Kvinnlig könsstympning i Nya Zeeland
I Nya Zeeland gjordes kvinnlig könsstympning (FGM) olaglig 1996 genom en ändring av Crimes Act 1961 när s204A lades till. Kvinnlig könsstympning är ett problem i Nya Zeeland på grund av antalet migranter från länder där könsstympning är vanligt förekommande som bosätter sig i Nya Zeeland. Kvinnlig könsstympning kallas ingrepp som av icke-medicinska skäl avser att skada kvinnliga könsorgan. Ingreppen kan ha negativa hälsoeffekter genom att orsaka problem som urinering, infektioner, svåra blödningar och komplikationer under förlossningen. Procedurer utförs normalt på flickor från spädbarnsåldern till 15 år. Könsstympning förekommer främst i länder i hela Mellanöstern, Asien och i Afrika.
Bakgrund
Kvinnlig könsstympning är en kulturell tradition, baserad på tron att det är i deras bästa intresse att könsstympas på unga flickor. Trots att den första kända dokumentationen av kvinnlig könsstympning registrerades i Egypten år 25 f.Kr., tros det att kvinnlig könsstympning har förekommit i några århundraden innan detta. Även om praxis för kvinnlig könsstympning skiljer sig åt mellan samhällen, är teorin mellan dem fortfarande relativt likartad. Det vill säga att kvinnor är mer attraktiva för äktenskap när de har genomgått könsstympningsförfarandet och i vissa regioner anses det vara en nödvändig del av en flickas sociala utveckling. Där de allvarligaste formerna av kvinnlig könsstympning utövas (som där infibulation utförs – detta är förträngning eller försegling av slidöppningen) förhindras kvinnor från att engagera sig i någon promiskuitet före äktenskapet, vilket gör dem mer önskvärda. Man tror vidare att kvinnlig könsstympning räddar kvinnor från frestelser och värnar om kvinnors moral. I vissa samhällen där könsstympning är en tradition har missuppfattningar om fördelarna med könsstympning gått i generationer. Vissa uppfattningar inkluderar att kvinnlig könsstympning: främjar fertilitet, är en viktig åtgärd för att säkerställa en god hälsa hos barnet och en kvinnas renlighet och att klitoris är ett kännetecken för maskulinitet och därför skapar kvinnlig könsstympning en slät hudyta som är mer önskvärd.
Utbredning
Det har inte förekommit några fall av kvinnlig könsstympning under Nya Zeelands lagstiftning, även om det är känt att migranter från länder som Somalia har genomgått kvinnlig könsstympning innan de reste in i Nya Zeeland. De samhällen som främst drabbas av kvinnlig könsstympning är etiopiska, sudanesiska, eritreanska och somaliska och många kvinnor i dessa samhällen har genomgått könsstympning innan de anlände till Nya Zeeland. Den mest drabbade gruppen är det somaliska samhället, där 98 % av kvinnorna redan har genomgått könsstympning innan de migrerade till Nya Zeeland. Kvinnlig könsstympning praktiseras också i vissa muslimska samhällen i Malaysia, Indien och Indonesien och vissa kvinnor och flickor från dessa samhällen, som bor i Nya Zeeland, kan också ha genomgått könsstympning.
Internationella förpliktelser
Nya Zeeland har en god historia av att ratificera och följa internationella rättsinstrument. Ett antal av dessa instrument hänvisar till eller påverkar Nya Zeeland och de inhemska lagarna kring kvinnlig könsstympning. Det första övergripande avtalet är den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, som Nya Zeeland stödde 1948. Specifikt föreskriver artikel 25 att alla har rätt till adekvat hälso- och sjukvård, kläder, tak över huvudet och nödvändiga sociala tjänster, såväl som rätten till till säkerhet vid sjukdom, arbetslöshet eller andra omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
Nya Zeeland ratificerade konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor 1985. Ministeriet för kvinnofrågor ansvarar för att administrera denna konvention. Artikel 2(f) hänför sig till kvinnlig könsstympning eftersom den kräver att stater vidtar alla åtgärder för att avskaffa eller ändra befintliga lagar, sedvänjor och praxis som innebär diskriminering av kvinnor. Ytterligare relevanta förpliktelser som ingår i denna konvention inkluderar artikel 5, som anger att alla lämpliga åtgärder ska vidtas för att ändra mönstren, både sociala och kulturella, hos kvinnor och män för att uppnå eliminering av fördomar baserade på över- och underlägsenhet hos båda könen. Artikel 12 hänför sig också till kvinnlig könsstympning eftersom den kräver att alla relevanta åtgärder vidtas av staten för att undanröja diskriminering av kvinnor inom hälso- och sjukvården och för att säkerställa att män och kvinnor har lika tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster. Som svar på dessa skyldigheter har Nya Zeeland avsnitt som rör diskriminering i sin Human Rights Act 1993. Till exempel förbjuder avsnitt 21 diskriminering på ett antal grunder, inklusive kön.
Konventionen om barnets rättigheter, som Nya Zeeland ratificerade 1993, innehåller ett antal skyldigheter som kräver att alla stater som är parter i konventionen agerar mot kvinnlig könsstympning. Dessa föreskrivs i artiklarna 2, 19, 24 och 37. Artikel 2 kräver att stater säkerställer att alla rättigheter för barn inom konventionen skyddas under inhemsk jurisdiktion utan någon form av diskriminering, inklusive: kön, religion, etniskt eller socialt ursprung eller ras. Artikel 19.2 kräver specifikt att staten tillhandahåller det stöd och de åtgärder som behövs för barn som har blivit misshandlade genom former av psykiskt eller fysiskt våld, försummelse eller skada medan de är omhändertagna av en förälder eller vårdnadshavare. Ytterligare ett krav är att det finns former av förebyggande, utredningar och behandling för barnen och, i förekommande fall, för rättslig inblandning. Artikel 24 säkerställer att stater erkänner barns rätt att få tillgång till hälsovård och se till att inget barn berövas denna rätt. Vidare anges i artikel 24.3 att alla åtgärder, där så är lämpligt, bör vidtas för att avskaffa traditionella metoder som är till skada för barns hälsa. Artikel 37 säger att inget barn får utsättas för tortyr eller annan förnedrande eller omänsklig bestraffning eller behandling. Nya Zeeland följer dessa skyldigheter enligt konventionen om barnets rättigheter genom att ha inhemsk lag som gör all praxis eller form av kvinnlig könsstympning olaglig.
Relevant är också den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Nya Zeeland ratificerade 1978. Artikel 7 hänför sig till kvinnlig könsstympning eftersom den säger att ingen kommer att utsättas för förnedrande eller omänskligt straff eller tortyr, eller för vetenskapliga eller medicinska experiment (utan fritt samtycke) ). Nya Zeeland utfärdade sin rapport för den fjärde periodiska granskningen av stater som är parter i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter vid den sextiosjätte sessionen i kommittén för mänskliga rättigheter 1999. Nya Zeeland rapporterade att; I enlighet med de internationella förpliktelserna i artikel 7 i konventionen ändrade parlamentet strafflagstiftningen för att specifikt göra kvinnlig könsstympning olaglig.
Inhemska åtgärder
I Nya Zeeland betraktas kvinnlig könsstympning som ett brott mot mänskliga rättigheter. Utövningen av kvinnlig könsstympning gjordes därför olaglig 1996 genom en ändring av Crimes Act 1961 . Enligt paragraf 204A i Crimes Act 1961 är det olagligt att utföra någon form av kvinnlig könsstympning. Kvinnlig könsstympning definieras inom brottslagen som stympning, infibulering eller utskärning av en del av eller hela blygdläpparna, stora blygdläpparna eller klitoris hos någon person. Kvinnlig könsstympning är olagligt även om flickan eller kvinnan har samtyckt till förfarandet. Det är också olagligt att låta ett barn skickas utanför Nya Zeeland eller att ordna så att ett barn skickas utanför Nya Zeeland där avsikten är att kvinnlig könsstympning ska utföras som skulle vara olagligt enligt s204A om det utförs i Nya Zeeland. Lagen anger också att en person är ansvarig för upp till sju års fängelse om den personen hjälper till, skaffar eller uppmuntrar kvinnlig könsstympning att utföras utanför Nya Zeeland där personen är bosatt i Nya Zeeland eller medborgare och att göra det skulle vara olagligt om det genomfördes i Nya Zeeland. Straffet är upp till sju års fängelse för kvinnlig könsstympning oavsett om personen faktiskt utför ingreppet eller assisteras. Det finns inget försvar av samtycke, även om den tilltalade påstår sig ha trott att offret samtyckt, och inget "offer" kommer att åtalas som part i brottet.
I Nya Zeeland finns det ingen direkt folkhälsopolicy som relaterar till kvinnlig könsstympning. Men New Zealand Health Strategy 2000 hänvisade till program som rör kvinnlig könsstympning, inklusive behovet av att ta itu med flyktinggrupper som utövar kvinnlig könsstympning. 1997, som svar på det ökande antalet kvinnor och flickor som bosätter sig i Nya Zeeland från länder som utövar kvinnlig könsstympning, inrättades ett samhällsbaserat program för att tillhandahålla förbättrade hälsovårdstjänster för kvinnor som drabbats av könsstympning. Detta program finansieras av hälsoministeriet och syftar till att ge utbildning om kvinnlig könsstympning och stöd till dem som drabbas av kvinnlig könsstympning.
Som ett resultat av en studie som genomfördes 2008 utvecklade Nya Zeelands program för kvinnlig könsstympning riktlinjer för vårdpersonal. Idag genomgår regionala utövare för barn, ungdom och familj och rättsmedicinska intervjuare för varje region utbildning som genomförs av utbildningsprogrammet för kvinnlig könsstympning. Det betyder att där ett misstänkt fall av könsstympning uppstår finns det personer på plats som förstår vad de ska göra. Det finns också en utredningsplan som säkerställer att polisens barnmisshandelsteam underrättas. Processen inkluderar följande steg; en hälso- och sjukvårdspersonal som känner familjen kontaktas, liksom en samhällsarbetare (beroende på barnets etnicitet och deras familj), och anlitande av en tolk övervägs. Engagemanget med familjen bedrivs på ett känsligt sätt för att familjen ska kunna behålla sin värdighet. Ytterligare kontroller görs om familjen känner till Nya Zeelands lagar om kvinnlig könsstympning. En begränsning av dessa riktlinjer är att de inte är obligatoriska för alla hälso- och sjukvårdstjänster i Nya Zeeland, vilket innebär att inte alla hälso- och sjukvårdspersonal är tillräckligt utbildade i hur man tar hand om kvinnor som har genomgått kvinnlig könsstympning. Detta blir ett problem under förlossningen och postnatala perioder.