Dracophyllum longifolium
|
|
| Dracophyllum longifolium | |
|---|---|
| klassificering | |
| Rike: | Plantae |
| Clade : | Trakeofyter |
| Clade : | Angiospermer |
| Clade : | Eudikoter |
| Clade : | Asterider |
| Beställa: | Ericales |
| Familj: | Ericaceae |
| Släkte: | Dracophyllum |
| Arter: |
D. longifolium
|
| Binomialt namn | |
|
Dracophyllum longifolium |
|
| Synonymer | |
|
|
|
Dracophyllum longifolium , allmänt kallad inaka (från Māori ), är en upprätt buske eller ett litet träd i familjen Ericaceae som är endemisk till Nya Zeeland .
Dracophyllum longifolium växer mestadels på Sydön men finns i hela Nya Zeeland från havsnivån upp till 1 200 meter (3 900 fot). Inaka förekommer i öppna skogar där den kan växa så högt som 12 meter och i subalpina områden når den i allmänhet 1–1,5 meter (3 ft 3 in – 4 ft 11 in).
Beskrivning
Dracophyllum longifolium har tunna grenar som blir markerade med ringar när gamla löv dör. De nålliknande långa bladen är 3–5 millimeter (0,12–0,20 tum) breda och upp till 25 centimeter (9,8 tum) långa med en spetsig spets och är ofta mjukt färgade från grönt till orange och brunt.
Inaka är en långlivad växt och kan överleva i upp till 220 år.
Vuxna löv
Taxonomi
Olika sorter
Denna art har följande sorter:
- Dracophyllum longifolium var. longifolium
- Dracophyllum longifolium var. septentrionale
Fylogeni
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Kladogram som visar fylogenin hos utvalda arter inom släktet Dracophyllum , från forskning publicerad 2010.
Undersläkte Oreothamnus
Subgenus Dracophyllum
|
I ett 1952 års tillägg till Trans. Proc. R. Soc. NZ , WRB Oliver publicerade ett reviderat taxonomiskt arrangemang av släktet Dracophyllum som han först försökte 1928. I detta tillägg placerade han D. longifolium i en grupp med D. oliveri inom undersläktet Oreothemanus . Oliver utförde sin forskning enbart baserat på morfologiska egenskaper som växtsätt, löv och blommor. År 2010 publicerade ett team av flera botaniker, inklusive Stephanus Venter, en artikel om släktet Dracophyllum i Annals of the Missouri Botanical Garden . I den utförde de en kladistisk analys och producerade ett fylogenetiskt träd av stammen Richeeae och andra arter med hjälp av genetisk sekvensering. De fann att endast undersläktet Oreothamnus såväl som stammen Richeeae var monofyletiska . Paraphylyen av släktet Dracophyllum , såväl som polyphylyen av det närbesläktade släktet Richea , menade de , antydde att en större taxonomisk revidering krävdes. Stephanus Venter reviderade släktet 2021 och slog samman släktet Richea till två undersläkten, som heter D. subg. Cystanthe och D. subg. Dracophylloides , av Dracophyllum. Även om han noterade att eftersom 2010 års studie baserades på plastidsekvensdata och inte uppnådde vissa arter med tillräckligt starkt bevis, baseras undersläktena istället på morfologiska egenskaper . D. longifoliums placering kan sammanfattas i kladogrammet till höger.
Bevarandestatus
Både 2009 och 2012 har D. longifolium var. longifolium ansågs vara "Inte hotad" under New Zealands hotklassificeringssystem , och denna klassificering från Nya Zeeland bekräftades på nytt 2018. D. longifolium var. septentrionale klassificerades som "At Risk - Naturally Uncommon" 2012 och 2018.
 Arter av släktet Dracophyllum
| |
|---|---|
| subg. Dracophyllum |
|
| subg. Oreothamnus |
|
| subg. Cystanthe |
|
| subg. Richea |
|