Franska parlamentsvalet 1978

Franska parlamentsvalet 1978

12 och 19 mars 1978
Alla 491 platser till den franska nationalförsamlingen 246 platser behövdes för en majoritet
Valdeltagande	82,8 % ( 1,6 pp ) (1:a omgången) 84,7 % ( 1,9 pp ) (2:a omgången)
Majoritetsparti Minoritetsparti   Ledare Jacques Chirac Jean Lecanuet Fest RPR UDF Förra valet 183 platser ( UDR ) 119 platser ( Reforming Movement , Center, Democracy and Progress , och oberoende republikaner ) Platser vann 150 121 Byte av säte 33 2 Populär röst 6 462 462 (1:a omgången) 6 651 756 (2:a omgången) 6 128 849 (1:a omgången) 5 907 603 (2:a omgången) Procentsats 22,62% (1:a omgången) 26,11% (2:a omgången) 21,45% (1:a omgången) 23,18% (2:a omgången)   Tredje part Fjärde part   Ledare François Mitterrand Georges Marchais Fest PS PCF Förra valet 102 platser 73 platser Platser vann 104 86 Byte av säte 2 13 Populär röst 6 451 151 (1:a omgången) 7 212 916 (2:a omgången) 5 870 402 (1:a omgången) 4 744 868 (2:a omgången) Procentsats 22,58% (1:a omgången) 28,31% (2:a omgången) 20,55% (1:a omgången) 18,62% (2:a omgången)
Premiärminister före valet Raymond Barre UDF Vald statsminister Raymond Barre UDF

De franska parlamentsvalen ägde rum den 12 och 19 mars 1978 för att välja den femte republikens sjätte nationalförsamling .

Den 2 april 1974 dog president Georges Pompidou . Den icke-gaullistiske center-högerledaren Valéry Giscard d'Estaing valdes att efterträda honom. Eftersom den gaullistiska UDR var det största partiet i den pro-Giscard-majoriteten i församlingen, valde Giscard Jacques Chirac att leda regeringen. Denna period var en av renovering för gaullismen.

Presidentens vilja att "regera mot mitten" och att främja ett "modernt liberalt samhälle" upprörde det gaullistiska partiet. Abortlagen och sänkningen av myndighetsåldern till 18 år oroade en del av de konservativa väljarna. Vidare stod en personlig konflikt emot de två cheferna för den verkställande makten. I augusti 1976 avgick Chirac eftersom han ansåg att han "inte hade möjlighet att fortsätta (sin) premiärministeruppdrag".

Tre månader senare ersattes UDR av Rallyt för Republiken ( Rassemblement pour la République eller RPR). Detta, Chiracs valmaskin, var officiellt medlem av presidentmajoriteten, men kritiserade ofta president Giscard d'Estaings och hans nye premiärminister Raymond Barres liberala och pro-europeiska politik . Den verkställande duon reagerade genom att federera den icke-gaullistiska mitten-högern i Unionen för fransk demokrati ( Union pour la démocratie française eller UDF).

Medan högermajoriteten var splittrad, och den ekonomiska situationen försämrades, vann "Vänsterförbundet" mellanårsvalet. Enligt mätningarna var det favorit att vinna parlamentsvalet. I sitt Verdun-sur-le-Doubs varnade president Giscard d'Estaing de franska väljarna för att han inte kunde förhindra upprätthållandet av vänsterns Common-program om "Vänsterns union" vann. Socialister och kommunister uppdaterade dock inte sitt gemensamma program på grund av ökande spänningar mellan de två partierna till följd av att PS vann valframgångar på PCF: s bekostnad.

I motsats till vad opinionsundersökningar visade, vann presidentmajoriteten men den fick bara 2 284 röster mer än "vänsterförbundet". För första gången sedan 1936 fick socialisterna fler röster än kommunisterna. Dessutom verkade de franska väljarna vara jämnt fördelade mellan fyra likvärdiga politiska partier (RPR, UDF, PS, PCF). Raymond Barre bekräftades som premiärminister. Fram till det franska parlamentsvalet 2007 var det sista gången som antingen högern eller vänstern hade vunnit riksdagsval.

Resultat

Partier och koalitioner			1:a omgången		2:a omgången		Totalt antal platser
			Röster	%	Röster	%
	Rally för republiken ( Rassemblement pour la République )	RPR	6,462,462	22,62	6,651,756	26.11	150
	Union for French Democracy ( Union pour la démocratie française )	UDF	6,128,849	21.45	5,907,603	23.18	121
	Presidentiell majoritet ( Majorité présidentielle )	MAJ	684,985	2,39	305,763	1.20	16
Total "Presidentiell majoritet" (höger)			13,276,296	46,46	12,865,122	50,49	287
	Socialist Party ( Parti socialiste )	PS	6,451,151	22.58	7,212,916	28.31	104
	Franska kommunistpartiet ( Parti communiste français )	PCF	5,870,402	20.55	4,744,868	18,62	86
	Vänsterradikals rörelse ( Mouvement des radicaux de gauche )	MRG	603,932	2.11	595,478	2,36	10
Totalt "vänsterförbundet"			12,925,485	45,24	12,553,262	49,24	200
	Diverse inklusive Unified Socialist Party ( Parti socialiste unifié )		793,274	2,77	57,418	0,22	1 PSU
	Ekologer	ECO	621 100	2.14	-	-	-
	Längst till vänster		953,088	3,33	-	-	-
	Total		28,560,243	100	25,475,802	100	488
Nedlagd röst: 17,22 % (första omgången); 15,34 % (andra omgången)

Populär röst (första omgången) RPR   22,62 % PS   22,58 % UDF   21,45 % PCF   20,55 % EXG   3,34 % MAJ   2,40 % ECO   2,17 % MRG   2,11 % Andra   2,78 %

Populär röst (andra omgången) PS   28,31 % RPR   26,11 % UDF   23,18 % PCF   18,62 % MRG   2,36 % MAJ   1,20 % PSU   0,22 %

Platser vann RPR   30,73 % UDF   24,80 % PS   21,31 % PCF   17,62 % MAJ   3,28 % MRG   2,05 % PSU   0,20 %

6:e nationalförsamlingen av den parlamentariska gruppen

Grupp		Medlemmar	Caucusing	Total
	RPR- gruppen	143	11	154
	UDF- gruppen	108	15	123
	socialistisk grupp	102	11	113
	Kommunistiska gruppen	86	0	86
	Icke-Inscrits	15	0	15
	Total:	454	37	491

externa länkar

• Karta över deputerade som valdes 1978 enligt deras grupp i huset, inklusive utomlands (på franska)