Henri Fertet
Henri Fertet | |
|---|---|
 | |
| Född |
Henri Claude Fertet
27 oktober 1926
Seloncourt , Doubs , Frankrike
|
| dog | 26 september 1943 (16 år gammal)
Citadellet i Besançon , Frankrike
|
| Dödsorsak | tyskt skjutlag |
| Begravningsplats | Saint-Ferjeux kyrkogård |
| Andra namn | Émile ( nom de guerre ) |
| Ockupation | Motståndskämpe |
| Känd för | Avskedsbrev till sina föräldrar |
| Utmärkelser | |
Henri Claude Fertet (27 oktober 1926 – 26 september 1943) var en fransk skolpojke och motståndsman som avrättades av den tyska ockupationsstyrkan under andra världskriget . Han tilldelades postumt flera nationella utmärkelser. Han är känd för brevet han skrev till sina föräldrar på morgonen då han avrättades, och han har blivit en av dem som symboliserar det franska motståndet .
Tidigt liv och bakgrund
Fertet föddes den 27 oktober 1926 i Seloncourt, Doubs , Frankrike, till lågstadielärare (franska: instituteur ). Även hans far hette Henri; källorna registrerar inte hans mors namn. Han hade en bror, Pierre, som var tre år yngre. Hans första skolgång var på Seloncourt, där hans föräldrar arbetade. 1937 flyttade familjen till Velotte i Besançon , där den yngre Henri gick på Lycée Victor-Hugo de Besançon. Han var beslutsam, livlig, intelligent och tillgiven; han var passionerad för arkeologi och historia.
Karriär
Under skolans sommarlov 1942 medan andra världskriget pågick gick han med i en motståndsgrupp i Larnod (nära Besançon) ledd av Marcel Simon, en 22-årig bonde. I februari 1943 integrerade den gruppen (som hade ett trettiotal medlemmar, Fertet var den yngsta) sig i Francs-Tireurs et Partisans (FTP) under namnet Groupe Guy Mocquet .
Groupe Guy Mocquet genomförde trettioen kända operationer mellan november 1942 och juli 1943. Fertet deltog i tre av dem: den 16 april 1943, en nattattack på en sprängämnesdepå vid Fort Montfaucon ; den 7 maj, förstörelsen av en högspänningsmast nära Châteaufarine ; och den 12 juni, en attack av honom och Marcel Reddet på en tysk tulltjänsteman för att stjäla hans vapen, uniform och papper. Fertet sköt och skadade officeren dödligt, men den oväntade ankomsten av en motorcyklist gjorde att Fertet och Reddet misslyckades med att beslagta dokumenten.
Fånga
Groupe Guy Mocquet blev sedan aktivt jagad. Flera medlemmar greps i juni. Under de tidiga timmarna på natten mellan den 2 och 3 juli arresterades Fertet i sitt familjehem på Lycée, tagen inför Feldkommandantur (en tysk militärdomstol ), hänvisad till Butte-fängelset i Doubs, som hölls i isolering, och torterades.
Den 15 september ställdes tjugotre fångar från tre motståndsgrupper inför Feldkommandantur 560 för att stå till svars för brott som de anklagades för. Rättegången varade i fyra dagar. Trots deras advokaters, Paul Kochs och Fernand Mouquins skickliga förespråkare, dömdes sjutton av dem till döden den 18 september. Simon och Reddet var bland dem; Fertet var yngst. Enligt tysk lag kan ingen under 18 år dömas till döden om inte särskilda omständigheter föreligger. Domstolen slog fast att fallen med Fertet (16 år) och Reddet (17 år) var exceptionella. Advokaterna lämnade in juridiska överklaganden; Henry Soum , préfet av Doubs, Maurice-Louis Dubourg , ärkebiskopen av Besançon och den schweiziske konsuln vädjade om allmän nåd. Straffet för en av de dömda, André Montavon, en 24-årig schweizisk medborgare, omvandlades till ett fängelsestraff.
Avrättning och begravning
Vid gryningen söndagen den 26 september fick de sexton dömda männen veta att deras överklaganden hade avslagits. De försågs med skrivmaterial och fick möjlighet att skriva ett sista brev. De fördes till citadellet i Besançon och, mellan 7:36 och 8:25, sköts de i omgångar om fyra. Den tyske officer som ledde avrättningspartiet rapporterade att de alla hade vägrat ögonbindel och dött tappert och ropade " Vive la France! "
Åtta av de sexton, inklusive Fertet, begravdes på Saint-Ferjeux Cemetery [ Besançon. I trots av tyska order täckte lokalbefolkningen sina gravar, endast identifierade med siffror, med blommor. Efter kriget grävdes Fertets kropp upp och kremerades; hans aska och den av hans far, som hade dött under tiden, spreds i Sermoyer , Ain .
Fertets avskedsbrev
Originalet till Fertets avskedsbrev har inte bevarats. Den kopierades dock snart och cirkulerade i hemlighet. sände den franske journalisten (och efterkrigspolitikern) Maurice Schumann den på BBC- radio från London. Den 5 juni 2019 läste Frankrikes president Emmanuel Macron högt utdrag ur den, på franska, vid ett 75-årsjubileum av landstigningen i Normandie i Portsmouth , England, en av ombordstigningshamnarna.
I den här engelska översättningen är passagerna som Macron läste upp i vanlig typ och resten är kursiv stil.
Mina kära föräldrar,
Mitt brev kommer att vålla dig stor smärta, men jag har sett dig så full av mod att jag inte tvivlar på att du kommer att vilja bevara det, om så bara av kärlek till mig.
Du kan inte veta hur jag har lidit moraliskt i min cell, hur jag har lidit av att inte se dig längre, av att bara känna din ömma omsorg på långt håll, under dessa åttiosju dagars fängelse behövde jag din kärlek mer än dina paket, och bad dig ofta förlåta mig för de fel jag gjorde mot dig, alla de fel jag gjorde mot dig. Du kan inte tvivla på att jag älskar dig idag, för innan älskade jag dig kanske av rutin, men nu förstår jag allt du gjorde för mig. Jag tror att jag har kommit fram till äkta vördnadsfull kärlek, sann vördnadsfull kärlek. Kanske kommer en kamrat efter kriget att tala för mig, om den kärlek som jag meddelade honom; Jag hoppas att han inte kommer att misslyckas i detta hädanefter heliga uppdrag.
Tack alla som kände mig, särskilt mina släktingar och vänner, berätta för dem om mitt förtroende för det eviga Frankrike. Omfamna starkast mina morföräldrar, mina farbröder, mina mostrar och kusiner, Henriette. Säg till M. le Curé att jag har tänkt särskilt på honom och hans. Jag tackar honom för den stora ära han gjort mig, en ära som jag tror jag har visat mig värdig. Jag hälsar också när jag faller mina skolkamrater. I detta avseende är Hennemay skyldig mig ett paket cigaretter, Jacquin, min bok om den förhistoriska människan. Skicka tillbaka greven av Monte-Christo till Emeurgeon, 3, chemin Français, bakom stationen. Ge Maurice Andrey de La Maltournée, 40 gram tobak som jag lånat av honom.
Jag lämnar mitt lilla bibliotek till Pierre, mina skolböcker till min kära pappa, mina samlingar till min kära lilla mamma, men låt henne vara försiktig med den förhistoriska yxan och galliska skidan .
Jag dör för mitt land, jag vill ha ett fritt Frankrike och ett lyckligt folk, inte en stolt Frankrikes första nation i världen, utan ett hårt arbetande, flitigt och ärligt Frankrike.
Att fransmännen är glada, där är hela poängen. I livet måste man veta hur man kan hitta och behålla lycka.
Vad gäller mig, oroa dig inte, jag kommer att behålla mitt mod och mitt goda humör till slutet och jag kommer att sjunga Sambre et Meuse, för det var du, min kära söta mamma, som lärde mig det.
Med Pierre, var hård och öm. Kontrollera hans arbete och tvinga honom att arbeta. Acceptera inte slarv. Han måste vara värdig mig. Av de "tre små svarta" finns bara en kvar. Han måste lyckas.
Soldaterna kommer och hämtar mig. Jag kan inte fördröja. Min handstil kan vara skakig, men det beror på att jag bara har en pennstubb. Jag har ingen rädsla för döden, mitt samvete är helt rent.
Pappa, jag ber dig, jag ber, reflektera över att om jag dör, så är det för mitt bästa. Vilken död skulle kunna vara mer hedervärd för mig? Jag dör frivilligt för mitt land. Vi ses snart igen alla fyra, snart till himlen. Vad är hundra år? Maman kom ihåg: "Och dessa hämnare kommer att få nya försvarare som efter deras död kommer att få efterträdare."
Farväl, döden kallar mig, jag vägrar en ögonbindel, jag blir inte bunden. Jag omfamnar er alla. Det är svårt när man måste dö.
Tusen kyssar. Länge leve Frankrike.
En dömd till döden vid 16 års ålder.
H. Fertet.
Ursäkta mina stavfel, inte dags att läsa om.
Avsändare: Monsieur Henri Fertet, till himlen, nära Gud.
Postumt erkännande
Efter Frankrikes befrielse hedrades Fertet med utmärkelserna Chevalier de la Légion d'honneur , Compagnon de la Libération (presenterad 1947 till Fertets far av de Gaulle personligen), Croix de Guerre 1939–1945 , Croix du combattant volontaire de la Résistance , Médaille de la déportation et de l'internement pour faits de Résistance , Médaille de la Résistance française , och graden av aspirant ( " officerskandidat " ) i de franska inrikesstyrkorna .
Följande är namngivna till hans minne: Rue Henri Fertet, Besançon, en gata; Collège Henri Fertet, Sancey , en mellanstadie ; Lycée des Métiers Henri Fertet, Grey , en teknisk högskola ; och en spårvagnslinje i Besançon .
Fertets föräldrar voro antiklerikala ; det vill säga de motsatte sig prästers och kyrkans inflytande i sekulära angelägenheter. Fertet var emellertid en hängiven katolik , liksom många av Groupe Guy Mocquet . Det är paradoxalt att han har blivit ett slags republikanskt helgon.
Epilog
Den 26 eller 27 november 1980, i skogen Chailluz nära Besançon, gasade Fertets bror Pierre, en 51-årig institution , och hans åttaåriga mor ihjäl sig med avgaserna från sin bil. Pierre hade blivit mycket påverkad av sin brors död och hade vördat honom, till en besatthet. Pierre hade vägrat att tillåta publicering av Henris brev utan hans uttryckliga tillstånd medan han levde.
2013 donerade Pierres dotter, Myriam Fertet-Boudriot, Henris sista levande släkting, en samling minnessaker till Musée de la Résistance et de la Déportation i Citadellet i Besançon. Den innehöll några av Henris teckningar, en näsduk fläckad med hans blod (möjligen som ett resultat av hans misshandel i fängelset) och en 4 cm (1,6 tum) hög statyett av Jungfru Maria som han hade gjort av brödsmulor, och innan den han hade bett under sitt fängelse.
Minnesmärken
Minnesmärke vid citadellet i Besançon över motståndskämparna som avrättades den 26 september 1943
Minnesmärke vid Butte fängelse
Minnesmärke vid Larnod, Doubs till Groupe Guy Mocquet
Anteckningar
Vidare läsning
- Bon, Dr Henri (1946). Les seize fusillés de Besançon (på franska). Paris: Dépôt Casterman. ASIN B0186GD4P2 .
- Grappe, André; Pelletier, René; Grappin, Yvonne (1946). À la mémoire des francs-tireurs et partisans du groupe Guy Mocquet de Larnod: Fusillés par l'ennemi à la citadelle de Besançon, le 26 septembre 1943 ( på franska). ASIN B001D4XEVO .
- Hauger, Jean (1946). Frankrike, häll toi! (på franska). Editions Servir. ASIN B00181VA4A .
- Ouzoulias, Albert (1969). Les Bataillons de la jeunesse – Les jeunes dans la résistance – Överste Fabien et d'autres jeunes dans la Résistance dans les maquis et l'uppror parisienne ( på franska). Les Éditions sociales . ASIN B003BPD9C2 .
- Tourrain, Raymond (1974). Les Fusillés de la citadelle, eller L'Histoire du groupe Guy Mocquet (på franska). CRIPES. ASIN B000WZ7O52 . Av Raymond Tourrain .
- Krivopissko, Guy (27 april 2006). La Vie à en mourir. Lettres de fusillés (1941-1944) (på franska). Éditions Poäng . ISBN 978-2757800201 .
externa länkar
- på YouTube . Emmanuel Macron läser Fertets brev i Portsmouth den 5 juni 2019. Uppladdat av Le HuffPost den 5 juni 2019.
