holländsk indisk litteratur

Bokomslag av De boeken der kleine zielen - Zielenschemering. Första trycket 1901, av Couperus .

Nederländsk indisk litteratur eller holländsk ostindisk litteratur (nederländska: Indische letteren eller Nederlands Indische literatuur , Indonesien: Sastra Hindia Belanda ) är den nederländska språklitteraturen i det koloniala och postkoloniala Indonesien från den holländska guldåldern till våra dagar. Den inkluderar holländska , indoeuropeiska och indonesiska författare. Dess ämne kretsar tematiskt kring VOC:s och Nederländska Ostindiens epoker, men inkluderar också den postkoloniala diskursen.

Även om den socioekonomiska miljön i Nederländska Ostindiens koloniala samhälle inte var särskilt gynnsam för litterära sysselsättningar [ varför ? ] en inflytelserik holländsk litterär subgenre utvecklats beskriven enligt följande:

[...] en beskrivande egenskap om dem i hur de behandlade vanliga aspekter av livet i Indien. Detta skilde dem för alltid från de skrifterna i Europa, även om språket fortfarande var nederländska. Det var den här bakgrunden, eller inredningen, som var annorlunda. Tanken att även om språket var holländskt var scenen, sceneriet, allt annorlunda på något sätt. Denna känsla av det annorlunda genomsyrade allt som skrevs, även om deras egen (författares) referenspunkt fortfarande var en övertygelse om att de var en del av storstadens litterära tradition.

—Ian Campbell, Sydney University, 2000.

De flesta mästerverk i den här genren har internationell dragningskraft och har översatts till engelska. I december 1958 hyllade till exempel American Time tidningen översättningen av Maria Dermoûts The Ten Thousand Things och utnämnde den till en av årets bästa böcker. Sedan 1985 har det funnits akademiska arbetsgrupper för holländsk indisk litteratur i Nederländerna och USA. University of Massachusetts Amherst har ett bibliotek i Indien och beskriver denna litteratur på följande sätt:

Det är en litteratur av stor kreativitet och ironi, en uppteckning av den förlorade saken och förväntningarna på en kolonialmakt.

Kanon av holländsk indisk litteratur

1800-talets tre ikoniska författare är Multatuli , PA Daum och Louis Couperus .

Obligatorisk läsning när du studerar holländsk indisk litteratur inkluderar:

  • Multatuli: Max Havelaar ; (Multatuli. Max Havelaar: Eller The Coffee Auctions of the Dutch Trading Company . Översatt av Roy Edwards. Inledning av DH Lawrence. Efterord av EM Beekman)
  • Louis Couperus: De stille kracht ; (L. Couperus. EM Beekman, red. The Hidden Force . Översatt av Alexander Teixeira de Mattos. Reviderad och redigerad, med inledning och anteckningar av EM Beekman.)
  • PA Daum: Uit de suiker in de tabak och Goena Goena ;
  • E. du Perron : Het land van herkomst ; (E.du Perron. Ursprungsland . Översatt av Francis Bulhof och Elizabeth Daverman. Inledning och anteckningar av Francis Bulhof.)
  • Maria Dermoût: De tienduizend dingen ; (Maria Dermoût. De tio tusen sakerna . Översatt av Hans Koning. Efterord av EM Beekman.)
  • Vincent Mahieu (alias Tjalie Robinson ): Tjoek och Tjies ;
  • Hella S. Haasse: Oeroeg , Sleuteloog och Heren van de Thee; ( The Lords of Tea (1992) översatt till engelska av Ina Rilke som The Tea Lords , 2010.)
  • Brouwers: Bezonken rood ;
  • Rudy Kousbroek: Het Oostindisch kampsyndroom ;
  • Adriaan van Dis: Indische duinen . ( My Father's War , London, Heinemann, 2004) och Familieziek ( Family Fray )

Akademiska auktoriteter

Professor Dr. Pamela Pattynama är värd för litterär talkshow med gästförfattarna Ernst Jansz och Helga Ruebsamen vid 2011 års Tong Tong-mässa i Haag.

De två auktoritativa referensböckerna om holländsk indisk litteratur är "Oostindische spiegel" av litteraturhistorikern Rob Nieuwenhuys och "Paradijzen van weleer" av litteraturprofessorn EM Beekman. Nieuwenhuys (1908–1999) född i Nederländska Ostindien och av indisk härkomst från sin mors sida är nestor för den nederländska indiska litteraturen .

Den viktigaste amerikanska litteraturprofessorn specialiserad på holländsk indisk litteratur var EMBeekman (1939-2008), som tillbringade sin tidiga barndom i nederländska ostindien och var knuten till University of Massachusetts. Med stöd av "Översättningsprogrammet" från " National Endowment for the Humanities ", "Foundation for the Promotion of the Translation of Dutch Literary Work" och " Prince Bernhard Fund", har Beekman redigerat många översättningar av Nederländska Indien . litteratur och publicerat brett i ämnet.

Under de senaste åren har University of California, Berkeley visat särskilt intresse för ämnet Nederländska Indien. Berkeley-professorn J. Dewulf är nu en drivande kraft bakom ytterligare studier och fördjupning av befintlig kunskap med initiativ som 'Amerindo Research Project' och 2011 'International Conference on Colonial and Post-Colonial Connections in Dutch Literature'.

I Nederländerna är den ledande professorn Pamela Pattynama knuten till Amsterdams universitet .

Indoeuropeiska författare

Se även: Indos i kolonialhistorien
E. du Perron

Sjuttiofem procent av det holländsktalande samfundet i Nederländska Ostindien var så kallade indoeuropéer , dvs eurasier som tillhörde den europeiska rättsklassen. Även om de flesta publicerade verk skrevs av helblodiga holländare, så kallade "Totoks", har många indoförfattare också skrivit nederländsk indisk litteratur som täcker ett stort antal ämnen. Medan Louis Couperus skrev om överklasseliten, skrev Victor Ido om underklassens fattiga.

Efter indisk diasporan från tidigare Nederländska Ostindien (nu: Indonesien) har indoförfattare mestadels bidragit till den postkoloniala diskursen om bl.a. identitetsbildning.

Lista över indoförfattare

Ett stort antal författare av holländsk indisk litteratur är indoeuropeiska, dvs holländsk-indonesiska eurasier . Författare inkluderar:

Mycket av den postkoloniala litterära diskursen har skrivits av andra generationens invandrarförfattare av indo (eurasisk) härkomst. Författare inkluderar:

Den mest betydelsefulla och inflytelserika författaren som studerade postkolonial identitetsbildning är dock den avantgarde och visionära författaren Tjalie Robinson (1911–1974), en första generationens repatriant.

indonesiska författare

Under den " nederländska etiska politiken " under interbellumperioden under första hälften av 1900-talet kom inhemska författare och intellektuella från Nederländska Ostindien till Nederländerna för att studera och/eller arbeta. Under sin vistelse på några år deltog de i och bidrog till det holländska litterära systemet. De skrev litterära verk och publicerade litteratur i viktiga litteraturrecensioner som Het Getij , De Gemeenschap , Links Richten och Forum och bidrog som sådana till holländsk indisk litteratur .

Genom att utforska nya litterära teman och/eller fokusera på urbefolkningens huvudpersoner, uppmärksammade de samtidigt urfolkskulturen och urbefolkningens svåra situation. Ett tidigt exempel var den javanesiske prinsen och poeten Noto Soeroto , en författare och journalist från Nederländska Ostindien. Han var inte en radikal indonesisk nationalist, utan en anhängare av den så kallade föreningspolitiken, som sökte samarbete mellan holländarna och de infödda folken i Nederländska Ostindien.

Noto Soeroto kom till Nederländerna för att studera juridik i Leiden 1910. Han publicerade i avantgarde-recensionen Het Getij . Hans icke-politiska dikter publicerades i många volymer. De hade exotiska titlar som Melati-knoppen , Melati knoppar, De geur van moeders haarwrong , lukten/lukten av mödrar hårknut eller Lotos av morgendauw , Lotos eller morgondagg. Han skrev en berömd broschyr om Kartini, den javanesiska prinsessan och indonesiska nationalhjältinnan, vars populära brev publicerades 1912 och även bidrog till nederländsk indisk litteratur.

Även om nederländska inte hade någon formell status i Nederländska Ostindien, behärskade många det holländska språket flytande bland kolonins inhemska elit. Författare inkluderar: Chairil Anwar ; Soewarsih Djojopoespito ; Noto Soeroto ; Sutan Sjahrir ; Kartini .

Den vidare definitionen av holländsk indisk litteratur inkluderar också Sukarnos historiska försvarstal vid hans rättegång i Bandung 1930 . Ett annat historiskt stycke är Sutan Sjahrirs politiska pamflett Onze Strijd ( Vår kamp ) eller hans bok Indonesische Overpeinzingen (Indonesiska Musings) från 1945, som först skrevs på holländska och först senare översattes till indonesiska och engelska.

Lista över nederländska litteraturförfattare

Se även

Anteckningar

Vidare läsning

  •   (på holländska) Paasman, Bert 'Tjalie Robinson, de stem van Indisch Nederland' (Utgivare: Stichting Tong Tong, 1994) ISBN 90-801433-3-2 Recension: [6]
  •   (på indonesiska) Sastrowardoyo, Subagio Sastra Hindia Belanda dan kita (Utgivare: PT Balai Pustaka , Jakarta, 1990) Kapitel VIII P.145-155 ISBN 979-407-278-8 [7]
  •   (på holländska) Willems, Wim Tjalie Robinson; Biografie van een Indo-schrijver (Förlag: Bert Bakker, 2008) ISBN 978-90-351-3309-9
  •   (på holländska) Willems, Wim Schrijven met je vuisten; brieven van Tjalie Robinson (Förlag: Prometheus, 2009) ISBN 978-90-446-1197-7
  •   Dewulf, Jeroen, Olf Praamstra och Michiel van Kempen Shifting the Compass: Pluricontinental Connections in Dutch Colonial and Postcolonial Literature ( Förlag: Cambridge Scholars Publishing, 2013) ISBN 978-1-4438-4228-0

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Dutch_Indies_literature&oldid=1080857760 "