Lag om förfalskning av mynt 1797
The Counterfeiting Coin Act 1797 (37 Geo.3 c.126) var en lag från parlamentet i Storbritannien som gjorde det till högförräderi att förfalska kopparmynt. The Counterfeiting Coin Act 1741 hade redan gjort det till förräderi att förfalska några kopparmynt, nämligen halvpennies och farthings , men att förfalska andra kopparmynt var bara ett förseelse . Den 19 juli 1797 utvidgade parlamentet lagens tillämpningsområde till att omfatta alla mynt gjorda av koppar. Lagarna är nu upphävda.
Den långa titeln på 1797 års lag var "En handling för att förhindra förfalskning av kopparmynt i detta rike som gjorts eller kommer att göras, strömmande genom kungörelse, eller något utländskt guld- eller silvermynt, och för att förhindra att det förs in i detta rike, eller uttala, alla falska utländska guld- eller silvermynt."
Avsättningar
Förseelser
I § 1 utvidgades till alla kopparmynt bestämmelserna i 1741 års lag som gällde halvpenningar och farthings. (Den lagen hade gjort det till högförräderi att fila, ändra, tvätta eller färglägga halvpennies eller farthings, eller att få sådana mynt att se ut som en shilling eller sixpence.) Samma avsnitt utökade också en annan lag, 11 Geo.3 c.40 (1771) ), för att täcka alla kopparmynt (vilket hade gjort det till ett brott att exportera eller förfalska halvpennies och farthings).
Lagen handlade inte bara om kopparmynt. Avsnitt 2 gjorde det till ett brott att förfalska guld- eller silvermynt i främmande länder, och avsnitt 3 gjorde det till ett brott att importera sådana förfalskningar till Storbritannien. Dessa brott bestraffades med transport i 7 år. Lagen straffade också anbudsgivning av förfalskade mynt som betalning och innehav av dem.
Procedur
Avsnitt 8 angav att inga förfaranden för brott enligt lagen kunde "upphävas i brist på form", och det kunde inte överklagas av certiorari till kungens domstolar i Westminster.
9 § krävde att brott enligt lagen skulle väckas inom 3 månader, annars skulle den tilltalade frikännas och betalas tredubbla sina kostnader av åklagaren.
Se även
- Stadgar vid stora vol. XLI, Cambridge University, 1797, s. 461–465