Oskar Kraus

Oskar Kraus

Oskar Kraus (24 juli 1872 – 26 september 1942) var en tjeckisk filosof och jurist .

Liv

Oskar Kraus, som konverterade från den judiska till den protestantiska tron, föddes i Prag , son till Hermann Kraus och Clara Reitler-Eidlitz. 1899 gifte han sig med Bertha Chitz.

1890 började han studera rättsvetenskap och filosofi under Friedrich Jodl och Anton Marty , som introducerade honom i Franz Brentanos filosofi. Kraus blev doktor i filosofi 1895 och uppnådde habiliteringen i filosofi 1902. 1909 blev han professor extraordinarius och 1916 professor ordinarius. Efter att tyskarna ockuperade Tjeckoslovakien 1939 sattes Kraus i ett koncentrationsläger ; men efter att han släppts flydde han till Storbritannien . Vid University Edinburgh höll han Gifford-föreläsningar 1941. 1942 dog han, 70 år gammal, i Oxford i cancer .

Familj:

  • Wally Oskarovich Kraus (1930 – 21 oktober 1981) - son, dog i en olycka
  • Yuriy Voldemarovich Kraus (f. 30 mars 1966 i Tallinn )

Arbete

Under första världskriget arbetade Kraus med ämnen i relation till krig och etik och skrev viktiga verk inom folkrättens område .

Influerad av Brentano utvecklade Kraus en a priori värdeteori , som formulerades i opposition till marxistisk värdeteori. Han tillämpade också denna metod på ekonomi .

Utifrån sina idéer om lag och plikt utvecklade han en juridisk hermeneutik inom rättsvetenskapens område och kritiserade historism och positivism .

Kraus var också känd för sin kritik av relativitetsteorin , som enligt honom var en ansamling av "absurditeter" (som ljusets hastighets konstanthet) och "matematiska fiktioner".

  1. ^ Friedbert Holz (1980), "Kraus, Oskar" , Neue Deutsche Biographie (på tyska), vol. 12, Berlin: Duncker & Humblot, s. 696–698
  2. ^ Gifford Lectures: Oskar Kraus Arkiverad 2007-09-27 på Wayback Machine , (Publikationer hämtade från denna källa)
  3. ^ Michael D Gordin, Einstein i Bohemia , Princeton University Press, Princeton, 2020. Kapitel 4

Publikationer

  • Das Bedürfnis. Ein Beitrag zur beschreibenden Psychologie, Leipzig 1894
  • Zur Theorie des Wertes. Eine Bentham-Studie, Halle ad Saale: Niemeyer 1901
  • Die Lehre von Lob, Lohn, Tadel und Strafe bei Aristoteles, Halle ad Saale 1905
  • Die aristotelische Werttheorie in ihren Beziehungen zu den modernen Psychologenschule, i: Zeitschrift für die gesamte Staatswissenschaft 61 (1905), 573-92.
  • Über eine altüberlieferte Mißdeutung der epideiktischen Redegattung bei Aristoteles, Halle ad Saale 1905
  • Neue Studien zur Aristotelischen Rhetorik, insbesondere über das genos epideiktikon, Halle ad Saale 1907
  • Das Recht zu strafen. Eine rechtsphilosophische Untersuchung, Stuttgart 1911
  • Platons Hippias Minor. Versuch einer Erklärung, Prag 1913
  • Martys Leben und Werke. Eine Skizze, i: Josef Eisenmeier, Alfred Kastil och Oskar Kraus (red.): Anton Marty, Gesammelte Schriften. Bd. I, 1. Abteilung, Halle ad Saale 1916
  • Der Krieg, die Friedensfrage und die Philosophen. Ein Vortrag, Prag 1917
  • Franz Brentano. Zur Kenntnis seines Lebens und seiner Lehre, München 1919
  • Zur Debatte über die Gestaltpsychologie. Einige kritische Darlegungen, Lotos, Prag 69 (1921) 233-42.
  • Offene Briefe an Albert Einstein och Max von Laue über die gedanklichen Grundlagen der speziellen och allgemeinen Relativitätstheorie, Wien 1925
  • Der Machtgedanke und die Friedensidee in der Philosophie der Engländer Bacon und Bentham, Leipzig 1926
  • Albert Schweitzer. Sein Werk und seine Weltanschauung, Berlin 1926/1929
  • Bertrand Russells Analyze des Geistes, i: Archiv für die gesamte Psychologie 75 (1930), 289-314, auch in: Wege und Abwege der Philosophie, Vorträge und Abhandlungen von Oskar Kraus, Prag: Calve 1934, 37-61.
  • Wege und Abwege der Philosophie. Vorträge und Abhandlungen, Prag 1934
  • Die Werttheorien. Geschichte und Kritik, Brünn / Wien / Leipzig: Rohrer 1937
  • Albert Schweitzer. Hans verk och hans filosofi, übers. v. EG McCalman, eingeführt v. AD Lindsay, London 1944

externa länkar