Shlensky v. Wrigley
| Shlensky v. Wrigley | |
|---|---|
| |
| Citat(er) | 237 NE 2d 776 (Ill. App. 1968) |
| Nyckelord | |
| Styrelseuppdrag | |
Shlensky v Wrigley , 237 NE 2d 776 (Ill. App. 1968) är ett ledande amerikanskt företagsrättsfall som rör styrelsens utrymme för skönsmässig bedömning att avgöra hur intressenternas intressen ska balanseras. Det representerar förskjutningen i de flesta stater bort från tanken att företag endast ska sträva efter aktieägarvärde , vilket kan ses i det äldre Michigan-beslutet av Dodge v. Ford Motor Co ..
Fakta
Chicago Cubs president, Philip K. Wrigley , vägrade att installera fältljus för nattspel på Wrigley Field . "Klaganden hävdar[d] att Wrigley hade [d] vägrat installera lampor, inte på grund av intresse för företagets välfärd utan på grund av hans personliga åsikter "att baseball är en "dagtidsport" och att installation av lampor och nattbaseboll spel kommer att ha en försämrad effekt på det omgivande grannskapet." Detta innebar att nattspel inte kunde genomföras, och därför, enligt Shlenskys uppfattning, skulle det resultera i lägre vinster för aktieägarna. En överklagan väcktes av aktieägaren Shlensky mot styrelsens beslut.
Viktigt är att frågan vid överklagandet var om Shlensky överhuvudtaget hade rätt att föra ett mål mot Wrigley; eftersom detta är en stämningsansökan från aktieägare måste den person som hävdar att aktieägarna skadas (här, Shlensky) normalt bevisa att styrelseledamöterna i ett företag begick bedrägerier, olagliga handlingar eller hade en intressekonflikt. Detta påverkade domstolens analys av fakta, eftersom de beslutade om typen av rättsliga anspråk och inte uttryckligen avgjorde om Wrigleys agerande var bra eller dåligt.
Dom
Domstolen fastställde direktörens beslut. Presidenten var inte ansvarig för att ha misslyckats med att maximera avkastningen till aktieägarna. Det var,
inte övertygad om att motiven som tilldelats [styrelseledamöterna] strider mot bolagets och aktieägarnas bästa intressen... [eftersom de] inte visade något bedrägeri, olaglighet eller intressekonflikt när de fattade det beslutet.
[...]
[Citerar Davis v Louisville Gas and Electric Co , 16 Del. Ch. 157 (1928)] ... styrelseledamöterna är utvalda att vidarebefordra sådana frågor och deras bedömning om inte visat sig vara behäftad med bedrägeri accepteras som slutgiltig. Domen som styrelseledamöterna i bolaget åtnjuter fördelen av en presumtion om att den bildades i god tro, och [den] var utformad för att främja bolagets bästa intressen.
Se även
Anteckningar
- Choper, Coffee and Gilson, Cases and Materials on Corporations (2010)