Engelsk utbildning i Kina

Tyngdpunkten på engelsk utbildning i Kina uppstod först efter 1979 när kulturrevolutionen tog slut, Kina antog Open Door Policy och USA och Kina etablerade starka diplomatiska band. En uppskattning (2007) av antalet engelsktalande i Kina är över 200 miljoner och ökar, med 50 miljoner gymnasiebarn som nu studerar språket.

Däremot, onlinetestresultat från 2018 års EF English Proficiency Index rankar nationen på 47:e plats av de 88 uppmätta länderna, med ett totalpoäng på "Low proficiency". Det antydde att internetanvändare i städer och provinser som Shanghai, Peking, Tianjin och Jiangsu hade ett allmänt anständigt behärskning av språket medan de i andra städer var begränsade till grundläggande ordförråd. En artikel från 2017 från The Telegraph tyder också på att mindre än 1 procent av människorna i Kina (cirka 10 miljoner) talar engelska i konversation.

Enligt en rapport på China Daily börjar många elever lära sig engelska på dagis innan de börjar skolan. De flesta skolbarn får sin första engelska lektion i tredje klass i grundskolan. Trots att det är vanligt att lära sig engelska i tidig ålder har en del kritiserat pedagogiken för att den bara är inriktad på de färdigheter som prövas. Därför blir färdigheter som att lära sig grammatikregler mer fokuserade på memorering. Men kreativa färdigheter som att skriva är fortfarande en viktig del av engelskundervisningen i Kina. Metoderna, som fokuserar på att testa elevers memorering av grammatikregler och vokabulär, har kritiserats av västerländska pedagoger och lingvister som fundamentalt felaktiga. Vidare kan eleverna sällan använda nyinlärda engelska ord. Detta problem uppstår eftersom mandarin är det officiella och dominerande språket i Kina, medan engelska ofta har liten användning i landet. Detta problem förstärks ytterligare genom det nationella band 4-provet, där 80 % av provet är skrivkomponenten och 20 % av provet är lyssnande, medan ytterligare en talkomponent endast krävs för engelska huvudstudenter. Guangdong-provinsen har dock börjat kräva att alla studenter ska ta det engelsktalande provet för National College Entrance Examination från och med 2010.

Historia

Kinas första kontakt med det engelska språket skedde mellan kinesiska och engelska handlare, och de första missionsskolorna som undervisade i engelska etablerades i Macau på 1630-talet. Mellan 1911 och 1949 var engelska populärt, det undervisades i missionsskolor och tretton kristna högskolor. Efter grundandet av Folkrepubliken Kina 1949 var ryska ursprungligen det primära främmande språket. Engelska började övergå till utbildningssystemet under 1960-talet som ett resultat av den kinesisk-sovjetiska splittringen . På grund av fördömandet av det engelska språket under kulturrevolutionen återvände inte engelsk utbildning förrän Richard Nixon besökte Kina 1972. De enda läroböckerna för engelska instruktioner var översättningar av Mao Zedongs verk tills kulturrevolutionen avslutades 1976, och Gaokao restaurerades 1978.

1978 prenumererade omkring 500 000 människor i Kina på tidningen Learning English , och 1982 hade BBC -programmet Follow Me omkring 10 miljoner hushåll i Kina som tittare.

När Kina väl etablerade en öppen dörr-policy under Deng Xiaoping började populariteten för engelska och andra språk att frodas. Engelska blev mycket populär mellan slutet av 1970-talet och 1990-talet i områden som handlade om handel och turism

År 2021 skrev Li Yuan ( kinesiska : 袁莉 ; pinyin : Yuán Lì ) i The New York Times att det fanns en trend mot engelskspråkig utbildning i Kina.

Testning

College English Test (CET) är det primära engelska språktestet i Kina. Från och med 2011 har arbetsgivare gjort poäng i CET 4- och CET 6-kraven för anställning, och The Lowdown on China's Higher Education uttalade att i Kina "CET 4 och CET 6 har nationella engelska prov blivit symbolen för engelska kunskaper i läsning och skrivning ."

Det finns också Public English Test System (PETS).

Besöksnäringen

Grand Canal turnébåt, Suzhou

Turismen i Kina är en stor industri, som producerar 11,04 % av BNP och bidrar med direkt och indirekt sysselsättning för upp till 28,25 miljoner människor. Ändå är det inte många anställda inom besökssektorn som talar engelska. En källa indikerar att det är vanligare på förstklassiga hotell "medan billigare hotell kan ha få eller inga anställda som talar engelska". Tvåspråkiga guidetjänster är dock lätt tillgängliga.

Online engelsk utbildning

På senare tid har onlineutbildning tagit fart i Kina , inklusive online en till en engelsk utbildning. Många kinesiska företag, som Magic Ears, rekryterar lärare från USA och andra engelsktalande länder. Ledande aktörer som New Oriental Education & Technology Group och TAL Education Group har gått till börs i USA och sett sina aktier skjuta i höjden. Nu vinner online start-ups mark med föräldrar som växte upp i internettiden och ser fördelar med digitalt lärande. Peking-baserade VIPKid har expanderat till 200 000 studenter och precis [ när? ] samlade in riskpengar till en värdering av mer än 1,5 miljarder USD . Den virtuella undervisningsverksamheten blomstrar. Både VIPKid och DaDa grundades 2013 och har fortsatt att växa sedan dess. VIPKid hade mer än 500 000 elever i Kina och 63 andra länder och 60 000 nordamerikanska lärare, medan Dada hade mer än 100 000 elever och 10 000 lärare. Deras konkurrenter har också vuxit: företag som Magic Ears och QKids kopplar också ihop lärare med kinesiska barn som arbetar med att lära sig engelska.

2021 förbjöd de kinesiska myndigheterna användningen av utlandsbaserade lärare för onlinehandledning, vilket tvingade VIPkid att avsluta sin utlandsbaserade handledningstjänst för kinesiska studenter.

Se även

  • Fu, Shiyi ( kinesiska : 傅似逸 ; Xiamen University College of Foreign Languages). " Undervisning i skrivande till engelska majors på tertiärnivå i Kina─Reflektioner om materialutveckling och undervisningsmetodik. " ( Arkiv ). English Discourse and Intercultural Communication , Volym 1 (2007) (第一屆英語教學、話語及跨文化交流國際研討會 Arkive ). Macao och Ürümqi, 8–14 juli 2007 中國澳門及烏魯木齊 2007 年7 月8 日至14 日.
  •   "Redaktionell anteckning" (PDF sida 9/30): Qiang, Niu och Martin Wolff (redaktörer). Nedgången på Kinas högre utbildning . Cambridge Scholars Publishing , 2011. ISBN 978-1-4438-3199-4 . sid. i-18 ( Arkiv ) (inklusive kapitel ett och två).

Anteckningar

Vidare läsning

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=English_education_in_China&oldid=1133575757 "