Alexiad

1100-talsmanuskript av Alexiaden i Biblioteca Medicea Laurenziana , Florens
Alexis I Comnenus och Hugues den store...
... och korsfararrådet

Alexiaden ( grekiska : Ἀλεξιάδα , romaniserad : Alexiada ) är en medeltida historisk och biografisk text skriven omkring år 1148, av den bysantinska prinsessan Anna Komnene , dotter till kejsar Alexios I Komnenos . Den skrevs i en form av konstgjord attisk grekiska . Anna beskrev det bysantinska imperiets politiska och militära historia under sin fars regeringstid och gav därmed en betydande redogörelse för högmedeltidens bysans . Bland andra ämnen Alexiaden det bysantinska imperiets interaktion med korstågen och belyser de motstridiga uppfattningarna om öst och väst i början av 1100-talet. Den nämner inte schismen från 1054 – ett ämne som är mycket vanligt i samtida skrivande. Ändå dokumenterar den framgångsrikt på egen hand nedgången av det bysantinska kulturella inflytandet i både östra och västra Europa, särskilt i västvärldens ökande engagemang i dess geografiska sfär.

Strukturera

Boken är uppdelad i 15 böcker och en prolog. Dess räckvidd är begränsad till varaktigheten av Alexios regeringstid, som den således kan skildra i full detalj, särskilt när det gäller politiska relationer mellan det bysantinska riket och västeuropeiska makter.

1. Attacker mot det bysantinska riket av normanderna, under deras ledare Robert Guiscard (böckerna 1–6):

Bok 1 tar upp Alexios tillblivelsegeneral och Domestikos ton Scholon . Den diskuterar också normandernas förberedelser för deras invasion. Bok 2 tar upp den komnenska revolten. Bok 3 tar upp Alexios som kejsare (1081), de interna problemen med familjen Doukas och normandernas korsning av Adriatiska havet . Bok 4 tar upp kriget mot normanderna (1081–1082). Bok 5 tar också upp kriget mot normanderna (1082–1083), och deras första sammandrabbning med "kättarna". Bok 6 tar upp slutet på kriget mot normanderna (1085) och Robert Guiscards död.

2. Bysantinska förbindelser med turkarna (böckerna 6–7, 9–10 och 14–15):

Bok 7 tar upp kriget mot skyterna (1087–1090). Bok 9 tar upp operationer mot Tzachas och dalmatinerna (1092–1094), och Nicephorus Diogenes konspiration (1094). Bok 10 tar upp kriget mot Cumanerna och början av det första korståget (1094–1097). Bok 14 tar upp turkar, franker, cumaner och manicheaner (1108–1115). Bok 15 tar upp de sista expeditionerna - The Bogomils - Death of Alexios (1116–1118).

3. Pecheneg-intrång på den norra bysantinska gränsen (böckerna 7–8):

Bok 8 tar upp slutet av det skytiska kriget (1091) och komplotter mot kejsaren.

4. Det första korståget och bysantinska reaktioner på det (böckerna 10–11):

Bok 11 tar också upp det första korståget (1097–1104).

5. Attacker mot bysantinska gränser av Robert Guiscards son, Bohemond I av Antiochia (böckerna 11–13)

Bok 12 tar upp inhemska konflikter och den normandiska förberedelsen för deras andra invasion (1105–1107). Bok 13 tar upp Arons konspiration och den andra normandiska invasionen (1107–1108).

teman

Huvudtemat för Alexiaden är det första korståget och religiös konflikt. Anna Komnene berättar om de olika grupperna av människor som var inblandade i korstågen, och hänvisar till dem som "kelter", "latiner" och "normander". Hon talar också mycket detaljerat om sin far, Alexios Komnenos, och hans erövringar under hela hans styre från 1081–1118. Det gör hon genom att presentera en "bysantinsk syn" på korstågen. grekiska mytologins inflytande i hennes arbete, enligt Lenora Neville: "karakteriseringen av Alexios som listig sjökapten som styr imperiet genom ständiga stormar med list och mod påminner starkt om Odysseus ."

Berättarstil

Alexiaden skrevs ursprungligen på grekiska omkring 1148 och redigerades först av Possinus 1651. Anna Komnene beskrev sig själv i texten och erkänner öppet sina känslor och åsikter för vissa händelser, vilket går emot det typiska formatet för historieskrivning . Hon skilde sig mycket från grekiska prosahistoriker, och på grund av detta fick boken till en början ett bra mottagande. Det utsattes för kritik senare. Alexiaden än dåtidens norm. Anna Komnene är den enda kvinnliga grekiska historiografen i sin tid, och historiker är angelägna om att tro att hennes stil att skriva beror mycket på att hon är kvinna. Trots att hon inkluderat sig själv i historieskrivningen och de andra egenskaperna som gör att hennes stil skiljer sig mycket från den typiska historieskrivningen för eran, har Anna Komnenes Alexiad setts som en "raktframåt" historia.

Influenser

Anna Komnenes skrifter är en viktig källa till information om hennes far, Alexios I från det bysantinska riket. Hon var runt 55 år när hon började arbeta på Alexiaden . Medan hon levde höll hon korsfararna som kom till hennes fars hjälp i förakt för deras handlingar mot imperiet efter att de plundrat olika återerövringar och misslyckats med att återvända till Basileus' demesne många av de länder som de lovade att återvända till honom. Hon betraktade korsfararna, som hon refererar till som kelter, latiner och normander, som outbildade barbarer. Trots detta hävdar Anna att hon skildrade dem i ett neutralt ljus. Vissa historiker tror att hennes arbete är partiskt på grund av hennes känslor för korsfararna och hur högt hon respekterade sin far.

Partiskhet

Anna Komnene uttalade sin avsikt att spela in sanna händelser, men problem med partiskhet finns. Betoningen av Alexios som en "specifikt kristen kejsare", och en moralisk såväl som politiskt lovvärd, är genomgående. Frankopan jämför Alexios behandling i texten med den hagiografiska traditionens tekniker, samtidigt som den kontrasteras med det negativa porträttet av, eller den direkta frånvaron av, hans efterträdare Johannes II och Manuel I. Anna diskuterade latinerna ( normander och " franker " ). , som hon beskrev som barbarer. Denna avsmak sträcker sig till turkarna och armenierna . Alexiaden kritiserade också John II Komnenos för hans tillträde till tronen (i stället för Anna själv) efter Alexios död . Ur en modern läsares synvinkel kan inkonsekvenserna i beskrivningarna av militära händelser och imperiets olyckor (delvis på grund av dessa litterära och särskilt homeriska influenser) verka överdrivna och stereotypa. Trots dessa frågor George Ostrogorsky vikten av Alexiaden som ett primärt dokument.

Genus och författarskap

Frågor om författarskap

Det har varit mycket debatt om huruvida Alexiaden faktiskt skrevs av Anna Komnene själv. En forskare konstaterade att texten ger väldigt få kommentarer som skulle tyda på författarens kön eller någon annan aspekt av deras bakgrund, förutom några explicita omnämnanden. Detta har fått vissa forskare att hävda att Alexiaden inte alls skrevs av en kvinna, utan av någon annan manlig författare. Denna övertygelse, som lagts fram av Howard-Johnston, fokuserar huvudsakligen på de militära delarna av Alexiaden , och antyder att Anna bara arbetade utifrån sin mans fältanteckningar, så Howard-Johnston döper om den till " Nicephoros ' Alexiad ."

Det är dock i stort sett överens om att Anna Komnene var författare. Omnämnanden i texten om hennes förlovning, hennes roll som hustru och kommentarerna om hennes kvinnliga blygsamhet som påverkar hennes författarskap gör Annas författarskap av Alexiaden " omisskännligt ", enligt vissa forskare. Hon kunde säkert ha skrivit om militära angelägenheter, eftersom hon kunde följa med sin far, kejsaren, på militära kampanjer. Många forskare tror att den stora detaljen om hennes fars hemliv och militära stil, i kombination med hennes egna personliga erfarenheter och omnämnanden av kvinnlighet, ger ett starkt argument för hennes författare av Alexiaden .

Representationer av kön

I Alexiaden skildrar Anna Komnene kön och könsstereotyper på ett ovanligt sätt. Liksom sina manliga motsvarigheter, karaktäriserar hon kvinnor efter de typiska stereotyperna, som att vara "tålig för tårar och som fega inför fara". Trots detta gråter kvinnor i Alexiaden aldrig , med undantag för Alexios begravning, under vilken sorg är det lämpliga kulturella svaret. Likaså agerar ingen av de kvinnliga karaktärerna på ett fegt sätt. Hon pekar på sitt eget kön på ett liknande sätt när hon nämner sina egna tårar när hon skriver vissa händelser. Men omedelbart informerar hon läsaren om att hon kommer att sluta gråta för att ordentligt återgå till sin historieplikt, en episod som hon upprepar två gånger i berättelsen. Genom att göra det visar hon en önskan att kontrollera aspekter som för hennes kultur är feminina. Sammantaget sysslar Anna dock främst med intellekt, som hon tillskriver både män och kvinnor, och gör det möjligt för kvinnor att aktivt bryta sig ur samhälleliga könsroller i Alexiaden . Hennes personliga attityder, tillsammans med bristen på jämförbara källor från kvinnliga författare under den eran, gör att Alexiaden av vissa anses vara en dålig källa att använda när man mäter hur genomsnittliga kvinnor i Bysans kände sig om det första korståget.

Kön och stil

Anna Komnenes ovanliga stil att skriva historia har tillskrivits hennes kön. Hennes stil är anmärkningsvärd genom att den inkluderade både en historia av hennes fars handlingar under det första korståget, och hennes reaktioner på några av dessa händelser. Hennes åsikter och kommentarer om särskilda händelser i en annars historisk text har tillskrivits hennes kön både positivt och negativt. Denna tolkning av hennes historier är känd som en "könadshistoria", vilket betyder att det är både Alexios och Annas historia genom hennes speciella stil, som inte ses hos manliga författare. Medan den romerske historikern Edward Gibbon såg att denna "könsbundna" berättelse förrådde "på varje sida en kvinnlig författares fåfänga", med vissa forskare som håller med honom, hävdar andra forskare att denna stil kan vara indikativ för Annas mentor, Michael Psellos . Vissa tar detta ännu längre för att antyda att Anna använde Psellos Chronographia som en modell för hennes personliga berättande i hennes historia och tog hans stil ännu längre, vilket tyder på att det inte var hennes kön utan hennes influenser som ledde till hennes skrivstil.

Anna Komnene anses vara unik för sin tid i den intensitet som hon integrerar sin egen berättelse och känsla, och ändå nämner hon inte alla personliga detaljer, som att hon fick fyra barn. För vissa förenas denna kombination av stil och brist på personlig, könsuppdelad information med hennes brist på moderna feministiska ideal, utan vilka hon inte var intresserad av att ifrågasätta sin samhälleliga plats i sin egen berättelse, även om hennes kvinnoskildringar inte passar in i med majoriteten av den tidens manliga författare. Istället kan hennes stil förstås utifrån hennes övertygelse om att intelligens och adel är långt större än kön vad gäller betydelse, och därför ser Anna inte på hennes historia som att hon överskrider några nödvändiga könsroller.

Kompletta manuskript och sammanfattningar

Nedan är listan över manuskript som innehåller några eller hela Alexiaden .

  • Codex Coislinianus 311, i Fonds Coislin (Paris)
  • Codex Florentinus 70,2
  • Codex Vaticanus Graecus 1438
  • Codex Barberinianus 235 och 236
  • Codex Ottobonianus Graecus 131 & 137
  • Codex Apographum Gronovii
  • Codex Vaticanus Graecus 981 (prolog och sammanfattning)
  • Codex Monacensis Graecus 355 (prolog och sammanfattning)
  • Codex Parisinus Graecus 400 (prolog och sammanfattning)

Utgivna upplagor

  • Comnena, Anna (1928). Alexiad . Medeltida källbok . Översatt av Elizabeth S. Dawes. Fordham University.
  • Leib, Bernard, red. (1937). Anne Comnène: Alexiade (règne de l'empereur Alexis I Comnène 1081-1118) (PDF) . Vol. 1. Paris: Les Belles Lettres.
  • Leib, Bernard, red. (1943). Anne Comnène: Alexiade: Règne de l'empereur Alexis I Comnène (1081-1118) (PDF) . Vol. 2. Paris: Les Belles Lettres.
  • Leib, Bernard, red. (1945). Anne Comnène: Alexiade: Règne de l'empereur Alexis I Comnène (1081-1118) (PDF) . Vol. 3. Paris: Les Belles Lettres.
  •   Comnena, Anna (1969). Alexiaden . Översatt av ERA Sewter. Penguin klassiker . ISBN 9780140442151 .

Se även

Anteckningar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Alexiad&oldid=1140975487 "