Electricity (Supply) Act 1935
| Act of Parliament | |
| |
| Lång titel | En lag som bemyndigar Centrala elverket att göra vissa överenskommelser med auktoriserade företagare som är ägare till eller kontrollerar produktionsstationer som inte är utvalda stationer; att bemyndiga centrala elverket att för vissa ändamål direkt tillhandahålla el till järnvägsföretag; att ändra sektionerna elva och tolv i lagen om elektricitet (försörjning), 1926; och för ändamål som har samband med ovannämnda frågor. |
|---|---|
| Citat | 25 Geo. 5 c. 3 |
| Territoriell utsträckning | Storbritannien |
| Datum | |
| Kungligt samtycke | 12 februari 1935 |
| Annan lagstiftning | |
| Gottgörelse | Lagar om elektricitet (försörjning) 1882 till 1933 |
| Upphävd av | Electricity Act 1989 |
Status: Upphävd | |
Electricity (Supply) Act 1935 (25 Geo. 5. c. 3) var en lag från Storbritanniens parlament som ändrade lagen om leverans av el. Denna lag tolkades som en med Electricity (Supply) Acts 1882 till 1933, och citerades som Electricity (Supply) Acts 1882 till 1935. Den bemyndigade Central Electricity Board att göra överenskommelser med ägare av produktionsstationer som inte var utvalda stationer ; den bemyndigade Central Electricity Board att leverera el direkt till järnvägsföretag; och ändrade avsnitten 11 och 12 i Electricity (Supply) Act 1926.
Bakgrund
Central Electricity Board hade inrättats genom Section 1 i Electricity (Supply) Act 1926 . Dess uppgifter (avsnitt 2) omfattade identifiering av utvalda elproduktionsstationer, vanligtvis de som kunde producera el till lägsta kostnad. Det fanns ett antal marginalstationer för vilka det pris Elverket kunde erbjuda fortfarande inte låg under driftskostnaderna. Överenskommelser träffades om att dessa stationer skulle ta försörjning från styrelsen för att få stationen under nätkontroll. Dessa avtal var ultra vires och sanktionerades i efterhand genom 1 § i 1935 års lag.
Sektion 11 i Electricity (Supply) Act 1919 hade förbjudit järnvägsföretag att bygga produktionsstationer om de inte kunde visa att elföretagen inte kunde tillhandahålla en leverans till en motsvarande eller lägre kostnad. Järnvägsföretagen var tvungna att förhandla med flera företag längs vägen för sina spår. Med byggandet av National Grid (1927–33) hade dessa arrangemang blivit slösaktiga och ogenomförbara. 3 § i 1935 års lag behandlade denna fråga och tillät Centralelektricitetsstyrelsen att leverera i bulk till järnvägsföretag.
Centrala elverket hade i vissa fall erbjudit långsiktiga koncessioner till företag för att underskrida privat produktion. Dessa arrangemang tillåts i efterhand genom avsnitt 2 i 1935 års lag.
Lagens bestämmelser
Electricity (Supply) Act 1935 erhöll kungligt medgivande den 12 februari 1935. Dess långa titel var "En lag för att bemyndiga Central Electricity Board att göra vissa överenskommelser med auktoriserade företagare som är ägare till eller kontrollerar genereringsstationer som inte är valda stationer; att bemyndiga centrala elverket att för vissa ändamål direkt tillhandahålla el till järnvägsföretag; att ändra sektionerna elva och tolv i lagen om elektricitet (försörjning), 1926; och för ändamål som har samband med ovannämnda ärenden.'
Lagen bestod av fyra paragrafer enligt följande.
1 § första stycket gav Centrala elverket befogenhet att träffa avtal om drift med ägare eller operatörer av kraftverk som inte är utvalda stationer. I sådana avtal ingår att reglera sättet på vilket stationen drivs och underhålls samt att tillhandahålla el till styrelsen och ta leverans från styrelsen.
1 § 2 ålade elkommissionärerna att undersöka hur tidigare arrangemang som 1 § 1 gäller fungerar för att säkerställa att arrangemangen inte medförde en ekonomisk förlust för styrelsen.
2 § gav Centralelektricitetsnämnden befogenhet att leverera el till auktoriserade företagare till ett pris och en taxa som anges i 11 § i 1926 års lag.
I 3 § angavs det pris som auktoriserade företagare skulle ta ut för el som levereras till järnvägsföretag. Det gav elkommissionärerna befogenhet att specificera de avgifter och utsläppsrätter som skulle inkluderas i priset som skulle tas ut.
4 § gav Centrala elverket befogenhet att leverera el direkt till järnvägsföretag.
I 5 § definieras lagens korta titel, citat, tolkning och omfattning. Lagen sträckte sig inte till Nordirland.
Lagens tillämpning
Bestämmelserna i Electricity (Supply) Acts 1882 till 1935 förblev oförändrade fram till förstatligandet av industrin enligt Electricity Act 1947 .
Senare akter
Electricity Act 1947 (10 & 11 Geo. 6, c. 54) förstatligade den brittiska elförsörjningsindustrin. Elkommissarierna, kraftbolagen och de gemensamma elmyndigheterna avskaffades. Ägandet av elproduktions- och överföringsanläggningar tillföll British Electricity Authority .