Den tyska ortografireformen 1996

Den tyska ortografireformen 1996 ( Reform der deutschen Rechtschreibung von 1996 ) var en förändring av tysk stavning och interpunktion som syftade till att förenkla tysk ortografi och därmed göra det lättare att lära sig, utan att väsentligt ändra reglerna som är bekanta för språkanvändarna.

Reformen baserades på ett internationellt avtal som undertecknades i Wien i juli 1996 av regeringarna i de tysktalande länderna – Tyskland , Österrike , Liechtenstein och Schweiz . Luxemburg deltog inte trots att tyska var ett av sina tre officiella språk: det betraktar sig "som ett icke-tysktalande land som inte är en bidragande avgörande faktor för det tyska stavningssystemet", även om det så småningom antog reformen.

Den reformerade ortografin blev obligatorisk i skolor och i offentlig förvaltning. Det pågick dock en kampanj mot reformen, och i den offentliga debatten som följde uppmanades Tysklands federala författningsdomstol att avgränsa reformens omfattning. 1998 konstaterade domstolen att eftersom det inte fanns någon lag som reglerade ortografi, kunde folk utanför skolorna stava som de ville, inklusive användningen av traditionell stavning. I mars 2006 rådet för tysk ortografi enhälligt om att ta bort de mest kontroversiella ändringarna från reformen; detta accepterades till stor del, men inte helt, av medieorganisationer som Frankfurter Allgemeine Zeitung som tidigare motsatt sig reformen.

Reglerna för den nya stavningen gäller följande områden: överensstämmelse mellan ljud och skrivna bokstäver (detta inkluderar regler för stavning av lånord ), versaler, sammanfogade och separata ord, avstavningsstavningar, skiljetecken och avstavning i slutet av en rad. Ortnamn och släktnamn uteslöts från reformen.

Nya regler

Ljud och bokstäver

Denna gatuskylt i Aachen visar ett mycket sällsynt exempel på ett namnbyte efter ortografireformen 1996. Stavningar i namn ändrades i nästan alla fall inte. Notera den gamla versionen på väggen.
Ordet stavas nu Flussschifffahrt typsats i Fraktur (som alltså innehåller det långa s ) som skrevs före reformen, enligt de typsättningsregler som publicerades kort efter reformen, och enligt de för närvarande (2011) rekommenderade sättsättningsreglerna.

Reformen syftade till att systematisera överensstämmelsen mellan ljud ( fonem ) och bokstäver ( grafem ), och att stärka principen att härledda former ska följa grundformens stavning.

ß och ss: I reformerad ortografi anses grafem ß (en moderniserad typografisk återgivning av hur sz förekom i traditionell gotisk skrift ; den används sällan i Schweiz) som en separat bokstav som ska förekomma först efter långa vokaler och diftonger . I allmänhet på tyska följs långa betonade vokaler av enkla konsonanter och korta betonade vokaler av dubbla konsonanter. I den traditionella ortografin skrevs ß istället för ss om s -fonem tillhörde endast en stavelse , alltså i terminalläge och före konsonanter skrevs ss alltid som ß , utan hänsyn till längden på föregående vokal. I den reformerade ortografin följs aldrig en kort betonad vokal av ß . Detta bringar den i linje med tvåbokstavsstavningen av andra slutliga konsonanter ( -ch, -ck, -dt, -ff, -ll, -mm, -nn, -rr, -tt, -tz ) . Således Fass [fas] – Fässer [ˈfɛsɐ] , i analogi med Ball [bal] – Bälle [ˈbɛlə] ; jämför den gamla stavningen: Faß – Fässer , i motsats till Maß [maːs] – Maße [ˈmaːsə] som Tal [taːl] – Täler [ˈtɛːlɐ] .

Ändå är den nya tyska stavningen inte helt fonemisk , och det är fortfarande nödvändigt att känna till pluralen av ett substantiv för att stava dess singular korrekt: Los [loːs] – Lose [ˈloːzə] , Floß [floːs] – Flöße [ˈfløːsə] (observera att det dock är fonemiskt ; [ citat behövs ] [ förtydligande behövs ] jfr användningen av tonande kontra röstlösa plosiver vid ordslutet). [ citat behövs ]

Undantagna från förändring är vissa mycket vanliga kortvokaliska ord som slutar på ett enda 's' (som das, es ), som ekar andra odubblade slutkonsonanter på tyska (t.ex. ab, im, an, hat, -ig ) . Så det ofta förekommande misstaget att blanda ihop konjunktionen dass (tidigare daß ) och det relativa pronomenet das har förblivit en fälla: Ich hofe, dass sie kommt. (Jag hoppas att hon kommer.) Das Haus, das dort steht. (Huset som står där.) Båda uttalas [das] .

Den så kallade s- regeln utgör över 90 % av de ord som ändrats av reformen. Eftersom ett efterföljande -ss inte förekommer i den traditionella ortografin (som använder -ß istället), är -ss i slutet av reformerade ord som dass och muss (tidigare muß ) nu det enda snabba och säkra tecknet som indikerar att det reformerade stavning har använts, även om bara delvis, i texter (förutom de av schweiziskt ursprung). Alla andra ändringar påträffas mer sällan och inte i varje text.

Trippelkonsonanter som föregår en vokal reduceras inte längre (men avstavning används ofta i dessa fall ändå):

  • Schiffahrt blev Schifffahrt från Schiff (fartyg) + Fahrt (resa)

Särskilt trippel "s" förekommer nu oftare än alla andra trippelkonsonanter tillsammans, medan de i den traditionella ortografin aldrig förekommer.

  • Flußschiffahrt → Flussschifffahrt
  • Missstand → Missstand

Dubblade konsonanter visas efter korta vokaler i slutet av vissa ord, för att överensstämma med härledda former:

  • As → Ass på grund av plural Asse (ess, ess)
  • Stopp → Stopp på grund av verbet stoppa

Vokaländringar , särskilt ä för e , görs för att överensstämma med härledda former eller besläktade ord.

  • Stengel → Stängel (stjälk) på grund av Stange (stång)

Ytterligare mindre ändringar syftar till att ta bort ett antal specialfall eller att tillåta alternativa stavningar

  • rauh → rau (grov) för överensstämmelse med blau , grau , genau

Flera låneord tillåter nu stavningar som ligger närmare den "tyska normen". I synnerhet kan affixen -phon , phot- och -graph stavas med f eller ph .

Kapitalisering

Versaler efter ett kolon är nu obligatoriskt endast om en hel mening eller direkt tal följer; annars måste en liten bokstav gå efter ett kolon.

Den artiga versaler av de formella andrapersonspronomenen ( Sie , Ihnen och Ihr ) behölls. Den ursprungliga reformen från 1996 föreskrev också att de välbekanta andrapersonspronomenen ( du , dich , dir , dein , ihr , euch och euer ) inte skulle skrivas med versaler, inte ens med bokstäver, men detta ändrades i 2006 års översyn för att tillåta deras valfria versaler med bokstäver.

Reformen syftade till att göra substantivens versaler enhetlig och förtydliga kriterierna för detta. I den ursprungliga reformen från 1996 inkluderade detta versaler av vissa substantiv i sammansatta verb där substantiven till stor del hade förlorat sin versaler när de blev en del av det sammansatta verbet, till exempel ändrade eislaufen till Eis laufen (att åka skridskor ) och kopfstehen till Kopf stehen (”huvudstående” = stå upp och ner). Detta ändrades dock i 2006 års revision, och återställde verb som eislaufen och kopfstehen .

Sammansatta ord

Liksom tidigare är sammansatta substantiv i allmänhet sammanfogade till ett ord, men flera andra sammansättningar är nu åtskilda.

Substantiv och verb är vanligtvis åtskilda (men se ovan):

  • radfahren → Rad fahren (att cykla )

Flera infinitivverb som används med finita verb separeras:

  • kennenlernen → kennen lernen (att lära känna)
  • spazierengehen → spazieren gehen (att gå på promenad)

Andra konstruktioner tillåter nu alternativa former:

  • en Stelle von eller anstelle von (istället för)

Det finns några subtila förändringar i innebörden när de nya formerna kolliderar med några redan existerande former:

  • vielversprechend → viel versprechend (bokstavligen "mycket lovande", men innebörden av det långa sammansatta adjektivet är "lovande" i betydelsen "up-and-coming", "lyckobringande"; medan den andra frasen med två ord betyder "lova många" saker")

Undantag

  • Släktnamn är helt uteslutna från reglerna och berörs inte av reformen; detta gäller även förnamn.
  • Ortnamn omfattas inte strikt av reglerna. Tyska Ständiger Ausschuss für geographische Namen (permanenta kommittén för geografiska namn) rekommenderar starkt att reglerna för nya namn tillämpas, men betonar att detta endast gäller när nya namn tilldelas eller de behöriga myndigheterna beslutar att ändra befintliga namn.

Historia

Debatt om behovet av reformer

Stavningsreformen hade diskuterats länge och var fortfarande kontroversiell i slutet av 1960-talet.

Institutionaliserade reformsamtal sedan 1980

1980 bildades Internationaler Arbeitskreis für Orthographie (International Working Group for Orthography), med lingvister från Östtyskland , Västtyskland , Österrike och Schweiz som deltog.

De första förslagen från denna arbetsgrupp diskuterades ytterligare vid två konferenser i Wien, Österrike , 1986 och 1990, till vilka den österrikiska regeringen hade bjudit in representanter från alla regioner där tyska talas. I de avslutande anförandena från det första av dessa möten skjuts reformen av versaler upp till en framtida "andra fas" av det tyska språket , eftersom ingen konsensus hade nåtts.

1987 gav utbildningsministrarna i de federala staterna ( Bundesländer ) i Västtyskland Institutet för det tyska språket i Mannheim, Tyskland , och Society for the German Language i Wiesbaden, Tyskland , i uppdrag att komma med en ny regelsystem. 1988 presenterade dessa två organisationer en ofullständig men mycket omfattande uppsättning föreslagna nya regler, till exempel skulle frasen Der Kaiser ißt den Aal im Boot ("Kejsaren äter ålen i båten") skrivas Der keizer isst den al im bot . Dessa förslag avvisades dock snabbt av allmänheten, och sedan drogs de tillbaka av utbildningsministrarna som oacceptabla. Samtidigt bildades liknande grupper i Schweiz, Österrike och Östtyskland.

1992 publicerade den internationella arbetsgruppen en föreslagen global reform av tysk stavning med titeln Deutsche Rechtschreibung — Vorschläge zu ihrer Neuregelung ( Tysk stavning: Förslag till dess nya förordning ). 1993 bjöd de tyska utbildningsministrarna in 43 grupper att presentera sina åsikter om dokumentet, med utfrågningar som hölls i det enade Tyskland, Österrike och Schweiz. På grundval av dessa utfrågningar backade arbetsgruppen från tanken att eliminera alla substantiv med stora bokstäver. Den bevarade också den ortografiska distinktionen mellan de obekväma homofonerna das ("det", eller "det", relativa pronomenet ) och daß ("det", konjunktionen , som i "Hon sa att du kom"), som introducerar olika typer av underordnade klausul .

Vid en tredje konferens i Wien 1994 rekommenderades resultaten till respektive regering för godkännande. De tyska utbildningsministrarna beslutade att genomföra de nya reglerna den 1 augusti 1998, med en övergångsperiod som sträcker sig till läsåret 2004–2005.

Reformens institution

Den 1 juli 1996 enades alla tyska stater ( Bundesländer ), och länderna Österrike , Schweiz och Liechtenstein , samt några andra länder med tysktalande minoriteter (men framför allt inte Luxemburg ) att införa den nya stavningen senast den 1 juli 1996. Augusti 1998. Några tyska delstater införde de nya reglerna från och med läsåret 1996–97.

Offentlig debatt efter undertecknandet av avsiktsförklaringen

Reformerna väckte inte stor uppmärksamhet från allmänheten förrän efter att den internationella avsiktsförklaringen undertecknats. Animerade argument uppstod om beslutets riktighet, där skollärare var de första som ställdes inför implementeringen av de nya reglerna. På bokmässan i Frankfurt (den största i Tyskland) 1996, fick Friedrich Denk [ de ] , en lärare från Bayern , namnunderskrifter från hundratals författare och vetenskapsmän som krävde att reformen skulle avbrytas. Bland de ledande motståndarna var Günter Grass , Siegfried Lenz , Martin Walser , Hans Magnus Enzensberger och Walter Kempowski . Protesten fick ytterligare rikstäckande betydelse genom initiativ som Wir Lehrer gegen die Rechtschreibreform (Vi lärare mot stavningsreformen), som leddes av läraren och aktivisten Manfred Riebe .

I maj 1997 grundades "Sällskapet för tysk stavning och språkodling – initiativ mot stavningsreformen" ( Verein für deutsche Rechtschreibung und Sprachpflege e. V. (VRS) – Initiativ gegen die Rechtschreibreform ) i opposition till den tyska stavningsreformen.

Frågan togs upp i domstolarna, med olika beslut i olika tyska delstater, så att Tysklands federala konstitutionella domstol ( Bundesverfassungsgericht ) uppmanades att fatta ett avgörande. I maj 1998, en grupp på 550 språk- och litteraturprofessorer, ledda av Theodor Ickler [ de ] , Helmut Jochems, Horst Haider Munske [ de ] och Peter Eisenberg, två av reformatorerna, Harald Weinrich från Collège de France , Jean-Marie Zemb från Académie des Sciences Morales et Politiques, och andra, begärde i en resolution att den federala författningsdomstolen i Tyskland skulle upphäva reformen.

Den 14 juli 1998, efter en utfrågning den 12 maj 1998, och som endast involverade en lärarorganisation, förklarade High Court att utbildningsministrarnas införande av stavningsreformen var lagligt. [ icke-primär källa behövs ]

I den tyska delstaten Schleswig-Holstein krävde en majoritet av väljarna i en folkomröstning den 27 september 1998 en återgång till traditionella stavningar. Men statens ministerpresident, Heide Simonis , hittade ett sätt att vända resultatet av folkomröstningen via en parlamentarisk omröstning 1999.

Medan de nya tyska ordböckerna publicerades i juli och augusti 1996, ansåg kritikerna av språkreformen att de var berättigade. De började kräva att förändringen skulle vändas på federal nivå. Utbildningsministrarna fortsatte dock att vägra att gå med på deras krav. Redaktörerna för Duden -ordböckerna var också överens om att många av problemen i det traditionella stavningssystemet berodde på de "befintliga regler" som hade tillverkats för att förklara systemet, vilket gav sitt stöd till det nya stavningssystemet, som de sa var och är mer logiskt.

En av de offentliga kritikerna av stavningsreformen var Josef Kraus [ de ] , ordförande för Deutscher Lehrerverband (det tyska lärarförbundet).

Senare utveckling

1997 bildades en internationell kommitté för att hantera eventuella tvivel som kan uppstå under de nya reglerna. 2004 meddelade den tyska förbundsministern för utbildning och forskning, Edelgard Bulmahn , att denna kommitté skulle ges omfattande befogenheter att fatta beslut om tysk stavning. Endast i fall av extrema förändringar, såsom den föreslagna förändringen av kapitalisering, skulle kommittén kräva medgivande från delstaternas utbildningsministrar. Denna åtgärd kritiserades starkt.

Samtidigt släppte kommittén sin fjärde rapport om stavningsreformer, som i detalj granskade punkterna i reformen. Denna rapport avvisades dock av utbildningsministerkonferensen i mars 2004. Ministrarna krävde också att kommittén skulle arbeta tillsammans med den tyska akademin för språk och poesi i dess framtida överläggningar. Akademin hade varit starkt kritisk mot reformen från början. Ministrarna gjorde också ändringar i den internationella kommitténs sammansättning. [ citat behövs ]

I juli 2004 beslutade ministrarna att införa några ändringar i reformen, vilket gör både den traditionella och den nya stavningen acceptabla. De bildade också ett råd för tysk ortografi , "38 experter från fem länder", som representerade lingvister, förläggare, författare, journalister, lärare och föräldrar. Genom att ersätta den befintliga internationella kommittén enades rådet enhälligt om att genomföra de okontroversiella delarna av reformen, samtidigt som det tillåts kompromisser om andra ändringar: "att skriva sammansättningar separat eller som ett enda ord, [om] användningen av gemener och versaler, interpunktion och stavelse”. Denna ändrade reform trädde i kraft den 1 augusti 2006.

Rättslig status

Stavningsändringen baseras på det internationella avtalet av den 1 juli 1996, undertecknat på uppdrag av Tyskland, Österrike och Schweiz. Undertecknarna för Tyskland var ordföranden för utbildningsministerkonferensen, Karl -Heinz Reck, och parlamentssekreteraren för det federala inrikesministeriet, Eduard Lintner. Det har inte fattats några förbundsdagsbeslut (parlamentariska) om reformerna. I stället, som nämnts ovan, beslutade den tyska högsta domstolen att reformen i de offentliga skolorna kunde beslutas av utbildningsministrarna. Från och med den 1 augusti 2005 var det traditionella stavningssystemet att betrakta som felaktigt i skolorna, förutom att två av de tyska delstaterna, Bayern och Nordrhein-Westfalen , båda officiellt hade avvisat reformen. Sedan 2006 har de nya reglerna blivit obligatoriska även i bayerska och nordrhein-westfaliska offentliga skolor. Det antas att från skolorna kommer skrivreformerna att spridas till den tyskspråkiga allmänheten.

Tillstånd för genomförande

Från och med 2004 använde de flesta tyska tryckta medier stavningsregler som till stor del överensstämmer med reformerna. Dessa inkluderade de flesta tidningar och tidskrifter, och de tyska pressbyråerna Deutsche Presse Agentur (DPA) och Reuters . Ändå skapade vissa tidningar, inklusive Die Zeit , Neue Zürcher Zeitung , Frankfurter Allgemeine Zeitung och Süddeutsche Zeitung , sina egna interna ortografiregler, medan de flesta andra tidningar använde ungefär de regler som ställdes upp av DPA. Dessa interna ortografier upptar alltså ett kontinuum mellan "gammal stavning med nya regler för ß " och ett (nästan) fullt accepterande av de nya reglerna.

Skolböcker och barnböcker följer i allmänhet de nya stavningarna, medan texten i romaner presenteras som författarna föredrar. Klassiska litteraturverk trycks vanligtvis utan några ändringar, såvida det inte är upplagor som är särskilt avsedda att användas i skolor. [ citat behövs ]

Eftersom ordböckerna antog de nya stavningarna tidigt, finns det för närvarande inget standarduppslagsverk tillgängligt för traditionella stavningar. Theodor Ickler [ de ] , professor i tyska vid universitetet i Erlangen , har dock tagit fram en ny ordbok som syftar till att möta kraven på förenkling utan att behöva införa några nya stavningar. [ förtydligande behövs ] Den har inte tryckts om sedan 2004. Handeln med begagnade exemplar av de äldre Duden-ordböckerna har minskat. Från och med 2004 års upplaga innehåller Duden-ordboken de senaste ändringarna som föreslagits av utbildningsministrarna. [ citat behövs ]

IETF -språktaggarna registrerades de-1996 2005 för text efter reformen.

Godkännande av reformen

I Schweiz och Liechtenstein

I Schweiz och Liechtenstein hade reformen en mindre märkbar effekt, eftersom bokstaven " ß ", som var en framträdande del av reformen, ändå inte användes .

Se även

Bibliografi

  •   Tysk ordbok plus grammatik . [Tysk stavningsreform införlivad; den fullständiga två-i-ett-referensen]. 2:a upplagan. Glasgow: Harper Collins, 1999, 1151 S., ISBN 0-00-472358-9
  • Jan Henrik Holst: Tyska politikers beslut den 30 mars 2006: Nazistisk ortografi blir obligatorisk i tyska skolor! Om barn stavar tyska på vanligt sätt kommer de att få "fel". Kraftiga protester behövs! Hamburg, 6 oktober 2006. Ladda ner
  •   Sally A. Johnson: Stavningsproblem? Språk, ideologi och reformen av tysk ortografi . Clevedon, Storbritannien: Multilingual Matters, LTD, 2005, 208 s., ISBN 1-85359-785-6
  • Diethelm Prowe: Recension av Sally Johnson, Stavningsproblem? Språk, ideologi och reformen av tysk ortografi . I: H-German, H-Net Reviews, november 2005. online
  • Elke Philburn: Rechtschreibreform stavar fortfarande kontrovers . I: Debatt. Review of Contemporary German Affairs, Bd. 11. Nr 1, 2003, S. 60–69.

tyska titlar

På grund av ämnets karaktär dök de flesta böcker och tidningar om den tyska stavningsreformen ut på tyska. Följande lista inkluderar författare som är ansvariga för definitionen av de påtvingade ändringarna.

  •   Gerhard Augst; Karl Blüml; Dieter Nerius; Horst Sitta (Hrsg.): Zur Neuregelung der deutschen Orthographie. Begründung und Kritik . Tübingen: Niemeyer, 1997, VI, 495 S., ISBN 3-484-31179-7
  •   Hanno Birken-Bertsch; Reinhard Markner: Rechtschreibreform und Nationalsozialismus. (= Reform av tysk ortografi och nationalsocialism ). Ein Kapitel aus der politischen Geschichte der deutschen Sprache . [Eine Veröffentlichung der Deutschen Akademie für Sprache und Dichtung]. Göttingen: Wallstein-Verlag, 2000, 134 S., ISBN 3-89244-450-1 – Obs: Denna bok innehåller en jämförelse med den tyska stavningsreformen av Nazityskland eller Drittes Reich ("Tredje riket") från 1944. Anmerkung: Dies Buch innehåller en Vergleich mit der Reform der deutschen Rechtschreibung från 1944 – online
  • Hanno Birken-Bertsch och Reinhard Markner: Sprachführer. Über den Sonderweg der deutschen Rechtschreibreformer . I: Junge Welt vom 3. april 2001 – online
  • Friedrich Denk: Frankfurter Erklärung zur Rechtschreibreform . I: Frankfurter Allgemeine Zeitung vom 19. Oktober 1996 – online
  • Friedrich Denk: Kein Schlußstrich . I: Frankfurter Allgemeine Zeitung Nr. 293 vom 16. Dezember 2006, S. 18 – online
  • Wolfgang Denk: 10 Jahre Rechtschreibreform. Überlegungen zu einer Kosten-Nutzen-Analyse . Masterarbeit im Fachbereich 09 Wirtschaftsingenieurwesen der Fachhochschule München. München, 5 september 2006, 172 Seiten – PDF-nedladdning
  • Matthias Dräger: Rechtschreibreform: Matthias Dräger über den Volksentscheid i Schleswig-Holstein. "Ein Sprung in die Jauchegrube" . Intervju von Thorsten Thaler. I: Junge Freiheit , Nr. 40 vom 25. september 1998, S. 3 – online
  •   Peter Eisenberg: Das Versagen orthographischer Regeln. Über den Umgang mit dem Kuckucksei . I: Hans-Werner Eroms; Horst Haider Munske (Hrsg): Die Rechtschreibreform. Pro und Kontra. Berlin: Erich Schmidt Verlag, 1997, 264 S., ISBN 3-503-03786-1 , S. 47–50
  •   Peter Eisenberg (Hrsg.): Niemand hat das letzte Wort. Sprache, Schrift, Orthographie . Göttingen: Wallstein, 2006, 121 S., ISBN 978-3-8353-0059-0 (Valerio 3/2006, Publikation der Deutschen Akademie für Sprache und Dichtung) – online
  •   Hans-Werner Eroms; Horst Haider Munske (Hrsg): Die Rechtschreibreform. Pro und Kontra . Berlin: Erich Schmidt Verlag, 1997, 264 S., ISBN 3-503-03786-1
  • Frankfurter Allgemeine Zeitung für Deutschland (Hrsg.): Die Reform als Diktat. Zur Auseinandersetzung über die deutsche Rechtschreibung . Frankfurter Allgemeine Zeitung, Frankfurt am Main, oktober 2000, 119 S.
  • Peter Gallmann, Horst Sitta: Die Neuregelung der deutschen Rechtschreibung. Regeln, Kommentar och Verzeichnis wichtiger Neuschreibungen . Mannheim / Leipzig / Wien / Zürich: Dudenverlag, 1996, 316 S. (= Dudentaschenbuch, Band 26)
  •   Peter Gallmann, Horst Sitta: Handbuch Rechtschreiben . 4. Auflage. Zürich: Lehrmittelverlag des Kantons Zürich, 1998, 216 Seiten, ISBN 3-906718-50-6
  •   Rolf Gröschner: Zur Verfassungswidrigkeit der Rechtschreibreform . I: Eroms, Hans Werner / Munske, Horst Haider (Hrsg.): Die Rechtschreibreform. Pro und Kontra. Berlin: Erich Schmidt Verlag, 1997, 264 S., ISBN 3-503-03786-1 , S. 69–79
  •   Uwe Grund: Orthographische Regelwerke im Praxistest - Schulische Rechtschreibleistungen vor und nach der Rechtschreibreform , Verlag Frank&Timme, Berlin, 248 Seiten, ISBN 978-3-7329-0279-8
  • Jan Henrik Holst: Abschaffung der Rechtschreibreform – eine Chance für die deutsche Sprachgemeinschaft . Hamburg, 6 oktober 2006 Ladda ner
  •   Theodor Ickler: Die sogenannte Rechtschreibreform. Ein Schildbürgerstreich . 2. Auflage, St. Goar: Leibniz-Verlag, 1997, 206 Seiten, ISBN 3-931155-09-9 ( Ladda ner PDF, 750 kB )
  •   Theodor Ickler: Kritischer Kommentar zur "Neuregelung der deutschen Rechtschreibung". Mit einem Anhang zur "Mannheimer Anhörung" , 2. durchgesehene und erweiterte Auflage, Erlangen und Jena: Verlag Palm & Enke, 1999 (Erlanger Studien, Band 116), 289 Seiten, ISBN 3-7896-0992-7
  •   Theodor Ickler: Regelungsgewalt. Hintergründe der Rechtschreibreform , St. Goar: Leibniz, 2001, 312 S., ISBN 3-931155-18-8 ( Ladda ner PDF, 1,9 MB)
  •   Theodor Ickler: Normale deutsche Rechtschreibung. Sinnvoll schreiben, trennen, Zeichen setzen, 4. erweiterte Auflage, St. Goar: Leibniz Verlag, 2004, 579 S., ISBN 3-931155-14-5 (Früher udT: Ickler, Theodor : Deutsche Einheitsorthographie 1999, undwbuch: Dabucher Rechtschreib 2000)
  •   Theodor Ickler: Rechtschreibreform in der Sackgasse: Neue Dokumente und Kommentare , St. Goar: Leibniz, 2004, 276 S., ISBN 3-931155-22-6 ( Ladda ner PDF, 1,7 MB)
  •   Theodor Ickler: Falsch ist richtig. Ein Leitfaden durch die Abgründe der Schlechtschreibreform, München: Droemer, 2006, 271 S., ISBN 978-3-426-27391-3
  • Helmut Jochems; Theodor Ickler: Die Rechtschreibreform. Ein Schildbürgerstreich . I: Pädagogische Rundschau, Jg. 51 (1997), Heft 6, S. 764–766
  • Helmut Jochems: Die Rechtschreibreform ist seit dem 1.8.1998 amtlich. Var heißt das? Var det jetzt zu tun? I: Schule i Frankfurt (SchiFF), Nr. 40, november 1998, S. 6–10 – online
  • Helmut Jochems: Schlußstrich eller Schlussstrich? Die neue deutsche Rechtschreibung im zweiten Jahr ihrer Erprobungsphase . I: Schule i Frankfurt (SchiFF), Nr. 42, december 1999, S. 9–11 – online
  •   Wolfgang Kopke: Rechtschreibreform und Verfassungsrecht. Schulrechtliche, persönlichkeitsrechtliche und kulturverfassungsrechtliche Aspekte einer Reform der deutschen Orthographie . Zugleich: Dissertation, Universität Jena, 1995. Tübingen: Mohr, 1995, XII, 452 S., ISBN 3-16-146524-5
  •   Hans Krieger: Der Rechtschreib-Schwindel. Zwischenrufe zu einem absurden Reformtheater , 1. Auflage, 1998, 152 S., 2. erweiterte Auflage, mit neuen Texten zur aktuellen Entwicklung. St. Goar: Leibniz-Verlag, 2000, 207 S., ISBN 3-931155-11-0 Aufsatzsammlung des Feuilletonchefs der Bayerischen Staatszeitung
  • Hans Krieger: "Klar, schlicht und stark" – Sollen wir schreiben wie die Nationalsozialisten? Das verdrängte Vorbild der Rechtschreibreform . I: Süddeutsche Zeitung vom 2. Oktober 2000 [ "Klart, enkelt och kraftfullt" – Ska vi skriva som nationalsocialisterna ? Den undertryckta modellen av reformen av tysk ortografi ] – online
  • Heide Kuhlmann: Orthographie und Politik. Zur Genese eines irrational Diskurses . Magisterarbeit. Hannover, 1999 – online
  • Christian Meier: "Opfer der Spaßgesellschaft". Christian Meier über die aktuella Lage im Rechtschreibkampf, den Reform-Widerstand der Deutschen Akademie und die hiesige Lesekultur . Intervju von Moritz Schwarz. I: Junge Freiheit Nr. 34, 18. augusti 2000. S. 3 – online
  •   Horst Haider Munske: Orthographie als Sprachkultur . Frankfurt am Main; Berlin; Bern; New York; Paris; Wien: Peter-Lang-Verlag, Europäischer Verlag der Wissenschaften, 1997, 336 Seiten, ISBN 3-631-31142-7
  • Horst Haider Munske: Neue Rechtschreibwörterbücher im Irrgarten der Rechtschreibreform. Wie soll man selber skriva och publicera i diesem Rechtschreibchaos? [Darin: "Alles Rotgedruckte är falsch! Man vermeide die roten Giftpilze im Duden!" ] I: Schule i Frankfurt (SchiFF), Nr. 44, juni 2001 – online
  •   Horst Haider Munske: Die angebliche Rechtschreibreform , St. Goar: Leibniz-Verlag, 2005, 163 Seiten, ISBN 3-931155-13-7
  •   Horst Haider Munske: Lob der Rechtschreibung. Warum wir schreiben, wie wir schreiben . München: Beck, 2005, 141 S., ISBN 3-406-52861-9
  • Thomas Paulwitz: Kaos-Regeln. Die Rechtschreibreform ist gescheitert. Gibt es jetzt eine Reform der Reform? I: Junge Freiheit Nr. 11 vom 8. März 2002, S. 2 – online
  • Thomas Paulwitz: Der Rechtschreibrat ist gescheitert. Eine Bewertung der neuesten Reform der Rechtschreibreform . I: Deutsche Sprachwelt – Ausgabe 23 vom 20. März 2006, S. 4 – Ladda ner PDF
  •   Stephanus Peil: Die Wörterliste . St. Goar: Leibniz-Verlag, 1997, 28 S., ISBN 3-931155-07-2 ; 10., überarb. Auflage: Die Wörterliste. Ein Vergleich bisheriger und geplanter Schreibweisen . Westerburg, In den Gärten 5: S. Peil, 1998, 42 S. – online
  • Elke Philburn: "New rule chaos" – Die deutsche Rechtschreibreform in Großbritannien . I: Schule i Frankfurt (SchiFF), Nr. 47, november 2003 – online
  • Reichs- und Preußisches Ministerium für Wissenschaft, Erziehung und Volksbildung [Hrsg.]: Regeln für die deutsche Rechtschreibung nebst Wörterverzeichnis . Unveränderte Neuauflage von 1940, Berlin: Weidmann, 1941
  • Reichsministerium für Wissenschaft, Erziehung und Volksbildung [Hrsg.]: Regeln für die deutsche Rechtschreibung und Wörterverzeichnis . Berlin: Deutscher Schulverlag, 1944
  • Manfred Riebe: Die sogenannte deutsche Rechtschreibreform und die Reform der Reform . I: europa dokumentaro Nr. 13. mars 2000, S. 10–13 – online
  • Manfred Riebe: Unlogisch und verwirrend. För ett år är det mest media som har en ny rättskrivning . I: Junge Freiheit Nr. 31/32 vom 28. Juli / 4. Augusti 2000; S. 11 – online
  • Manfred Riebe: Es ist nie zu spät. Die Front gegen die Rechtschreibreform wird breiter . I: Junge Freiheit Nr. 30 vom 16. Juli 2004, S. 2 – online
  •   Manfred Riebe; Norbert Schäbler; Tobias Loew (Hrsg.): Den "stille" protesten. Widerstand gegen die Rechtschreibreform im Schatten der Öffentlichkeit , St. Goar: Leibniz-Verlag, Oktober 1997, 298 S., ISBN 3-931155-10-2 – Dokumentation von 21 Initiativen gegen die Rechtschreibreform
  • Maria Theresia Rolland: Streitobjekt Sprache . I: Manfred Riebe; Norbert Schäbler; Tobias Loew (Hrsg.): Den "stille" protesten. St. Goar: Leibniz-Verlag, 1997, S. 190 f.
  • Maria Theresia Rolland: Korrekte Informationsvermittlung durch Rechtschreibreform gefährdet . I: NFD, Information – Wissenschaft und Praxis, 48 ​​(1997) 5; S. 289–293
  •   Maria Theresia Rolland: Sprache in Theorie und Praxis. Gesammelte Aufsätze 1995–1997 . Würzburg: Königshausen und Neumann, 1999, 247 S., ISBN 3-8260-1585-1
  • Wolfgang Roth: Zur Verfassungswidrigkeit der Rechtschreibreform. Zugleich Anmerkungen zum Urteil des BVerfG vom 14.7.1998 – 1 BvR 1640/97 . I: Bayerische Verwaltungsblätter, Heft 9, 1. Mai 1999, S. 257–266
  • Michael Schneider: Geschichte der deutschen Orthographie – unter besonderer Berücksichtigung der Entwicklung seit 1994 . Universität Marburg, 2001, 30 S. – PDF
  •   Alexander Siegner (Hrsg.): Rechtschreibreform auf dem Prüfstand. Die Rechtschreibreform – Jahrhundertwerk eller Flop? Mit Beiträgen von Reiner Kunze; Stephanus Peil; Theodor Ickler ua – St. Goar: Leibniz-Verlag, 1997, 55 S., ISBN 3-931155-08-0
  •   Dieter Stein (Hrsg.): Rettet die deutsche Sprache. Beiträge, Interviews und Materialien zum Kampf gegen Rechtschreibreform und Anglizismen . Edition JF – Dokumentation, Band 9, Berlin 2004, 192 Seiten, ISBN 3-929886-21-9 (mit Beiträgen ua von Theodor Ickler, Walter Krämer, Christian Meier, Thomas Paulwitz, Karin Pfeiffer-Stolz, Manfred Riebe)
  • Verein für Deutsche Rechtschreibung und Sprachpflege e. V. (VRS) – Initiative gegen die Rechtschreibreform: Unser Kampf gegen die Rechtschreibreform. Volksentscheid i Schleswig-Holstein . Bearbeitung och Kommentar: Manfred Riebe. Nürnberg: VRS, december 1998, 34 S.
  • Johannes Wasmuth: Verbot der Werkänderung und Rechtschreibreform . I: Zeitschrift für Urheber- und Medienrecht (ZUM) Nr. 11/2001, S. 858–865
  •   Hagen A. Wegewitz: Verfassungsunmittelbare Bindungswirkung abstrahierbarer Auslegungen des Grundgesetzes. Theorie der Bindungswirkung und Methodik zur Ermittlung der tragenden Gründe von Bundesverfassungsgerichtsentscheidungen am Beispiel einer argumentationstheoretischen Analyze der Entscheidungen zur Rechtschreibreform . Zugleich: Dissertation Universität Jena, 2002. Frankfurt am Main; Berlin; Bern; Bryssel; New York; Oxford; Wien: Lang, 2003, 366 S., ISBN 3-631-50688-0
  •   Hermann Zabel (Hrsg.): "Keine Wüteriche am Werk". Bericht och Dokumente zur Neuregelung der deutschen Rechtschreibung . Hrsg. in Verbindung mit der Gesellschaft für deutsche Sprache . Hagen: Reiner Padligur Verlag, 1996, 448 S., ISBN 3-922957-46-3
  •   Hermann Zabel (Hrsg.): Widerworte. "Lieber Herr Grass , Ihre Aufregung ist unbegründet". Antworten an Gegner und Kritiker der Rechtschreibreform . Aachen: Shaker, 1997, 184 S., ISBN 3-8265-2859-X
  •   Jean-Marie Zemb: Für eine sinnige Rechtschreibung. Eine Aufforderung zur Besinnung ohne Gesichtsverlust . Tübingen: Max Niemeyer Verlag, 1997, 154 S., ISBN 3-484-73047-1

externa länkar

Auktoritativa officiella regler

Relaterade artiklar i tyska Wikipedia

Samfund för det tyska språket

Språktidskrifter

Verksamhet rörande stavningsreformen

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=German_orthography_reform_of_1996&oldid=1124436343 "