Ägggelé
Ägggelé ( extracellulärt lager , geléhölje ) är ett gelatinartat lager som omger oocyterna hos många organismer och frigör artspecifika kemoattraktanter som aktiverar och leder spermier till oocyten. Frisättningen av kemoattraktanter är artberoende. Till exempel, spermier i Lytechinus variegatus , den gröna sjöborren, attraheras inte kemotaktiskt till geléen eller ägget. Ägggeléen ligger omedelbart kring vitellinahöljet och består huvudsakligen av ett nätverk av korta peptider och sulfaterade fukanglykoproteiner. Dessa korta peptider diffunderar in i det omgivande området och stimulerar andning och förflyttning av spermierna till ägget. Ett exempel på en sådan peptid är resact, som har studerats som det primära sättet att attrahera och orientera spermier till äggen hos sjöborrar. De sulfaterade fukanglykoproteinerna spelar en viktig roll för att binda till spermiereceptorer och utlösa den akrosomala reaktionen .
Många andra funktioner för ägggeléen har föreslagits, inklusive agglomerering av spermier, skydd mot mekanisk stress och polyspermi och att öka storleken på ägget för att förbättra dess chanser att kollidera med spermier. För tagghudingar kan geléhöljet öka äggets diameter med mer än 100 %, vilket gör det effektivt för att förbättra befruktningen. Hos honan P. shqipericus, den albanska vattengrodan , orsakar gelékappan att spermier blir rörliga och rör sig snabbare. För denna art av groda måste spermierna interagera med geléhöljet för att ägget ska bli framgångsrikt befruktat.
Till skillnad från äggcellen ger gelérockar inte embryonnäringsämnena. Förutom sjöborren förekommer ägggelé hos många arter inklusive ryggradslösa djur och däggdjur. Ägggelé kan variera i sammansättning och komplexitet från det relativt homogena enlagrade sjöborreägget till det trelagrade ägggeléet hos sjöstjärnor.
Det finns en ökande oro för hur havsförsurningen kommer att påverka befruktningen av ägg. Hos H. tuberculate kan lågt pH skada äggets kemiska inverkan på spermiernas rörlighet och hastighet.
Se även