Basilikan för det heliga korsets upphöjelse

Basilica minor av det heliga korset - entréhallen och basilikans torn

Basilica minor of the Exaltation of the Holy Cross är en sengotisk treskeppig katolsk kyrka belägen i staden Kežmarok i Spiš -regionen i östra Slovakien .

Kyrkans historia

Basilikans torn

Den ursprungliga sockenkyrkan byggdes på platsen för ett tidigare, troligen romanskt kapell. Utveckling av staden i samband med den snabba befolkningstillväxten krävde en ny kyrka; återuppbyggnaden påbörjades någon gång under 1300-talets första hälft (omkring 1320). Enligt modern forskning var denna kyrka 19 m bred och ca 41 m lång; tornet på västra sidan och sakristians östra ände ger oss en uppfattning om storleken på kyrkan efter dess första ombyggnad. Denna kyrka var jämförbar med de största kyrkorna i Övre Ungern . Den 25 april attackerade 433 hussiter staden. Följande brand och en jordbävning 1443 skadade kyrkan kraftigt.

Femtonde århundradet

Byggandet av en ny sengotisk kyrka började 1444. Återuppbyggnaden av kyrkan finansierades huvudsakligen av den lokala adelsfamiljen Zápoľský. En del av den ursprungliga kyrkans ytterväggar bevarades under ombyggnaden. Återuppbyggnaden utvidgade basilikan i söder och öster. Ombyggnaden startade med prästgården och fortsatte sedan med långhuset. Presbyteriet färdigställdes huvudsakligen tack vare bidrag från familjen Zapolsky, vilket framgår av vapenskölden ristade ovanför huvudportalen. Ingångsportalen lades också till prästgården 1486 och kyrkans huvud-södra portal placerades 1498. Detta år dateras som slutförandet av sengotisk återuppbyggnad.

Sextonde och sjuttonde århundradet

Senare, efter ytterligare en brand 1521, säkrades tornet med ett stengalleri (år 1525) och efter uppförandet av det nya renässansklocktornet (1589-1591) anpassades tornet till renässansstil med en ny renässansvind. Sedan byggdes kyrkans norra sal och den arkitektoniska utvecklingen av kyrkan avslutades.

Under reformationstiden berikades basilikan med en baldakin ovanför predikstolen , orgel , epitafier , bårhus och träkor i sidoskeppen (borttagen efter att kyrkan togs över av katolikerna omkring 1670).

Artonde och artonde århundradet

Enligt besöket av chefer för reformationskyrkan från 1709 och besöket från 1731 hade kyrkan tidigare 14 altare. Därför tog protestanter inte bort altaren, de slutade bara använda dem, även om några av dem har skadats av kryptokalvinistiska präster i familjen Thököly, som var en av de viktigaste familjerna i Kežmarok. 1779 hade kyrkan endast tio altare och 1803 beskrivs endast fem altare. Historikern Juraj Bohuš skrev om takmålningar med bilder av apostlar och kyrkofäder runt 1720. Restaureringen av kyrkans exteriör skedde 1731. Därefter nämnde lokalhistorikern Christian Genersich 1804 stenbågar som målades smaragdgröna, men de flesta av de takmålningar vitkalkades troligen under reparationerna 1754. Senare försvann gravarna av viktiga personer som Catherine Tharcy - hustru till slottsförvaltaren Christopher Warkocz och slottsherren Hieronym Lasky (1496 – 1541).

Andra hälften av artonhundratalet och nittonhundratalet

Utsikt från huvudskeppet på presbyteriet

Under andra hälften av artonhundratalet ökade intresset för kulturarvsvård. Det baserades på de romantiska tendenserna ( purism - stilernas renhet). Alla renässans- och barockaltaren ersattes med nya nygotiska altare. Med samma princip modifierades också de gotiska delarna av arkitekturen som renovatörerna ansåg vara ofullkomliga. Renoveringen av interiören i nygotisk stil startade 1868, så istället för barockstil byggdes nya nygotiska altare, som innefattade delar av bevarade ursprungliga gotiska altare. Det heliga korsets huvudaltare restaurerades också. Efter att de ursprungliga polykromatiska målningarna tagits bort belades både den arkitektoniska och skulpturala dekorationen med polykromatisk färg. Under renoveringen målades flera målningar såväl som skulpturer felaktigt, därför är deras historiska värde inte längre uppenbart. 1978 återupptogs renoveringen av kyrkan. Tornet och dess utsmyckningar restaurerades. Kyrkans väggar isolerades mot fukt och hela kyrkans omgivning modifierades. Åren 1993-1994 fick kyrkan en ny invändig stenläggning samt ett golvvärmesystem. Väggarna är också nymålade. Samtidigt renoverades flera skulpturer, till exempel ärkeängeln Mikaels skulptur. Den 14 september 1998 förklarades kyrkan av påven Johannes Paulus II som en mindre basilika .

Interiör

Byggandet av denna basilika tillhör gruppen Spiš hallkyrkor.

I presbyteriet finns ett sengotiskt nätvalv av Parlers inflytande som bygger på principen om korsande par av parallella diagonala ribbor, som är etablerade på polygonala massiva pelare och är underbyggda med parentes. Två parentes håller dekoration så kallade mascarons - ansikten av en man och en kvinna. Vid skärningspunkterna mellan revbenen i mitten av valvet, placeras slutsten formade till små rosetter eller etiketter med vapensköldar. Själva presbyteriet är upplyst med sengotiska glasmålningar med rika, originaldesignade traceries.

Oratorium, kör och ingången till sakristian

Sakristian dateras tillbaka till rekonstruktionen runt år 1320. Den har en rektangulär golvväxt och den är välvd i tre fält av korsrevvalv med kilribbor som anligger mot tracerykonsolen. I mitten av revbenen finns slutstenar med motivet bagge, måne och sol. Ovanför sakristian finns oratoriet som är öppet mot presbyteriet genom stor spetsbåge. Oratoriet är tillgängligt från sakristian via en invändig trappa. Det är välvt med gotiskt nätvalv vars räfflor med räfflor passerar smidigt antingen till väggen eller på rundade stöd, eller på en etikett eller på en liten konsol med växtmotiv. Det finns ett rosettfönster synligt inuti kyrkan, som är förblindat utifrån. De ursprungliga sengotiska tegelplattorna finns bevarade i oratoriet.

Pseudo-basiliska inre rymden består av tre skepp som delas av en hög arkad med spetsbåge uppförd på åttakantiga pelare. I det centrala mittskeppet finns ett stjärnformat valv vars rikt profilerade ribbor ligger på omkretsväggarna och pelarna utan konsoler med tecken på korsning. I den västra delen av mittskeppet finns även en kororgel som är undervalv med stjärnvalv och avslutad med stenspår med motiv av de roterande små lågorna. I södra långhuset finns ett spårvalv av Parlers schema, i norra gången finns ett enkelt nätvalv.

Nätvalv i presbyteriet och stjärnformat valv i huvudskeppet

Exteriör

I mittskeppets södra vägg finns en sengotisk entréhall som är oregelbundet nätvalv. Där monteras sedan en dubbelaxlig huvudportal med ett oregelbundet rosettfönster och med statyer av Kristus , Jungfru Maria och St. Johannes från 1498, tillsammans med minnesbeskrivningen "crux nos sancta tuere 1498". Kyrkans norra sida leder till en liknande, men enklare portal med entréhallen från 1500-talet.

Basilikans torn har anor från 1200-talet. I bottenvåningen finns resterna av en portal som ursprungligen ledde till kyrkans huvudskepp. Vidare finns stenrester av revben i hörnen. I de sista våningarna har de sengotiska murade ljudhålen bevarats. Tornets yttre fasad är delad med två avsatser. Längs kyrkans omkrets finns tvåstegs stödpelare med skjultak.

Altaren

Kyrkans utsmyckning brukade vara mycket rikare men vi har inte den exakta informationen om det ursprungliga tillståndet. Väggarna var dekorerade med fresker som vitkalkades under reformationen. Altaren demonterades senare och togs bort från kyrkan, på önskemål från familjen Thőkőly som var starkt influerad av hovpräst som var benägen till idén om kalvinism . Den katolska kyrkan började förvalta kyrkan igen och 1673 påbörjades byggandet av de nya altaren. Enligt uppgifter från 1731 fanns det 14 altare i basilikan:

Utsikten från huvudskeppet på sidoskeppet
  • det heliga korsets huvudaltare
  • S:t Annes altare
  • Eremitens altare (från träsnideraren Ján Lerchs verkstad, idag placerat i Mariakyrkan
  • altare av St Salvatore
  • St Nicholas altare
  • St. Katarinas altare från 1493 (fortfarande bevarat)
  • altare av Jan Nepomucky (barockaltaret nu bevarat som en stafflimålning
  • den heliga treenighetens altare (gotisk bordsmålning - borttagen under 1700-talet)
  • Martyrernas altare (bevarat som St. Apostlarnas altare)
  • Johannes evangelistens altare (okonserverad)
  • altare av St. Barbara - skadat (den relativt stora bilden av St. Barbara från första hälften av 1700-talet har bevarats, det var fram till restaureringen 2005 placerad i Mariakyrkan)
  • St Dorothys altare (skadat)
  • Holly Cross - ligger i mitten (nu ligger på huvudaltaret)
  • Jungfru Marias altare
Bottenvåning

Källor

  •   Ivan Chalupecký, Bazilika sv. Kríža v Kežmarku, Kežmarok, Rímsko-katolícky farský úrad 2004. 2. oprav. en dopl. vyd. 36 s. Brož. ISBN 80-969175-5-2
  • Harminc, Ivan, Súpis pamiatok na Slovensku. Zv. 2., KP / Slovenský ústav pamiatkovej starostlivosti a ochrany prírody ; [spracoval kol. autorov Ivan Harminc ... (et al.); vedecká redaktorka Alžbeta Güntherová ; výkonná redaktorka Mária Kosová ; recenzovali Ján Mjartan ... (et al.)] Bratislava, 1968. 582 s. sg.: 108G1/
  • Rímsko-katolicka cirkev, farnosť Kežmarok: Bazilika moll sv. Kríža. Fara Kežmarok [online]. Kežmarok: Rímsko-katolícka cirkev, 2008 [cit. 2016-06-04]. Dostupné z: https://web.archive.org/web/20170510164732/http://www.fara-kezmarok.sk/sk/frame_kostoly_minor5.html