Pilina unguis
|
Pilina unguis Tidsintervall:
|
|
|---|---|
|
|
| Ritning av skalet av Pilina unguis . Huvudregionen är till vänster. | |
| Vetenskaplig klassificering | |
| Rike: | Animalia |
| Provins: | Mollusca |
| Klass: | Monoplacofora |
| Beställa: | Tryblidiida |
| Familj: | † Tryblidiidae |
| Släkte: | † Pilina |
| Arter: |
† P. unguis
|
| Binomialt namn | |
|
† Pilina unguis ( Lindström , 1880)
|
|
| Synonymer | |
|
Tryblidium unguis Lindström, 1880 |
|
Pilina unguis är en utdöd art av Paleozoic Silurian monoplacophoran . Den fick först namnet Tryblidium unguis och beskrevs av Gustaf Lindström på latin från Siluravlagringarna på Gotland i Sverige, 1880.
Skalbeskrivning
Skalets längd är 59–67 mm, bredd 47–51 mm och skalets höjd är 15–16 mm. Med en skalstorlek på upp till 67 mm var den minst två gånger större än någon nyligen känd levande monoplacoforan art.
Skalet har en obovate kontur, främre spetsad , posteriort expanderad, med största bredd något bakom skalets median, tväraxel. Den är regelbundet och måttligt konvex och är den mest förhöjda nära den tvärgående medianaxeln.
Spetsen är nära den främre kanten och endast mycket lite framträdande . Skalets yta är täckt med trådfina prydnadslinjer parallella med de regelbundna koncentriska tillväxtlinjerna, något avbrutna av djupare sulci. Den är i allmänhet jämn, med undantag för några vågiga, oregelbundna, grunda, längsgående fåror.
Bländaren är oval med förhållandevis tunna marginaler, något reflexerade utåt . Sedd från sidan bildar den en måttligt förhöjd båge, som är högst nära skalets mittlinje. Det centrala utrymmet på den inre ytan är omgivet av en oval ring av sex par muskulära ärr, öppna framåt. De bakre är smala och långsträckta, de mellersta är tvärgående breda och mycket förstorade mot skalets kant. Ytan på dessa par är slät eller endast delvis skrobikulerad. Det översta paret är mer komplicerat och består, liksom hos de besläktade arterna, av en grundare, långsträckt inre del och av en större yttre del, från vars inre hörn utskjuter ett smalt slingrande spår, riktat snett uppåt och lämnar en litet, jämnt utrymme mellan sig själv och den motsatta liknande. Den nedre, inre delen av detta övre, muskulösa ärr är päronformad, bred nedanför, med en smal, stjälkformad hals uppåt och dess yta är fint nätformad av grunda gropar och mellanliggande åsar. Några mörka, smala strimmor riktas från skalets slutna centrala utrymme mot mellanrummen mellan muskelärren. Hela den centrala delen av skalet innanför ärren och till deras yttre kanter är mörk färg, medan den yttre kanten är ljusare.
Nära spetsen finns på insidan en liten oval fördjupning eller grop, som ganska liknar ett ärr, fylld upp, som om det hade funnits ett foramen. Lindström ansåg detta som märket av konturerna av det initiala skalet, där nu spetsen ses på utsidan.
Skalet är mycket tunt, knappt över 0,5 mm i tjocklek och består av tunna, blanka lameller, som inte är perforerade av någon parasit.
Distribution
Denna art har nästan samma geografiska utbredning som Tryblidium reticulatum . Den har hittats i flera exemplar i Fårö vid Lauterhorn, Lansa och Norsholm , i Svarvare Huk, kanalen nära Westöös Änge i Hall, Väskinde , Häftingsklint, Lummelunda , Stora Vede i Follingbo , kalkstensklipporna vid Visby och Kyrkberget i Visby. Den har endast hittats i skikten b och c eller den övre och nedre kalkstenen och aldrig i skiffern av a . Detta är tämligen oväntat då samma art eller åtminstone en nästan allierad varietet, som nämnts ovan, har hittats i Estlands nedre siluriska skikt vid Borkholm och även i övre silurium vid Koik, i »Jördensche Schicht». Dessa är bara lite mer långsträckta och inte så förstorade som exemplaren från Gotland.
Den här artikeln innehåller allmän egendomstext från referens.