CERP – European Confederation of Public Relations

CERP – European Confederation of Public Relations är en paneuropeisk organisation som representerar de nationella PR- och kommunikationsorganisationerna i Europa. CERP är också den europeiska divisionen av den världsomspännande organisationen Global Alliance for Public Relations and Communication Management .

Nuvarande situation

CERP:s huvudkontor ligger i Bryssel (Belgien). Den nuvarande ordföranden för organisationen är Roberto Zangrandi, chef för ENEL European Affairs kontor i Bryssel. Zangrandi valdes till president vid CERP:s generalförsamling som ägde rum i London den 21 juni 2008. Den 19–20 juni 2009 diskuterade generalförsamlingen i Wien organisationens nuvarande situation och i synnerhet dess stagnation. Förbundets nylansering föreslogs.

Efter resultatet av en utökad associativ marknadsföringskampanj som genomfördes efter den ovan nämnda generalförsamlingen i syfte att kontrollera om de nationella PR-förbunden fortfarande hade intresse av en sådan paraplyorganisation, beslutade CERP:s styrelse att upplösa den och slå samman den inom Global Alliance for Public Relations and Communication Management. Beslutet fattades vid den extra generalförsamlingen som ägde rum den 12 november 2009 i Catania (Italien). Förfarandet för CERP:s avveckling och dess införlivande i Global Alliance for Public Relations and Communication Management pågår och ska avslutas under första delen av 2010. Som en konsekvens av upplösningen kommer European Confederation of Public Relations att omvandlas in i ett studiecentrum och tankesmedja. De nya aktiviteterna kommer att inkludera positioneringen av det nya organet som en Bryssel-baserad Global Alliance for Public Relations and Communication Management-arm.

Historia

Idén med en sådan organisation tillhör en fransman herr Lucien Matrat; 1956 lanserade han ett initiativ för att skapa en European Committee of Public Relations. En sådan kommitté bildades i Luxemburg året därpå av en grupp intresserade individer, men själva organisationen grundades officiellt i Orleans (Frankrike) den 8 maj 1959 (med medlemmarna i AFREP: Claude Chapeau, Robert Charles Sainson och Jean Autran) av fyra grundande medlemmar – Italien, Frankrike, Nederländerna och Belgien. Redan i början av sin existens kallades organisationen European Centre of Public Relations.

Organisationens stadgar föreskrev fyra arbetsgrupper: CEDAN, CEDET och CEDAP. CEDAN, det vill säga European Conference of National Public Relations Associations, riktade sig till aktiva medlemmar och strävade efter att samordna de nationella föreningarnas verksamhet för att nå enighet om professionella principer, etik och praxis. De två återstående arbetsgrupperna riktade sig till de professionella medlemmarna: CEDET var avsett för alla som var involverade i forskning och utbildning medan CEDAP var forumet för oberoende rådgivare och integrerade anställda.

Organisationens officiella språk var franska, men bara fram till 1966 då engelska också fick denna status .

En av organisationens viktigaste prestationer under dessa år var godkännandet av Atens kod (även kallad etisk kod ) 1965 som ålägger PR-utövare över hela världen att respektera Förenta Nationernas stadga och de moraliska principerna i dess allmänna förklaring om Mänskliga rättigheter . Författaren till dokumentet, som antogs i maj 1965 i Aten och ändrades i Teheran i april 1968, var Lucien Matrat som lanserade idén att etablera CERP.

Ett antal riksförbund har anslutit sig till organisationen under de kommande åren. De första som gick med i de grundande medlemmarna 1959 var Grekland och Tyskland. 1965 blev British Institute of Public Relations medlem i CERP, 1974 – Danish Public Relations Association. 1974 hade organisationen 13 aktiva medlemmar.

Från slutet av 70-talet var CERP:s främsta angelägenhet att uppnå erkännande av yrket och dess samordning på europeisk nivå. Men det främsta hindret för målet, så viktigt för PR-området, var det faktum att de flesta europeiska länder på den tiden fortfarande tänkte för nationellt, och alla ansträngningar gick inte utöver deklarationer om gemensamma ambitioner och avsikter. Men den 16 april 1978 i Lissabon antog CERP:s generalförsamling officiellt "Code of Lissabon" – uppförandekod som fastställer kriterier, standarder och skyldigheter för PR-utövare. Den bestod av tre avsnitt: Avsnitt I – Kriterier och standarder för yrkeskvalifikationer för utövare som är bundna av denna kod; Avsnitt II – Allmänna yrkesförpliktelser; Avsnitt III – Särskilda yrkesförpliktelser (genom kunder eller arbetsgivare, gentemot den allmänna opinionen och informationsmedierna, gentemot medpraktiker, mot yrket). Medlemmar från 15 europeiska länder gick med på dokumentet samt om disciplinära åtgärder om koden inte respekterades.

Under denna period blev CERP också mer synligt på den internationella scenen efter att ha fått konsultativ status inom Europarådet (1976) och UNESCO (1983), vilket gav organisationen viss prestige.

Under tiden uppstod ett nytt problem. Det fanns mer än en nationell förening i vissa länder, det faktum som väckte många frågor angående medlemskap i CERP. 1979 togs ett viktigt beslut: flera PR-föreningar från ett enda land kunde bli medlemmar i organisationen.

Under andra delen av 80-talet orsakade CERP:s komplicerade struktur många diskussioner: dess medlemmar delades av två huvudsakliga visioner om CERP:s omorganisation. Den första gruppen såg organisationen som ett unikt organ som förenade och endast representerade de nationella föreningarna, medan en annan valde en organisation av enskilda medlemmar. 1989 delades CERP upp i separata organ och blev på ett sådant sätt en konfederation av 22 medlemmar (3 individuella europeiska yrkesorganisationer och 19 nationella sammanslutningar) som under de kommande åren fick sällskap av länderna från Östeuropa. De tre organisationerna som kom från CERP var följande: CERP KONSULTANT, CERP PRO (Public Relations Officers) och CERP EDUCATION. CERP EDUCATION gav dock vägen för CERP STUDENTS, en fjärde autonom internationell organisation inom förbundet som följaktligen 1995 räknade 23 fullvärdiga medlemmar från 20 olika länder och 4 autonoma organisationer.

Under 1996–1998 sker ytterligare förändringar inom förbundet: CERP EDUCATION blir CERP EDUCATION AND RESEARCH (CER), CERP PRO försvinner praktiskt taget och CERP CONSULTANTS blir mindre aktiva. December 2000 var avgörande för CERP. UTBILDNING OCH FORSKNING: CERP:s underavdelning beslutade att bli oberoende från förbundet. På ett sådant sätt föddes EUPRERA .

Några år senare i juni 2004 beslutade CERP STUDENTS-medlemmarna att också lämna förbundet, och därför blev European Confederation of Public Relations Students PRime, The European Association of Public Relations and Communication Students.

Senaste aktiviteter

Den 16 mars 2008 anordnade CERP ett lunchmöte med Gerard Legris, enhetschef (generalsekretariatet för Europeiska kommissionen för öppenhet, relationer med intressenter och externa organisationer) för att diskutera uppförandekoden för offentliga angelägenheter och etik i kommunikation.

Den 21 juli 2006 producerade CERP ett gemensamt svar på Europeiska kommissionens vitbok om en europeisk kommunikationspolitik. Organisationen stödde EG:s avsikt att engagera medborgarna på grundval av olika åsikter om EU:s politik och ansågs vara avgörande för att bredare involvera det civila samhället i debatten om Europa och beslutsprocessen. CERP erbjöd Europeiska kommissionen ytterligare stöd och uppmanade den att samarbeta.