Fäder och söner (roman)

Fäder och söner
Fathers and Sons cover - retouched.jpg
Titelsidan för den andra upplagan (Leipzig, Tyskland, 1880)
Författare Ivan Turgenev
Originaltitel Отцы и дѣти (Otcy i deti)
Land Ryssland
Språk ryska
Genre Politisk, romantik , filosofisk
Utgivare Den ryska budbäraren
Publiceringsdatum
 februari 1862
Mediatyp Inbunden och pocket
Sidor 226 sidor (2001 Modern Library Paperback Edition)
Föregås av På aftonen 
Följd av Rök 

Fathers and Sons ( ryska : «Отцы и дети» ; Otcy i deti , IPA: [ɐˈtsɨ i ˈdʲetʲi] ; stavning Отцы и дѣти före 1918), också mer bokstavligt översatt som fäder och barn av 1 8, 2 och 18 . utgiven i Moskva av Grachev & Co. Det är en av de mest hyllade ryska romanerna på 1800-talet.

Komplott

Arkady Kirsanov har precis tagit examen från universitetet i Petersburg . Han återvänder med en vän, Bazarov, till sin fars blygsamma egendom i en avlägsen provins i Ryssland. Hans far, Nikolay, tar gärna emot de två unga männen på hans gods, som heter Marino, men Nikolays bror, Pavel, blir snart upprörd över den märkliga nya filosofi som kallas "nihilism" som de unga männen, särskilt Bazarov, förespråkar .

Nikolay, som till en början var glad över att få sin son att återvända hem, börjar sakta känna sig orolig. En viss tafatthet utvecklas i hans hänseende till sin son, eftersom Arkadys radikala åsikter, mycket influerade av Bazarov, får Nikolays egen tro att kännas daterad. Nikolay har alltid försökt hålla sig så aktuell som möjligt, genom att göra saker som att besöka sin son i skolan så att de två kan hålla sig så nära de kan, men detta har i Nikolays ögon misslyckats. För att komplicera detta har fadern tagit en tjänare, Fenechka, in i sitt hus för att bo hos honom och har redan fått en son med henne, som heter Mitya. Arkady är dock inte besvärad av förhållandet; tvärtom är han förtjust över att en yngre bror tillfogats.

De två unga männen stannar kvar på Marino i några veckor och bestämmer sig sedan för att besöka en släkting till Arkadys i en grannprovins. Där observerar de den lokala herren och träffar Madame Anna Sergevna Odintsova, en elegant kvinna med oberoende medel, som skär en förföriskt annorlunda figur från de pretentiösa och konventionella typerna av det lokala provinssamhället. Båda attraheras av henne, och hon, fascinerad av Bazarovs enastående sätt, inbjuder dem att tillbringa några dagar på hennes egendom, Nikolskoye. Medan Bazarov till en början inte känner något för Anna, blir Arkady pladask förälskad i henne.

På Nikolskoye träffar de också Katya, Anna Sergevnas syster. Även om de bara stannar en kort tid, börjar Arkady hitta sig själv och bli mer oberoende av Bazarovs inflytande. Bazarov, i synnerhet, tycker att förälskelsen är beklämmande eftersom det strider mot hans nihilistiska övertygelser. Så småningom, föranledd av Odintsovas egna försiktiga uttryck för attraktion till honom, meddelar han att han älskar henne. Hon svarar inte öppet på hans deklaration, även om hon dras till Bazarov; hon finner hans devalvering av känslor och av tillvarons estetiska sida oattraktiv. Anna kan inte öppna sig för honom eftersom hon inte ser möjligheten till en bra framtid med honom. Efter hans kärleksförklaring, och hennes misslyckande med att göra en liknande förklaring, fortsätter Bazarov till sina föräldrars hem, och Arkady bestämmer sig för att följa med honom.

Hemma hos Bazarov tas de emot entusiastiskt av hans föräldrar, och de traditionella sederna hos både far och mor, som hyllar sin son, skildras med en nostalgisk, idealistisk beskrivning av ödmjuka människor och deras snabbt försvinnande värld av enkla värderingar och dygder. Bazarovs sociala cynism, som alltid visas med utomstående, visas fortfarande när han sätter sig tillbaka i sin egen familjs atmosfär. Han avbryter sin far när den sistnämnde talar till Arkady, fortfarande hävdar han i centrum för uppmärksamheten. Arkady, som har förtjust Bazarovs far genom att försäkra honom att hans son har en lysande framtid i beredskap, tillrättavisar sin vän för hans bryskhet. Senare kommer Bazarov nästan på hugget med Arkady efter att den senare skämtar om att slåss om Bazarovs cynism . Arkady blir mer öppet skeptisk till Bazarovs ideal. Efter en kort vistelse, till föräldrarnas besvikelse, bestämmer de sig för att återvända till Marino och stannar på vägen för att träffa Madame Odintsova, som tar emot dem kyligt. De lämnar nästan omedelbart och återvänder till Arkadys hem.

Arkady stannar bara några dagar och gör en ursäkt för att lämna för att åka till Nikolskoye igen. Väl där inser han att han inte är kär i Odintsova, utan istället i hennes syster Katya. Bazarov stannar på Marino för att göra lite vetenskaplig forskning, och spänningen mellan honom och Pavel ökar. Bazarov tycker om att prata med Fenechka och leka med hennes barn, och en dag kysser han henne, mot hennes vilja. Pavel observerar denna kyss och, i hemlighet förälskad i Fenechka själv och för att skydda både Fenechka och Nikolays känslor för henne, utmanar Bazarov till en duell. Pavel är sårad i benet och Bazarov måste lämna Marino. Han stannar en timme eller så hos Madame Odintsova och fortsätter sedan till sina föräldrars hem. Under tiden har Arkady och Katya blivit förälskade och förlovat sig. Anna Sergevna Odinstova är tveksam till att acceptera Arkadys begäran att gifta sig med sin syster, men Bazarov övertygar henne att tillåta äktenskapet.

Medan han är hemma, slutar Bazarov att fortsätta sina experiment och vänder sig för att hjälpa sin fars arbete som lantläkare. Han kan dock inte hålla tanken på sitt arbete, och när han utför en obduktion misslyckas han med att vidta lämpliga försiktighetsåtgärder. Han skär sig och får blodförgiftning . På sin dödsbädd skickar han efter Madame Odintsova, som kommer precis i tid för att höra Bazarov berätta för henne hur vacker hon är. Hon kysser honom på pannan och går; Bazarov dör av sin sjukdom dagen efter.

Arkady gifter sig med Katya och tar över förvaltningen av sin fars egendom. Hans far gifter sig med Fenechka och är glad över att ha Arkady hemma med sig. Pavel lämnar landet och lever resten av sitt liv som "adelsman" i Dresden, Tyskland.

Stora karaktärer

I ordning efter utseende

Kapitel 1

Landet som de körde igenom var inte det minsta pittoreskt. ... Sakta sjönk Arkadys hjärta. ... bönderna som de mötte på vägen var alla klädda i lumpen och satte sig på de sorgligaste små tjatningar; pilar med brutna grenar och bark hängande i remsor stod som trasiga tiggare vid vägkanten; utmärglade och lurviga kor, magra av hunger, slet girigt upp gräset längs diken. ... "Nej", tänkte Arkady, "det finns inget välstånd här ... Det kan bara inte fortsätta så här: det här måste förvandlas..."

- Kapitel 3

  • Nikoláy Petróvich Kirsánov – En gentleman i hans tidiga fyrtioårsåldern, en änkling, "ganska grå nu, stoutish och lite böjd", en liberal demokrat, far till Arkády, bror till Pavel; skulle ha följt faderns karriär i armén men bröt benet samma dag som han fick uppdraget och fick gå i tjänsten; äger Maryino, "en aktningsvärd liten egendom hans bestående av ett par hundra livegna — eller fem tusen tunnland". Han är stolt över att ha sin son tillbaka från college.

kapitel 2

  • Arkády Nikoláyevich Kirsánov – Son till Nikoláy Petróvich; efter att ha tagit examen från St. Petersburgs universitet tar han med sig sin vän till Bazarov hem till Maryino. Han har blivit nihilist mer av Bazarovs inflytande än av övertygelse. Han blir förälskad i Anna Sergeyevna Odinisov, men kan inte konkurrera om hennes kärlek med sin fascinerande vän Bazarov. Senare blir han kär i Anna Sergeyevnas tysta, blygsamma unga syster Katya och gifter sig med henne.
  • Yevgény Vasílevich Bazárov – En medicinstudent och nihilist, i vilken roll han fungerar som mentor för Arkady och som en utmanare till Kirsanovs liberala idéer och de traditionella rysk-ortodoxa känslorna hos sina egna föräldrar. "Ett långt tunt ansikte med en bred panna...stora grönaktiga ögon och hängande, sandiga morrhår - det hela animeras av ett lugnt leende som vittnar om självsäkerhet och intelligens." Han dör så småningom av pyemi som vårdslöst drabbades av under en läkarundersökning och accepterade sitt öde med lugn resignation.

kapitel 4

"I mitt rum finns ett engelskt tvättställ, men dörren går inte att fästa. Hur som helst, det är något som bör uppmuntras - engelska tvättställ talar om framsteg!"

- Kapitel 4

  • Prokofyich – en tjänare till Kirsánovs; "En man på omkring sextio ... vithårig, mager och mörk i hy."
  • Pável Petróvich Kirsánov – Nikoláy Petróvichs bror; "...medellång ... såg ut ungefär fyrtiofem ... kortklippt grått hår ... hans ansikte färgen av gammalt elfenben men utan en rynka ... ovanligt regelbundna och renskurna drag ... parfymerade mustascher." En borgare med aristokratiska pretentioner ("en utsökt rosa hand med långa avsmalnande rosa naglar"), han är stolt över sin förfining men är liksom sin bror reformvänlig. Även om han känner igen Bazarov som son till en lokal läkare, avskyr han honom "med varje fiber av sitt väsen", och tycker att han är "en arrogant, fräck karl, en cyniker och en vulgär".

Ingenstans flyger tiden som den gör i Ryssland; i fängelse, säger de, flyger den ännu snabbare.

– Kapitel 7

  • "Fenéchka" (Feodósya Nikoláyevna) – "...en ung kvinna på ungefär tre och tjugo år med en mjuk vit hud, mörkt hår och ögon, röda barnsligt vätande läppar och små ömtåliga händer." Dotter till den bortgångne hushållerskan i Maryino som Nikoláy Petróvich har blivit kär i och fått en son som heter Mitya; Arkady välkomnar att ha en liten halvbror. De underförstådda hindren för äktenskap är skillnader i klass, och kanske Nikoláy Petróvichs tidigare äktenskap - bördan av "traditionalistiska" värderingar.






På nihilism: "Vi baserar vårt beteende på vad vi finner användbart", fortsatte Bazarov. "I dessa dagar är det mest användbara vi kan göra att förkasta - och så förkastar vi." "Allt?" "Allt." "Vad? Inte bara konst, poesi ... utan också ... jag är rädd för att säga det ..." " Allt", upprepade Bazarov med obeskrivligt lugn.

– Kapitel 10

Kapitel 12

  • Matvei Ilyich Kolyazin – En kusin till bröderna Kirsanov som fungerar som inspektör för provinsguvernören i en närliggande stad. Han är pompös och självviktig men "han blev alltid narr, och vilken måttligt erfaren tjänsteman som helst kunde vrida honom runt hans finger."
  • Víktor Sítnikov – En pompös och dumdristig vän till Bazarov som ansluter sig till populistiska ideal och grupper. Liksom Arkady är han starkt influerad av Bazarov i sina ideal. "Jag uppskattar livets bekvämligheter...men det hindrar mig inte från att vara liberal."

Kapitel 13

  • Avdótya (Yevdoksíya) Nikitíshna Kúkshina – En emanciperad kvinna som bor i staden där Matvei Ilyich är utstationerad. Kukshina är självständig men ganska excentrisk och oförmögen som protofeminist, trots sin potential.

Det är välkänt att vart femte år ser våra provinsstäder brännas ner till grunden.

– Kapitel 13

Kapitel 14

  • Ánna Sergéyevna Odíntsova – En förmögen änka, 29 år gammal, som underhåller nihilistvännerna på sin egendom; "...snarare en konstig person. Eftersom hon inte hade några fördomar av något slag, och inga starka övertygelser till och med, blev hon inte avskräckt av hinder och hon hade inget mål i livet... Arkady bestämde sig för att han aldrig hade träffat en så fascinerande kvinna ännu Ljudet av hennes röst förföljde hans öron... varje rörelse var fantastiskt flytande och naturlig." Men den unga Arkady fascinerar henne inte på det sätt som den världslige Bazarov gör. De upplever en spricka, men hon skyndar sig till hans säng när hon hör att han är döende.

Kapitel 16



"Vi vet mer eller mindre vad som orsakar fysiska åkommor, och moraliska sjukdomar orsakas av fel sorts utbildning ... av samhällets oordnade tillstånd. Reformera samhället och det kommer inte att finnas fler sjukdomar ... i ett korrekt organiserat samhälle spelar ingen roll om en man är dum eller smart, dålig eller bra." "Ja, jag förstår. De kommer alla att ha identiska mjältar." "Precis, fru."

– Kapitel 16

  • Yekaterína (Kátya) Sergéyevna Lókteva – Annas yngre syster: "...en flicka på arton år med svart hår, en olivfärgad hy, ett ganska runt men tilltalande ansikte och små mörka ögon." Hon bor bekvämt med sin syster men saknar självförtroende och har svårt att fly Anna Sergeevnas skugga. Denna blyghet gör att hennes och Arkadys kärlek långsamt förverkligas.
  • Prinsessan – Ánna Sergéyevnas faster, "...en liten skrumpen kvinna med en knuten ansiktsnäve och gnistrande illvilliga ögon under en grå peruk..." Oförskämd och överlägsen men i huvudsak ignorerad av hushållet.

Kapitel 20

  • Vasíly Ivánovich Bazarov – Bazarovs far. En pensionerad armékirurg och en liten lantgårdsinnehavare . Utbildad och upplyst känner han ändå, som många av karaktärerna, att landsbygdens isolering har lämnat honom ur kontakt med moderna idéer. Han behåller således lojalitet till traditionalistiska sätt, särskilt manifesterad i hängivenhet till Gud och till sin son Jevgenij. "'En komisk gammal kille med ett hjärta av guld'", med sonens ord.
  • Arína Vlásevna Bazárova – Bazarovs mamma. En mycket traditionell kvinna från aristokratin i 1400-talets moskovisk stil och en from anhängare av ortodox kristendom, vävd med folksagor och lögner. Hon älskar sin son djupt men är också livrädd för honom och hans förkastande av alla övertygelser.

Historiskt sammanhang och anteckningar






"Så ... ni var övertygade om allt detta och bestämde er för att inte göra något allvarligt själva." "Och bestämde sig för att inte göra något allvarligt," upprepade Bazarov bistert. ... "Men att begränsa er till övergrepp?" "Att begränsa oss till övergrepp." "Och det kallas nihilism?" "Och det kallas nihilism", upprepade Bazarov igen, denna gång med påtaglig fräckhet.

— Kapitel 10

Romanens fäder och barn hänvisar till den växande klyftan mellan de två generationerna ryssar och karaktären Jevgenij Bazarov, en nihilist som förkastar den gamla ordningen.

Turgenev skrev Fathers and Sons som ett svar på den växande kulturella schism som han såg mellan liberaler på 1830-/1840-talen och den växande nihiliströrelsen . Både nihilisterna ("sönerna") och 1830-talets liberaler ("fäderna") sökte västerländsk social förändring i Ryssland. Dessutom kontrasterades dessa två tankesätt med slavofilerna, som trodde att Rysslands väg låg i dess traditionella andlighet.

Turgenevs roman var ansvarig för att popularisera användningen av termen nihilism , som blev allmänt använd efter att romanen publicerats.

Fathers and Sons kan betraktas som den första helt moderna romanen i rysk litteratur ( Gogols döda själar , en annan huvudutmanare, hänvisades till av författaren som en dikt eller epos i prosa som i stil med Dantes gudomliga komedi , och blev i alla fall aldrig färdig). Romanen introducerar en studie med två karaktärer, vilket framgår av det gradvisa sammanbrottet av Bazarovs och Arkadys nihilistiska motstånd mot känslomässiga uppvisningar, särskilt i fallet med Bazarovs kärlek till Madame Odintsova.

Romanen är också det första ryska verket att få framträdande plats i västvärlden, och så småningom fick de väletablerade romanförfattarna Gustave Flaubert , Guy de Maupassant och Henry James godkännande .

Den bolsjevikiske revolutionären Vladimir Bazarov antog sin pseudonym från Jevgenij Bazarovs karaktär i denna roman.

Anpassningar

Den kanadensiske dramatikern George F. Walkers pjäs Nothing Sacred från 1988 är en scenanpassning av Fathers and Sons . Den irländska dramatikern Brian Friel har också bearbetat romanen under samma titel .

Engelska översättningar

  • Eugene Schuyler (1867)
  • Constance Garnett (1895, som fäder och barn )
    • Reviderad av Ralph E. Matlaw (1966, med titeln Fathers and Sons )
    • Reviderad av Elizabeth Cheresh Allen (1994, med titeln Fathers and Sons )
  • Isabel F. Hapgood (1903, som fäder och barn )
  • CJ Hogarth (1921)
  • Richard Hare (1947, som fäder och barn )
  • Harry Stevens (1950)
  • Bernard Guilbert Guerney (1961)
  • George Reavey (1961)
  • Bernard Isaacs (1962)
  • Avril Pyman (1962, som fäder och barn )
  • Rosemary Edmonds (1965)
  • Barbara Makanowitzky
  • Richard Freeborn (1991)
  • Michael R. Katz (1994, ursprungligen publicerad som Fathers and Sons ; omtiteld Fathers and Children 2008)
  • Peter Carson (2009)
  • Michael Pursglove (2010, som fäder och barn )
  • Nicolas Pasternak Slater och Maya Slater (2022, som fäder och barn )

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Fathers_and_Sons_(novel)&oldid=1139174872 "