Sare Jahan se Accha

Sare Jahan se Accha
av Muhammad Iqbal
Flag of India.svg
Indiens nationella flagga (tiranga)
Originaltitel Taranah-e-Hindi
Först publicerad i Ittehad
Land Brittiska Indien
Språk Urdu
Form Ghazal
Publiceringsdatum 16 augusti 1904

" Sare Jahan se Accha " ( urdu : سارے جہاں سے اچھا ; Sāre Jahāṉ se Acchā ), formellt känd som " Tarānah-e-Hindi " (urdu: ترانۂ ہندی ہندی ) , " Anthems folk " patriotisk sång för barn skriven av poeten Allama Muhammad Iqbal i ghazal -stil av urdu-poesi . Dikten publicerades i veckotidskriften Ittehad den 16 augusti 1904. Offentligt reciterad av Iqbal året därpå vid Government College, Lahore , Brittiska Indien (nu i Pakistan ) blev den snabbt en oppositionshymn mot den brittiska Raj . Sången, en ode till Hindustan — landet som består av dagens Bangladesh , Indien och Pakistan , publicerades senare 1924 i urduboken Bang-i-Dara .

Låten har förblivit populär, men bara i Indien. En förkortad version sjungs och spelas ofta som en patriotisk sång och som en marschlåt för de indiska väpnade styrkorna .

Text av dikt

Hindustani/urdu Romanisering ( ALA-LC )


سارے جہاں سے اچھا ہندوستاں ہمارا ہم بلبلیں ہیں اس کی, یہ گلستاں


غربت میں ہوں اگر ہم، رہتا ہے دل وطن میں سمجھو وہیں ہمیں بھی دواہ


پربت وہ سب سے اونچا, ہمسایہ آسماں کا وہ سنتری ہمارا, وہ پاسباں ہمارا


گودی میں کھیلتی ہیں اس کی ہزاروں ندیاں گلشن ہے جن کے دم سے ما رشن ہے جن کے دم سے ما رج


اے آبِ رودِ گنگا! وہ دن ہیں یاد تجھ کو؟ اترا ترے کنارے جب کارواں ہمارا


مذہب نہیں سکھاتا آپس میں بیر رکھنا ہندی ہیں ہم, وطن ہے ہندوست


یونان و مصر och روما سب مٹ گئے جہاں سے اب تک مگر ہے باقی نام och نشاں ہمارا


کچھ بات ہے کہ ہستی مٹتی نہیں ہماری صدیوں رہا ہے دشمنا دوارِ زمارں


اقبال! کوئی محرم اپنا نہيں جہاں میں معلوم کیا کسی کو دردِ نہاں ہمارا!


Sāre jahāṉ se acchā, Hindositāṉ hamārā Ham bulbuleṉ haiṉ är kī, yih gulsitāṉ hamārā


G̱ẖurbat meṉ hoṉ agar skinka, rahtā hai dil wat̤an meṉ Samjho wuhīṉ hameṉ bhī dil ho jahāṉ hamārā


Parbat wuh sab se ūṉchā, hamsāyah āsmāṉ kā Wuh santarī hamārā, wuh pāsbāṉ hamārā


Godī meṉ kheltī haiṉ är kī hazāroṉ nadiyāṉ Guls̱ẖan hai jin ke dam se ras̱ẖk-i janāṉ hamārā


Ai āb-i rūd-i Gangā! wuh din haiṉ yād tujh ko? Utrā tire kināre jab kārwāṉ hamārā


Maẕhab nahīṉ sikhātā āpas meṉ bair rakhnā Hindī haiṉ skinka, wat̤an hai Hindositāṉ hamārā


Yūnān o-Miṣr o-Rūmā, sab miṭ ga'e jahāṉ se Ab tak magar hai bāqī, nām o-nis̱ẖaṉ hamārā


Kuch bāt hai kih hastī, miṭtī nahīṉ hamārī Ṣadiyoṉ rahā hai dus̱ẖman daur-i zamāṉ hamārā


Iqbāl! ko'ī maḥram apnā nahīṉ jahāṉ meṉ Maʿlūm kyā kisī ko dard-i nihāṉ hamārā!

engelsk översättning


Bättre än hela världen, är vår hindustan, vi är dess näktergalar, och den (är) vår trädgårdsbostad


Om vi ​​är på en främmande plats, förblir hjärtat i hemlandet, anse oss också [att vara] precis där vårt hjärta skulle vara.


Det högsta berget, himlens skuggdelare, Det (är) vår vaktpost, det (är) vår väktare


I dess knä leker tusentals floder, Vars vitalitet gör vår trädgård till paradisets avundsjuka.


Ganges strömmande vatten , minns du den dagen då vår husvagn först gick i land på din strand?


Religion lär oss inte att uthärda fiendskap sinsemellan. Vi är av hind , vårt hemland är hindustan.


I en värld där antikens Grekland , Egypten och Rom alla har försvunnit. Våra egna egenskaper (namn och tecken) lever vidare idag.


Det är något med vår existens för den blir inte utplånad Även om världens tidscykel i århundraden har varit vår fiende.


Iqbal! Vi har ingen förtrogen i den här världen. Vad vet någon om vår dolda smärta?

Sammansättning

Iqbal var föreläsare vid Government College, Lahore vid den tiden, och blev inbjuden av en student Lala Har Dayal att presidera över en funktion. Istället för att hålla ett tal sjöng Iqbal "Saare Jahan Se Achcha". Sången, förutom att förkroppsliga längtan och fästet vid Hindustans land, uttryckte "kulturellt minne" och hade en elegisk kvalitet. År 1905 såg den 27-årige Iqbal det framtida samhället på subkontinenten som både en pluralistisk och sammansatt hindu-muslimsk kultur. Senare samma år reste han till Europa för en treårig vistelse som skulle förvandla honom till en islamisk filosof och en visionär för ett framtida islamiskt samhälle.

Iqbals förvandling och Tarana-e-Milli

1910 skrev Iqbal en annan sång för barn, " Tarana-e-Milli " (Den religiösa samfundets hymn), som komponerades i samma takt och rimschema som "Saare Jahan Se Achcha", men som avsade sig mycket av känslan av den tidigare sången. Den sjätte strofen i "Saare Jahan Se Achcha" (1904), som ofta citeras som bevis på Iqbals sekulära syn:

kontrasteras markant med den första strofen i Tarana-e-Milli (1910) lyder:

Iqbals världsbild hade nu förändrats; den hade blivit både global och islamisk. Istället för att sjunga om Hindustan, "vårt hemland", förkunnade den nya sången att "vårt hemland är hela världen." Två decennier senare, i sitt presidenttal till Muslim Leagues årliga konferens i Allahabad 1930, stödde han en separat nationalstat i de muslimska majoritetsområdena på subkontinenten, en idé som inspirerade skapandet av Pakistan.

Popularitet i Indien

Text i Devanagari-manuset

I Indien återges diktens text ofta i Hindi -skriften Devanagari :

Devanagari


सारे जहाँ से अच्छा हिन्दोसिताँ हमाथ लें हैं इसकी यह गुलसिताँ हमारा


ग़ुर्बत में हों अगर हम, रहता है दिल नत मझत ो वहीं हमें भी दिल हो जहाँ हमारा


परबत वह सबसे ऊँचा, हम्साया आसमाँ कहह व ारा, वह पासबाँ हमारा


गोदी में खेलती हैं इसकी हज़ारों नुानुान है जिनके दम से रश्क-ए-जनाँ हमारा


आब-ए-रूद-ए-गंगा! वह दिन हैं याद तुझको? उतरा तिरे किनारे जब कारवाँ हमारा


मज़्हब नहीं सिखाता आपस में बैर रखूदा हम, वतन है हिन्दोसिताँ हमारा


यूनान-ओ-मिस्र-ओ-रूमा सब मिट गए जहाँ स। मर स। है बाक़ी नाम-ओ-निशाँ हमारा


कुछ बात है कि हस्ती मिटती नहीं हमािहमारं ा है दुश्मन दौर-ए-ज़माँ हमारा


इक़्बाल! कोई महरम अपना नहीं जहाँ में मालूम काऋ किऋ दर्द-ए-निहाँ हमारा !

Se även

Anteckningar och referenser

Anteckningar

Citat

externa länkar