2). I detta sammanhang ges många fler typer av kombinationer med relation till andra juridiska och rituella frågor.
Kapitel 5: Fastställande av en peruṭa, det minsta myntet, som det minsta värde som användningen av heliga föremål måste ha för att göra en skyldig till intrång. Diskussion om frågan om användningen av ett vigt föremål måste vara värt en peruṭa eller om mängden av föremålet som konsumeras av denna användning måste vara lika med en peruṭa; i samband med vilken skillnad görs mellan olika föremål (1 §). Intrång av olika personer i följd på samma föremål.
Kapitel 6: Fall där intrånget har begåtts genom fullmakt. Principen är fastställd att om ombudet har handlat exakt i enlighet med sina order, är den som gav sådana order skyldig till intrånget; men om agenten inte har handlat så är han själv skyldig till intrånget. Uppräkning av olika exempel (1-5 §§). Fall där ingen av de två gör sig skyldig till intrång och fall där båda gör intrång (§ 4).

Tosefta och Gemara

I Tosefta är Me'ilah den sjunde avhandlingen och har bara tre kapitel. Dessa innehåller dock allt som finns i de sex kapitlen i Mishnah, med några utelämnanden och förstärkningar.

Gemara till denna avhandling ägnas nästan uteslutande åt förtydliganden av mishnayot, det finns bara en aggadah i avhandlingen, som har att göra med berättelsen om Ben Temalion.

Det finns ingen gemara i Jerusalems talmud i denna avhandling, inte heller i någon avhandling av ordningen Kodashim.

Denna artikel innehåller text från en publikation som nu är allmän egendom : Singer, Isidore ; et al., red. (1901–1906). "ME'ILAH" . The Jewish Encyclopedia . New York: Funk & Wagnalls.