Familjen 1739

Familjen 1739 är en grupp av Nya testamentets manuskript. Den textmässiga relationen mellan denna familj och de huvudsakliga texttyperna , som Alexandria , västerländsk och bysantinsk , är fortfarande oklar. Enligt vissa forskare representerar den samma texttyp som kejsarsnittstexten . Kejsarsnittstexten finns representerad i evangelierna, och familjens text från 1739 i resten av böckerna i Nya testamentet (förutom Apokalypsen).

Beskrivning

Denna textfamilj upptäcktes efter kodexen 1739 och den inkluderar manuskripten 323 , 630 , 945, 1739, 1881 (i Apostlagärningarna ) och 2200. I de paulinska epistlarna tillhör denna familj manuskripten 0121b / 0121b , , 6 , 424 , 630 (delvis) och 1881.

Familjen upptäcktes efter studier av minuscule 1739 , när forskarnas uppmärksamhet riktades mot ett antal andra manuskript (minuscules 6, 424, 1908, två unciala fragment som tidigare klassificerades som delar av ett manuskript - 0121) vars egenheter observerades tidigare men inte förstått. I minuscule 424 var det en serie interlinjära korrigeringar. Eduard Freiherr von der Goltz, upptäckare och första kollatator 1739, och Otto Bauernfeind, observerade textförhållandet mellan dessa manuskript till 1739. Bauernfeind bekräftade också origeniska kopplingar till texten i Romarbrevet i mycket små 1739.

Familjen härstammar från en arketyp från omkring 500- eller 600-talet och var produkten av vetenskaplig verksamhet, förmodligen i biblioteket i Caesarea .

Enligt G. Zuntz representerar de paulinska epistlarna från familjen 1739 kejsarsnittet . Han fann ofta enighet mellan Origenes och 1739 (utanför en del av romarna), båda överensstämmer med s ⁴⁶ mot de mindre Alexamdrianerna . Enligt C.-B. Amfhoux och B. Outtier (1884) de katolska epistlarna från familjen 1739 representerar den kejsarsnittade texttypen, särskilt i de varianter som de delar med Codex Ephraemi , Papyrus 72 och den gamla georgiska versionen.

Textegenskaper

I Apostlagärningarna 8:37 står det ειπε[ν] δε αυτω ει πιστευεις εξ ολης της καρδιαϾ καρδιας καρδιαϾ om (τιν αποκριθεις δε ειπεν πιστευω τον υιον του θεου ει΅αχοιϽα sade till honom: " Om du tror med alla [ditt] hjärta, det är tillåtet." Han svarade sedan: "Jag tror att Guds Son är Jesus Kristus." )

I 1 Korinthierbrevet 12:3 står ουδεις εν πνευματι λαλων λεγει αναθεμα Ιησους οκαιυυς οκαι ι ειπειν Κυριος Ιησους ει μη εν πνευματι αγιω ( ingen som talar av Anden [Guds] kan någonsin säga "Jesus!" och ingen kan någonsin säga "Jesus!" Jesus är Herre" utom genom den Helige Ande) ; i andra texttraditioner finner vi objektfraserna i ackusativfallet Ιησουν, Κυριον Ιησουν; αναθεμα Ιησους finns i Origenes kommentarer.

I 1 Korintierbrevet 15:54 saknas det το φθαρτον τουτο ενδυσηται αφθαρσιαν και;

I 1 Korintierbrevet 16:6 παραμενω καταμενω;

I 2 Korinthierbrevet 11:23 har den läsning φυλακαις περισσοτερος, εν πληγαις υπερβαλλοντω har detta ord i majoriteten av 5, 4 i följande fas: 2;

Den gamla georgiska och nubiska versionen har några läsningar av familjen 1739.

Se även

Vidare läsning

Eduard von der Goltz, Eine Textkritische des zehnten bezw. sechsten Jahrhunderts (1899)
J. Neville Birdsall, Collected papers in Greek and Georgian textual criticism , Texts and Studies vol. 3, Gorgias Press LLC, 2006, sid. 81 ff.
G. Zuntz, The Text of the Epistles: A Disquisition upon the Corpus Paulinum , British Academy 1953 (omtryck 2007)

externa länkar

Familj 1739 vid Encyclopedia of Textual Criticism