Morrells of Oxford Ltd v Oxford United Football Club
Morrells of Oxford Ltd v Oxford United Football Club | |
---|---|
Domstol | hovrätt |
Citat(er) | [2001] Ch 459 |
Nyckelord | |
Covenants |
Morrells of Oxford Ltd v Oxford United Football Club [2001] Ch 459 är ett engelskt landslagsmål rörande förbund och deras tolkning i en överlåtelse, särskilt att urskilja och särskilja dem som uttryckligen eller underförstått utan avsikt att binda efterträdare – de av personlig karaktär, verkställbar " inter partes ", det vill säga mellan parterna i den ursprungliga handlingen. Den gällde en handelsbegränsningsöverenskommelse och var till skillnad från de andra som omgav den (se målinriktad tolkning och kontextuell tolkning) inte uttryckt för att binda alla arvingar och överlåtare (eller andra synonymer för efterträdare i äganderätten).
Fakta
Morrells of Oxford Ltd som handlade som Morrells Brewery , var efterträdarna i äganderätten till den ursprungliga köparen av en pub (dvs de är de nuvarande ägarna). De sökte genomdriva ett förbund mot utvecklarna av angränsande mark, som var efterträdare i äganderätten till den lokala myndigheten och vars registrerade mark också avsåg samma handling. Genom att sälja denna angränsande jordbruksmark fyra decennier tidigare, hade rådet gått med på att inte tillåta (alkohol)licenser för lokaler inom en halv mil från puben som de tillstånd och tillät att byggas på den grunden på 1960-talet. Förbundet var tillräckligt tydligt för att kvalificera sig för verkställighet om den lokala myndigheten föreslog att bryta mot avtalet genom att sälja alkohol på sin egen mark, men de gjorde det inte och var i färd med att sälja marken till oberoende utvecklare som till slut byggde Kassam Stadium of Oxford United FC. Arenans utvecklare beräknade att det var en kommersiell nödvändighet att en alkoholkonsumtionstillstånd på plats var lagligt tillåten på platsen innan de slutförde köpet av arenan. Den relevanta, omtvistade överlåtelsehandlingen daterades till 1962. Morrells hävdade att den förband och gynnade båda uppsättningarna av efterträdare (respektive) genom att uppfylla kraven i Law of Property Act 1925, avsnitt 79.
Dom
Robert Walker LJ ansåg att syftet med s 79 var att undanröja svårigheten att uttrycka en avsikt att binda efterträdare genom att i vissa fall tillåta att avsikten antas om inte en motsatt avsikt var uppenbar. Här gjorde de andra förbunden i överlåtelsen klart att de skulle binda efterträdare. Domstolen ansåg att frånvaron av sådana ord i förbundet utgjorde den motsatta avsikten, det vill säga en avsikt att inte binda efterträdare. Förbundet var alltså personligt till sin natur ( inter partes ) och kunde inte genomdrivas mot efterträdare i äganderätten. Han sade att Law of Property Act 1925, sektion 79 "utvidgar antalet personer vars handlingar eller underlåtenheter är inom räckhåll för förbundet i betydelsen att göra skäliga rättsmedel tillgängliga, förutsatt att de andra villkoren för eget kapitals ingripande är uppfyllda."
Avsnittet i sig gör inte att alla förbund binder alla efterträdare, den lämnar utrymme för konstruktion (formulering) som huruvida vissa förbund är att betrakta som personliga, de som är införda för att inte binda själva landet. Han sammanfattade det tillämpliga testet för huruvida ett förbund berör och berör marken: "A:s plikt är en plikt att inte använda A:s mark på ett visst sätt; och A:s skyldighet ökar B:s egendom eller arrende (dvs. gynnar B:s mark); och A:s skyldighet, när den skapas, inte är avsedd att endast ålägga A en personlig skyldighet."
Åberopade fall
Applicerad
- Inland Revenue Comrs v Bernstein [1961] Ch 399; [1961] 2 WLR 143; [1961] 1 All ER 341, CA Obiter dictum av Lord Evershed MR; [1961] Ch 399, 413
Anses vara
- Sefton v Tophams Ltd [1967] 1 AC 50; [1966] 2 WLR 814; [1966] 1 All ER 1039, HL(E)
- In re Royal Victoria Pavilion, Ramsgate [1961] Ch 581; [1961] 3 WLR 491; [1961] 3 All ER 83, Ch D
- Powell v Hemsley [1909] 2 Ch 252, CA