Tagalog fickböcker

Tagalog-romaner , ibland gemensamt kallade tagalog-pocketböcker , tagalog -pocketböcker , tagalog-romantiska pocketböcker , tagalog-romantiska pocketböcker , filippinska romanska romaner , filippinska romanska romaner , Pinoy-pocketböcker , tagalog-populära romaner , eller tagalogiska populära romanska litteratur som publiceras i kommersiella pappers- eller tagalogböcker. pocketbook -format publicerat på tagalog eller filippinska språket i Filippinerna. Till skillnad från den formella eller litterära romantikgenren skrevs dessa populära romanska romaner, som beskrivs av Dominador Buhain i boken A History of Publishing in the Philippines som en form av traditionella eller konventionella romantikberättelser om "rik pojke möter fattig tjej eller vice versa som gå igenom en rad hinder och slutligen hamna i varandras armar”.

Beskrivning

Enligt Tatin Yang i artikeln Romansang Pinoy : A day with Tagalog romance novels var tagalog romantik pocketböcker tunna filippinska versioner av romantikböcker som kunde hittas på de nedre hyllorna i romansektionen i bokhandeln , inslagna och inbundna med bokomslag som är dekorerade med filippinska serier -stilade illustrationer, som "ett barriolandskap med en illa klädd kille och tjej låsta i en omfamning". Som en form av " eskapistisk fiktion " ( eskapism ) och "kommersiell litteratur" följer tagalogromaner i allmänhet en "strikt romantikformel", vilket betyder att berättelserna har lyckliga slut (en faktor som påverkar romanens säljbarhet), huvudpersonerna är rika , snygg, smart och karaktärer som inte kan dö. Normalt blir berättelsens hjälte eller hjältinna kär och "blir galen" över den beundrade personen. Senare författare till Tagalog-romaner avvek dock från att gestalta så kallade "damsel-in-distress and ridder-in-shining-rustor-karaktärer". Samtida författare vände sig också bort från att skriva "ragg-to-riches plots". Den stereotypa normen hade ersatts av inkorporeringen av berättelser med "intressanta scener, karaktärer [som är redo att möta utmaningar eller att offra sig till förmån för andra människor], dialoger och nya infallsvinklar till gamla intriger". Författare som Maria Teresa Cruz San Diego , som använde pennnamnen Maia Jose och Tisha Nicole , gav sig in i genren fantasyromantik och in i ämnen som är relaterade till politik , ekologi , genusfrågor , prostitution , postorderbrudsyndikat , vit slaveri , icke-statliga organisationer och amningsprogram . Förutom att skriva om idealiska älskare (män och kvinnor) och idealiska situationer, skrev andra romanförfattare om verklighetstrogna miljöer, eller åtminstone baserade berättelserna från personliga erfarenheter. Således kom tagalogromaner att spegla eller replikera "rollerna som kvinnor och män spelar" i det filippinska samhället.

Tagalog-romanerna i pocket- eller pocketformat blev den samtida motsvarigheten till serieromanerna som dök upp på sidorna av Liwayways tidningsromaner och de illustrerade romanerna i filippinska serier som Tagalog Komiks . En vanlig tagalog-språkig romantikplånbok består av cirka 120 sidor, med en dimension på 10 gånger 16 centimeter (3,9 tum × 6,3 tum), vilket ger boken dess karaktäristiska bärbarhet, lätta och lätt att föra vidare till andra läsare. Det aktuella priset per bok sträcker sig från PHP 39,50 till PHP 54,50. Priset på plånboken beror på publiceringsdatum eller releasedatum.

Historia

Bland de möjliga inspirationerna för att publicera Tagalog-romantiska pocketböcker var Mills & Boon och Harlequin Romance- pocketböckerna för kärlekshistorier. Själva idén med att publicera Tagalog-romantiska pocketböcker i Filippinerna utformades av Benjie Ocampo, ägaren av Books for Pleasure, Inc., företaget som bar den engelskspråkiga Mills & Boon- pocketserien i landet. Ocampo funderade på konceptet med att sälja filippinska romansromaner i bokformat 1983. 1984 publicerade Ocampos företag den tagalogspråkiga Valentine Romances-linjen med en preliminär utgivning på 5 000 exemplar. Även om det avbröts tillfälligt på grund av distributionsrelaterade problem, återupptogs publiceringen av Valentine Romances efter ett år. Försäljningen av fickböckerna ökade från 8 000 exemplar inom en 3- till 4-månadersperiod till 10 000 exemplar under en period av 2 till 3 månader, inklusive provinsförsäljning. 1990 riktade sig Anvil Publishing, systerföretaget till Books for Pleasure, mot filippinska manliga läsare genom att publicera Pinoy Suspense, en pocketbokserie som innehöll "original filippinska pocket-thriller". Senare, efter åtta månaders produktion av Pinoy Suspense-pocketböcker, släppte Anvil Publishing sina egna tagalogspråkiga pocketromaner som var inriktade på filippinska kvinnliga läsare. Även om Books for Pleasure, Inc. lades ner 2002, kom andra förlag att producera tagalog-språkiga pocketböcker. Bland de samtida och mest populära märkena för romantikromaner från Tagalog som släppts på den filippinska bokmarknaden var Precious Heart Romance (PHR), ett märkesnamn för Tagalog-pocketbok som publicerats av Precious Pages Corporation sedan 1992. Andra tagalog-pappersmärken inkluderar Love Match.

Författarskap

De flesta skribenter för Tagalog pocketbooks är kvinnor. Men det finns också manliga romanförfattare. I det här fallet fanns det förlag som krävde att manliga bidragsgivare skulle använda kvinnliga pseudonymer på grund av tron ​​att kvinnliga läsare föredrar kvinnliga författare, och att kvinnor känner andra kvinnor bättre än män. Bland de första tagalog-pocketbokförfattarna var Edgar Reyes (även känd som Edgardo Reyes), Lualhati Bautista , Helen Meriz, gilda Olvidado, Ma. Elena cruz, Joi Barrios, Rosalie Matilac, Leo del Rogierro, Crisostomo Papa, Ernie Bueno och Rosario Cruz Lucero. Bortsett från Maria Teresa Cruz San Diego (som Maia Jose eller Tisha Nicole), var andra samtida Tagalog pocketbook-romanförfattare Camilla (pannanamn av Armine Rhea Mendoza), Martha Cecilia (Maribeth Dela Cruz i verkligheten) Apple Masallo och Paul Sevilla.

Läsekrets

Läsare av filippinska serier, den populära litteraturen i Filippinerna från början av 1900-talet till 1990-talet, började läsa filippinska romaner till låga priser. När det gäller försäljning, var Tagalog pocket romantikböcker vinnande över den filippinska serieindustrin. Bland läsarna av tagalogspråkiga pocketböcker, förutom de lokala anhängarna i Filippinerna, finns utländska filippinska arbetare, som de kvinnliga hemhjälparna i Hong Kong . Det finns fler kvinnliga läsare än män, och den kvinnliga publiken av Tagalog pocketbooks inkluderar unga kvinnor och tonåringar. Andra läsare sätter upp en samling Tagalog-pocketböcker som de hyr ut till andra pocketbokentusiaster för en bestämd avgift.

Utmaningar

Problemen med att publicera Tagalog-romaner inkluderade frågan om upphovsrättsintrång. Bland de metoder som användes för att göra intrång i originalpocketböcker var genom att skanna kopior, ändra bokomslagen, ändra titlarna och ändra namnen på författarna.

Filmatisering

Tagalog pocketbooks romaner hade anpassats till film och tv. Ett exempel på en Tagalog-romantisk roman som anpassades till tv var Babes Cajayons (under pseudonymen Martha Cecilia ) Kristine , som är märkt som den "mest framgångsrika serien i filippinsk romansk pocketbokhistoria".

Betydelse

Tillsammans med sändningen av tagalogspråkiga tv-program och filmer, bidrog publiceringen av romanska pocketböcker på tagalog till att ytterligare etablera det som Filippinernas nationella språk ( över hundra språk talas i Filippinerna med engelska och tagalog som de enda officiella statliga tungor).

Böckerna har varit särskilt populära bland yngre filippiner, delvis på grund av den "muntliga och samtida" karaktären hos språket som används för att skriva romanerna.

Modern

Tagalog pocketbooks numera används sällan. Några av alternativen till sådana är noveller som publiceras på internet och sociala medier.

Se även

externa länkar

Hämtad från " https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Tagalog_pocketbooks&oldid=1124696555 "