1971 Söderhamns tingshusmord

Morden i Söderhamns tingshus 1971 ( svenska : Tingshusmorden ) var ett massmord i Sverige när en 61-årig villaägare den 1 mars 1971 sköt och dödade fyra personer under en preliminär förhandling i ett tvistemål i sydöstra Hälsinglands tingshus i Söderhamn . Skottlossningen var epilogen till en fem år gammal rättegång. Husägaren Gunnar Bengtsson hade blivit kär i en kvinna som också flyttat in hos honom. Paret förlovade sig i slutet av 1965, men när det blev tal om äktenskap drog kvinnan sig ur. Bengtsson hade lånat ut pengar till kvinnan utan kvitto, eftersom de tänkt gifta sig. När Bengtsson började misstänka bråk tog han smycken som säkerhet för pengarna han lånade henne. Både hovrätten , hovrätten och högsta domstolen dömde honom att lämna tillbaka smyckena och betala kvinnans rättegångskostnader. Vid bodelningen dödade Bengtsson kvinnan, hennes advokat, hans advokat och en lagförare.

Bakgrund

Hemmansägaren Gunnar Bengtsson (1909–1993) hade träffat 67-åriga Cecilia Ekestang den 11 eller 12 juli 1965, när han drev . Hon hade då berättat att hon var spekulant på en granngård på andra sidan dalen. Bengtsson och Ekestang kom överens om att träffas följande dag. Redan då pratade de om äktenskap. Ekestand köpte granngården, men hon fick inget förvärvstillstånd. Eftersom Bengtsson och Ekestang ändå skulle gifta sig klev Bengtsson in, ställde upp som köpare och fick titeln .

Paret förlovade sig. Förbuden utfärdades den 20 november 1965 och bröllopsdagen bestämdes . Oenighet mellan de två uppstod. De flyttade isär, och började samtidigt bråka om vem som egentligen betalade för granngården. Bengtsson hävdade att det var köpt för hans pengar. Ekestrand uppgav att det var hennes pengar som användes. Några månader senare stämde Ekestrand sin före detta fästman.

Härradsrätten i Söderhamn dömde Bengtsson att betala kvinnan 11 600 kronor och återlämna smyckena, då värderade till 4 000 kronor . Hovrätten satte ned ersättningsbeloppet till 3 950 kronor och avslog begäran om återlämnande av smyckena. Högsta domstolen dömde Bengtsson att betala 8 250 kronor och att lämna tillbaka smycken värda 3 000 kronor till henne. Han dömdes också att betala kvinnans rättegångskostnader med 5 500 kronor i hovrätten och 6 500 kronor i högsta domstolen.

evenemang

Morden begicks på första våningen i denna del av tingshuset i Söderhamn.

Måndagen den 1 mars 1971 samlades de i en överläggningslokal sv ] inne i den ordinarie rättssalen vid Söderhamns tingshus [ sv ] i sydöstra Hälsinglands domkrets [ i centrala Söderhamn . Där fanns lagman Yngve Carlson, Cecilia Ekestang, Stockholm, och hennes advokat Ingemar Wåhlstedt, Stockholm, samt husägaren Gunnar Bengtsson med sin advokat Olof Fagerström, Hudiksvall. Det är oklart vad som hände sedan, men Bengtsson drog en pistol. Ordförande Yngve Carlson tog sig fram till tröskeln mot korridoren när han träffades av Bengtssons kulor. En av advokaterna blev påkörd när han via rättssalen försökte ta sig förbi Bengtsson. Ekestang och en av advokaterna blev kvar på golvet i överläggningsrummet. De hade blivit överraskade av Bengtsson precis när de satte sig vid bordet för att påbörja förhandlingarna.

På grund av en strejk var det bara sex personer till i den nya byggnaden i centrala Söderhamn. En av tjänstemännen hörde skotten och ringde polisen. Det stod snabbt klart vem gärningsmannen var. Polisen kände väl till Bengtsson och hans juridiska problem. Alla omgivande polisdistrikt larmades. Poliser med skottsäkra västar och hundar cirklade runt i staden. Publiciteten kring fallet hade varit ovanligt stor. Det gjorde att Bengtsson inte dolde sin avsikt att "fortfarande kämpa till slutet" för bekanta. Rättens personal hade många gånger hört Bengtsson antyda att han skulle kämpa så långt han kunde mot vad han ansåg vara ett rättegångsfel . Bengtsson hade också några dagar tidigare vänt sig till en juridisk rådgivningsbyrå.

Inom tio minuter hade telefonlarm gått ut till alla personer som på ett eller annat sätt hade med tvistemålet att göra. En av Bengtssons tidigare advokater, en reservofficer, hade fått frågan om han hade vapen hemma för att försvara sig. Efter cirka en timmes spanande framkom att Bengtsson hade setts i en butik i utkanten av Söderhamn. Med hjälp av företagaren konstaterades att Bengtsson vistades hos en anhörig. Väl framme mötte polisen Bengtsson och den anhöriga på väg in i den anhörigas bil, varefter de körde mot centrum och den efterföljdes av polisen. Bengtsson riktade den anhörigas bil mot polisens utredningscentral i centrum. När Bengtsson klev ur bilen följdes varje steg han tog av civilklädda poliser. Bengtsson gick mot Domus [ sv ] byggnad där han greps. Bengtsson var då obeväpnad.

Offer

Offren var:

  • Lagman Yngve Carlson [ sv ] , 67, Söderhamn
  • Olof Fagerström [ sv ] , 48, Hudiksvall, Bengtssons advokat
  • Cecilia Ekestang, 67, Stockholm
  • Ingemar Wåhlstedt [ sv ] , 57, Stockholm, Ekestangs advokat

Undersökning

Länsåklagare KG Olsson [ sv ] yrkade att Bengtsson skulle häktas den 3 mars 1971. Dagen innan, den 2 mars, avslutades den första brottsplatsundersökningen. Det stod då klart att 12 skott hade avlossats. Bengtsson hade först skjutit Ekestang, sedan hennes advokat och slutligen sin egen advokat. Han kom dock inte ihåg när han sköt talmannen. Vid brottsplatsundersökningen hittades en stålfjäder från vapnet och en mynningsbroms . Dessa hittades på advokat Wåhlstedts kropp och man misstänkte därför att ett slagsmål om pistolen hade uppstått. Enligt Bengtsson själv var den utlösande faktorn att kvinnan gjorde ett ansiktsuttryck precis när de skulle gå in i rummet och sa ungefär "Nu ska vi ta mer (pengar) från dig...". Bengtsson var den sista som gick in i rummet där skottlossningen utspelade sig. Vid en kontroll visade det sig att det bara fanns en anmälan om hot mot kvinnan. Det var några år tidigare när Bengtsson hade jagat henne med en hacka i ladugården och hon polisanmälde detta. Denna anmälan utreddes aldrig eftersom kvinnan drog tillbaka den eftersom relationen mellan de två hade förändrats.

När kriminalpolisen från Gävle den 3 mars 1971 skulle undersöka Bengtssons fastighet i Vansäter utlöstes en explosion, en våldsam brand och ytterligare en rad explosioner. Byggnaden, som totalförstördes, var boobyfest och tändanordningen i ett skåp. Förste kriminalassistent Ture Fridh, polisassistent Lars Rydberg och förste poliskonstapel Stig Jonassson klarade sig alla oskadda.

I maj 1971 rapporterades att Bengtsson även hade fastnat sin egendom i Villsjön [ sv ] . Sprängladdningen, som placerades strax innanför ytterdörren till fastigheten i Villsjön, Bengtssons barndomshem, innehöll bland annat dynamit.

Den 4 mars hölls häktningsförhandlingar i Söderhamns rådhuss sal [ sv ] och inte i tingshuset där morden ägde rum. Lagman Nils Baumbardt från Bollnäs beslutade om häktning och psykiatrisk undersökning av Bengtsson. Länsåklagare KG Olsson meddelade att Bengtsson var misstänkt för de fyra morden, dock tog han inte upp explosionerna i Bengtssons hus. Bengtsson hävdade sin oskuld och att alla Sveriges åklagare och domstolar hade agerat fel i hans tvistemål och att alla advokater var indirekt ansvariga för morden. Bengtsson fick nu en ny advokat, Henning Sjöström .

Rättegång

Rättegången hölls mellan augusti och september 1971 i Söderhamns rådhus.

Rättegången inleddes den 9 augusti 1971 i Söderhamns rådhus. Totalt hördes 12 vittnen i ärendet. Ordförande vid utfrågningen var, för tillförordnad lagman Lars Villius från Göteborg . Bengtssons försvarsadvokat Henning Sjöström hade kallat sju vittnen och länsåklagare KG Olsson fem. Länsåklagare Olsson yrkade på överlagt mord och advokat Sjöström bestred mord men erkände dråp. Bengtsson sa själv att händelsen var en konsekvens av att han fick utstå stress som förstörde hans förstånd och att det var andra som borde ta ansvar för det inträffade. När en dom från en tidigare rättegång lästes upp sa han: "-Jag hör inte vad som sägs, men det kanske inte spelar någon roll. Det är samma gamla lögner som vanligt". Bengtsson underströk under rättegången att han först sköt Ekestang, sedan Wåhlstedt och sedan Fagerström. Efter morden hade han tänkt kasta pistolen i floden men vågade inte eftersom ett barn skulle få tag i den. Han hävdade också att han bar en pistol lite då och då utan att ha för avsikt att använda den.

Den 14 september 1971 dömdes Bengtsson för mord för att begås till sluten psykiatrisk vård. Tingsrätten konstaterade att Bengtsson begick gärningarna under påverkan av psykisk ohälsa. Rätten framhöll att han uppenbarligen, som Socialstyrelsen också lyfte fram, till följd av sjukdomen är farlig för samhället. Bengtsson dömdes även för brottsligt vapeninnehav . Till dödsboet efter Cecilia Ekestang skulle han betala skadestånd med 6 000 kr.

Mördaren i byn

1975 utkom Henning Sjöströms roman Mördaren i byn (Mördaren i byn), som inspirerats av, och visade likheter med, tingshusmorden. Expressens dåvarande kulturchef Bo Strömstedt [ sv ] ansåg att Sjöström doxade sina klienter och uppfattade detta som djupt oetiskt . Detta ledde till en intensiv debatt mellan advokaten och publicisten och Sjöström stämde tidningens dåvarande chefredaktör Per Wrigstad [ sv ] för grovt förtal , en stämningsansökan som dock drogs tillbaka. Sjöström och Strömstedt möttes också i en och en halv timme lång tv-debatt i Mot väggen under ledning av Siewert Öholm . Dessutom stämde Bengtsson 1976 Sjöström för förtal i ett tryckfrihetsmål, där Ernst-Hugo Järegård deltog i rättegången genom att läsa högt ur boken. Sjöström friades dock av rätten.

Vidare läsning