André Paul

André Paul (född Loures-Barousse , 7 april 1933) är en känd fransk forskare, pedagog och författare inom teologi , bibelvetenskap och forntida judendom . Pauls tidiga forskning utforskade förhållandet mellan Dödahavsrullarna och karaiernas judendom .

2011 utsågs Paul till officer av Ordre des Arts et des Lettres av den franska regeringen, som ett erkännande för hans bidrag till den franska kulturen.

Liv

Tidigt liv

Paul föddes 1933 på en liten gård i Pyrenéerna, ett av fyra barn. Vid 11 års ålder, genom ett statligt stipendium, skrev han in sig på College of Notre-Dame de Comminges , i Montréjeau . Hans far, Thomas Paul, dog kort efter detta. Som ung man på 18 år gick Paul in på seminariet i Toulouse för att bli katolsk präst , där han började studera hebreiska , som han har sagt avgjorde hans framtid. Han fullgjorde sedan sin militära plikt under de kommande tre åren och tjänstgjorde i Algeriet och Marocko.

När han återvände till Frankrike och sina studier, skrev Paulus in sig på påven Pius XI:s universitetsseminarium i Toulouse, där han tog en licentiatexamen i teologi. Han gick sedan till Paris, där han gick med i Society of Saint-Sulpice , ägnade sig åt utbildningen av det katolska prästerskapet och fortsatte sina studier. Han har sedan dess lämnat både prästadömet och sällskapet och gift sig med Isabelle Le Corre.

Akademisk karriär

I Paris lärde Paulus känna bibelforskaren Jean Carmignac , som introducerade honom till karaitisk judendom , som utvecklades på 900-talet. Det blev ämnet för hans doktorsavhandling . Under den här tiden ökade han sina kunskaper i arameiska och lärde sig syrianska och koptiska och fick ett diplom i semitiska språk . Han fick jobbet att redigera artikeln Karaites i tillägget till Dictionnaire de la Bible som publicerades 1962.

I oktober 1963 flyttade Paul till Rom , där han började studera vid det påvliga bibliska institutet . Under denna tid kunde han i första hand observera det andra Vatikankonciliets förhandlingar . Han återvände till Paris efter två år och lämnade in sin första avhandling om karaismens ursprung i maj 1966. Detta resulterade i publiceringen av hans första bok, 1968, L'évangile de l'enfance selon Saint Matthieu ( The Infancy Narrative in the Matteusevangeliet ). Under denna tid var han professor i exegetik vid det regionala seminariet i Midi-Pyrénées .

Pauls forskning om karaismens ursprung publicerades 1969, samma år som han började undervisa vid Institut Catholique de Paris . I september samma år höll han ett tal vid kongressen för den franska katolska föreningen för bibliska studier som hölls i Chantilly, Oise , där Paul Ricoeur och Roland Barthes agerade som svar. 1970 utsågs han till redaktör för den inflytelserika tidskriften Recherches de science religieuse , efterträdande den kända jesuitforskaren och kardinal Jean Daniélou .

strukturalismens betydelse för sitt arbete. Han var mycket av två böcker: Kunskapens arkeologi av Michel Foucault och The Logic of Life: A History of Heredity av François Jacob . Genom att arbeta med detta nya perspektiv tog han doktorsgraden 1974. Samma år var han litterär chef för Éditions Desclée , ett känt katolskt förlag. Samtidigt släppte han sitt verk L'impertinence biblique (Bibelns oförskämdhet). Den här boken störde den franska katolska hierarkin så mycket att han tvingades lämna Institut Catholique 1977.

I samarbete med den franske historikern Charles Pietri lanserade Paul sin monumentala History of Christianity 1981. Processen tog 20 år att slutföra och producerade 14 volymer. Verket har sedan översatts till tyska och italienska. Samtidigt lanserade han tillsammans med Bernard Sesboüé en 4-delade History of Dogmas 1989.

2004 fick Paul förtroendet att leda en ny serie böcker om Qumran, La Bibliothèque de Qumrân , utgiven av Éditions du Cerf , som skulle skrivas av ett team av unga forskare inom området. Den första boken i serien publicerades 2008. Detta utlöste i sin tur en framgångsrik utställning om Dödahavsrullarna som hölls på Bibliothèque Nationale i Paris våren 2010.

Arbetar

• L'évangile de l'enfance selon saint Matthieu - Éditions du Cerf - 1968.
• Écrits de Qumrân et sectes juives aux premiers siècles de l'Islam - Recherches sur l'origine du Qaraïsme - publié avec le concours du CNRS - Letouzey et Ané - 1969.
• Parcours évangéliques. Perspectives nouvelles - Éditions du Cerf - 1973.
• L'impertinence biblique - Éditions Desclée - 1974.
• Intertestament - Cahiers Évangile 14 - Éditions du Cerf - 1975.
• Le fait biblique - Éditions du Cerf - 1979
• Le monde des Juifs à l'heure de Jésus. Histoire politique - Desclée - 1981.
• L'inspiration et le canon des Écritures - Cahier Évangile n° 49 - Éd. du Cerf - 1984.
• Le judaïsme ancien et la Bible - Desclée - 1987.
• Leçons paradoxales sur les Juifs et les chrétiens - Éditions Desclée de Brouwer - 1992.
• La Bible coll. Repères pratiques 35 - Nathan - 1995.
• Les manuscrits de la mer Morte - Bayard - 1997.
• Et l'homme créa la Bibeln. D'Hérodote à Flavius ​​Josèphe - Bayard - 2000.
• Jesus Kristus, la rupture. Essai sur la naissance du christianisme - Bayard - 2001.
• En l'écoute de la Torah. Introduction au judaïsme - Éditions du Cerf - 2004.
• La Bible avant la Bible. La grande révélation des manuscrits de la mer Morte - Éditions du Cerf - 2005.
• La Bible et l'Occident. De la bibliothèque d'Alexandrie à la culture européenne - Bayard - 2007.
• Qumrân et les Esséniens. L'éclementement d'un dogme - Éditions du Cerf - 2008.
• La Bibliothèque de Qumrân , Vol. I (concepteur et co-directeur), Éditions du Cerf, 2008.
• De l'Ancien Testament au Nouveau - 1. Autour du Pentateuque - Cahier Évangile nr 152 - juni 2010.
• De l'Ancien Testament au Nouveau - 2. Autour des Prophètes et autres Écrits - Cahier Évangile n° 153 - september 2010.
• Autrement la Bible - Mythe, politique et société - Bayard - 2013.