Karl Reinisch

Innehållet i denna redigering är översatt från den befintliga tyska Wikipedia-artikeln på de:Karl Reinisch ; se dess historia för tillskrivning.

Karl Reinisch
KarlReinisch.jpg
Född ( 1921-08-21 ) 21 augusti 1921
Dresden , Tyskland
dog 24 januari 2007 (2007-01-24) (85 år)
Ilmenau , Tyskland
Nationalitet tysk
Ockupation Ingenjör

Karl Reinisch (21 augusti 1921 – 24 januari 2007) var en tysk elektroingenjör och professor för reglerteknik i Ilmenau . Under hans ledning utvecklades en solid grund för automation och systemteknik för cybernetik vid Technische Universität Ilmenau . Under många år var han aktiv på International Federation of Automatic Control ( IFAC).

Liv

Karl Reinisch fick sin Abitur 1940, och under de följande fem åren tjänstgjorde i andra världskriget . Mellan 1946 och 1950 studerade han elektroteknik med fokus på extralåg spänning vid Technische Universität Dresden, och arbetade med Heinrich Barkhausen och Georg Mierdel. Det senare övertygade Reinisch att gå in på området för reglerteknik . Direkt efter att han avslutat studierna blev han vetenskaplig assistent , senare "Oberassistent" (huvudassistent) för allmän elektroteknik, och fick mellan 1951 och 1953 en universitetslärartjänst för teoretisk elektroteknik. Han fick ytterligare lärarerfarenhet i ämnet reglerteknik i Magdeburg , där ett institut för reglerteknik höll på att bildas (Sponsor: Heinrich Wilhelmi).

Reinischs avhandling från 1957 i ämnet optimering av styrcykler anses vara den första avhandlingen om reglerteknik i DDR . Samma år skapade den tyska vetenskapsakademin i Berlin en position för reglerteknik i Dresden (ledd av: Heinrich Kindler). Karl Reinisch tackade ja till att utveckla och leda avdelningen "Elektrische Regelungssysteme" (elektriska styrsystem). Andra avdelningar var "Nichtelektrische Regelungssysteme" (icke-elektriska styrsystem) och "Schaltsysteme" (kombinations-/sekventiella kretsar) (ledd av: Siegfried Pilz).

1960 utnämndes han till Hochschule für Elektrotechnik Ilmenau, senare TH Ilmenau, och idag TU Ilmenau där han utvecklade det nya området för reglerteknik vid fakulteten för extralåg spänning. 1965 avslutade han sin habilitering vid TU Dresden och utsågs samma år till professor vid TH Ilmenau. År 1968 Siegfried Pilz från akademin i Dresden honom till Ilmenau, avdelningen för "Informationsteknik" (informationsteknologi), Hans -Joachim Zander blev hans efterträdare.

Som ett led i reformen av lärosätena 1968 initierade Karl Reinisch sammanslagningen av fyra institut till den nyskapade avdelningen för teknisk och biomedicinsk kybernetik. Han ledde Institutet för reglerteknik som han etablerade och fakulteten för reglerteknik som uppstod ur den 1968 fram till hans pensionering från sin akademiska karriär 1986. Hans arbete sträckte sig även till icke-tekniska system. På 1970-talet började han undervisa och forska i ekologiska systems dynamik och simulering, grunden för ett område vid TU Dresden som etablerades senare och som tillhör fakulteten för miljövetenskaper . 1987 belönade TU Dresden honom med Doctor honoris causa för hans prestationer.

Även efter sin pensionering förblev Reinisch aktiv som vetenskapsman. 1995 blev han fullvärdig medlem i "Akademie gemeinnütziger Wissenschaften zu Erfurt" (akademin för välgörenhetsvetenskaper i Erfurt). Fram till 1996 fortsatte han att hålla föreläsningar för Institutet för automation och systemteknik vid tekniska universitetet i Ilmenau . Flera professorer växte fram från Karl Reinischs yrkessfär: Ulrich Engmann, Manfred Günther, Tatjana Lange, Jan Lunze, G. Otto, H. Puta, Michael Roth , Josef Sponer och andra.

Karl Reinischs inverkan gick långt utöver hans professionella arbete. Till exempel organiserade han ekumeniska evenemang om filosofiska och religiösa frågor. Vid tiden för DDR ägde dessa rum i hans kyrkoförsamlings rum och samlade representanter från mycket olika riktningar. Under den fredliga revolutionen 1989 och därefter efterfrågades hans råd och engagemang i en större miljö. Den 24 januari 2007, efter en lång och allvarlig sjukdom, dog Karl Reinisch vid 85 års ålder.

Prestationer

Karl Reinisch etablerade en systemtekniskt karakteriserad kontrollteknikskola (i betydelsen av Norbert Wieners cybernetik ). Hans arbete fokuserade på det optimala utförandet av komplexa processer i decentrala, och särskilt hierarkiska strukturer, och tillämpade detta på vattenresursförvaltning (kontroll av reservoarer) och jordbruk.

I mer än 15 år var han aktiv som representant för "Wissenschaftlich-Technische Gesellschaft Mess- und Automatisierungstechnik (WGMA)" (Scientific-technological Society of Measurement and Automation Engineering) vid Teknikkammaren ("Kammer der Technik", KdT , organisationen av ingenjörer, tekniker och forskare från DDR ) i ansvariga positioner vid International Federation of Automatic Control ( IFAC). Med sin pensionering 1986 tilldelades Reinisch " Hervorragender Hochschullehrer" (exceptionell universitetsprofessor). Från och med 1989 deltog Karl Reinisch i att utvärdera och strukturellt omvandla den tidigare Technische Hochschule Ilmenau till det tekniska universitetet i Ilmenau .

Bibliografi (urval)

  •   Kybernetische Grundlagen und Beschreibung kontinuierlicher Systeme. Verlag Technik, Berlin 1974, 3. Auflage 1996, ISBN 3-341-01167-6 .
  • Als Hrsg.: Storskaliga system - teori och tillämpningar. IFAC symposier serie 9, 1990.
  •   Analysera och Synthese kontinuierlicher Steuerungs- och Regelungssysteme. Verlag Technik, Berlin 1996, ISBN 3-341-01167-6 .
  • Theorie der automatisken Steuerung. I: Eugen Philippow (Hrsg.): Taschenbuch der Elektrotechnik. Band 2, Verlag Technik, Berlin, Carl Hanser Verlag, München 1977.

Litteratur

  • Leonhard, A.: Die selbsttätige Regelung in der Elektrotechnik. Springer-Verlag, Berlin 1940.
  • Oldenbourg, RC, Sartorius, H.: Dynamik selbsttätiger Regelungen. Oldenbourg-Verlag, München, Berlin 1944.
  • Schäfer, O.: Grundlagen der selbsttätigen Regelung. Technischer Verlag Heinz Resch, Gräfelfing 1953, 7. Auflage 1974.
  •   Oppelt, W.: Kleines Handbuch technischer Regelvorgänge. Verlag Chemie, Weinheim 1954, 5. Auflage Verlag Chemie, Weinheim und Verlag Technik, Berlin 1972. ISBN 3-527-25347-5 .
  • Schlitt, H.: Stochastische Vorgänge in linearen und nichtlinearen Regelkreisen. Vieweg Verlag, Braunschweig, Verlag Technik, Berlin 1968.
  •   Töpfer, H.; Kriesel, W.: Funktionseinheiten der Automatisierungstechnik – elektrisk, pneumatisk, hydraulisk. Verlag Technik, Berlin und VDI-Verlag, Düsseldorf 1977, 5. Auflage 1988, ISBN 3-341-00290-1 .
  •   Ulrich Korn, Hans-Helmut Wilfert: Mehrgrößenregelungen – modern Entwurfsprinzipien im Zeit- und Frequenzbereich. Verlag Technik, Berlin och Springer-Verlag, Wien; New York 1982, ISBN 3-211-95802-9 .
  • Dittmann, F.: Zur Entwicklung der "Allgemeinen Regelungskunde" i Tyskland. Hermann Schmidt och die "Denkschrift zur Gründung eines Institutes für Regelungstechnik". I: Wiss. Zeitschrift TU Dresden. Jg. 44, Nr. 6, 1995, S. 88-94.
  •   Kriesel, W.; Rohr, H.; Koch, A.: Geschichte und Zukunft der Mess- und Automatisierungstechnik. VDI-Verlag, Düsseldorf 1995, ISBN 3-18-150047-X .
  • Fasol, KH: Hermann Schmidt, Naturwissenschaftler und Philosoph – Pionier der Allgemeinen Regelkreislehre in Deutschland. I: Automatisierungstechnik, München . Jg. 49, Nr. 3, 2001, S. 138–144.
  •   Weller, W.: Automatisierungstechnik im Überblick. Beuth Verlag Berlin, Wien, Zürich 2008, ISBN 978-3-410-16760-0 und als E-bok.
  •   Starke, L.: Vom Hydraulischen Regler zum Prozessleitsystem. Die Erfolgsgeschichte der Askania-Werke Berlin und der Geräte- und Regler-Werke Teltow. 140 Jahre Industriegeschichte, Tradition und Zukunft. Berliner Wissenschafts-Verlag, Berlin 2009, ISBN 978-3-8305-1715-3 .
  • Reinschke, KJ: Verbindungen über das DDR-Territorium hinaus. Erinnerungen an Heinrich Kindler, erster Professor für Regelungstechnik an der TH Dresden. I: Dresdner UniversitätsJournal . Nr. 20, 2009, S. 4.
  • Reinschke, KJ: Erinnerung an Heinrich Kindler, erster Professor für Regelungstechnik an der TH Dresden. I: Automatisierungstechnik, München. Jg. 58, Nr. 06, 2010, S. 345–347.
  •   Weller, W.: Automatisierungstechnik im Wandel der Zeit – Entwicklungsgeschichte eines faszinierenden Fachgebiets. Verlag epubli GmbH Berlin, 2013, ISBN 978-3-8442-5487-7 .
  • Kriesel, W.: Prof. Hans-Joachim Zander zum 80. Geburtstag. I: Automatisierungstechnik, München. Jg. 61, H. 10, 2013, S. 722–724.
  •   Neumann, P.: Automatisierungstechnik an der Magdeburger Alma Mater. I: Der Maschinen- und Anlagenbau in der Region Magdeburg zu Beginn des 21. Jahrhunderts. Zukunft av tradition. Verlag Delta-D, Axel Kühling, Magdeburg 2014, S. 215-219, ISBN 978-3-935831-51-2 .
  •     Kriesel, W.: Zukunfts-Modelle für Informatik, Automatik und Kommunikation. I: Fuchs-Kittowski, Frank; Kriesel, Werner (Hrsg.): Informatik und Gesellschaft. Festschrift zum 80. Geburtstag von Klaus Fuchs-Kittowski. Frankfurt a. M., Bern, Bruxelles, New York, Oxford, Warszawa, Wien: Peter Lang Internationaler Verlag der Wissenschaften, PL Academic Research 2016, ISBN 978-3-631-66719-4 (Print), E- ISBN 978-3-653 -06277-9 (E-bok).

externa länkar

  1. ^ a b c Lebenslauf Karl Reinisch. I: Frank Dittmann und Rudolf Seising: Kybernetik steckt den Osten an - Aufstieg und Schwierigkeiten einer interdisziplinären Wissenschaft in der DDR . Trafo Verlag, Berlin. 2007.
  2. ^ Der Dekan der heutigen Fakultät für Informatik und Automatisierung sagte über Karl Reinisch, den Gründer dieser Sektion „als Vorläufer unserer Fakultät", er habe „von Beginn an die Vision der Technischen Kybernetik as a einer interdisziplinären Systemwissenschaft aus Ingenieurwissenschaft, Informatik och " gehabt (Prof. Dr.-Ing. Kai-Uwe Sattler anlässlich der Namensgebung „ Zuse-Bau " für das neue Fakultätsgebäude an der TU Ilmenau im augusti 2011).
  3. ^ Entwicklungsstationen des heutigen Instituts für Automatisierungs- und Systemtechnik
  4. ^ Akademie gemeinnütziger Wissenschaften: Pressemitteilung 02/07 Arkiverad 11 juni 2007 på Wayback Machine . Hämtad 10 maj 2007.
Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Karl_Reinisch&oldid=1133103288 "