Leonard Stöckel

Leonard Stöckel (även stavat som Stöckl eller Stöckelius , ungerska : Stöckel Lénárd ; 1510–1560) var en luthersk lärare, teolog, författare, humanist och en inflytelserik reformator.

tidigt liv och utbildning

Stöckel föddes 1510 i den kungliga fria staden Bártfa (Bardejov), där hans far arbetade som smed och även tjänstgjorde i stadsfullmäktige. Han började sina studier i sin hemstad under ledning av Valentin Eck , själv en anhängare av renässanshumanisten Erasmus av Rotterdam . Därefter skickades han till Kassa (Košice) där Leonard Cox undervisade den gången.

År 1530 skrevs Stöckel in vid universitetet i Wittenberg och blev student till Martin Luther och Philipp Melanchthon . Under vistelsen i Wittenberg knöt Stöckel nära band med dem båda och han arbetade även som privatlärare i Luthers födelsestad Eisleben (1533–1536). Stöckel stannade i Sachsen till 1539, då han återvände till Ungern och blev rektor för skolan i sin hemstad Bártfa.

Reformation i Ungern

Stöckel omorganiserade omedelbart skolväsendet i evangelisk anda och 1540 införde han nya skollagar ( Leges scholae Bartphensis ) . Hans handlingar lyfte snart skolan till samma nivå som de utmärkta tyska och lockade elever från när och fjärran.

Stöckels återkomst såg också att inflytandet och räckvidden av lutherska idéer i Övre Ungern växte avsevärt. Han blev en inflytelserik reformator, nådde en överenskommelse mellan de fem viktigaste kungliga fria städerna i Övre Ungern, den så kallade Pentapolitana , och vann dem för reformationen . Baserat på den Augsburgska bekännelsen av Melanchthon (1530) skrev Stöckel sin egen lutherska bekännelse, Confessio Pentapolitana, som antogs av Pentapolitana-medlemmarna i juli 1549. Confessio Pentapolitana erkändes av kung Ferdinand I 1549 och bekräftades igen 1558. År 1560 erkändes den som den enda trosbekännelsen på uppdrag av den romersk-katolska kyrkan av Nicolaus Olahus , Ungerns primat.

Arbetar

• Leges scholae Bartphensis (1540)
• Apologia Ecclesiae Bartphensis (1558)
• Cittum nempe Cassoviensis, Leutschoviensis, Eperiessiensis, Bartphensis, Cibiniensis (Bártfa, 1560)
• Annotationes locorum communium doctrinae christianae Philippi Melanchtonis (Basel, 1561)
• Opus de Antichristo; Formler tractandarum sacrarum concionum (Bártfa, 1578)
• Postilla, sive enarrationes erotomaticae Epistolarum et Evangeliorum anniversariorum (Bártfa, 1596)