Förbättrat integrerat ramverk

Förbättrat integrerat ramverk för handelsrelaterat bistånd för de minst utvecklade länderna
Förkortning	EIF
Företrädare	Integrerat ramverk för handelsrelaterat bistånd för de minst utvecklade länderna
Bildning	1 januari 2007
Typ	Internationell handelsorganisation
Huvudkontor	Genève , Schweiz
Officiellt språk	engelska , franska , portugisiska
Verkställande direktör	Ratnakar Adhikari
Tillhörigheter	Världshandelsorganisationen (WTO), Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken , FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD), FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO)
Hemsida	www.enhancedif.org

Det förbättrade integrerade ramverket för handelsrelaterat bistånd för de minst utvecklade länderna ( vanligtvis förkortat EIF ) är ett globalt utvecklingsprogram med målet att stödja de minst utvecklade länderna (LDC) att bättre integreras i det globala handelssystemet och att göra handeln till en drivkraft för utveckling. Flergivarprogrammet lanserades den 1 januari 2007 som efterföljaren till det integrerade ramverket för handelsrelaterat tekniskt bistånd till de minst utvecklade länderna (vanligtvis förkortat IF ), som existerade från oktober 1997 till december 2006. Den andra fasen av EIF startade den 1 januari 2016 och kommer att pågå i sju år.

EIF representerar ett partnerskap mellan olika intressenter i internationellt utvecklingsbistånd, inklusive flera FN-organ, regionala mellanstatliga organisationer och andra givare. Programmet stöds av en fond med flera givare med inbetalt kapital på 165 miljoner USD (per den 30 april 2012) för utvecklingsinsatser i 49 minst utvecklade länder (LDC).

EIF främjas av Världshandelsorganisationen (WTO) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) som det föredragna sättet att ge officiellt utvecklingsbistånd till de minst utvecklade som en del av det globala Aid for Trade-initiativet.

Historia

Idén med det föregångare programmet, IF, diskuterades först vid WTO:s första ministerkonferens i Singapore i december 1996. Det lanserades sedan i oktober 1997 vid WTO:s högnivåmöte om integrerade initiativ för handel med minst utvecklade länder Utveckling, som hölls vid WTO. Det var tänkt som en mekanism för att öka effektiviteten och effektiviteten av handelsrelaterat tekniskt bistånd till de minst utvecklade länderna genom att förbättra samordningen mellan givare, mottagarländer och leverantörer av tekniskt bistånd. Kraven på ett övergripande program uppstod från känslan av att dessa parters okoordinerade agerande leder till dubbelarbete, överfördelning av resurser till vissa tekniska och geografiska områden och en outnyttjad potential för gemensamma initiativ och informationsutbyte.

Av vissa betraktas IF som ett misslyckat program eftersom lyhördheten hos de inblandade parterna (LDC, utvecklingsorgan och givare) var mycket mindre än förväntat. Susan Prowse från Storbritanniens Overseas Development Institute påpekar till exempel att de minst utvecklade länderna och givare hade olika uppfattningar och förväntningar om syftet med IF: medan de minst utvecklade länderna förväntade sig att det huvudsakligen skulle vara ett medel för att mobilisera mer ekonomiska resurser för utvecklingsinsatser, sökte givare att skapa en mekanism för att förbättra samordningen. Prowse, liksom andra, nämner också att den huvudsakliga bristen i IF låg i dess utformning, vilket innebär att det bistånd som kanaliserades genom IF inte var anpassat till ett lands övergripande utvecklingsstrategi.

Internationella valutafondens utvecklingskommitté och Världsbanken vid sitt möte 2005 om att omstrukturera programmet och ge det ytterligare resurser. En arbetsgrupp för det förbättrade integrerade ramverket skapades därefter av IF:s styrkommitté, som den 29 juni 2006 offentliggjorde sina rekommendationer för att ändra den befintliga strategin och genomförandemetoderna. Det förnyade programmet, som då officiellt kallades Enhanced Integrated Framework, lanserades den 1 januari 2007 och började vara fullt operativt 2010.

Andra liknande program inkluderar Världsbankens Trade Facilitation Facility och WTO:s Standards and Trade Development Facility.

evenemang

Globalt forum för inkluderande handel för de minst utvecklade länderna

2018 var EIF-sekretariatet värd för det inledande globala forumet om inkluderande handel för de minst utvecklade länderna.

Trade for Development News

EIF har en egen nyhetsplattform som heter Trade for Development News , som delar berättelser om ämnen som sträcker sig från e-handel till handelsförenkling från EIF och partnerbyråer, såväl som de bredare sfärerna Trade for Development och Aid for Trade.

Regeringsstruktur

Flera organ på global och nationell nivå utgör den institutionella ramen för EIF-programmet.

Globala styrande organ

EIF :s styrkommitté är EIF:s organ på högsta nivå och ansvarig för att fastställa programmets övergripande politiska inriktning, se över dess effektivitet och säkerställa öppenhet. Den består av representanter från vart och ett av de deltagande minst utvecklade länderna, givarländerna och byråerna, de sex centrala byråerna, EIF:s verkställande sekretariat och EIF:s förvaltningsfondförvaltare ex officio. Styrgruppen sammanträder minst två gånger per år.

s styrelse ansvarar för att förvalta programmet och fatta viktiga operativa beslut. Den implementerar därmed EIF:s styrkommittés policyer, som den rapporterar till. Den består av tre representanter för de minst utvecklade länderna, tre givarrepresentanter och en representant vardera från kärnorganen, EIF:s verkställande sekretariat och EIF:s förvaltningsfondförvaltare. EIF:s styrelse beslutar om finansieringsbeslut inom EIF:s förvaltningsfond och övervakar, granskar och utvärderar landsspecifika framsteg och operationer.

s verkställande sekretariat sköter den dagliga driften av programmet i samarbete med EIF:s förvaltningsfondförvaltare och EIF:s nationella kontaktpunkter. Det grundades den 1 oktober 2008 med Dorothy Tembo som dess verkställande direktör. EIF:s verkställande sekretariat är baserat på WTO:s högkvarter och rapporterar till EIF:s styrelse samt till WTO:s generaldirektör.

Förvaltaren av EIF:s förvaltningsfond förvaltar de finansiella bidragen från givarna till EIF:s förvaltningsfond. FN: s kontor för projekttjänster (UNOPS) har utsetts för denna roll och UNOPS i Schweiz fungerar som det verkställande kontoret.

Styrande organ på landsnivå

Nedanstående styrande organ, som antingen håller på att etableras eller redan är i drift inom de deltagande minst utvecklade länderna, kallas i sin helhet National Implementation Arrangement (NIA) .

Varje LDC har en nationell EIF-kontaktpunkt som samordnar EIF-processen i landet. Han eller hon utses av och är baserad i LDC. Vanligtvis är det bara högre tjänstemän som utses. EIF Focal Point står i direkt kontakt med EIF:s verkställande sekretariat och får stöd av en nationell enhet för genomförande.

Den nationella genomförandeenheten stöder den nationella EIF-kontaktpunkten i att samordna och övervaka genomförandet av projekt som finansieras under EIF.

s givarförmedlare ansvarar för att, tillsammans med EIF:s nationella kontaktpunkt, underlätta givarsamordningen och dialogen mellan givare och MUL:s regering om handelsfrågor och utvecklingsinsatser. Han eller hon spelar en viktig roll för att säkerställa att insatserna är anpassade till ett lands övergripande utvecklingsprioriteringar, enligt en av de fem principerna i Parisdeklarationen från 2005 om biståndseffektivitet . EIF:s givarförmedlare är en representant från givarsamfundet och identifieras av regeringen och andra givare.

EIF :s nationella styrkommitté representerar ett nationellt dialogforum mellan olika offentliga och privata intressenter inom handel och utveckling. Den består av regeringstjänstemän, organisationer inom den privata sektorn, företrädare för det civila samhället och givarsamfundet och fattar beslut på hög nivå om den nationella EIF-processen.

Fungerande

EIF är utformad på ett sådant sätt att dess övergripande mål att göra handel till en drivkraft för de minst utvecklade ländernas utveckling eftersträvas genom tre verksamhetsområden:

Integrering av handel i nationella utvecklingsstrategier
Inrätta nya strukturer eller stärka befintliga institutioner som behövs för att samordna leveransen av handelsrelaterat tekniskt bistånd
Bygga kapacitet för handel, vilket också inkluderar att ta itu med kritiska begränsningar på utbudssidan.

EIF-programmet samarbetar med sex centrala partnerorgan, som ansvarar för att gemensamt leverera utvecklingsbistånd inom dessa tre områden (se nedan).

En LDC befinner sig i princip i följande tre stadier: Pre-DTIS-fas, DTIS-fas, implementeringsfas.

Pre-DTIS-stadiet

I detta skede begär ett land medlemskap i programmet. Detta steg har blivit överflödigt eftersom alla nuvarande minst utvecklade länder är EIF-medlemsländer. När begäran har granskats och godkänts av EIF:s styrelse inrättar LDC en nationell EIF-struktur enligt ovan. En viktig del av detta steg är att bygga upp stöd i landet för handels- och utvecklingsagendan genom att nå intressenter, påverka och öka medvetenheten. De minst utvecklade länderna i detta skede kan dra nytta av så kallade pre-DTIS-medel på upp till 50 000 USD för att bygga den institutionella infrastruktur i landet som behövs för nästa steg.

DTIS och Action Matrix stadium

När väl den institutionella strukturen är operativ kan en minst utvecklad utveckling engagera sig, i samarbete med en eller flera av de sex centrala partnerbyråerna, för att genomföra en diagnostisk handelsintegrationsstudie (DTIS). DTIS är en omfattande analys av en MUL:s ekonomiska och handelsmiljö och syftar till att identifiera begränsningar för konkurrenskraft, svagheter i försörjningskedjan och sektorer med störst tillväxt och/eller exportpotential. Varje DTIS innehåller en åtgärdsmatris som beskriver prioriterade reformer som ska genomföras i en viss ordning för att lindra de flesta bindande begränsningar för ökad konkurrenskraft i handeln. Ett förmånsland kan begära medel på upp till 400 000 USD för att finansiera produktionen av en DTIS, eller upp till 200 000 USD för uppdatering av en befintlig DTIS.

Implementeringsstadiet

Förstärkning av EIF-institutioner i landet

Under implementeringsstadiet tar ett LDC konkreta steg för att integrera handel i sin nationella utvecklingsstrategi och identifiera finansiering för nyckelprioriteringar. NIA spelar en avgörande stödjande roll eftersom den tillhandahåller ett forum för dialog och utbyte mellan LDC:s beslutsfattare, den privata sektorn och utvecklingspartners som tillhandahåller rådgivningstjänster. LDC kan använda så kallad Tier 1-finansiering och/eller söka bilateralt givarstöd för att stärka sitt NIA genom kapacitetsbyggande projekt på upp till fem år.

Bygga kapacitet på utbudssidan

LDC genomför också de prioriterade projekten i åtgärdsmatrisen under detta skede genom att utarbeta individuella utvecklingsinsatser för var och en av de reformer som nämns i matrisen. EIF Trust Fund tillhandahåller så kallade Tier 2-fonder för prioriterade småskaliga projekt för att bygga upp handelsrelaterad kapacitet och kapacitet på utbudssidan. Men huvuddelen av finansieringen bör sökas från bilateralt givarstöd.

Inblandade organisationer och länder

Sex centrala organ är ansvariga för att tillhandahålla handelsrelaterat tekniskt bistånd till de deltagande minst utvecklade länderna och hjälpa dem att uppnå EIF:s övergripande mål: IMF, Världsbanken, International Trade Center , FN:s utvecklingsprogram , FN:s konferens om handel och utveckling , WTO. FN:s industriutvecklingsorganisation är för närvarande en observatörsbyrå.

Tjugotre givare tillhandahåller de finansiella resurserna till EIF Trust Fund och har representanter i de globala styrelseorganen: Belgien, Ungern, Saudiarabien, Kanada, Island, Spanien, Danmark, Irland, Sverige, Europeiska kommissionen, Japan, Schweiz, Estland , Luxemburg, Turkiet, Finland, Nederländerna, USA, Frankrike, Norge, Storbritannien, Tyskland, Republiken Korea.

Andra EIF-partner inkluderar:

African Development Bank – AfDB (planerat partnerskap för de minst utvecklade länderna i Afrika)
Asian Development Bank – ADB (förtänkt partnerskap för minst utvecklade länder i Asien)
Global Mechanism (samarbete om hållbart jordbruk och handel i de minst utvecklade länderna)
Inter-American Development Bank – IDB (förtänkt partnerskap för Haiti)
Standards and Trade Development Facility – STDF (nära samarbete om SPS-frågor i MUL)
FN:s organisation för industriell utveckling – UNIDO (observatörs- och genomförandeorgan)
FN:s kontor för projekttjänster – UNOPS (trust Fund Manager)

Vidare läsning