Räddningsboj

Ej att förväxla med ubåtsräddningsboj .

Ett räddningsrör, eller Peterson-rör.

Original räddningsbojar, även kallade burkbojar.

En räddningsboj eller räddningsrör eller torpedboj är en del av livräddningsutrustning som används vid vattenräddning. Denna flytanordning kan hjälpa till att stödja offrets och räddarens vikt för att göra en räddning enklare. Det är en väsentlig del av utrustningen som måste bäras av livräddare . Det kan vidare fungera som ett märke för identifiering, identifiera en individ som en livräddare.

Beskrivning

En räddningsboj, även kallad Burnside-boj, eller burk.

Räddningsröret är vanligtvis tillverkat av vinyl och är tillräckligt flytande för att bära hela vikten av en räddare och flera offer . Tuben har ett långt koppel som livräddaren bär runt kroppen för att släpa tuben med när du simmar en lång sträcka. Räddningsröret är vanligtvis rött, men kan komma i en mängd olika färger. Räddningsrör har ofta orden "Guard" eller "Lifeguard" tryckta på dem. Röret kan också ha klämmor, så att det kan lindas runt en person.

Räddningsbojen är en ihålig räddningsflotanordning av plast . Den kallas också för en torpedboj på grund av sin form; och kallas ofta för en "Torp" av livräddare. På grund av sin styvhet är den något farligare under surfförhållanden. Men räddningsbojen har generellt sett mer flytkraft än ett räddningsrör, vilket gör att räddaren kan hjälpa flera offer. Det finns flera färger och storlekar tillgängliga kommersiellt. Skenorna, eller sidorna, eller bojen har handtag som gör att offren kan ta tag i dem. Liksom röret är bojen ansluten med ett rep till en rem som bärgaren bär. Detta gör att de kan simma medan de bogserar bojen och offret. Bojen kan också vara ansluten till en fast telefonanordning, som gör att individer på land kan dra räddaren och offren tillbaka till land.

Tidiga versioner konstruerades av aluminium, trä, kork och glasfiber, med repskenor.

Historia

Walters med den första Torpedbojen

Fast telefon

En livräddare skulle simma ut offret medan den var fäst vid linan, även känd som en rulle och lina . Livräddaren, medan den fortfarande var fäst, skulle gripa offret och snabbt dras tillbaka till land av andra. Detta var ineffektivt eftersom linan gav drag för livräddaren och riskerade att trassla in sig. En annan nackdel var behovet av två eller flera personer för operation; den var också otillräcklig i fall med flera räddningar samtidigt på olika platser.

Räddningskan

Först skapad av kapten Henry Sheffield 1897, den första "räddningsburken" var gjord av plåt och spetsig i båda ändar. Det orsakade lite drag men orsakade ibland skador på livräddaren och offret. Eftersom designen byttes från metall till aluminium med rundade ändar, skulle skador fortfarande uppstå.

Walters Torpedboj

Walters Torpedboj uppfanns 1919 av Henry Walters från American Red Cross Volunteer Life Savings Corps.

Peterson Tube

Skapad 1935, producerade Pete Peterson ett uppblåsbart räddningsrör med karbinhakar gjutna i ena änden och en 14-tums rem i den andra. Designen förbättrades ytterligare i slutet av 1960-talet med tillverkningen av skumgummi med slutna celler.

Andra världskrigets räddningsboj

Se: Räddningsboj (Luftwaffe)

Under andra världskriget , på instiftan av den tyske generaloberst Ernst Udet , sattes stora bojar ut i Engelska kanalen för nedskjutna flygblad från Luftwaffe . Var och en inkluderade en 43 kvadratfot (4,0 m ² ) sluten hytt och en radiosändare. En kan ses i de brittiska filmerna One of Our Aircraft is Missing (1942) och We Dive at Dawn (1943).

Burnside boj

Lt. Burnside samordnade med professor Ron Rezek för utvecklingen av en räddningsboj av plast. En träprototyp godkändes av styrelsen för National Surf Line Saving Association 1968.

Robotisk räddningsboj

EMILY (Emergency Integrated Lifesaving Lanyard) är en roboträddningsboj tillverkad av Hydronalix.

Användande

När man närmar sig offret ska livräddaren tillåta räddningsbojen att följa efter. När livräddaren får kontakt med offret ska de lämna över räddningsbojen till offret och föra dem i land. Räddningsbojens flytförmåga, tillsammans med det lugnande samtalet, ska trösta och lugna offret.

Vatteninlopp

De tre huvudkomponenterna i en räddningsflotationsanordning (RFD) är linan, flöten och selen. Snoren och selen kan snubbla upp livräddaren under instegskörningen, så försiktighet måste iakttas vid hantering av RFD. Livräddaren måste bära räddningsbojen tills strandbesökarna inte riskerar att skadas.

Avlägsnande från vatten

Om surfförhållandena är svåra kan livräddaren vilja bära räddningsbojen helt upp ur vattnet. En osäkrad räddningsboj kan potentiellt skölja upp med våld mot livräddaren eller offret.

Nedsmutsning

Nedsmutsning uppstår när linan lindas runt ett föremål som äventyrar livräddaren. Infästningen mellan linan och livräddaren måste möjliggöra snabb frigöring i händelse av nödsituationer.

Lanyard längd

Längden på linan är avgörande, eftersom den måste bidra till en kortfattad och effektiv räddning. Den måste vara tillräckligt lång för att livräddaren ska kunna sparka utan att bojen är i vägen, och den måste vara tillräckligt kort för att undvika nedsmutsning.