Vikramōrvaśīyam

Vikramōrvaśīyam
Urvashi-Pururavas by RRV.jpg
En målning från 1890 av Raja Ravi Varma föreställande Pururavas och Urvashi , pjäsens huvudpersoner
Skriven av Kālidāsa
Tecken
Originalspråk Sanskrit

Vikramōrvaśīyam ( sanskrit : विक्रमोर्वशीयम् , lit.   ' Ūrvaśī Won by Valor ') är ett femakters indisk sanskrit pjäs av 4:a i sanskrit på 4:e eller 5:e talet. y CE, om den vediska kärlekshistorien om kung Pururavas och en Apsarā ( himmelsk nymf) som heter Ūrvaśī , känd för sin skönhet.

Enligt traditionen, medan den grundläggande handlingen har hämtat element från källor som Samvāda Sūkta från Ṛgveda, Mahābhārata och andra , har Kālidāsa gjort betydande anpassningar för att göra presentationen mer tilltalande samtidigt som han etablerat sin skicklighet som dramatiker.

Vikramorvaśīyam är den andra av de tre pjäserna skrivna av Kālidāsa, den första är Mālavikāgnimitram och den tredje är den berömda Abhijñānaśākuntalam .

Enligt en teori anspelar "Vikrama" i titeln på Kālidāsas skyddskung Vikramāditya . Det finns dock inga avgörande bevis för detta, även om båda sägs ha levt ungefär samma tidsperiod. Det betyder helt enkelt "Valour".

Handlingens ursprung

Den klassiska teorin om sanskritdrama, känd som Natyaśāstra , gör det till en regel att handlingen i ett sanskritdrama "måste vara berömd". Följaktligen använder författare av sanskritpjäser berättelserna från Purāṇas, vediska texter och klassiska epos, nämligen Mahābhārata och Rāmāyaṇa för att utveckla pjäser. Kärnan i ett drama är dock underhållning. Eftersom alla är bekanta med den grundläggande handlingen, om presentationen av pjäsen inte är intressant eller förtrollande på något sätt, skulle folk bli uttråkade. Därför läggs tonvikt på dramatikerns originalitet. I fallet med Vikramorvaśīyam, här är hur Kālidāsa har anpassat det ursprungliga ämnet:

Ṛg-veda : I den 95:e sektionen, kallad Sūkta i det tionde klustret (kallad Maṇḍala), finns en dialog mellan Pururava och Ūrvaśī. Situationen tyder på att hon har lämnat kungen efter att ha bott med honom i fyra år. Kungen ber henne att återvända, men hon vägrar (och säger, "na vai straiṇāni santi śālavṛkānām hṛdayānyetāḥ" - vilket betyder att kvinnors hjärtan är som schakalernas). Berättelsen slutar där.

Śatapatha Brāhmaṇa : Uppenbarligen syftade till att betona vikten av en Yagya, Pururava attraherades av Ūrvaśī när hon kom till hans stad. Hon gick med på ett villkor, men när kungen inte kunde hedra det på grund av manipulation av Gandharva-folk lämnade hon honom. Senare, rörd av kungens svåra situation utan henne, gick hon med på att återvända till honom en gång om året. Kungen saknade henne fortfarande mycket, så nu övertygad om sin kärlek bad Gandharvas honom att utföra en Yagya, på grund av vilken Pururava uppnådde Gandharva-hood och kunde återförenas med Urvashi (P. 1.2).

Purana : Sammanlagt Vishnu Purana (4.6, 34-39), Padma Purana (Sṛṣṭi Khaṇḍa 12, 62-68), Matsya Purana (24, 10-32), Mahabharata , Bhāgavata Purana (9, 14) Gunadhya i Brihatkatha är källorna till berättelsen om Pururava och Urvashi. Det finns flera versioner av dessa berättelser i olika källor, men man kan se följande element i denna pool:

  • (a) Att Urvashi steg ner från himlen av någon anledning och träffade Pururava;
  • (b) De två bodde tillsammans under vissa förhållanden under en tid;
  • (c) Åtminstone vid ett tillfälle var Urvashi tvungen att skiljas från kungen under något slags brott, för vilket hon ändrade form;
  • (d) Urvashi återvände till sin form och återförenades med kungen, men det kom en tid då hon var tvungen att återvända till himlen för att tjäna Indra (e) De två hade en son tillsammans, som hette Ayuṣa.

Huruvida de levde lyckliga tillsammans i alla sina dagar är tveksamt, eftersom det finns ytterligare en berättelse i Mahabharata där Arjuna (en ättling till Pururava) går till himlen och träffar Urvashi där. Därför levde hon och Pururava tillsammans under hans livstid, eftersom han var en dödlig.

Bearbetningar av Kalidasa

Anpassningar av Kalidasa tillför nyhet och överraskning i originalmotivet och ger nytt djup och perspektiv. Så här gör du:

(1) Urvashi förvisades från himlen, men hur hon fick det straffet är Kalidasas egen fantasi. Enligt Vikramorvashiyam spelade hon rollen som Lakshmi i en pjäs regisserad av Bharata Muni , framförd i Indras hov . I scenen av Lakshmi Svayamvara fick hon frågan vem hon hade gett sitt hjärta till. Urvashi, slagen av Pururava vid den tiden, kunde inte skilja mellan sin roll och sig själv, och slutade med att säga "Pururava" istället för " Purushottama ". Denna brist på mindfulness gjorde Bharata Muni upprörd, som förbannade henne att falla till jorden. Denna förbannelse var faktiskt en välsignelse för henne. Indra, av sin uppskattning för henne, modifierade förbannelsen genom att säga att hon skulle återvända från jorden när Pururava ser ansiktet på deras son.

(2) Några av de ursprungliga versionerna tyder på att Urvashi återvände till himlen i samma ögonblick som hennes villkor bröts, utan hänsyn till Pururavas upprepade förfrågningar och hans ångest vid avskedet. Men Kalidasa lägger till det underbara elementet i Sangamaniya pärla för att återförena Urvashi och Pururava med deras son Ayush, och lägger sedan till besök av Narada som bär budskapet från Indra att eftersom Pururava är en uppskattad vän till honom och i framtida krig med demoner är hans stöd kommer att bli avgörande, Urvashi kunde stanna hos honom till slutet av hans dagar. Detta tillägg av Indras gest skildrar på en gång Urvashis tvekan och smärtan att lämna, önskan att stanna, att vara bunden av förbannelsen - allt lättat av Indras gunst.

(3) Forest of Kartikeya där kvinnor förbjöds: Återigen, den ursprungliga berättelsen nämner att de två skickades isär på grund av en förbannelse, men Kalidasa lägger till fantasin att när de två gick till berget Gandhamādana efter deras äktenskap, stirrade Pururava en gång på en ung Gandharva-tjej vid namn Udayavati, som lekte vid floden. Upprörd av svartsjuka eller missnöje stormade Urvashi ut från den platsen - och gick rakt in i en skog som var förbjuden för kvinnor. Så förvandlades hon till en vinstock. Pururava, flyttad till det extrema sjätte stadiet av att vara kär, försökte hitta henne och detta är en möjlighet som Kalidasa skapar för att lägga till berättande om naturen och samtal om Pururava med olika delar av naturen, floran och faunan. Beskrivning av naturen är Kalidasas starka sida och metaforerna han använder för att beskriva sin älskade är underbara.

(4) Urvashis dilemma: Kalidasa lägger till komplexitet när det gäller att konfrontera Urvashis karaktär genom att introducera villkoret att när Pururava ser ansiktet på sin son, kommer Urvashi att återvända till himlen. I Vikramorvashiyam blir Urvashi gravid och förlossar sonen snabbt utan Pururavas vetskap som aldrig såg henne vara gravid (förklaringen är att hon är en himmelsk varelse, och de har olika mönster för att bära barn). Son är placerad under vård av Chyavan Rishi, som ser till att eftersom han är en Kshatriya, skulle han få lära sig Dhanurveda tillsammans med andra kunskapssystem, men han kommer att följa Ashrams regler . Dagen då Ayush bryter mot koden för icke-våld genom att jaga en fågel som bar en röd pärla, är också dagen då Pururavas omhuldade Sangamaniya pärla plockas upp av en fågel som trodde att det var en bit rött kött. Någon kommer med den döda fågeln till kungen med ädelstenen och pilen som träffade fågeln. Chyavana Rishi skickar tillbaka Ayush till Pururavas domstol. King läser inskriptionen på pilen, som säger att den tillhörde "Ayush, sonen till Ilas son (antyder Pururava) och Urvashi". Urvashi berättar hela historien om förbannelse för Pururava som är väldigt glad över att hans förbannelse att vara barnlös tas bort, som utser Ayush till prinsen och är mycket olycklig över att Urvashi nu skulle behöva lämna. Vid den tidpunkten kommer Narada med det glada budskapet och pjäsen tar slut.

Skådespel av karaktärer

Prolog

Karaktärer som reciterar välsignelsen är:

  • Sutradhara - Regissör/producent och övergripande chef för teatern
  • Marisha - Sutradharas assistent och han är förmodligen ansvarig för scenen och skådespelarna

Spela

Huvudkaraktärerna som förekommer i pjäsen är:

  • Pururava - En kung av måndynastin , som styr Pratishthana Kingdom; pjäsens hjälte
  • Urvashi - Den främsta av apsarerna , himlens himmelska dansare; pjäsens hjältinna
  • Ayus - Son till Pururava och Urvashi, fostrad i vismannen Chyavanas eremitage
  • Chitralekha - En apsara och Urvashis nära vän
  • Manavaka - En vidushaka (narre) och Pururavas nära vän, som hjälper till i hans romantiska jakt
  • Aushinari - Prinsessan av Kashi och drottningens gemål av Pururava
  • Nipunika - Aushinaris personliga skötare, som informerar drottningen om Pururavas kärlek till Urvashi
  • Rambha , Menaka och Sahajanya - Tre apsara-kamrater till Urvashi, som rapporterar om hennes bortförande till Pururavas
  • Narada - En gudomlig visman, som agerar som Indras sändebud
  • Chitraratha - chef för gandharvas , de himmelska musikerna och guden Indras budbärare
  • Pallava och Galava - lärjungar till Bharata Muni
  • Satyavati - En lärjunge till Chyavana och fostermor till Ayus
  • Suta - Charioteer of Pururavas
  • Latavya - Chef för kungliga kamrarna i Aushinari
  • Kirati - En jägare som bor i bergen
  • Yavani - En grekisk-bakterisk bågebärare

Karaktärer med betydande omnämnanden i pjäsen är:

Komplott

En gång i tiden var Urvashi, som var en Apsara, på väg tillbaka till himlen från Kuberas palats på berget Kailasa. Hon var med Chitralekha, Rambha och många andra, men demonen vid namn Keshin förde bort Urvashi och Chitralekha och gick i nordöstlig riktning. Gruppen Apsara började skrika på hjälp, vilket hördes av kungen Pururava, som räddade de två. Urvashi och Pururava blir kära vid första ögonkastet . Nymferna kallades omedelbart tillbaka till himlen.

King försökte fokusera på sitt arbete, men han kunde inte skaka av sig upptaget av Urvashis tankar. Han undrade om hans var ett fall av obesvarad kärlek, och konsulterar sin vän, Manavaka. Under tiden blir Aushinari, Pururavas fru, misstänksam efter att en kärlekssjuk Pururavas tilltalar henne som "Urvashi". Drottningens personliga skötare Nipunika lyckas på ett skickligt sätt få information om källan till Pururavas vansinne och informerar Aushinari om det. Urvashi, som hade gått i osynlig form för att träffa kungen, skrev ett meddelande på ett björklöv omedelbart och bekräftade hennes kärlek.

Tyvärr bars lövet bort av vinden och stannade bara vid foten av Aushinari. Hon var först arg, men förklarade senare att hon inte skulle komma i vägen för älskare. Innan Urvashi och Pururava kunde prata, kallades Urvashi igen till himlen för att uppträda i en pjäs. Hon blev så slagen att hon missade sin signal och uttalade sin älskares namn felaktigt under uppträdandet som Pururava istället för Purushottama. Som ett straff förvisades Urvashi från himlen, vilket modifierades av Indra eftersom hennes människoälskare såg barnet att hon skulle bära honom. Efter en rad missöden, inklusive Urvashis tillfälliga förvandling till en vinstock, upphävdes förbannelsen så småningom, och de älskande fick förbli tillsammans på jorden så länge Pururava levde.

Större akter och episoder inom varje akt

Akt-1 :

  • Börjar med Introduktion eller Prastāvanā
  • (1) Pururava ställer upp frivilligt för att rädda Urvashi
  • (2) Räddning av Urvashi
  • (3) Mount Hemakuta
  • (4) Avsnitt av enkelsträngat halsband

Akt-2 :

  • Börjar med Prelude eller Praveśaka
  • (1) Forest Pramada
  • (2) Urvashis inträde
  • (3) Avsnitt av Bhurja Patra

Akt-3 :

  • Börjar med Interlude/Viṣkambhaka
  • (1) Enunch bjuder in Pururava till Maṇi Mahālaya
  • (2) väntan och samtal vid Maṇi Mahālaya
  • (3) Ritualen att avlägga ett löfte om att behaga den älskade - Priyānuprasādana Vrata av Aushinari åtföljd av pigor
  • (4) konversation som involverar Chitralekha, Pururava, Vidushaka/nar och Urvashi och hennes möte med kungen

Akt-4 :

  • Börjar med Prelude eller Praveshaka
  • (1) avsnitt av Udayavati
  • (2) extrem ångest för Pururava vid förlust av Urvashi
  • (3) avsnitt av Sangamaniya gem
  • (4) återvända till kungariket

Akt-5 :

  • Börjar med Vidushaka tillkännagivande
  • (1) Fågel tar pärlan
  • (२) ankomsten av Ayush, som Pururava inte hade någon kunskap om
  • (3) Uppenbarelse av Urvashi om hennes villkorliga befrielse från förbannelsen
  • (4) inträde av Naarada (नारद)
  • (5) Lyckligt slut

I populärkulturen

Kanjibhai Rathod regisserade Vikram Urvashi , en indisk stumfilmatisering från 1920; detta följdes av Vishnupant Divekars Urvashi 1921. År 1954 gjorde Madhu Bose en indiska Bengali -språkig filmatisering med titeln Vikram Urvashi . Vikrama Urvashi är en indisk tamilspråkig film från 1940 i regi av CV Raman baserad på pjäsen. Berättelsen om en nymf som gifter sig med en ädelfödd människa och lämnar sitt himmelska hem har använts i 1957 års tamilska film Manalane Mangayin Bhagyam .

Se även

Anteckningar

Vidare läsning

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Vikramōrvaśīyam&oldid=1144759161 "