Östungrare

Broder Julians resa i början av 1250-talet.

Termen östungrare ( ungerska : Keleti magyarok ; eller "östliga magyarer") används i vetenskap för att hänvisa till folk som är släkt med proto-ungrarna, det vill säga teoretiskt delar av det antika samhället som förblev i närheten av Uralbergen ( vid den europeisk - asiatiska gränsen) under migrationsperioden och deltog som sådan inte i den ungerska erövringen av Karpaterna .

De möjliga platserna för resterna av ungrare

Yugra

Yugra ( grekiska : Οὔγγροι ) har av vissa trotts ha varit det ungerska Urheimat (hemland), som idag bebos av Mansi och Khanty , två besläktade etniska grupper.

Magna Ungern

Termen "östliga ungrare" används också i relation till Magna Hungaria av Friar Julian ( fl. 1235), belägen i Bashkortostan ( basjkirernas land ), där Julian kunde kommunicera med lokalbefolkningen på sitt ungerska språk.

Savard-ungrare

Enligt ungerska lärdomar fanns det en grupp "Savard-ungrare" som bröt av och flyttade över Kaukasus till persiskt territorium på 700-talet.

Teorin om Kummagyaria

Kummagyaria, enligt Laszlo Bendefy .

Det finns också teorin om "Kummagyaria" ( latin : Cummageria ), där en grupp som stannade kvar ägde ett land norr om Kaukasus. Enligt László Bendefy är det ungefärliga läget för Kummagyaria kustområdet av Kumafloden , södra Ryssland . Odorico Raynaldi (1595–1671) nämnde påvliga relationer med Jeretany ( ungerska : Gyeretyán ), kallad härskaren över ungrare, malkaiter och alaner, på 1320-talet. Tidigare hade den polske diplomaten Andrzej Taranowski (1569) nämnt den senare informationen. År 1712 passerade den franske resenären Aubrey de la Motraye genom området. I hans anteckningar står det att från vad han hörde från den lokala tatariska befolkningen, hävdade han att staden Mazsar tidigare var bebodd av magyarer.

Se även

Källor

Pál Engel (22 juli 2005). S:t Stefans rike: En historia om medeltida Ungern . IBTauris. s. 99–. ISBN 978-1-85043-977-6 .
Iván Boldizsár (1988). The New Hungarian Quarterly . Vol. 29. Lapkiadó Publishing House. sid. 127.
András Róna-Tas (1982). Chuvash studier . Akadémiai Kiadó. sid. 52. ISBN 978-963-05-2851-1 .