Ministeriet för gruvor (Indien)

Republiken Indiens gruvministerium

Byråöversikt
Jurisdiktion	Indiens regering
Huvudkontor	Nya Delhi
Årlig budget	1 669,52 crore INR (210 miljoner USD) (uppskattning 2018–19)
Byråns verkställande direktör	Pralhad Joshi , gruvminister
Hemsida	mines.gov.in

Ministeriet för gruvor är ministeriet i Indiens regering . Ministeriet fungerar som det primära organet för utformning och administration av lagar som rör gruvor i Indien . Chefen för ministeriet är Pralhad Joshi , som har tjänstgjort sedan juni 2019.

Funktioner

Gruvministeriet ansvarar för kartläggning och undersökning av mineraler (andra än naturgas och petroleum) som används i gruvdrift och metallurgi. Den söker efter icke-järnhaltiga metaller inklusive: aluminium , koppar , zink , bly , guld , nickel , etc. för administration av Mines and Minerals (Development and Regulation) Act, 1957 (MMDR Act) med avseende på alla gruvor och mineraler förutom kol och brunkol . Det finns ett bifogat kontor, ett underordnat kontor, tre offentliga företag (PSU), tre autonoma organ och ytterligare organ som arbetar under stöd av gruvministeriet.

Bifogat kontor

• Indiens geologiska undersökning ; högkvarter i Kolkata

Underordnat kontor

• Indian Bureau of Mines, högkvarter i Nagpur

offentliga företag

• National Aluminium Company Limited (NALCO), Bhubaneswar
• Hindustan Copper Limited (HCL), Kolkata
• Mineral Exploration Corporation Limited (MECL), Nagpur

Autonoma kroppar

• Jawaharlal Nehru Aluminium Research Development and Design Center (JNARDDC), Nagpur
• National Institute of Rock Mechanics (NIRM), Kolar
• National Institute of Miners' Health (NIMH), Nagpur

Registrerat samhälle (autonoma och självfinansierande)

• Utvecklingscenter för icke-järnteknik
• Center for Techno Economic Mineral Policy Options (C-TEMPO)

Ämnet för "mineralreglering och utveckling" förekommer på serienummer 23 på statens lista i det VII:e schemat till konstitutionen . Konstitutionen avgränsar dock denna befogenhet genom att ge parlamentet befogenhet enligt S.No. 54 i unionslistan i VII:e schemat, för att anta lagstiftning, och i denna utsträckning kommer staterna att vara bundna av den centrala lagstiftningen. MMDR-lagen är den viktigaste centrala lagstiftningen som är i kraft för sektorn. Lagen antogs när den industripolitiska resolutionen 1957 var den vägledande policyn för sektorn och syftade därför främst till att tillhandahålla en mineralkoncessionsregim inom ramen för metalltillverkningsföretagen i den offentliga sektorn. Efter liberaliseringen 1991 offentliggjordes en separat nationell mineralpolicy (NMP) 1993 som fastställde den privata sektorns roll inom prospektering och gruvdrift och MMDR-lagen ändrades flera gånger för att tillhandahålla en rimlig koncession för att locka till sig de privata. sektorinvesteringar inklusive utländska direktinvesteringar, till prospektering och gruvdrift i enlighet med NMP 1993.

Nationell mineralpolitik

Den första nationella mineralpolitiken antogs av regeringen 1993 för liberalisering av gruvsektorn. Den nationella mineralpolicyn, 1993 syftade till att uppmuntra flödet av privata investeringar och införande av den senaste tekniken inom prospektering och gruvdrift.

I halvtidsutvärderingen av den tionde femårsplanen observerades att de främsta orsakerna till detta var processuella förseningar i behandlingen av ansökningar om mineralkoncessioner och frånvaron av adekvat infrastruktur i gruvområdena. För att gå in på hela skalan av frågor som rör utvecklingen av mineralsektorn och föreslå åtgärder för att förbättra investeringsklimatet hade halvtidsutvärderingen föreslagit inrättandet av en högnivåkommitté. Följaktligen bildade Indiens regering, Planning Commission , en kommitté den 14 september 2005, under ordförandeskap av Shri Anwarul Hoda, medlem, Planning Commission. Kommittén lämnade detaljerade rekommendationer om alla sina uppdrag i december 2006. Baserat på rekommendationerna från högnivåkommittén, i samråd med statliga regeringar, ersatte regeringen den nationella mineralpolicyn 1993 med en ny nationell mineralpolicy den 13 mars 2008.

Den nationella mineralpolicyn 2008 innebär en förändring av centralregeringens och delstatsregeringarnas roll för att uppmuntra den privata sektorns investeringar i prospektering och gruvdrift och för att säkerställa lika villkor och insyn i beviljandet av koncessioner och främjandet av vetenskaplig gruvdrift inom ett hållbart utvecklingsram för att skydda lokalbefolkningens intressen i gruvområden. Detta har krävt en harmonisering av lagstiftningen med den nya nationella mineralpolicyn.

Politiska reformer

Hoda-kommittén studerade de olika rapporter som utarbetats och lämnats in av studiegrupper och interna kommittéer som tillsätts av olika ministerier då och då i de frågor som kommittén behandlar. Kommittén tog hänsyn till staternas mineralpolitik som presenterades av delstatsregeringarna, särskilt till de olika uppfattningarna om mineralrika och icke-mineralrika stater. Kommittén övervägde också de dokument som utarbetats av FIMI, som gav jämförande analyser av mineralpolitiken och stadgarna för andra stora mineralproducerande länder i världen som Australien , Kanada , Chile och Sydafrika .

Lagstiftning

Mines and Minerals (Regulation and Development) Act, 1957 antogs för att reglera gruvor och utveckling av mineraler under unionens kontroll. Lagen har ändrats 1972, 1986, 1994, 1999 och 2004 i enlighet med förändringar i politiken för mineralutveckling. Den har nyligen ändrats 2016 för att göra grundläggande förändringar.

Lagstiftningsreform

Eftersom den befintliga lagen redan hade ändrats flera gånger och eftersom ytterligare ändringar kanske inte tydligt återspeglar de syften och skäl som härrör från den nya mineralpolicyn, beslutade regeringen att omformulera det rättsliga ramverket i ljuset av den nationella mineralpolicyn, 2008 och följaktligen, lagförslaget om gruvor och mineraler (utveckling och reglering) utarbetades 2009-10 av den dåvarande Secretary Mines, S. Vijay Kumar, i samråd med intressenterna. Regeringen bildade sedan en grupp av ministrar, ledd av finansministern (bestående av ministrar för hem, miljö och skogsbruk, gruvor, stål, kol, stamfrågor, lag etc.) som harmoniserade ministeriernas synpunkter och det slutliga utkastet som godkänts av regeringen i september 2011, infördes i parlamentet i november 2011.

I propositionen om gruvor och mineraler (utveckling och reglering), 2011, föreskrivs bland annat följande, nämligen

• En enkel och transparent mekanism med tydliga och verkställbara tidslinjer för beviljande av gruvleasing eller prospekteringslicens genom konkurrensutsatt budgivning i områden med känd mineralisering, och på basis av först i tid i områden där mineralisering inte är känd.
• "Förlängning" snarare än "förnyelse" av koncession för att säkerställa fullständig exploatering av mineralfyndighet.
• Underlätta enkel överföring av spanings- och prospekteringslicenser; gruvleasingavtal är också överlåtbara men är föremål för förhandsgodkännande från statens regering.

Ett anmärkningsvärt särdrag i lagförslaget är att tillhandahålla en enkel mekanism som säkerställer att intäkter från gruvdrift delas med lokala samhällen på såväl individ- som samhällsnivå för att ge dem makt, ge dem valmöjligheter, göra det möjligt för dem att skapa och underhålla lokal infrastruktur och bättre utnyttja infrastruktur och andra tjänster som tillhandahålls till deras fördel. Lagförslaget, efter det att det lades fram i parlamentet i november 2011, remitterades till den departementsrelaterade parlamentariska ständiga kommittén (”Standing Committee”) som efter att ha inhämtat synpunkter från alla intressenter lämnade sin rapport.

Valen 2014 ledde dock till att lagförslaget förföll, och den nya NDA-regeringen använde sin majoritet för att genomföra ändringar i MMDR-lagen. Den viktigaste ändringen har varit att göra auktioner till det enda sättet att få mineralkoncessioner vid prospektering och gruvdrift. Vissa auktioner har hållits, men branschens uppfattning verkar vara att auktioner sannolikt kommer att leda till förseningar och leveransavbrott, och att auktionen ökar bördan av skatter på gruvdrift. Auktioner i gruvupplåtelsestadiet avskräcker också prospektering inom den privata sektorn.

Gruvdrift inom ramen för hållbar utveckling

Hoda-kommittén gav viktiga rekommendationer om behovet av ett ramverk för hållbar utveckling (SDF), enligt följande:

""Ministeriet och MOEF bör gemensamt inrätta en arbetsgrupp för att förbereda en SDF speciellt anpassad till sammanhanget för Indiens gruvmiljö, med full hänsyn till det arbete som utförs och görs i ICMM och IUCN. Den indiska SDF som består av principer, rapporteringsinitiativ och riktlinjer för god praxis som är unika för de tre sektorerna inom indisk gruvdrift, dvs små och medelstora företag, fångenskap och stora fristående, kan sedan göras tillämplig på gruvdrift i Indien och en separat struktur inrättas för att säkerställa att sådana ramar följs, med utgångspunkt från både IBM och MOEFs fältformationer. • Aspekten av social infrastruktur i form av skolor, sjukhus, dricksvattenarrangemang etc. behöver hanteras inom en formaliserad ram i linje med ICMM-modellen. Samatha-domen som kräver att gruvbolag ska spendera en viss procentandel av sin vinst på modellprogram för att möta lokala behov genom ett förutbestämt åtagande, är ett alternativ för landet som helhet. Ett annat alternativ kan vara att kräva att gruvbolagen lägger en procent, säg tre procent, av sin omsättning på den sociala infrastrukturen i byarna runt gruvområdet. Den arbetsgrupp som nämns i punkt 3.11 kan ta hänsyn till detta när den utarbetar den indiska SDF och fastställa den procentandel som gruvföretag kan rekommenderas att lägga undan. "

Baserat på dessa rekommendationer underströk den nationella mineralpolicyn 2008 uttryckligen behovet av gruvbrytning inom ramen för hållbar utveckling. National Mineral Policy 2008 säger, (paranummer inom parentes är paranummer i policyn): " (2.3) Ett ramverk för hållbar utveckling kommer att utformas som tar hand om biologisk mångfald och för att säkerställa att gruvverksamhet äger rum tillsammans med lämpliga åtgärder för att återställa den ekologiska balansen..."

I paragraf 7.10 står det" Utvinning av mineraler har en nära inverkan på andra naturresurser som mark, vatten, luft och skog. De områden där mineraler förekommer har ofta andra resurser som ger ett val av användning av resurserna. Vissa sådana områden är ekologiskt ömtåliga och vissa Det är nödvändigt att ha en helhetssyn för att underlätta val eller ordning av markanvändning med hänsyn till utvecklingsbehoven samt behoven av att skydda skogarna, miljön och ekologin... All gruvdrift ska utföras inom parametrarna för ett övergripande ramverk för hållbar utveckling... Gruvdrift ska vanligtvis inte tas upp i identifierade ekologiskt ömtåliga områden och biologiskt rika områden.

Paragraf 7.11 säger att "Lämplig ersättning kommer att utgöra en viktig aspekt av ramverket för hållbar utveckling som nämns i paragraf 2.3 och 7.10..."

Paragraf 7.12 säger att: "När processen för ekonomisk utvinning av en gruva är avslutad finns det ett behov av vetenskaplig nedläggning av gruvor som inte bara kommer att återställa ekologin och regenerera biomassa utan också ta hänsyn till de socioekonomiska aspekterna av en sådan stängning..."

Och inte minst, punkt 3.2 i policyn säger att "Centralregeringen i samråd med de statliga regeringarna ska formulera de rättsliga åtgärderna för att genomföra NMP 2008. MMDR Act, MCR och MCDR kommer att ändras i linje med policyn …"

I linje med Hoda-kommitténs rekommendationer beställde gruvministeriet ERM som utarbetade en ramrapport om hållbar utveckling i november 2011.

Lista över ministrar

Nej	Porträtt	namn	Mandattid		Fest		premiärminister
1		NV Gadgil	15 augusti 1947	26 december 1950	indiska nationalkongressen		Jawaharlal Nehru
2		Swaran Singh	17 april 1957	10 april 1962
3		Keshav Dev Malviya	25 april 1957	26 juni 1963
(2)		Swaran Singh	26 juni 1963	19 juli 1963
4		C Subramaniam	21 november 1963	9 juni 1964			Jawaharlal Nehru Gulzari Lal Nanda
5		N. Sanjeeva Reddy	9 juni 1964	24 januari 1966			Lal Bahadur Shastri
6		Tribhuvan Narain Singh	17 januari 1967	13 mars 1969			Indira Gandhi
7		M. Chenna Reddy	16 mars 1967	27 april 1968
8		Prakash Chandra Sethi (MoS)	27 april 1968	14 februari 1969
9		Triguna Sen	14 februari 1969	18 mars 1971
10		Surendra Mohan Kumaramangalam	2 maj 1971	31 maj 1973
11		Indira Gandhi	6 juni 1973	23 juli 1973
12		TA Pai	23 juli 1973	11 januari 1974
(3)		Keshav Dev Malviya	11 januari 1974	10 oktober 1974
13		Chandrajit Yadav (MoS)	10 oktober 1974	24 mars 1977
14		Biju Patnaik	26 mars 1977	15 juli 1979	Janata fest		Morarji Desai
			30 juli 1979	14 januari 1980	Janata Party (sekulärt)		Charan Singh
15		Pranab Mukherjee	16 januari 1980	15 januari 1982	indiska nationalkongressen		Indira Gandhi
16		ND Tiwari	15 januari 1982	14 februari 1983
17		NKP Salve (oberoende avgift)	14 februari 1983	31 december 1984			Indira Gandhi Rajiv Gandhi
18		Vasant Sathe	31 december 1984	25 september 1985			Rajiv Gandhi
19		KC Byxa	25 september 1985	12 april 1987
(18)		Vasant Sathe	12 april 1987	25 juli 1987
20		ML Fotedar	25 juli 1987	2 december 1989
21		Dinesh Goswami	6 december 1989	10 november 1989	Asom Gana Parishad		VP Singh
22		Ashoke Kumar Sen	21 november 1990	21 juni 1991	Samajwadi Janata Party (Rashtriya)		Chandra Shekhar
23		Balram Singh Yadav (Independent Charge)	21 juni 1991	15 september 1995	indiska nationalkongressen		PV Narasimha Rao
24		Giridhar Gamang (oberoende avgift)	15 september 1995	16 maj 1996
25		Atal Bihari Vajpayee	16 maj 1996	1 juni 1996	Bharatiya Janata Party		Atal Bihari Vajpayee
26		HD Deve Gowda	1 juni 1996	29 juni 1996	Janata Dal		HD Deve Gowda I. K. Gujral
27		Birendra Prasad Baishya	29 juni 1996	19 mars 1998	Asom Gana Parishad ( United Front )
28		Naveen Patnaik	19 mars 1998	4 mars 2000	Biju Janata Dal		Atal Bihari Vajpayee
(25)		Atal Bihari Vajpayee	4 mars 2000	6 mars 2000	Bharatiya Janata Party
29		PR Kumaramangalam	6 mars 2000	27 maj 2000
30		Sukhdev Singh Dhindsa	27 maj 2000	7 november 2000	Shiromani Akali Dal
31		Sunder Lal Patwa	7 november 2000	1 september 2001	Bharatiya Janata Party
32		Ram Vilas Paswan	1 september 2001	29 april 2002	Lok Janshakti Party
(25)		Atal Bihari Vajpayee	29 april 2002	1 juli 2002	Bharatiya Janata Party
33		LK Advani	1 juli 2002	26 augusti 2002
34		Uma Bharati	26 augusti 2002	29 januari 2003
35		Ramesh Bais (oberoende avgift)	29 januari 2003	9 januari 2004
36		Mamata Banerjee	9 januari 2004	22 maj 2004	Hela Indiens Trinamool-kongress
37		Shibu Sören	23 maj 2004	24 juli 2004	Jharkhand Mukti Morcha		Manmohan Singh
38		Manmohan Singh	24 juli 2004	27 november 2004	indiska nationalkongressen
39		Sis Ram Ola	27 november 2004	22 maj 2009
40		Bijoy Krishna Handique	28 maj 2009	19 januari 2011
41		Dinsha Patel (oberoende avgift till 28 oktober 2012)	19 januari 2011	26 maj 2014
42		Narendra Singh Tomar	26 maj 2014	5 juli 2016	Bharatiya Janata Party		Narendra Modi
43		Piyush Goyal (oberoende avgift)	5 juli 2016	3 september 2017
(42)		Narendra Singh Tomar	3 september 2017	30 maj 2019
44		Pralhad Joshi	30 maj 2019	Sittande

Lista över statsministrar

gruvministrar

statsminister	Porträtt	Politiskt parti		Termin		dagar
Vishnudeo Sai		Bharatiya Janata Party		26 maj 2014	5 juli 2016	2 år, 40 dagar
Haribhai Parthibhai Chaudhary				3 september 2017	30 maj 2019	1 år, 269 dagar
Raosaheb Danve				7 juli 2021	Sittande	1 år, 240 dagar

externa länkar

• Ministeriets webbplats