Katharyne Mitchell

Katharyne Mitchell (född 20 februari 1961) är en amerikansk geograf som för närvarande är en framstående professor i sociologi och dekanus för samhällsvetenskaperna vid University of California, Santa Cruz .

Bakgrund

Mitchell växte upp i Boston , Massachusetts och tog examen från Princeton University med en BA i konst och arkeologi . Hon tog sin MA och Ph.D. i geografi från University of California, Berkeley under ledning av Allan Pred . Mitchell var tidigare professor i geografi vid University of Washington och innehade den inledande positionen som Simpson- professor i offentliga humaniora från 2004–2007. Hon var gästprofessor vid St. Catherine's College och Hertford College vid University of Oxford 2000–2001.

Stipendium

Mottagaren av Guggenheim och Brocher Foundation-stipendier, Mitchells forskning spänner över flera kategorier inklusive migration, medborgarskap , kritisk rasteori , transnationalism , urban politisk geografi, kritiska humanitära studier, utbildning och religionsgeografier. Hennes aktuella forskning undersöker migrationens, trons och fristadens utrymmen i sammanhanget av den nuvarande flyktingsituationen i Europa. Hon har också skrivit om kändishumanitarism och filantropi i samband med sen nyliberalism, inklusive publikationer om Bonos ONE- kampanj .

Mitchells bok från 2004, Crossing the Neoliberal Line: Pacific Rim Migration and the Metropolis, betraktas som "ett viktigt bidrag till urbana och transnationella studier." Hennes 2008 redigerade volym, Practicing Public Scholarship: Experiences and Possibilities Beyond the Academy , samlar arbete från forskare som Terry Eagleton , Howard Zinn , Doreen Massey , Michael Burawoy och Don Mitchell , och har kallats "en av de bästa böckerna om vad det egentligen innebär att vara en offentlig intellektuell.”

Nyckelbegrepp

• Transnationalism – Under hela sin karriär har Mitchell utvecklat en geografisk förståelse för transnationella processer och diskurser. Hennes teori om transnationalism kräver att globala processer av kapitalism ses i takt med gränsöverskridande rörelser och hybridrum. Mitchells tidiga arbete utvecklar denna teori från en rumslig etnografi av transnationell migration och urban förändring i Vancouver. Denna etnografi, som kallas "innovativ" och "empiriskt rik", visade hur kinesiska transnationella migranters metoder till städer i Stillahavsområdet som Vancouver har komplicerat traditionella föreställningar om "medborgarskap", "hem" och "kulturell skillnad". Att förstå transnationalismens utrymmen, visar Mitchell, är avgörande för att förstå framväxten av nyliberal politik och praktik. På senare tid har Mitchells arbete utforskat transnationalism i samband med kyrkasyl och fristadsutrymmen för migranter och flyktingar i Europa. Hon har också utvecklat begreppet transnationella topologier, enligt vilka gränser och territorier inte är fixerade utan kontinuerligt upprätthålls, utmanas och omdefinieras.
• Diaspora – Mitchell har kritiserat antagandet att det diasporiska nödvändigtvis likställs med en politiskt progressiv agenda. Hon visar hur, inom kulturstudier, diaspora har hyllats som ett subversivt "tredje rum", tillsammans med relaterade begrepp som hybriditet och liminalitet. Men fokuset på diaspora som en språklig och kulturell störning av hegemoniska normer, menar Mitchell, försummar de sätt på vilka diasporiska och andra liminala subjektpositioner har använts strategiskt i syfte att ackumulera kapital. Medan Mitchell upprätthåller det diasporiska som en potentiell plats för motstånd, varnar Mitchell för den okritiska bekräftelsen av sådana tredje utrymmen.
• Mångkultur – Mitchells kritiska redogörelse för mångkulturalism ser den senare som både ett liberalt begrepp och en potentiell plats för politiskt motstånd. Å ena sidan har Mitchell visat hur begrepp om mångkulturellt medborgarskap och mångkulturell utbildning uppstod i Kanada, och i mindre utsträckning i USA och Storbritannien, efter andra världskriget som en del av en större uppsättning policyer och diskurser kring den liberala staten. På platser som Vancouver har doktriner om multikulturalism försökt jämna ut rasfriktion och dämpa motståndet mot kapitalistisk utveckling och olika former av styrning. Men, särskilt i sitt arbete med utbildning, har Mitchell visat hur mångkulturalismens begrepp och praktiker har förändrats som svar på de rumsliga, digitala, kulturella och ekonomiska omvandlingarna av nyliberal globalisering. I Kanada, till exempel, har det nationella experimentet i multikulturalism alltmer ansetts vara ett misslyckande av nyliberala aktörer på statlig nivå. Med tanke på globaliseringens politiskt-ekonomiska sammanhang, hävdar Mitchell att engagemang med multikulturalism idag kan ha potentiellt progressiva resultat om de grundas i verkliga praktiker. Mitchell har visat detta i sina egna experiment med strategier för multikulturell utbildning. När hon lärde skolbarn kartläggningsfärdigheter fann hon att de bättre kunde utmana former av rumslig orättvisa och att erkänna olika – mångkulturella – sätt att vara, göra och veta.

Utvalda publikationer

• 2022. Sanctuary Space, Racialized Violence, and Memories of Resistance (samförfattare med Key MacFarlane). Annals of American Association of Geographers .
• 2020. Hotspot Geopolitics versus Geosocial Solidarity: Contending Constructions of Safe Space for Migrants in Europe (medförfattare av Matthew Sparke). Miljö och planering D: Samhälle och rymd 32(6): 1046-1066.
• 2019. Handbook on Critical Geographies of Migration (samredigerad med Reece Jones och Jennifer Fluri). London: Edward Elgar Press.
• 2018. Making Workers: Radical Geographies of Education. London: Pluto Press.
• 2017. Freedom, Faith, and Humanitarian Governance: the Spatial Politics of Church Asylum in Europe. Space and Polity 21(3): 269-288.
• 2016. The New Washington Consensus: Millennial Philanthropy and the Making of Global Market Subjects (samförfattare med Matthew Sparke). Antipod 48(3): 724–749.
• 2015. It's Time: The Cultural Politics of Memory in the Current Moment of Danger, i H. Merrill och L. Hoffman (red.) Spaces of Danger: Culture and Power in the Everyday, University of Georgia Press, 21-37.
• 2014. The Grassroots and the Gift: Moral Authority, American Philanthropy, and Activism in Education (medförfattare med Chris Lizotte). Foucault Studies 18, 66-89.
• 2013. Intergenerational Mapping and the Cultural Politics of Memory (samförfattare med Sarah Elwood). Space and Polity 17(1): 33–52.
• 2012. Mapping Children's Politics: The Promise of Articulation and the Limits of Nonrepresentational Theory (samförfattare med Sarah Elwood). Miljö och planering D: Samhälle och rymd 30(5): 788–804.
• 2011. Marseilles Not for Burning: Comparative Networks of Integration and Exclusion in Two French Cities. Annals of the Association of American Geographers 101(2):404–423.
• 2010. Unoverned Space: Global Security and the Geopolitics of Broken Windows. Politisk geografi 29(5): 289–297.
• 2009. Pre-Black Futures. Antipod 41(s1): 239–261.
• 2008. Practicing Public Scholarship: Experiences and Possibilities Beyond the Academy (redaktör). Oxford: Blackwell Publications.
• 2007. Identitetsgeografier: den intima kosmopolitiska. Progress in Human Geography 31(5): 706–720.
• 2006. Nyliberal regering i Europeiska unionen: utbildning, träning och teknik för medborgarskap. Miljö och planering D: Samhälle och rymd . 24(3): 389–407.
• 2005. Veiling, Secularism and the Neoliberal Subject: National Narratives and Supranational Desires in Turkey and France (samförfattare med Banu Gokariksel). Global Networks 5, 2: 147-165.
• 2004. Crossing the Neoliberal Line: Pacific Rim Migration and the Metropolis. Philadelphia: Temple University Press.
• 2004. Life's Work: Geographies of Social Reproduction (samredigerad med Sallie Marston och Cindi Katz ). Oxford: Blackwell Publications.
• 2003. A Companion Guide to Political Geography (samredigerad med John A. Agnew och Gerard Toal). Oxford: Blackwell Publications.
• 2001. Transnationalism, Neo-liberalism, and the Rise of the Shadow State. Ekonomi och samhälle 30(2): 165–189.
• 1997. Transnationell diskurs: Bringing Geography Back In. Antipod 29(2): 101–114.
• 1993. Mångkultur, eller kapitalismens förenade färger? Antipod 25(4): 263–294.