Ryttarens torvfabriks Spårväg

Ryttarens torvfabrik
Ryttarens torvfabriks Lättjärnväg
Tekniska
Linjens längd	3,5 kilometer (2 mi)
Spårvidd	600 mm ( 1 fot 11 + 5 ⁄ 8 tum )
Vägkarta Arvsjärnväg km Norra linjen nr 2 Norra linjen nr 1 (ab 1906) från Ljunghems mosse 3,5 Ryttaren till Ekelund mosse 0 station för arvsjärnvägen Ryttarens torvfabrik Nässjö – Falköpings järnväg

Ryttarens torvfabriks lättjärnväg är en 3,5 kilometer lång smalspårig järnväg 600 mm nära som kommun med i en spårvidd på Kättilstorp Falköpings i Västergötland , är fortfarande fungerade som en arvsjärnväg . Sedan 2012 är den tidigare fabriken skyddad som industriminne ( Byggnadsminne ) enligt bestämmelserna i den svenska kulturminneslagen.

Historia

Ryttarens torvfabrik

Ryttarens torvfabrik

Bygget av Ryttarens torvfabrik påbörjades våren 1906. Samtidigt byggdes spårvägen från fabriken till heden. Den 7 maj 1906 gjordes en beställning hos AB Wilhelm Sonesson & Co. på 4 100 meter (4 500 yd) transportabla rälssektioner, plus fem växlar, 24 hjulsatser med dubbla spårringar och en vagn.

Lantbruksvetaren Nils Hartelius grundade Ryttarens torvlager i Grimstorp 1906. Samma år byggdes fabriken invid järnvägen mellan Falköping och Nässjö för att utvinna torv från Ryttarens hed. Torven användes främst till djursängkläder , torrtoaletter och förpackning av frukt. Fabriken hade tre balpressar med en årlig produktionskapacitet på 75 000 balar. Under högsäsongen var uppemot 200 personer anställda i fabriken och på heden. Verkmästare Notarie Karlsson var fabrikschef från början till sin pensionering 1938.

Fabriken köptes 1964 av Hasselfors Bruks AB för att producera torv för trädgårdsodling. Torvskärningen vid Ljunghemsmossen avslutades 1995, torvproduktionen upphörde 1997.

Spårväg

Den första linjen byggdes från fabriken 400 meter (440 yd) mot nordost, där den förgrenade sig i två parallella spår på ett avstånd av 500 meter (550 yd) till den norra delen av heden.

Rälssystemet utökades sedan successivt till att täcka den södra delen av mossen. 1947 genomfördes en större översyn av stambanan. Nya slipers installerades och skenorna som vägde 5 kg/m (10 lbs/yd) ersattes med de som vägde 7 kg/m (14 lbs/yd). Samtidigt avvecklades en av de norra linjerna.

1953 och 1954 utökades spårnätet ytterligare genom byggande av linjer till Ljunghems- och Ekelundsmyrarna. Järnvägsnätet på 10,5 kilometer (6,5 mi) hade då sin maximala förlängning. Efter övertagandet av anläggningen av Hasselfors Bruks AB 1964 lades ledningen återigen om väsentligt.

1985 revs linjen till Ekelund mosse och resten av norra linjen. Hösten 1996 påbörjades rivningen av banan till Ljunghemsmossen. Två kilometer (1¼ miles) i slutet av linjen lyftes, innan rivningen stoppades. Idag är mer än tre kilometer (1⅞ miles) av linjen fortfarande i gott skick och kan användas för turisttrafik.

Drift

Ryttarens torvfabriks Spårväg

Den första delen av den norra linjen nr 1 invigdes 1906. Här användes hästar från 1906 till 1913 och under kriget . Järnvägsvallen var delvis förstärkt med grus så att hästarna kunde gå på den.

1913 köptes ett lok från Varbergs Gjuteri och Mekaniska Verkstad . Loket var till försäljning igen 1915. 1918 följde ett 8 hk fotogenlok från Vara Mekaniska Verkstad som kostade 6295 kronor . Den såldes 1925 till Stockaryds Torvströ AB för 900 kronor.

1924 sattes ett Austro-Daimler lokomotiv byggt i Wien på linjen. Det bensindrivna loket#Motor Locomotive hade 6 hk, kostade 2650 kronor och skrotades omkring 1940.

Därefter kom ett lok från Berg & Co. Mek. Verkstad i Lindesberg (Bergbolagen, BB) 1939. Den hade en liten luftkyld bensinmotor, som samma år ersattes av en tvåcylindrig Pentamotor med transmission. 1941 konverterades loket till eldrift. Den var utrustad med Tudor-ackumulatorer, en ASEA DC-motor och en förarhytt. På grund av den lilla aktionsradien användes den då endast korta sträckor. Loket användes fram till 1960-talet och skrotades. Chassit fanns kvar i Ryttaren fram till mitten av 1980-talet, då det överfördes till Frövi Industrijärnvägsmuseum och användes för att bygga ett ånglok.

Lok 175/1943 byggdes av Sydsvenska Kraft 1942 för uppförande av en kraftstation i Traryd av EW Lundströms Mekaniska Verkstads AB ( EWL) i Limhamn . Efter slutförandet av kraftverksbygget såldes loket vidare via LH Sandströms maskinverkstad i Månsarp. 1957 såldes den till Fälhults torvfabrik i Älmhult . 1983 AB Sejle Myr i Kärraboda maskinen som kom till Ryttaren 2002. I Fälhult var loket försett med en sexcylindrig bensinmotor från Volvo . Under tiden ersattes denna av en Mercedes fyrcylindrig dieselmotor. Loket används endast för arbetståg, eftersom det är för lätt för passagerartrafik.

Sommaren 1948 lånades ett lok från Röde Mosse Torvfabrik i Härlingstorp. Efter en brand i fabriken 1947 fick den förlorade produktionen från föregående år ta igen. Loket tillverkades 1917 av Söderbloms Gjuteri AB i Eskilstuna . Den var utrustad med en 10 hk fotogenmotor. Denna ersattes senare av en Chevrolet bensinmotor.

Vid utbyggnaden av järnvägsnätet från 1953 till 1954 visade det sig att det elektriska Bergbolagen loket inte räckte för de långa transporterna från Ljunghems och Ekelunds myrar. Inköp av ett nytt lok blev nödvändigt. Det beslutades att bygga loket i egen regi. Beställningen gick till ingenjör Måns Hartelius. Måns var bror till den tidigare verkställande direktören för torvfabriken Hans Hartelius och arbetade på Volvo i Göteborg där han ansvarade för Volvos utvecklingsprogram för militära fordon. Chassit byggdes runt en stålram och försett med individuell hjulupphängning för att säkerställa maximal spårning på rälsen och därmed undvika urspårning. En tvåcylindrig pentamotor valdes som drivkälla. Kraften överfördes via en mellanaxel. Motorns kilremmen drev en generator, som genererar elektricitet till en elmotor. Kraften överfördes från elmotorn via kedjor till axlarna. Detta säkerställde smidig start, ryckfri körning och steglösa hastighetsändringar. Smörjningen av alla drivkedjor och slipningen av alla hjul skedde via rör från förarhytten. Dess generator tillverkades av ASEA och levererade en maximal effekt på 11,2 kW vid 70 volt DC. Pentamotorn ersattes 1968 av en 60 hk Volvomotor av typ B16. Loket som används som servicelok heter Harteliusloket.

Museum

Ryttarens torvfabrik är ett industriminne från tidigt 1900-tal som kan ses än idag. Den har fabrik, maskinhus, arbetarbostäder med gårdsbyggnader, sågverk och torvmossar. Torvfabriken Ryttaren drivs som friluftsmuseum av Föreningen Ryttarens torvströfabrik sedan 1999. År 2004 utsågs den till Årets industriminne av Svenska Industriminnesföreningen . Det listades som industriminnesmärke ( Byggnadsminne ) 2012.

Museet är öppet och järnvägen trafikeras på helger i juli och augusti och på Torvens dag i september.

externa länkar

• www.ryttaren.nu (officiell hemsida)