Wiener Schmäh

Wiener Schmäh (Wiener Schmäh ) syftar på ett vardagsuttryck som beskriver en karaktäristisk aspekt av wienerhumor. Det hänvisar inte till en enskild invektiv, utan snarare en kommunikationsstil.

Etymologi och användning

Den tyska ordboken Duden spårar ordet Schmäh tillbaka till det mellanhögtyska smæhe, som betyder "förolämpning" eller "kontumely behandling". På österrikisk tysk slang betyder Schmäh "jippo", "trick", "svindel" eller "falskhet" såväl som "obligatorisk vänlighet", "sägande" eller "skämt" . Enligt Peter Wehle härstammar Schmäh från jiddisch schemá (berättelse, något som hörts) medan Robert Sedlacek antyder ett ursprung i Rotwelsch , där Schmee betyder något i den mån tjuvarna kan inte , lögn eller skämt .

Variantenwörterbuch des Deutschen (en tysk ordbok som dokumenterar geografiska och dialektiska skillnader i det tyska språket) definierar wienska Schmäh som en typiskt österrikisk – ofta uppfattad som ytligt vänlig – charm som tillskrivs wienerna, särskilt i västra Österrike. Termen härstammar från wienertyska och har överförts till standardtyskan och används ibland även i Tyskland i formen Wiener Schmäh.

Wiener Schmäh är starkt förknippad med österrikisk kabaré och ståuppkomedi. I en artikel om österrikisk humor erbjöd den tyskspråkiga tidningen Kurier följande anekdot som exempel på Schmäh: "En kvinna dog. Framför hennes öppna grav stod hennes man bredvid sin hustrus älskare. Älskaren var helt nedbruten och grät. bittert. Kvinnans man lade tröstande sin arm över älskarens axlar och sa: 'Ta inte så hårt. Jag kommer definitivt att gifta mig igen!'"

Reception

Ofta behandlas Wiener Schmäh som synonymt med wienertyska . Det anses vara subtilt, indirekt och fullt av dolda insinuationer, ibland analogt med svart humor . Kabaréartisten Reinhard Nowak definierade Schmäh som en kombination av krass och älskvärd och som en ofta inte allvarsam form av samvaro. Likaså antyder kabaréartisten Josef Hader att Schmäh förenar charm och en viss sorts ovänlighet som normalt sett är oförenliga. Den amerikanske språkantropologen Michael Agar diskuterar Schmäh i sin bok Language Shock från 1996 , där han använder den för att illustrera sitt begrepp om språkkultur .

Se även

Litteratur

Irene Suchy, Hubert Christian Ehalt (Hrsg.): Schmäh als ästhetische Strategie der Wiener Avantgarden (= Enzyklopädie des Wiener Wissens. Band XXII). Edition Seidengasse, Bibliothek der Provinz, Weitra 2015, ISBN 978-3-990284-98-8 .

^ Schmäh, der , duden.de, tillgänglig den 28 november 2014.
^ Peter Wehle (2012), Sprechen Sie Wienerisch?: Von Adaxl bis Zwutschkerl (på tyska), Wien: Verlag Ueberreuter , s. 265, ISBN 978-3-8000-7544-7
^ Robert Sedlacek: Das österreichische Deutsch. Wie wir uns von unserem großen Nachbarn unterscheiden. En illustriertes Handbuch. Verlag Ueberreuter, München 2004, ISBN 3-8000-7075-8 , S. 342.
^ Ulrich Ammon, Hans Bickel, Jakob Ebner: Variantenwörterbuch des Deutschen – Die Standardsprache in Österreich, der Schweiz und Deutschland sowie in Liechtenstein , Luxemburg , Ostbelgien und Südtirol . Verlag Walter de Gruyter , Berlin 2004, S. 675, online i Google Bücher.
^ "Die Geschichte des österreichischen Humors" . 22 september 2012.
^ Irene Binal: „Der Wiener Schmäh“ – Ein Führer durch die österreichische Seele. at the Wayback Machine (arkiverad 8 februari 2005) DeutschlandRadio Berlin vom 28. Januari 2005, hämtad, 27 Märch 2013

[1] Schmäh, der , duden.de, tillgänglig den 28 november 2014.

[2] Peter Wehle (2012), Sprechen Sie Wienerisch?: Von Adaxl bis Zwutschkerl (på tyska), Wien: Verlag Ueberreuter , s. 265, ISBN 978-3-8000-7544-7

[3] Robert Sedlacek: Das österreichische Deutsch. Wie wir uns von unserem großen Nachbarn unterscheiden. En illustriertes Handbuch. Verlag Ueberreuter, München 2004, ISBN 3-8000-7075-8 , S. 342.

[4] Ulrich Ammon, Hans Bickel, Jakob Ebner: Variantenwörterbuch des Deutschen – Die Standardsprache in Österreich, der Schweiz und Deutschland sowie in Liechtenstein , Luxemburg , Ostbelgien und Südtirol . Verlag Walter de Gruyter , Berlin 2004, S. 675, online i Google Bücher.

[5] "Die Geschichte des österreichischen Humors" . 22 september 2012.

[6] Irene Binal: „Der Wiener Schmäh“ – Ein Führer durch die österreichische Seele. at the Wayback Machine (arkiverad 8 februari 2005) DeutschlandRadio Berlin vom 28. Januari 2005, hämtad, 27 Märch 2013