Europarådets ministerkommitté

Europarådets ministerkommitté
Logo
Leadership
President	Þórdís Kolbrún R. Gylfadóttir
Mötesplats
Palace of Europe , Strasbourg , Frankrike
Webbplats
https://www.coe.int/en/web/cm

126:e sessionen i Europarådets ministerkommitté i Sofia , 2016

Europarådets ministerkommitté ( franska : Comité des ministres du Conseil de l'Europe ) eller ministerkommitté ( franska : Comité des ministres ) är Europarådets beslutande organ. Den består av alla medlemsländers utrikesministrar eller deras permanenta diplomatiska representanter i Strasbourg . Det är både ett statligt organ, där nationella förhållningssätt till problem som det europeiska samhället står inför kan diskuteras på lika villkor, såväl som ett kollektivt forum, där EU-omfattande svar på sådana utmaningar formuleras. I samarbete med den parlamentariska församlingen är den väktare av rådets grundläggande värderingar; den övervakar medlemsstaternas efterlevnad av sina åtaganden. Heliga havet, Japan, Mexiko och USA är observatörsstater i ministerkommittén.

Medlemmar av ministerkommittén

Utrikesministern i varje medlemsland i Europarådet sitter i ministerkommittén. I maj 1951 uppmanade ministerkommittén varje medlemsstat att utse en ständig representant som skulle stå i ständig kontakt med organisationen. Alla ständiga representanter är bosatta i Strasbourg . De är vanligtvis höga diplomater med ambassadörsgrad, ibland chargés d'affaires .

1952 beslutade ministerkommittén att varje minister kunde utse en suppleant. Ministrarnas suppleanter har samma beslutanderätt som ministrarna. En suppleant är vanligtvis också medlemsstatens ständiga representant .

Den andra i rangen i en delegation har vanligtvis titeln "ställföreträdande ständige representant", inte att förväxla med "ministrarnas ställföreträdare".

Nuvarande ordförande för kommittén framhävs, med positionen som för närvarande innehas av Þórdís Kolbrún R. Gylfadóttir från Island från november 2022 till maj 2022.

Den 25 februari, efter den ryska invasionen av Ukraina , upphävdes Rysslands representationsrätt, men landet förblev medlem i Europarådet och part i de relevanta Europarådets konventioner, inklusive den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Medlem	Minister	Medlem	Minister	Medlem	Minister
Republiken Albanien Shqipëria – Medlem sedan 13 juli 1995	Olta Xhaçka	Furstendömet Andorra Andorra – Medlem sedan 10 november 1994	Maria Ubach i Font	Republiken Armenien Հայաստան/Hayastan – Medlem sedan 25 januari 2001	Ararat Mirzoyan
Republiken Österrike Österreich – Medlem sedan 16 april 1956	Alexander Schallenberg	Republiken Azerbajdzjan Azərbaycan – Medlem sedan 25 januari 2001	Jeyhun Bayramov	Konungariket Belgien België/Belgien/Belgien – Medlem sedan 5 maj 1949	Hadja Lahbib
Bosnien och Hercegovina Bosna i Hercegovina / Боснa и Херцеговина – Medlem sedan 24 april 2002	Elmedin Konaković	Republiken Bulgarien България/Bǎlgariya – Medlem sedan 7 maj 1992	Teodora Genchovska	Republiken Kroatien Hrvatska – Medlem sedan 6 november 1996	Gordan Grlić-Radman
Republiken Cypern Κύπρος / Kýpros/Kıbrıs – Medlem sedan 24 maj 1961	Ioannis Kasoulides	Tjeckien Česko – Medlem sedan 30 juni 1993	Jan Lipavský	Konungariket Danmark Danmark – Medlem sedan 5 maj 1949	Lars Løkke Rasmussen
Republiken Estland Eesti – Medlem sedan 14 maj 1993	Urmas Reinsalu	Republiken Finland Suomi/Finland – Medlem sedan 13 februari 2021	Pekka Haavisto	Franska republiken Frankrike – Medlem sedan 5 maj 1949	Catherine Colonna
Georgia საქართველო/Sakartvelo – Medlem sedan 27 april 1999	Ilia Darchiashvili	Förbundsrepubliken Tyskland Deutschland – Medlem sedan 13 juli 1950	Annalena Baerbock	Grekland Ελλάδα/Elláda – Medlem sedan 9 augusti 1949	Nikos Dendias
Ungern Magyarország – Medlem sedan 6 november 1990	Péter Szijjártó	Island Ísland – Medlem sedan 7 mars 1950	Þórdís Kolbrún Reykfjörð Gylfadóttir	Irland Éire/Ireland – Medlem sedan 5 maj 1949	Michael Martin
Italienska republiken Italia – Medlem sedan 5 maj 1949	Antonio Tajani	Republiken Lettland Latvija – Medlem sedan 10 februari 1995	Edgars Rinkēvičs	Furstendömet Liechtenstein Liechtenstein – Medlem sedan 23 november 1978	Dominique Hasler
Republiken Litauen Lietuva – Medlem sedan 14 maj 1993	Gabrielius Landsbergis	Storhertigdömet Luxemburg Lëtzebuerg/Luxembourg/Luxemburg – Medlem sedan 5 maj 1949	Jean Asselborn	Republiken Malta Malta – Medlem sedan 29 april 1965	Ian Borg
Republiken Moldavien Moldavien – Medlem sedan 13 juli 1995	Nicu Popescu	Furstendömet Monaco Monaco – Medlem sedan 5 oktober 2004	Isabelle Berro-Lefèvre	Montenegro Црна Гора/Crna Gora – Medlem sedan 11 maj 2007	Ranko Krivokapić
Konungariket Nederländerna Nederländerna – Ledamot sedan 5 maj 1949	Wopke Hoekstra	Republiken Nordmakedonien Северна Македонија/Severna Makedonija – Medlem sedan 9 november 1995	Bujar Osmani	Konungariket Norge Norge/Noreg/Norga – Ledamot sedan 5 maj 1949	Anniken Huitfeldt
Republiken Polen Polska – Medlem sedan 26 november 1991	Zbigniew Rau	Portugisiska republiken Portugal – Medlem sedan 22 september 1976	João Gomes Cravinho	Rumänien România – Medlem sedan 7 oktober 1993	Bogdan Aurescu
Republiken San Marino San Marino – Medlem sedan 16 november 1988	Luca Beccari	Republiken Serbien Србија/Srbija – Medlem sedan 14 juni 2006	Ivica Dačić	Slovakien Slovensko – Medlem sedan 30 juni 1993	Ivan Korčok
Republiken Slovenien Slovenija – Medlem sedan 14 maj 1993	Tanja Fajon	Konungariket Spanien España – Medlem sedan 24 november 1977	José Manuel Albares	Konungariket Sverige Sverige – Medlem sedan 5 maj 1949	Tobias Billström
Schweiziska edsförbundet Schweiz/Suisse/Svizzera/Svizra – Medlem sedan 6 maj 1963	Ignazio Cassis	Republiken Turkiet Türkiye – Medlem sedan 13 april 1950	Mevlüt Çavuşoğlu	Ukraina Україна/Ukrayina – Medlem sedan 9 november 1995	Dmytro Kuleba
Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland Storbritannien – Medlem sedan 5 maj 1949	James Cleverly

Möten i ministerkommittén

Kommittén sammanträder på ministernivå en gång om året, i maj eller i november. Mötena, så kallade "sessioner", hålls normalt i Strasbourg och pågår vanligtvis en hel dag eller två halvdagar. Medan större delen av varje session vanligtvis ägnas åt politisk dialog, kan ministrarna diskutera alla frågor av gemensamt intresse med undantag för det nationella försvaret. Även om protokollen från sessionerna är konfidentiella, utfärdas en slutlig kommuniké i slutet av varje möte. Ministrarna får också utfärda en eller flera förklaringar.

"Möten med ministerdeputerade" hålls vanligtvis i ministerkommitténs mötesrum en gång i veckan. Deputerade träffas också flera gånger i veckan i undergrupper.

Ministerkommitténs roll

Ministerkommittén har en trippelroll; som emanationen från regeringarna som gör det möjligt för dem att på lika villkor uttrycka sina nationella förhållningssätt till de problem som Europas samhällen står inför; som det kollektiva forumet där europeiska svar på dessa utmaningar utarbetas, vid sidan av Europarådets parlamentariska församling och som väktare av de värderingar som Europarådet finns för.

Ministerkommitténs arbete och aktiviteter inkluderar politisk dialog, utveckling av folkrätten genom Europarådets konventioner, samverkan med Europarådets parlamentariska församling, samverkan med Europarådets lokala och regionala myndigheters kongress.

Antagande av nya medlemsländer

Ministerkommittén har befogenhet att inbjuda europeiska stater att bli medlemmar i Europarådet ( artiklarna 4, 5 och 6 i stadgan). Det kan också avbryta eller avsluta medlemskapet.

Antagningsprocessen börjar när ministerkommittén, efter att ha mottagit en officiell ansökan om medlemskap, samråder med Europarådets parlamentariska församling ( enligt lagstadgad resolution (51) 30). Församlingen antar ett yttrande som publiceras i församlingens antagna texter.

Om kommittén beslutar att en stat kan antas, antar den en resolution som uppmanar den staten att bli medlem. I inbjudan anges det antal platser som staten kommer att ha i församlingen samt dess bidrag till budgeten. På senare tid har inbjudningarna inkluderat ett antal villkor rörande genomförandet av demokratiska reformer i kandidatlandet.

Efter inbjudan blir en stat medlem genom att deponera, normalt av utrikesministern, ett anslutningsinstrument hos Europarådets generalsekreterare .

De enda europeiska stater som inte är medlemmar i Europarådet och därmed i princip skulle kunna antas är Vitryssland , Kazakstan och Vatikanen samt Kosovo i avvaktan på klargörande av dess internationella rättsliga status. När Europeiska unionen har uppnått full juridisk person kan den också ansluta sig till Europarådet. Hittills Europeiska gemenskapen bara undertecknat Europarådets fördrag.

Ingående konventioner och avtal

I artikel 15.a i stadgan anges att Europarådets ministerkommitté "ska överväga de åtgärder som krävs för att främja Europarådets mål, inklusive ingående av konventioner och överenskommelser".

Över 190 fördrag har nu öppnats för undertecknande. Den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna från 1950 är en av Europarådets mest kända fördrag och den med den starkaste övervakningsmekanismen av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg och ministerkommittén.

Texten till ett fördrag är slutgiltigt när det antas av kommittén. Enligt artikel 20 i stadgan kräver antagandet av ett fördrag:

• en två tredjedels majoritet av de representanter som avger röst;
• en majoritet av de röstberättigade.

Samma majoritet krävs för att godkänna offentliggörandet av varje förklarande rapport. Kommittén fastställer också datumet då fördraget ska öppnas för undertecknande. Konventioner är rättsligt bindande för de stater som ratificerar dem.

Anta rekommendationer till medlemsländerna

I artikel 15.b i stadgan föreskrivs att ministerkommittén ska ge rekommendationer till medlemsländerna i frågor för vilka kommittén har enats om "en gemensam politik".

Enligt artikel 20 i stadgan kräver antagandet av en rekommendation en enhällig röst av alla närvarande företrädare och en majoritet av de röstberättigade.

Men vid sitt möte 519 bis (november 1994) beslutade ministrarnas deputerade att göra sitt omröstningsförfarande mer flexibelt och gjorde ett "Gentleman's Agreement" om att inte tillämpa enhällighetsregeln på rekommendationer. Rekommendationer är inte bindande för medlemsstaterna.

Sedan 1993 har kommittén också antagit rekommendationer i enlighet med sin roll i genomförandet av den europeiska sociala stadgan (artikel 29 i den sociala stadgan). Rekommendationer antagna före 1979 utfärdades i serien "Resolutioner" av antagna texter.

Stadgan tillåter ministerkommittén att be medlemsregeringarna "att informera den om de åtgärder som vidtagits av dem" med avseende på rekommendationer (artikel 15.b). 1987, vid sitt 405:e möte, antog ministrarnas deputerade ett meddelande till de mellanstatliga kommittéerna (styrkommittéer och expertkommittéer), där de uppmanade dem att förbättra sin övervakning av genomförandet av rekommendationer och resolutioner.

Antagande av budgeten

Enligt artikel 38.c i stadgan är generalsekreteraren skyldig att varje år utarbeta ett budgetförslag och överlämna det till ministerkommittén för antagande. Budgetförslaget presenteras för suppleanterna i november varje år. Det antas, tillsammans med verksamhetsprogrammet, i form av resolutioner. Enligt artikel 29 i budgetförordningen (reviderad i maj 1997) biträds deputerade av en budgetkommitté som består av elva oberoende experter, som utses av ministerkommittén efter förslag från medlemsregeringarna. En förkortad version av den antagna budgeten finns tillgänglig i elektronisk form.

Kommunikation

2006 lanserade ministerkommittén "Europarådets kommunikationsstrategi", första gången som Europarådet hade en ordentlig kommunikationspolitik.

Antagande och övervakning av verksamhetsprogrammet

Sedan 1966 har Europarådet organiserat, planerat och budgeterat sin verksamhet enligt ett årligt arbetsprogram, publicerat som "Intergovernmental Activity Program of Activity". Deputeradena antar programmet mot slutet av varje år och har förtroendet att övervaka dess genomförande. Artikel 17 i stadgan bemyndigar ministerkommittén att inrätta "rådgivande eller tekniska kommittéer". Detta har lett till inrättandet av ett 30-tal styrkommittéer och ett stort antal ad hoc-expertkommittéer, som bistår ministerkommittén i genomförandet av verksamhetsprogrammet.

Övervaka verkställigheten av domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna

I enlighet med artikel 46 i konventionen, ändrad genom protokoll nr 11, övervakar ministerkommittén verkställigheten av domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna . Detta arbete utförs huvudsakligen vid fyra ordinarie möten (DH/HR-möten) varje år. Dokumentationen för dessa möten har formen av den kommenterade agendan och arbetsordningen. Dessa handlingar offentliggörs, liksom i allmänhet de beslut som fattas i varje ärende. Ministerkommitténs väsentliga uppgift är att se till att medlemsländerna följer Europadomstolens domar. Kommittén kompletterar varje ärende genom att anta en slutlig resolution. I vissa fall kan interimistiska beslut visa sig lämpliga. Båda typerna av resolutioner är offentliga.

Ordförandeskap

Sittande ansvarig listad i fetstil.

Luxemburg : maj – november 2002 Malta : november 2002 – maj 2003 Moldavien : maj – november 2003 Nederländerna : november 2003 – maj 2004 Norge : maj – november 2004 Polen : november 2004 – maj 2005 Portugal : maj – november 2005 Rumänien : november 2005 – maj 2006 Ryssland : maj – november 2006 ( Sergey Lavrov ) San Marino : november 2006 – maj 2007 Serbien : maj – november 2007 ( Vuk Jeremić ) Slovakien : november 2007 – maj 2008 ( Ján Kubiš ) Sverige : maj – november 2008 ( Carl Bildt ) Spanien : november 2008 – maj 2009 ( Miguel Ángel Moratinos ) Slovenien : maj – november 2009 ( Samuel Žbogar ) Schweiz : november 2009 – maj 2010 ( Micheline Calmy-Rey ) Makedonien : maj – november 2010 ( Antonio Milošoski ) Turkiet : november 2010 – maj 2011 ( Ahmet Davutoğlu ) Ukraina : maj – november 2011 ( Kostyantyn Gryshchenko ) Storbritannien : november 2011 – maj 2012 ( William Hague ) Albanien : maj – november 2012 ( Edmond Panariti ) Andorra : november 2012 – maj 2013 ( Gilbert Saboya Sunyé ) Armenien : maj – november 2013 ( Eduard Nalbandyan ) Österrike : november 2013 – maj 2014 ( Michael Spindelegger ) Azerbajdzjan : maj – november 2014 ( Elmar Mammadyarov ) Belgien : november 2014 – maj 2015 ( Didier Reynders ) Bosnien och Hercegovina : maj – november 2015 ( Igor Crnadak ) Bulgarien : november 2015 – maj 2016 ( Daniel Mitov ) Estland : maj – november 2016 ( Marina Kaljurand , Jürgen Ligi ) Cypern : november 2016 – maj 2017 ( Ioannis Kasoulidis ) Tjeckien : maj – november 2017 ( Lubomír Zaorálek ) Danmark : november 2017 – maj 2018 ( Anders Samuelsen ) Kroatien : maj – november 2018 ( Marija Pejčinović Burić ) Finland : november 2018 – maj 2019 ( Timo Soini ) Frankrike : maj – november 2019 ( Jean-Yves Le Drian ) Georgien : november 2019 – maj 2020 ( David Zalkaliani ) Grekland : maj – november 2020 ( Nikos Dendias ) Tyskland : november 2020 – maj 2021 ( Heiko Maas ) Ungern : maj – november 2021 ( Péter Szijjártó ) Italien : november 2021 – maj 2022 ( Luigi Di Maio ) Irland : maj – november 2022 ( Simon Coveney ) Island : november 2022 – maj 2023 ( Þórdís Kolbrún R. Gylfadóttir ) Lettland : maj – november 2023 Liechtenstein : november 2023 – maj 2024 Litauen : maj – november 2024 Luxemburg : november 2024 – maj 2025 Malta : maj – november 2025 Moldavien : november 2025 – maj 2026

externa länkar

• Hemsida Ministerkommittén