Wu Ningkun

I detta kinesiska namn är efternamnet Wu .

Wu Ningkun
Född	September 1920 Yangzhou , Jiangsu , Kina
dog	10 augusti 2019 (2019-08-10) (98 år) Virginia , USA
Ockupation	Översättare
Språk	kinesiska , engelska
Nationalitet	Amerikansk (1996–), kinesisk (1920–1996)
Alma mater	National Southwestern Associated University Manchester University (Indiana) University of Chicago
Barn	Wu Yiding (son), Emily Wu (dotter)
kinesiskt namn
Traditionell kinesiska	<a i=1><a i=2>巫寧坤 寧坤
Förenklad kinesiska	<a i=1><a i=2>巫宁坤 宁坤
Transkriptioner Standard Mandarin Hanyu Pinyin Wū Nìngkūn

Wu Ningkun ( kinesiska : 巫宁坤 ; september 1920 – 10 augusti 2019) var professor emeritus i engelska vid University of International Relations i Peking , där han hade undervisat sedan 1956. Under 1980-talet höll han gäststipendier vid Cambridge University , Northwestern University och University of California . 1990 belönades han med en Doctor of Humane Letters från Manchester University , Indiana. 1992 var han Mansfield gästprofessor i kinesiska studier vid University of Montana . Han har ofta föreläst vid Cambridge, Columbia , Stanford , Harvard och andra universitet. Hans publikationer inkluderar memoarerna, En enda tår - en familjs förföljelse, kärlek och uthållighet i det kommunistiska Kina, skriven i samarbete med hans fru Li Yikai ( 李怡楷 ); vetenskapliga uppsatser på engelska och kinesiska; och översättningar från engelska till kinesiska och vice versa, bland dem en översättning av The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald . Han var medlem i Independent Chinese PEN Center , men avgick 2006.

Biografi

Wu Ningkun föddes den 14 augusti 1920 (månkalendern), Yangzhou , Jiangsu , Kina. 1939, i slutet av sitt andra år vid National Southwestern Associated University i Kunming , anmälde han sig som frivillig för den kinesiska nationella revolutionära armén som tolk för American Flying Tigers . Efter andra världskriget, 1946, tog han upp sina studier i engelsk litteratur igen vid Manchester University (Indiana) och University of Chicago . 1951, medan han arbetade på en avhandling om TS Eliot , blev han inbjuden att återvända till Kina och acceptera en akademisk position vid Yenching University , Peking, som ersättning för en amerikansk professor som tvingades avgå på grund av Koreakriget . Han bestämde sig för att avbryta sina doktorandstudier och tacka ja till inbjudan: "Treningen av ett meningsfullt liv i en modig ny värld uppvägde attraktionen av en doktorsexamen och en akademisk framtid i ett främmande land." I sin memoarbok berättar han om en anekdot om TD Lee , en av de andra doktoranderna som hade kommit för att hälsa på honom för hans resa:

"Varför kommer du inte hem för att tjäna det nya Kina, TD?" Han svarade med ett vettigt leende, "Jag vill inte att mina hjärnor ska tvättas av andra." Eftersom jag inte visste hur hjärnor kunde tvättas, tyckte jag vid den tiden inte att idén var särskilt skrämmande.

Inte långt efter sin återkomst fick Wu dock sin första smak av vad "hjärntvätt" kunde betyda, i form av påtvingade "tankereformsessioner".

1952, efter ett år på Yenching University, flyttades Wu till Nankai University , Tianjin , där han träffade sin fru Li Yikai. Paret gifte sig 1954. Under 1955 års kampanj för att rycka upp dolda kontrarevolutionärer misstänktes Wu för att ha varit en nationalistisk spion, eller för att fortfarande vara en amerikansk spion, och han fördömdes som nummer ett av "dolda kontrarevolutionärer" vid Nankai University. 1957, under kampanjen Hundra blommor , var han en av de intellektuella som – trots inledande betänkligheter – talade upp för yttrandefrihet. Detta ledde till att han formellt fördömde honom som "ultra-högerman" under anti-högerkampanjen i september 1957, och våren 1958 skickades han till en statlig fängelsegård i Heilongjiang för "korrigerande utbildning genom hårt arbete". 1961, under den hungersnöd som orsakades av det stora språnget , släpptes han från fängelset.

Under kulturrevolutionen (1966–1976) blev Wu och hans familj återigen förföljda, liksom så många andra intellektuella och deras familjer.

1980 rehabiliterades han, och han återtog sin tidigare lärartjänst vid Institutet för internationella relationer.

externa länkar

• Independent Chinese PEN Center: Wu Ningkun Arkiverad 2006-07-18 på Wayback Machine
• "22 år som klassfiende" av The New York Times
• "Remembering Wu Ningkun", av Cai Yiwen, Sixth Tone , 17 augusti 2019