Lee mot Lees Air Farming Ltd

Lee mot Lees Air Farming Ltd
Domstol	Privy Councils rättsliga kommitté
Fullständigt ärendenamn	Catherine Lee mot Lees Air Farming Limited
Bestämt	11 oktober 1960
Citat(er)	[1961] UKPC 33, [1961] AC 12
Avskrift(er)	Privy Council beslut
Fallhistorik
Överklagade från	[1959] NZLR 383
Domstolsmedlemskap
Domare sitter	Viscount Simonds , Lord Reid , Lord Tucker , Lord Denning , Lord Morris of Borth-y-Gest
Fall åsikter
Beslut av	Lord Morris av Borth-y-Gest
Nyckelord
Separat juridisk person

Lee v Lees Air Farming Ltd [1960] UKPC 33 är ett bolagsrättsligt mål från Nya Zeeland , även viktigt för brittisk bolagsrätt och Indian Companies Act 2013 , angående företagsslöja och separat juridisk person . Judicial Committee of the Privy Council upprepade att ett företag är en separat juridisk person, så att en styrelseledamot fortfarande kan ha ett anställningsavtal med det företag han ensam ägde.

Fakta

Catherine Lees man Geoffrey Lee bildade företaget genom Christchurch revisorer, som arbetade i Canterbury , Nya Zeeland. Den spred gödningsmedel på jordbruksmark från luften, känd som toppdressing . Mr Lee innehade 2999 av 3000 aktier, var ensam styrelseledamot och anställd som chefpilot. Han dödades i en flygolycka . Mrs Lee ville kräva skadestånd på 2 430 pund enligt Workers' Compensation Act 1922 för hennes makes död, och han behövde vara en "arbetare", eller "alla person som har ingått eller arbetar under ett tjänsteavtal. ... hos en arbetsgivare... oavsett om den avlönas med lön, lön eller annat." Företaget var försäkrat (efter behov) för arbetsskadeersättning.

Hovrätten i Nya Zeeland sa att Lee inte kunde vara en arbetare när han i själva verket också var arbetsgivaren. North J sa "de två ämbetena är helt klart oförenliga. Det skulle inte finnas någon kontrollkraft och därför skapades inte förhållandet mellan herre och tjänare."

Råd

Privy Council meddelade att Mrs Lee hade rätt till ersättning, eftersom det var fullt möjligt för Mr Lee att ha ett kontrakt med det företag han ägde. Bolaget var en separat juridisk person. Lord Morris från Borth-y-Gest sa:

Det har aldrig antytts (inte heller enligt deras Lordships uppfattning kunde det rimligen ha föreslagits) att företaget var en bluff eller en ren simulacrum. Det är välkänt att enbart det faktum att någon är styrelseledamot i ett företag inte hindrar honom från att ingå ett kontrakt för att tjäna företaget. Om det då godtas att det svarande företaget var en juridisk person, ser deras herrskap inte anledning att ifrågasätta giltigheten av eventuella avtalsförpliktelser som skapats mellan företaget och den avlidne...

Det sägs att den avlidne inte både kunde vara skyldig att ge order och även vara skyldig att lyda dem. Men detta tillvägagångssätt ger ingen effekt på omständigheten att det skulle vara företaget och inte den avlidne som skulle ge ordern. Kontrollen skulle kvarstå hos företaget, vem som än är agent för företaget att utöva...

Det tycks inte finnas några större svårigheter att anse att en man som agerar i en egenskap kan ingå avtal med sig själv i en annan egenskap. Bolaget och den avlidne var separata juridiska personer.

Se även

• Salomon v. A. Salomon & Co. Ltd.
• DHN Food Distributors Ltd. v. Tower Hamlets London Borough Council
• Adams v. Cape Industries plc