Aliansi Masyarakat Adat Nusantara

Indigenous Peoples' Alliance of Nusantara ( Aliansi Masyarakat Adat Nusantara , förkortat AMAN ) är en indonesisk urbefolkningsorganisation för mänskliga rättigheter och opinionsbildning som grundades 1999. AMAN har etablerat 21 Regional Chapters (PW) och 114 Regional Chapters (PD) i 33 provinser . AMAN omfattar för närvarande 2 272 inhemska samhällen med en uppskattad befolkning på över 15 miljoner människor.

AMAN är officiellt registrerat i det indonesiska departementet för justitie och mänskliga rättigheter som en organisationsallians enligt Notary Act nr 26, H. Abu Yusuf, SH och Etableringsdokument den 24 april 2001.

Historia

Aliansi Masyarakat Adat Nusantara (AMAN) utropades först 1999 under den första Kongressen Masyarakat Adat Nusantara (KMAN I) i Jakarta . Händelsen var en viktig milstolpe i historien om urfolksrörelsen i Indonesien. Grundandet var ett svar på en växande medvetenhet från mitten av 1980-talet bland icke-statliga organisationer (NGOs) och samhällsvetare om en mängd olika negativa effekter på utvecklingen för ursprungsbefolkningen i Indonesien. Förtryck mot ursprungsbefolkningar under Suharto New Order -regimen i olika frågor, dvs ekonomisk utveckling, politisk, juridisk, hälsovård, social, kulturell och utbildning.

Från mitten av 1980-talet och framåt började ursprungsbefolkningens motstånd mot regeringens politik sporadiskt dyka upp. Dessa situationer väcker oro hos många aktivister och akademiker för sociala rörelser över de förhållanden som ursprungsbefolkningar i olika samhällen i landet ställs inför sedan 1990-talet. 1993 grundades nätverket för försvarare av ursprungsbefolkningarnas rättigheter (Jaringan Pembela Hak-Hak Masyarakat Adat - JAPHAMA) av ursprungsbefolkningens ledare, akademiker, rättshjälp och sociala rörelseaktivister i södra Sulawesi Toraja . Närvaron av JAPHAMA var också ett svar på den växande rörelsen för ursprungsbefolkningens rättigheter på global nivå.

JAPHAMA-mötet diskuterade och enades också om termen ursprungsbefolkningar i Indonesien som "Masyarakat Adat" . Användningen av termen är en form av motstånd mot de termer som är knutna till ursprungsbefolkningen som är kränkande, såsom utstött stam , skogsboende samhällen , vilda svedjor , primitiva, hinder för utveckling , etc. som kränker ursprungsbefolkningens konstitutionella rättigheter Folk ska behandlas med samma rättigheter som medborgare i Indonesien. Genom JAPHAMA konsoliderade de sedvanliga ledarna och de olika andra elementen idén om ursprungsfolk och identifierade gemensamma mål. Sedvanliga ledare fick sedan stöd från olika aktivister och icke-statliga organisationer med olika bakgrund, t.ex. miljö, anti-globalisering, jordbruksreformer, rättshjälp, kulturaktivister och andra för att gemensamt förverkliga genomförandet av Urfolkskongressen när det fanns ett momentum för reformering i Indonesien.

Den 17 till 22 mars 1999 hölls för första gången Congress of Indigenous Peoples of the Archipelago (KMAN - nedan kallad KMAN I) på Hotel Indonesia i Jakarta. KMAN I deltog av över 400 inhemska ledare från hela den indonesiska ögruppen, kvinnor och män. Kongressen diskuterade de problem som hotar ursprungsbefolkningens existens ur olika aspekter såsom brott mot mänskliga rättigheter; expropriering av mark, territorier och resurser; trakasserier av seder och kultur; samt policyutveckling som medvetet marginaliserar ursprungsfolk. KMAN Jag diskuterade och enades också om rörelsens vision, mission, principer, programkonturer och mål. KMAN I producerade en Basic View of the Congress of Indigenous People 1999 om "The Indigenous Peoples Position to the State" som starkt bekräftar att ursprungsbefolkningar redan hade funnits före staten, är därför "Skulle staten inte erkänna oss, då kommer vi att inte erkänna staten." KMAN I etablerade också en arbetsdefinition för ursprungssamhällen som "gemenskap som bebor en förfäders domän från generation till generation, har suveränitet över sin mark och sina naturresurser, varav social och kultur regleras av sedvanerätt och institution som upprätthåller folkens hållbarhet." KMAN I lade också grunden för jämställdhet mellan könen i Indigenous Peoples-rörelsen. KMAN I satte bildandet av Indigenous People's Alliance of the Archipelago (AMAN) som en organisation för Ursprungsfolksrörelsen i Indonesien. Sedan dess, datumet den 17 mars firades som dagen för uppståndelsen av urbefolkningen i skärgården (Hari Kebangkitan Masyarakat Adat Nusantara - HKMAN) och samtidigt AMANs födelsedag.

Vid början av dess bildande 1999–2003 är AMANs råd organisationens högsta beslutande organ under KMAN. AMANs råd består av 54 inhemska ledare som representerar 27 provinser, var och en manlig och en kvinna. AMAN Council väljer sedan ut och definierar tre sinsemellan som rådets samordnare för AMAN, som representerar västra, centrala och östra delen av Indonesien. Rådets samordnare är, utöver sin huvuduppgift att samordna medlemmarna i AMAN:s råd på deras respektive territorier, även ansvarig för att utfärda policydirektiv och samtidigt övervaka den verkställande sekreteraren i den dagliga organisationen av AMANs nationella sekretariat. AMAN-medlemmar vid den tiden bestod av ursprungsbefolkningar och ursprungsbefolkningens organisation (Organisasi Masyarakat Adat - OMA).

AMANs organisationsstruktur fortsatte att utvecklas i enlighet med medlemmarnas ambitioner och behov och för att svara på olika utmaningar, både på nationell och regional nivå samt utvecklingen på global nivå. De mest betydande förändringarna inträffade i KMAN III i Pontianak , Västra Kalimantan 2007. KMAN III beslutade och bestämde att AMAN skulle ledas av en generalsekreterare för att implementera mandat från organisationen. När generalsekreteraren utför sina uppgifter, skulle generalsekreteraren åtföljas av det nationella rådet (Dewan AMAN Nasional - DAMANNAS) delegater från 27 provinser, var och en bestående av en man och en kvinna. De valdes ut och tilldelades i KMAN III. DAMANNAS väljer sedan 7 regionkoordinatorer för regionen Sumatra , Borneo , Java , Bali , Nusa Tenggara , Sulawesi , Maluku och Papua .

Ledningen på nationell nivå kallas Central Governing Body (Pengurus Besar - PB) av AMAN. Medan den regionala och lokala nivån leds av AMANs regionala kapitel (Pengurus Wilayah AMAN eller PW AMAN), lika med en provins eller större områden baserat på kulturell identitet och AMANs lokala kapitel (Pengurus Daerah AMAN eller PD AMAN), lika med ett distrikt eller större områden baserade på kulturell identitet. Var och en består av regionalt dagligt styrande organ/verkställande organ (Badan Pengurus Harian - BPH) och lokalt styrande organ/verkställande organ, tillsammans med regionala råd (DAMANWIL) och lokala råd (DAMANDA) som rådgivare och handledare. Dessutom hade medlemssystemet också förändrats. KMAN III beslutade att AMAN som tidigare bestod av urbefolkningssamhällen och organisationer enbart skulle bestå av urbefolkningssamhällen. Urbefolkningsorganisationer som tidigare registrerats som AMANs medlemmar upplöstes och fick mandat att anta de strukturer som beslutats av KMAN III genom att bli PW AMAN och PD AMAN.

KMAN IV hölls i april 2012 i Tobelo , norra Halmahera i norra Maluku . På KMAN IV gjordes ändringar i sammansättningen av DAMANNAS som ursprungligen bestod av 54 representanter från 27 provinser, ledda av 7 regionala samordnare genom att eliminera de provinsiella representanterna till endast 2 regionala representanter. Provinsrepresentanterna fungerar sedan som regionråd i AMANs regionala kapitel. Hittills består DAMANNAS av 14 inhemska ledare, en man och en kvinna, som båda representerar var och en av 7 regionala divisioner av AMANs arbetsområden, Sumatra, Borneo, Java, Bali, Nusa Tenggara, Sulawesi, Maluku och Papua. DAMANNAS utvalda av varje region och tilldelade i KMAN IV.

Program

För att utföra sin funktion som en organisation för urbefolkningsrörelsen i Indonesien, upprättade AMAN-program i enlighet med behoven av service till sina medlemmar. Programmen inkluderar:

  1. Förespråkande, mänskliga rättigheter och politik:
    • Lobbyverksamhet , ingripande och drivande på lag eller lagstiftning, förordningar och avtal på nationell nivå; Lokal reglering, beslutsbrev etc. på lokal nivå för att erkänna ursprungsfolkens rättigheter.
    • Tillhandahålla juridiska tjänster och ärendehantering till AMANs medlemmar som är inblandade i juridiska konflikter relaterade till deras kollektiva rättigheter.
    • Uppmuntra utvidgningen av ursprungsbefolkningens politiska deltagande.
    • Lobbyverksamhet och interventioner i olika globala forum och internationella överenskommelser
  2. Stärka organisationen och institutionell uppbyggnad.
    • Stärka kapaciteten hos den organisatoriska ledningen och operativa, samt kapacitetsuppbyggnad för AMAN-medlemmar och dess kadrer; organisationsutveckling på alla nivåer; stärka information och kommunikation inklusive utveckling av samhällsmedier; mobilisering av offentliga resurser.
  3. Samhällsservice och stöd
    • Kartläggning av inhemska territorier; samhällsekonomisk bemyndigande; utveckla förnybara energiresurser; katastrofhantering; utveckla ursprungsfolks kooperativa producenter; utveckla samhällsägda företag; utveckling av kultur och utbildning; utveckla inhemskt baserat skogsbruk.
Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Aliansi_Masyarakat_Adat_Nusantara&oldid=1066777596 "