Rotrouenge

På medeltiden var rotrouengen ( gammal fransk ) eller retroencha ( gammal occitansk ) en erkänd typ av lyrisk poesi , även om ingen befintlig källa definierar genren tydligt. Det finns fyra bevarade trubadurdikter , alla med refränger och tre av Guiraut Riquier med musik, som betecknas som retronchas i chansonnierna . Sex rotrouenges överlever, men bara en med musik, och fyra av dem tillskrivs en trouvère , Gontier de Soignies .

Medeltida occitanska avhandlingar säger att retroencha alltid har en refräng, men moderna forskare har inte funnit någon annan utmärkande egenskap. Banbrytande arbete med att peka ut och identifiera rotroencha gjordes av Alfred Jeanroy . Under 1900-talet utvecklade de tyska forskarna Friedrich Gennrich och Hans Spanke två distinkta teorier om den textuella och melodiska formen av rotrouengen, vilket implicit antydde i processen att några av de få exemplar av lyrik som märkts som sådana i manuskripten faktiskt är felaktiga. -märkt och representerar inte rotrouengen . Den franske forskaren Jean Frappier noterade att "vi är inte helt säkra på att vi har några autentiska exemplar av rotrouenge", vilket indikerar att när termen kom i bruk i slutet av 1100-talet var det inte mer än en arkaism (" en attraktiv gammal term" med Hendrik van der Werfs ord) och att den ursprungliga genren kan ha förlorat sin distinkta identitet. Följande är de enda fyra retroenchas som överlever:

• "Si.m vai be ques eu non envei" av Joan Esteve
• "Si chans me pogues valensa" av Guiraut Riquier
• "Pos astres no m'es donatz" av Guiraut Riquier
• "No cugei mais d'esta razo chantar" av Guiraut Riquier

Bibliografi

Följande bibliografi är hämtad från Hendrik van der Werf:

• P. Bec . La lyrique française au Moyen-Age (XIIe–XIIIe siècles): bidrag à une typologie des genres poétiques médiévaux (Paris, 1977–8).
• J. Frappier. La poésie lyrique en France aux XIIe et XIIIe siècles: les auteurs et les genres (Paris, 1960).
• F. Gennrich. Die altfranzösiche Rotrouenge (Halle, 1925).
• F. Gennrich. Grundriss einer Formenlehre des mittelalterlichen Liedes (Halle, 1932), 52ff.
• H. Spanke. Eine altfranzösische Liedersammlung (Halle, 1925), 294ff.