The Bottle Imp

För kortspelet, se Bottle Imp (kortspel) . För filmen från 1917, se The Bottle Imp (1917 film) .

William Hatherells illustration av en 1905 års upplaga av historien: flaskan presenteras för Keawe av dess tidigare ägare

" The Bottle Imp " är en novell från 1891 av den skotske författaren Robert Louis Stevenson som vanligtvis finns i novellsamlingen Island Nights' Entertainments . Den publicerades först i New York Herald (februari–mars 1891) och Black and White London (mars–april 1891). I den köper huvudpersonen en flaska med en imp inuti som uppfyller önskemål. Flaskan är dock förbannad; om innehavaren dör när han bär det, är hans eller hennes själ förverkad till helvetet.

Komplott

Keawe, en fattig infödd Hawaiian , köper en konstig okrossbar flaska av en ledsen, äldre herre som tillskriver flaskan sin förmögenhet. Han lovar att en im som bor i flaskan också kommer att ge Keawe alla hans önskemål.

Naturligtvis finns det en hake. Flaskan måste säljas, kontant, med förlust, dvs. för mindre än dess ägare ursprungligen betalade, och kan inte kastas eller ges bort, annars kommer den på magiskt sätt tillbaka till honom. Alla dessa regler måste förklaras av varje säljare för varje köpare. Om en ägare av flaskan dör utan att ha sålt den på föreskrivet sätt, kommer den personens själ att brinna för evigt i helvetet .

Flaskan sades ha förts till jorden av Djävulen och först köpts av Prester John för miljoner; det ägdes av Napoleon och kapten James Cook och stod för deras stora framgångar. I slutet av historien har priset sjunkit till femtio dollar.

"Låt oss ta en titt på dig, Mr Imp.", illustration av W. Hatherell

Keawe köper flaskan och testar den omedelbart genom att önska att hans pengar ska återbetalas och genom att försöka sälja den för mer än han betalade och överge den, för att testa om historien är sann. När allt detta fungerar enligt beskrivningen inser han att flaskan verkligen har ohelig kraft. Han önskar sitt hjärtas önskan: en stor, tjusig herrgård på en egendom, och finner sin önskan uppfylld, men till ett pris: hans älskade farbror och kusiner har dödats i en båtolycka, vilket lämnar Keawe ensam arvtagare till sin farbrors förmögenhet. Keawe är förskräckt, men använder pengarna för att bygga sitt hus. Han har allt han vill och är glad och förklarar riskerna för en vän som köper flaskan av honom.

Keawe lever ett lyckligt liv, men det är något som saknas. När han gick längs stranden en natt träffar han en vacker kvinna, Kokua. De blir snart förälskade och förlovar sig. Keawes lycka krossas på natten för hans trolovning, när han upptäcker att han har fått den då obotliga spetälska sjukdomen . Han måste ge upp sitt hus och sin fru och bo i Kalaupapa – ett avlägset samhälle för spetälska – om han inte kan ta tillbaka flaskan och använda den för att bota sig själv.

Keawe börjar detta uppdrag med att försöka spåra upp vännen som han sålde flaskan till, men vännen har plötsligt blivit rik och lämnat Hawaii. Keawe spårar flaskans väg genom många köpare och hittar så småningom en Haole på Beritania Street, Honolulu. Mannen med europeisk härkomst har både goda och dåliga nyheter för Keawe: (a) han äger flaskan och är mycket villig att sälja, men (b) han hade bara betalat två cent för den. Därför, om Keawe köper den, kommer han inte att kunna sälja den vidare.

Keawe bestämmer sig för att köpa flaskan ändå, för priset av en cent, och botar verkligen sig själv. Men nu är han förståeligt nog förtvivlad : hur kan han överhuvudtaget njuta av livet, med kunskap om sin undergång? Hans fru misstar hans depression för att ångra deras äktenskap och ber om skilsmässa. Keawe bekänner sin hemlighet för henne.

Hans fru föreslår att de seglar, med flaskan, till Tahiti ; på den ögruppen använder kolonisterna i Franska Polynesien centimes , ett mynt värt en femtedel av en amerikansk cent. Detta erbjuder en potentiell utväg för Keawe.

När de anländer kommer de misstänkta infödingarna dock inte att röra den förbannade flaskan. Kokua bestämmer sig för att göra en överlägsen uppoffring för att rädda sin man från hans öde. Men eftersom hon vet att han aldrig skulle sälja flaskan till henne medvetet, tvingas Kokua muta en gammal sjöman för att köpa flaskan för fyra centimes, med förståelsen att hon i hemlighet kommer att köpa tillbaka den för tre. Nu är Keawe glad, men hon bär förbannelsen.

Keawe upptäcker vad hans fru har gjort och bestämmer sig för att offra sig själv för henne på samma sätt. Han ordnar så att en brutal båtsman köper flaskan för två centimes, och lovar att han kommer att köpa tillbaka den för en och därmed försegla sin undergång. Den berusade sjömannen vägrar dock att skiljas från den och är inte rädd för utsikten till helvetet. "Jag tror att jag går ändå", säger han.

Keawe återvänder till sin fru, båda fria från förbannelsen, och läsaren uppmuntras att tro att de lever lyckliga i alla sina dagar.

Bakgrund

Temat för flaskans imp finns också i den tyska legenden Spiritus familiaris av bröderna Grimm . Vid tidpunkten för publiceringen 1891 inkluderade valutasystemet i kungariket Hawaii centmynt som cirkulerade i paritet med den amerikanska penny .

Romanen återspeglar Stevensons intryck från hans fem månader långa besök i kungariket Hawaii 1889. En del av handlingen utspelar sig i den lilla staden Hoʻokena vid Kona -kusten på ön Hawaii , som författaren besökte. I en scen som utspelar sig i Honolulu nämner Stevenson Heinrich Berger , kapellmästaren för Royal Hawaiian Band . Namnet på Keawes fru syftar på det hawaiiska ordet kōkua , som betyder hjälp . 1889 besökte Stevenson också spetälskkolonin på ön Molokaʻi och träffade fader Damien där. Därför hade han en förstahandserfarenhet från de spetälskas öde. Stevenson använder flera gånger det hawaiiska ordet Haole , som är den vanliga termen för kaukasier , till exempel för att beskriva den sista ägaren av flaskan.

Berättelsen kan betraktas som både en fortsättning på och en ganska lättsam motpol till temat att sälja sin själ till Djävulen, manifesterad i de många skildringarna av doktor Faust såväl som i berättelser som " Djävulen och Tom Walker " . av Washington Irving och " The Devil and Daniel Webster " av Stephen Vincent Benet .

Offentliggörande

"The Bottle Imp" publicerades i missionstidningen O le sulu Samoa (Den samoanska facklan) 1891, med titeln "O Le Tala I Le Fagu Aitu". Enligt Publishers Weekly och School Library Journal (båda citerade av Amazon.com) "den här berättelsen publicerades ursprungligen, på samoanska, 1891". The Locus Online Index to Science Fiction säger på samma sätt "Stevenson-berättelsen publicerades först på samoanska 1891, och senare samma år på engelska." Project Gutenberg-texten i berättelsen har en anteckning av Stevenson som säger "... sagan har designats och skrivits för en polynesisk publik..." vilket också föreslår första publicering i Polynesien, inte i USA.

Flaska Imp paradox

Premissen för berättelsen skapar en logisk paradox som liknar den oväntade hängande paradoxen . Uppenbarligen skulle ingen rationell person köpa den för en cent eftersom detta skulle göra det omöjlig att sälja den med förlust. Därav följer dock att ingen rationell person skulle köpa den för två cent heller om den senare endast ska säljas till en rationell person mot förlust. Genom bakåtinduktion kan flaskan inte säljas för vilket pris som helst i en perfekt rationell värld. Och ändå verkar personernas agerande i berättelsen inte särskilt oklokt.

Berättelsen visar att paradoxen kan lösas genom att det finns vissa karaktärer:

  • Någon som älskar flaskans nuvarande ägare tillräckligt mycket för att offra sin egen själ för den personen.
  • Någon som tror att han eller hon oundvikligen redan är avsedd för helvetet.
  • Någon som tror att han eller hon aldrig kommer att dö. [ originalforskning? ]
  • Någon som tror att det finns någon annan som är villig att fatta ett irrationellt beslut att köpa flaskan.

Eftersom växelkurserna för olika valutor kan fluktuera i förhållande till varandra är det också möjligt att flaskans värde kan öka från en transaktion till nästa även om det angivna priset sjunker. Detta leder till en oändlig trappparadox som skulle göra det möjligt, i teorin, för flaskan att fortsätta säljas oändligt många gånger. Detta kan dock vara förbjudet beroende på hur flaskan imp tolkar idén om att "sälja med förlust".

Anpassningar

En affisch för filmen från 1917

En stumfilm baserad på Stevensons berättelse släpptes 1917. Manuset anpassades av Charles Maigne . Filmen regisserades av Marshall Neilan och hade Sessue Hayakawa , Lehua Waipahu, H. Komshi, George Kuwa, Guy Oliver och James Neill i huvudrollerna .

The Witch's Tale , en skräckantologiradioserie, anpassade historien till "The Wonderful Bottle" 1934.

Käthe von Nagy var stjärnan i den tyska filmen Love, Death and the Devil (1934) och den franska filmen The Devil in the Bottle (1935).

En västtysk stop motion -animerad långfilm baserad på historien och regisserad av bröderna Diehl släpptes 1952 under titeln Der Flaschenteufel .

En italiensk TV-anpassning "Il diavolo nella bottiglia" sändes på Rai2 den 23 juni 1981 som en del av skräckantologiserien "I giochi del diavolo".

The Imp In The Bottle , var avsnitt nummer 143 av CBS Radio Mystery Theatre , anpassat 1974.

The Devil Inside , en opera baserad på Stevensons novell skriven av romanförfattaren Louise Welsh och kompositören Stuart MacRae , hade premiär på Theatre Royal, Glasgow i januari 2016. Operan var en samproduktion mellan Scottish Opera och Music Theatre Wales .

Berättelsen har inspirerat det knepiga kortspelet Bottle Imp , designat av Günter Cornett. Den publicerades första gången 1995 av Bambus Spieleverlag, och har sedan dess återutgivits flera gånger under namnet "Bottle Imp".

Se även

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=The_Bottle_Imp&oldid=1118858656 "